Läsning – Sida 22

Maskinblod 3 (del 1)

maskinblod3_omslag_stor Då var mitt Maskinblod-maraton till ända. Jag väljer att dela upp mina tankar i två delar denna gång. Det blir allt för matigt att skriva nåt litet om alla de 18 korta berättelser som samlingen innehåller i ett ynka inlägg.

I den senaste Affront-antologin rivstartas det med en över 80 sidor lång kortroman signerad Caroline L. Jensen. ”… och Kyria tystnade” är en gripande dystopi om två vänner, upproriska tankar och en hemsk förvandling. Jag blev oväntat berörd av Jensens berättelse och lämnade den med en omskakad känsla. Fantastiskt bra om hur grym vetenskapen kan vara och för mig en av Jensens mest minnesvärda verk. Oerhört bra öppning på antologin.

Därefter följer ”I obeliskernas skugga” av Hans Olsson om gigantiska livsformer som attackerar världen. Jag fick härliga vibbar av klassisk sci-fi-skräck från 50-talet av denna. Rädslan för det okända och människor som grips av panik. Jag blir sugen på att läsa mer av Hans Olsson, som är en ny bekantskap för mig, och eftersom jag impulsbeställde hans novellsamling ”Främling. Inkräktare” nyss så kommer jag få göra det.

”Vellians armé vinner alltid” handlar om svårslagna robotkrigare och tvivelaktig moral. Eva Holmquist är stabil som vanligt. Kompetent och läsvärd.

Sofie Berthet bjussar på novellen ”Bortom inomhus” som är en historia om en värld där det är direkt skadligt att vistas utomhus men några få resor per invånare och livstid utanför den instängda civilisationen är möjliga. Istället simuleras en yttre tillvaro i den grad det går och naturdofter framställs numera av forskare. En fascinerande berättelse om något vi tar för givet.

KG Johanssons bidrag, ”Vid brunnen”, är en berättelse om maskhål, tidshopp och en krånglig kärleksrelation. Johansson är alltid vass och den här novellen är inget undantag. Intressant upplägg och bra utförande.

”Paddan som sjöng” av Fruktan-bekantingen Erik Odeldahl står ut som ett av de mer underliga tillskotten i samlingen. Här handlar det om en besatthet av ett musikstycke, en padda och en tavla. Surrealistisk och oförutsägbar.

I kortisen ”Beskyddaren på månen” av Johannes Pinter beskrivs en historisk händelse i ett helt nytt ljus än vi är vana vid. Utan att avslöja för mycket står Pinter för ett kul och finurligt grepp.

”Det svåra spelet” av Andrew Coulthard visar upp ett framtida Stockholm där olika stadsdelar bildat egna stängda samhällen. Coulthard beskriver en framtidsvision där grupperingarna i samhället blivit mer påtagliga och klyftorna större. En del politiska inslag i denna men också en del nerv när det visar sig att det inte är det lättaste att ta sig från en stadsdel till en annan.

Boel Bermann levererar, i dessa Maskinblod-sammanhang, återigen en kort men naggande god novell. I ”Omstart” blandas undergång med hopp. Det är klyftigt och välarrangerat.

De återstående novellerna avhandlas i del två som dyker upp här inom kort. Vill du ha mer svammel om Maskinblod? Läs min text om de första två antologierna här. Mer info om boken hittar du hos Affront förlag.

Övertygad? Maskinblod 3 köper du här eller här, till exempel.

Demonologi för nybörjare

Caroline L. Jensen har många järn i elden just nu. Alldeles nyss medverkade hon med kortromanen ”… och Kyria tystnade” i antologin Maskinblod 3, den 22 oktober släpper hon novellsamlingen ”Rovdjur” på Hoi förlag och samma datum ”Demonologi för nybörjare” som e-bok på Mix förlag, och i pappersversion på Kalla kulor förlag. Två böcker, tre förlag, allt på samma dag. Svettigt värre.

