Etikett: tv-spel

Metroid Dread

AndreasSpelat

Det finns så mycket att säga om detta. Metroid Dread är mer än jag någonsin önskade. Det är absurt med tanke på mina skyhöga förväntningar. Den här spelserien har betytt så mycket för mig och jag tycker att Nintendo och Mercury Steam har slagit en homerun med Dread. Det är en perfekt mix av allt det där jag älskar med den 35 år gamla serien. Skräcksegmenten från Fusion, utforskarglädjen från Super och en finslipning av spelmekaniken från Samus Returns. Släng på en riktigt bra handling, snygga mellansekvenser, fantastiska bossfajter och den bästa porträtteringen av Samus hittills. Allt sammantaget gör det till det bästa Metroid-spelet någonsin.

Ja, jag är faktiskt beredd att påstå det. Just nu i denna stund känns det så i alla fall. När eftertexterna rullade sent igår kväll var jag lyrisk, rent av lycklig. De gjorde det! En fortsättning på Metroid Fusion 19 år senare som mot alla odds bockar av allt som är bra med serien. En sjukt välkommen överraskning med tanke på att Mercury Steams första försök med serien, Samus Returns innehöll många tillkortakommanden. Ett helt okej spel men med alldeles för mycket fokus på den nya counterattacken vilket konstant pajade spelets flyt och snabbt gjorde striderna enformiga.

Det finns såklart spår och influenser från Samus Returns i Dread men här har allt vässats och polerats till perfektion. Samus rör sig som en parkourninja och är en fröjd att styra, och det behövs. Bossarna i spelet är ingen dans på rosor. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick bita i gräset under spelets gång men betydligt fler gånger än i något annat Metroid tidigare. De senare årens Metroidvania-utmanare som Hollow Knight, Ori och Axiom Verge i all ära men Metroid Dread är för mig en återkomst som bevisar att originalet fortfarande är bäst.

Jag har läst ett gäng intryck och recensioner från spelet, merparten är väldigt positiva och med snittbetyget 88 på Metacritic är det glädjande nog en succé. Nu håller jag tummarna för att spelet säljer riktigt bra också. Metroid är vanligtvis en av de spelserier från Nintendo som inte gör speciellt bra ifrån sig försäljningsmässigt. Jag vägrar att vänta lika länge på en ny del i serien igen. Men för att Nintendo verkligen ska tro på Metroid igen är det siffrorna som talar. En sak är åtminstone säker, här och nu är Metroid Dread värd all väntan.

Metroid Dread, en nostalgisk käftsmäll

AndreasSett

Så här skrev jag i ett blogginlägg den 11:e oktober 2006:

Så finns Metroid Dread eller har det aldrig funnits? Är allt som har skrivits om spelet en bluff? Har någon egentligen sett spelet i rörelse? Det kanske bara är framflyttat till nästa år? Frågorna om spelet är många och åtminstone jag blir jävligt besviken om spelet aldrig funnits eller kommer att släppas. Att aldrig någonsin få spela ett Metroid i 2D mer känns väldigt snopet liksom.

Så gissa om jag exploderade i nördigt nostalgieufori igår under Nintendos E3-presentation när Metroid Dread avtäcktes? Jag tror du vet svaret. Det var länge sedan jag fick såna rysningar av en populärkulturell avtäckning. Det är några jag minns tydligt. Den första lågupplösta trailern för Sagan om ringen, nedladdad via ett knackigt blippande modem, E3-presentationen av Zelda Twilight Princess 2004 och mest nyligen den första trailern för Netflix-serien Daredevil. Metroid Dread skapade samma gåshudsreaktion för mig.

Metroid är spelserien som ligger mig varmast om hjärtat och Metroid Fusion, Gameboy Advance-spelet från 2002, är ett av mina absoluta favoritspel någonsin. Att äntligen få en uppföljare 19 år senare känns surrealistiskt. Jag trodde ärligt talat aldrig den dagen skulle komma.

Metroid Dread ser ut att ta vara en förlängning av Fusion men lånar några av de nymodigheter som dök upp i 2017 års remake Samus Returns. Jag fattar att mina förväntningar kommer vara orimligt höga och att Dread kommer att ha svårt att leva upp till en bråkdel av dessa men det är okej. Jag är rätt övertygad om att det kommer vara ett bra spel men kanske inte det mästerverk som min nostalgiska barndomshjärna målat upp på förhand. Jag är bara glad över att 2D-Metroid är tillbaka och att Dread åtminstone ser ljusår bättre ut än det senaste spelet i serien Other M.