I ”Demonologi för nybörjare” träffar vi Isak. En vanlig kille som gillar att dricka folköl, röka på ibland, och som dessutom verkar gå hem hos tjejerna. Samtidigt tar han hand om sin lillasyster och de flesta av hemmets hushållssysslor. Allt på grund av en rätt trasig mamma. Men snart befinner sig Isak mitt i en långt mer djävulsk röra. Gud har gått in i väggen och i helvetet planerar Beelzebub att störta Satan och släppa lös underjordens avskräde på jorden. Isaks tillvaro som hemmets omhändertagande son förändras plötsligt när den talande råttan Beatrice dyker upp och berättar att Isak är den utvalde. Tillsammans med bästa kompisen Rufus och Beatrice beger sig Isak ner till helvetet för att förhindra apokalypsen och Satans onda planer.

Jag hade länge svårt att greppa vad det var jag egentligen läste under min tid med ”Demonologi för nybörjare”. Det är minst sagt en mustig blandning av olika genrer. Fantasy, skräck, komedi och en liten skvätt ungdomsbok. Inte mig emot ska tilläggas. Jag gillar den lite luddiga inriktningen och jag tror att den därför också kan uppskattas av många. Främst tycker jag mig ana influenser från litterära storheter inom fantastiken som Neil Gaiman, Terry Pratchett och Douglas Adams. Tonen är förhållandevis lättsam men här finns också rejält blodiga sekvenser och mörka ögonblick. Jag är dessutom imponerad av Carolines bredd som författare.

På vägen till sin senaste bok har hon skrivit en självbiografi, en komedi, en varulvsroman och ett gäng skräcknoveller. Nu har jag visserligen inte läst allt, men det mesta, och av det jag tagit del av behärskar hon rubbet. I sin senaste roman visar hon upp en ny sida för mig. Det är en omtumlande resa där jag som läsare pendlade mellan att ligga med en jobbig klump i magen till att komma på mig själv med att fnissa så högt att sambon väcktes ur sin sömn bredvid i sängen. Att det är en svår balansakt att kunna blanda komik med seriösa inslag på det här sättet är jag övertygad om, men Caroline lyckas.

Det är actionfyllt men likväl sorgligt och humoristiskt. En fantasifull åktur som blandar fullständigt galna övernaturligheter med alldagliga vardagshändelser på bästa sätt. Här vimlar det av minnesvärda ögonblick jag lär bära med mig länge och detta är utan tvekan ett verk som jag tror kommer tilltala många. ”Demonologi för nybörjare” är därför ett klockrent tillskott i en fantastikbokhylla av rang. Och alla andra bokhyllor också för den delen.

Boken finns tillgänglig som fysisk pappersvariant hos Kalla kulor förlag och som e-bok hos Mix förlag från och med den 22 oktober. Inhandlar gör du här eller här, till exempel.

10 böcker

Det cirkulerar en enkät på webben där de 10 böcker som betytt mest för folk efterfrågas. Jag tog mig en lång funderare på detta. Det visade sig att min lista är en riktig kliché-fest. Men så får det vara. Det är framför allt tonårsläsningen som färgat mig. Och ärligt talat. Med tanke på vad jag läser idag som 34-åring så skulle man kunna tro att jag fortfarande är 15 bast. Och jag är glad för det.

solstenen Låt den rätte komma in – John Ajvide Linqvist
Bland det finaste som skapats i Sverige. Subtil vampyrskräck som visade var skåpet skulle stå. Förknippar den med ”härliga” läsminnen i sommarstugan.
Det – Stephen King
En tegelsten till bok. Kommer ihåg hur jag var helt uppslukad i pojkrummet. Bytte till mig denna av en kompis mot tre andra böcker. Jag ångrar mig inte.
Mio min Mio – Astrid Lindgren
Min favorit med Astrid. Fina nostalgiska minnen från denna. Läser för min sjuåring just nu. Men det skulle visa sig…
Sagan om ringen – JRR Tolkien
… att detta var the real deal. Boken som öppnade mina ögon för fantasy på riktigt. Läste som 13-åring och läste om när jag var 20 igen. Enda följetång jag pallat att läsa om.
Fjärilen från Tibet – CJ Håkansson
Nytändning som satte igång mitt läsande igen för nåt år sen. Blod och ultravåld i mängder. Makabert superslafs.
Solstenen – Maj Bylock
Minns så tydligt hur vår lärare högläste denna på mellanstadiet inför klassen. Satt som förtrollad. Lättsam ungdomsfantasy.
valnader Svålhålet – Mikael Niemi
Efter storsäljaren ”Populärmusik från Vittula” skrev Mikael Nemi denna störtsköna science-fiction-proppade novellsamling. Jag minns att jag förundrades och gladeligen omfamnade.
Väktare – Dean Koontz
Jag hade en riktig Dean Koontz-period som tonåring. Det här var min favvo. Klassisk ”monster-experiment-rymmer-upplägg” på denna.
Liftarens guide till galaxen – Douglas Adams
Hyllad snurrig sci-fi och mångas älskling. Även min. En stor läsupplevelse när det begav sig.
Vålnader – Joe Hill
En av de senare årens läsupplevelser som stannat kvar och färgat mitt övriga läsande. Började frossa i novellsamlingar efter denna.

Maskinblod så det skvätter om det!

Mitt Maskinblod-maraton är snart över. Jag har avverkat de första två antologierna på temat science fiction utgivna av Affront förlag. Nu är det bara en bok och lite tyckande kvar. Observera att jag inte tänker bedöma varenda enskild novell utan har valt att plocka ut dem som föll mig mest i smaken.

maskinblod-stor Maskinblod
I Affronts första Maskinblod-samling ryms det massvis med härlig sci-fi. Inleder gör ”Där staden dragit fram” av Oskar Källner som är en spännande historia om en flicka med minnesförlust som vaknar upp i en främmande värld med märkbara samhällsklyftor. Tyvärr är slutet aningen förutsägbart annars är detta en riktig höjdare. ”Steve” av Lars Östling har jag tidigare nämnt på bloggen, en skruvad sak om ett uppseendeväckande avslöjande i en talkshow. ”Flykten från Paradiset” av Eva Holmquist, om en tjatig ”Duuu”-sägande rymdvarelse, ingår i hennes egna novellsamling Ödeland och gillas skarpt. Zombienovellen ”Tåg” av Susanne Samuelsson är tragisk och rörande. Bra flyt i denna och snyggt skriven. Robin Karlssons ”Hemliga lådan” är det mest vrickade jag läst på länge och måste också nämnas. Långt ifrån perfekt skriven men överraskande och underhållande.

Det finns mycket att gotta sig åt i Affronts imponerande jämna novellsamling. Många duktiga författare och många bra berättelser som visar upp fin bredd innehållsmässigt. Den första boken i serien öppnar onekligen starkt.

maskinblod2_omslag_stor Maskinblod 2
Maskinblod 2 är tjockare än ettan och känslan är att den är mer renodlat sci-fi-fokuserad. ”Historien om P” av AR Yngve är en fascinerande berättelse om en värld där kvinnorna har all makt och där männen är det svaga könet. Intressant och tänkvärd berättelse. ”Det svarta molnet” av Markus Sköld är en fartfylld och rätt traditionell rymdhistoria om en strandsatt navigatör som följer med ett gäng rymdpirater på en extremt farlig resa. Underhållande och välskriven. Boel Bermanns kortis ”Garderoben” är en liten pärla, likaså Lars Östlings ”Att använda tiden väl” (som jag nämnt tidigare), om en tidsresande vapenförsäljare. En riktigt bra och kul novell, medan ”Tidvatten” av Alexandra Nero om en främmande livsform, sprungen ur havet, är en av de läskigaste i samlingen. Maffigast är ”Hon som dömer” av Oskar Källner. En storslagen sak med gigantiska slagskepp, främmande planeter och storskaligt rymdkrig. Patrik Centerwalls ”En sista kram” avslutar boken på ett finstämt vis med en rörande historia om en familj som på ett oväntat vis återförenas.