Tredje gången gillt för Castlevania

AndreasSett

Det stönas ofta om hur dåligt tv-spel gör sig på vita duken. Jag såg Sonic the Hedgehog tillsammans med yngsta sonen häromdan och han älskade den, för egen del blev jag inte lika imponerad men kan ändå förstå att den går hem i stugorna. Massa fanservice, uppenbart påkostad och en klockren Jim Carrey som skurken Dr. Robotnik. Tillsammans med Pókemon Detective Pikachu och Tomb Raider känns det som att tv-spelsfilmatiseringarna börjar arta sig en aning.

Men det finns en tv-spelsadaption som verkar gått under radarn för många. Tv-serien Castlevania baserat på spelet med samma namn fick nyligen sin tredje säsong på Netflix och även om jag gillade de två tidigare skarpt är denna tredje säsong verkligen ett fall framåt för serien. Mer fokus på karaktärsuppbyggnad och en riktigt mastig story som inte stressas fram. Det finns såklart action att gotta sig åt här också med pisksnärtande vampyrjägare, eldkastande magiker och groteska monster men det är inte där tjusningen ligger. Jag antar att det lugna tempot kan avskräcka många tittare men ge den en chans, den växer verkligen ju längre in man kommer.

Det enda smolket i bägaren är att animeringen inte är lika högklassig som resten av innehållet. Den känns ojämn och upplevs stundtals lite för hackig för min smak men det är absolut inte en deal breaker. Jag har överseende med att allt inte ser silkeslent ut när allt annat är så här pass bra. Våldsam action blandat med komplexa intriger i en naggande god röra helt enkelt.

Streama Castlevania på Netflix.

Owlboy flaxar äntligen in på Steam

AndreasSpelat

owlboygraveyard

Det här har jag väntat på länge. I hårresande åtta långa år har norska spelstudion D-pad Studio kämpat och gnetat med att få Owlboy klart. Jag publicerade faktiskt min första text om spelet just för åtta år sedan och har dessutom tidigare också skrivit en liten förhandstitt åt Skillpoint i samband med att en demoversion släpptes redan 2011. Men nu har det äntligen sett dagens ljus på riktigt.

Och det märks att det lagts ner mycket hjärta och omsorg i det här dundersnygga 2D-äventyret. Under den vackra pixliga ytan ryms dessutom ett fantastiskt hantverk. Det är sådär Nintendo-finurligt med smarta bossbataljer, lagom kluriga pussel och en spelmekanik som verkligen känns genomtänkt. Spelets soundtrack är dessutom pampigt som attan!

Owlboy är en fröjd att spela för en gammal retrofil som undertecknad. Det är en läcker homage till 90-talets allra bästa spel men andas också nytänkande och innehåller ett knippe riktigt fräscha idéer.

Nu har jag inte tagit mig igenom hela spelet än men om känslan håller i sig är det här för mig, tillsammans med Hyper Light Drifter, årets mest underhållande spelupplevelse.

Intensivt pixelröj i Broforce

AndreasSpelat

broforce-release-1500x750

När spelade jag ett spel fem timmar i sträck senast? Ingen aning, men nu har det skett igen. Den testosteronstinna actionrökaren Broforce var så svår att slita sig ifrån att timmarna flög iväg. Roligare co-op-spel får man banne mig leta efter.

Spelet är en hyllning till 80- och 90-talets största actionikoner. Här spelar man som karikatyrer av gamla hjältar omdöpta till ”Brobocop”, ”Rambro”, ”Bronan the Brobarian” och ”MacBrover” för att nämna några. Du kan säkert lista ut vilka de ska föreställa.

Hjältarna sitter inspärrade i burar tills de räddas och den dåvarande spelbara karaktären ersätts med den nyss inspärrade. Det är slumpmässigt vem den nyss räddade tar rollen som, och kan vara ett bottennapp i jämförelse med den tidigare karaktären du rattade. Men som plåster på såren så förvandlas den tidigare actionfiguren till ett extraliv och om du biter i gräset med din senaste gubbe eller gumma så får du ytterligare ett försök på dig att klara banan. Ett lika kul som frustrerande upplägg.

Det är snabbt, intensivt och våldsamt. Banornas miljöer kan fullständigt pulvriseras och blodiga lemmar slungas ständigt hit och dit. En kul detalj är hur bossarnas och hjältarnas namn vrålas ut med en vrålande mansstämma. Jag garvade läppen av mig varenda gång namn som ”Megacockter” ilsket presenterades vid en stundande bossfajt. Väldigt over the top och fånigt som attan, men framför allt vansinnigt kul! Precis som resten av spelet. Om du är sugen på ett par timmars hjärndöd spelunderhållning och har minst en kompis att soffspela med rekommenderas Broforce varmt!

Pixligt rymdäventyr utan finess

AndreasSpelat

Jag var lite euforisk första kvarten, det ska jag erkänna. Kunde det vara så att det år 2015 släpps ytterligare ett klockrent alternativ till klassiska Metroid? Axiom Verge har redan gett mig precis det men jag tackar såklart inte nej till mer av samma.