Den andra novellsamlingen känns minst lika bra som den första. Hög kvalité på det mesta och få berättelser tangerar vid varann. Trots att antologin rymmer hela 17 bidrag har jag svårt att komma på en novell jag ogillar. Beundransvärt!

Jag återkommer snart med en text om Maskinblod 3. Läs mer om alla böckerna på Affronts hemsida. Gillar du sci-fi är det inte mycket att tveka på – införskaffa rubbet omedelbums! Affront visar att sci-fi-Sverige sparkar stjärt!

Theos ockulta kuriositeter: Mumiens blod

omslag_theo.indd ”Mumiens blod” är något så ovanligt som ett riktigt maffigt serieäventyr, på svenska, med en björn i huvudrollen. Här samsas klassisk deckargåta, en gnutta övernaturligheter och stora mängder berättarglädje. Ola Skogäng levererar färgstarka karaktärer, ett vackert och utsökt detaljerat Stockholm, men också ett knippe rysliga, blodstänkande scener. Det är skickligt tecknat med en genomtänkt placering av perspektiv och läcker färgläggning. Skogäng är utan tvekan talangfull. Jag anar influenser av Mike Mignolas serie Hellboy, men tycker mig också se likheter med Hergés Tintin. Sämre inspirationskällor kan man faktiskt ha.

Berättelsen kretsar kring ett förmodat vampyrmord och detektiven, tillika antikvariatägaren, Theo kallas in för att undersöka det hela. Theo, som tidigare var en människa, uppträder numera i gestalten av en stor björn, allt på grund av en egyptisk förbannelse. Till sin hjälp har han polisen Max och, aningen motvilligt, den nyfikna grannflickan Felicia. Tillsammans ger de sig ut på ett fartfyllt, matinédoftande äventyr i bästa Indiana Jones-anda.

Magiska amuletter, livs levande mumier och hemliga monstersällskap. I Skogängs serie ryms det mesta. Jag diggar verkligen det här. Magi och realism blandas på ett ypperligt sätt och även om dialogen känns aningen ansträngd emellanåt är det en väl genomtänkt serieroman med en påtaglig mysteriekänsla.

”Mumiens blod” är den första delen i sviten, ”Theos ockulta kuriositeter”, som består av fem serievolymer hittills. Utgåvan jag har läst släpptes 2008 och är numera slutsåld hos förlaget men Skogäng avslöjade nyligen att den kommer att ges ut igen i en mer polerad variant med omskriven dialog och ett gäng extra sidor att fläka ut sig på. Jag hoppas den andra boken i serien ”De förlorade sidornas bok” får samma behandling inom en snar framtid då den inte heller går att få tag på längre.

Just nu jobbar Ola på den avslutande delen i den aktuella trilogin döpt till ”Deus ex machina” där de två första delarna ”Fadern” och ”Sonen” åtminstone går att få tag på. Utan att ha läst dessa alster kan jag inte påstå att det är givna inköp men jag gör det ändå! Stötta så här fantasifull, kul svensk serieutgivning och köp ”Theos ockulta kuriositeter” idag. Min egna beställning gjordes för ett par minuter sedan.

Planering är A och O

evernotelistmaniliten

Jag råkade vid ett festtillfälle avslöja mina smått maniska planeringslistor över vad jag ska konsumera för populärkultur. Efter det ansågs jag snabbt som ”fixerad” och ”skadad”. Absolut inte så jag tar illa vid mig eller så, men förståelsen visade sig inte vara speciellt stor. Mina vänner delar uppenbarligen inte det behovet, jag är fine med det. Själv skulle jag inte kunna klara mig utan mina fina prioriteringslistor.

Hur jag går tillväga? Jag använder två olika redskap för att hålla koll på vad jag ska ta mig an härnäst. Mest förekommande är skrivhjälpmedlet och anteckningsapplikationen Evernote. Appen synkar allt jag skriver mellan telefon-app och browsersida, så jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte ska komma åt mina listor. Denna används som en slags övergripande bild av allt jag konsumerar vare sig det gäller böcker, film, serier eller spel. Allt kategoriseras och läggs upp i en prioriteringslista, likaså framtida inköp.

smartburkliten

Tv-serier är lite kruxigare. Här tar jag dessutom hjälp av fiffiga hemsidan Smartburk. Med denna kan jag enkelt bocka av var jag befinner mig i en serie. Nu är Netflix och Viaplay rätt skapliga på att peka mig rätt men Telias playtjänst för HBO behärskar inte detta till exempel, detsamma gäller SVT Play. Smartburk har ett enkelt och lättnavigerat gränssnitt, inget onödigt lullull, och fyller sin funktion väl.

Jag försöker att följa mina listor så gott det går men jag ger utrymme för mer spontana infall då och då. Dessutom är listorna i ständig förändring beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig i, vad jag känner för, eller snöat in på för stunden. Jag är långt ifrån benhård. Men jag tycker listorna är ett bra hjälpmedel. Både vad gäller att välja rätt, men också för inspiration, och på grund av det automatiska belöningssystemet.

Belöningssystem? Jo, att flytta över något från ”inplanerat”- till ”avverkat”-kategorin ger mig alltid en känsla av välbehag. Det må låta konstigt och det där om att jag är ”skadad” kanske inte är helt fel ute ändå. Om jag bryr mig? Inte det minsta. Jag är alla gånger hellre ”listskadad” än ständigt vilse i populärkulturen.

Mörkerpepp: Kattmänniska

kattmanniska-710x1024

Bryt dig fri. Kom ut ur ditt fängelse och ta tillbaka makten. Men är det verkligen så enkelt? Susanne Samuelssons skräcknoveller innehåller inga lätta lösningar. Monstret lurar inte i mörkret, det sitter redan inne i värmen och väntar på dig.

Jag är väldigt förtjust i Susannes noveller. Hon skriver intelligent och välformulerat men är utöver det dessutom riktigt vass på att skapa en krypande obehagskänsla i sina små rysliga alster. Med novellsamlingen ”Kattmänniska” får vi äntligen en rejäl dos Susanne som förhoppningsvis kan få våra nackhår att resa sig under det dunkla höstmörkret.

Novellsamlingen ”Kattmänniska” släpps den 25 november på Epok förlag.

Drömmarnas boning

drommarnasboning_omslag_stor Jag känner mig i ärlighetens namn splittrad efter att ha läst Claes-Magnus Bernsons ”Drömmarnas boning”. För det första. Det är ett behagligt format. Kortroman-formen är för mig väldigt uppskattad. Med sina 76 sidor är ”Drömmarnas boning” en snabbt avklarad läsupplevelse och det känns som en lagom ansträngande uppgift att ta sig an efter att ha läst en del fläskigare verk innan.

Så varför är jag splittrad? Ja, till att börja med så brukar jag vara positivt inställd till tolkningsbara berättelser och är för det mesta förtjust i att bilda min egen uppfattning om vad jag har läst. Det är kul att få fritt spelrum för spekulation och egna teorier om ett verk. Samtidigt tycker jag att ”Drömmarnas boning” är i det luddigaste laget. Jag förstår inte riktigt poängen med det som beskrivs och det ges inga riktiga ledtrådar till vad författaren vill att jag ska känna.

Å andra sidan rycktes jag med av den journal som utgör berättelsen. På något sätt kändes det intressant och stundtals fascinerande. Här finns dessutom rejäla vibbar av dystopi och övervakningssamhälle som jag allt som oftast är svag för. Tyvärr är de smått förvirrade dagboksanteckningarna inte speciellt omvälvande. Tanken med att journalen ska avslöja forskningsstationen som en orättvis och konspirerande plats är kittlande men jag får inte känslan av att det framkommer ordentligt i historien. Jag får heller ingen känsla för vad det är för forskning som bedrivs och det råder brist på förklaringar angående det mesta.

”Drömmarnas boning” är inte för alla men jag tycker ändå det finns en del intressanta infallsvinklar att ta del av och konceptet lockar. Själva berättelsen får mig dessvärre aldrig att känna mig så engagerad som jag skulle skulle ha önskat.

Mer om ”Drömmarnas boning” (som släpps på onsdag, 8/10) hittar du hos finfina sci-fi-förlaget Affront.

Rapport september 2014

edgeof

Film:
R.I.P.D.
X-Men: Days of Future Past
Godzilla
Edge of Tommorrow
After Earth
Superman: Unbound

TV:
Bojack Horseman

Kortfilm:
Spawn: The recall

Böcker:
Parasitus – Christian Johansson
Borde vara död – Pål Eggert
Rymdvoodoo vid Apachelavinen – Love Kölle
Vargsläkte: Lykanthropos 1 – Caroline L. Jensen

Serieromaner:
The Walking Dead Vol. 1-4
Simons 120 dagar
Locke & Key Vol. 5

Noveller:
Liten på jorden – Magnus Jahnsson
Hungrig skugga – Love Kölle
Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist
Tassar barfota – Frida Andersson Johansson
Sockerkaka – Frida Andersson Johansson
Belätet – Elisabeth Östnäs
Sällskapet – Anna Hansson
Trollbindningen – Christina Nordlander
En del av dig – Anna Wahlgren
Min kropp, ditt tempel – Ida Tellestedt
Steve – Lars Östling

Kommentar:
Trots semestrandet på Kreta hann jag med en hel del i september. Eller kanske just därför. Det var faktiskt under Kreta-vistelsen som jag plöjde igenom de fyra första volymerna av The Walking Dead. Det tackar jag tidningsappen Ztory för. Oerhört beroendeframkallande serie det där, mer om den här på bloggen snart. Detsamma gäller den näst sista volymen av Locke & Key och Simons 120 dagar. Rubbet lästes framför poolen och på stranden under semestern. Locke & Key, fantastisk som vanligt, medan Simons 120 dagar kändes som en fattigare Rocky. Diggar både Specialisterna och Arkiv Samtal av Gärdenfors för övrigt. Det har annars varit en fantastisk bokmånad. Har läst tre jättebra romaner och en skruvad novellsamling, dessutom ett gäng riktigt starka e-noveller på det. Nöjd!

Statistik 2014:
Film: 39
Kortfilm: 7
TV: 28
Böcker: 20
Noveller: 33
Serieromaner: 18
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti

Mörkerpepp: Demonologi för nybörjare

demonologi

Demonologi för nybörjare är en mörk, filosofisk fantasyberättelse: en ”Hitchhikers guide to Hell”, helt enkelt. Med humor, action och blodig lättsamhet låter Caroline L. Jensen oss följa med på en resa lik den Dante gjorde i Den gudomliga komedin. Fast värre.

Den där beskrivningen går inte av för hackor. Ruggigt taggad på denna och med tanke på att jag håller Caroline L. Jensen som en av Sveriges mest begåvade fantastikförfattare kan det det här fantastiskt lovande men knasiga konceptet dessutom gå vägen.

Boken släpps den 22 oktober som pappersvariant på Kalla kulor förlag och som e-bok på Mix förlag.