Krispig retrografik, finfin bitmusik och bra tuggmotstånd. Allt det där har Xeodrifter, men det visar sig efter en stund att Renegade Kid har varit slappa och återanvänt bossar och fiender i absurdom. Det är fantasilöst och upprepande. Men! Jag gillar det ändå. Uppgraderingarna är fiffiga och utvecklaren har återanvänt den bästa finessen med sitt tidigare spel Mutant Mudds – att växla perspektiv till olika plan, perfekt för 3DS lilla 3D-funktion.

Jag kan inte fullt ut rekommendera Xeodrifter men det är ett hyfsat tillägg till metroidvania-genren och är du som jag ett fan av denna subgenre är det ändå värt en närmare titt. Det finns kvalitéer men framför allt är det i variationen det brister.

Titel: Xeodrifter
Utvecklare: Renegade Kid
Plattform: 3DS
Genre: Äventyr
Pris: 90 kronor (eShop)

Mina tankar om årets E3

AndreasNörd

e3ms2015

Betyg för Microsoft: 7
Stabilt och självsäkert. Inga stora överraskningar men ändå en del nytt intressant innehåll. Givna titlar som Halo 5: Guardians, Rise of Tomb Raider och Gears 4 visades upp. Kul med nya IP:n som Sea of Thieves och Recore också.

Personliga höjdpunkter:
Recore – blev nyfiken på detta trots endast cgi-trailer.
Ashen – atmosfäriskt indielir med finfin grafisk stil.
Xbox One får bakåtkompabilitet med 360.

Bottennapp:
Inget Quantum Break i år?
Vart höll Quantic Dream hus?

e3sony15

Betyg för Sony: 9
Massvis med efterlängtade utannonseringar med den heliga treenigheten The Last Guardian, Shenmue 3 och Final Fantasy 7 Remake i täten. Mest spännande var ändå Horizon: Zero Dawn, med kvinnlig protagonist som har ihjäl robotdinosaurier i underlig framtidsdystopi. Uncharted 4 ser ut som tidigare spel i serien men snyggare. Sonys bästa mässa på många år? Troligen.

Personliga höjdpunkter:
Horizon: Zero Dawn – årets bästa nya IP?
Dreams – flummigt men intressant koncept.
The Last Guardian – tillbaka från de döda, ser fortsatt myspysigt ut.

Bottennapp:
Vart var PS Vita?
Inget nytt om lovande Rime?

nintendo-digital-event-e3-2015-satoru-iwata-muc3b1eco-viendo-platanos-1200x675

Betyg för Nintendo: 4
En medioker föreställning (trots mupparna!) från Nintendo i år. Helt klart är att Wii U är övergiven nu. Nya Star Fox ser ut som ett hafsjobb med ful grafik och oinspirerat gameplay och kommande Zelda verkar bli konsolens sista ordentliga storspel. På 3DS såg det lite bättre ut med nytt co-op-Zelda och Mario & Luigi: Paper Jam. Däremot var det nya Metroid-spelet ett hån mot alla Metroid-fans.

Personliga höjdpunkter:
The Legend of Zelda: Triforce Heroes – verkar bli ett Four Swords med online-co-op = bra!
Mario & Luigi: Paper Jam – är svag för den här serien och detta tillägg ser lovande ut.

Bottennapp:
Metroid Prime: Federation Force – ett slag i ansiktet på alla som väntat på ett ”riktigt” spel i serien.
Star Fox Zero – såg bara dassigt och gammalt ut.
Varför var Retro Studios inte närvarande?
Inte ens en yttepytteliten titt på Wii U-Zelda?

Övriga höjdpunkter från mässan:
Unravel, Fallout 4, South Park: The Fractured but Whole, Mirror’s Edge: Catalyst, Firewatch

Sammanfattning:
Efter den första dagen av presskonferenser och feta avslöjanden var jag redo att höja mässan till den bästa på många år, och det kanske den fortfarande kan vara, men efter den andra dagen med ett blekt Nintendo känns det inte lika självklart längre. Microsoft gjorde en bra insats, Nintendo hade som sagt ett skruttigt mellanår, medan Sony fullständigt dominerade. Kul E3 överlag med ett par överraskande utannonseringar jag verkligen inte såg komma på en mils avstånd.

Bra E3-länkar:
Polygon har sammanställt presentationer på några få minuter styck för Bethesda, Microsoft, EA, Ubisoft, Sony, Nintendo och Square Enix.

Lönehelg! Investera i ett gigantiskt spelpaket!

AndreasPrylar

Kom och köp! Annonsera på en blogg, går det? Ja för fan! Nu säljer jag av allt gammalt som bara ligger och samlar damm. 10 konsoler och ett 50-tal spel.

Konsoler:
Xbox 360
Xbox (chippad med hårddisk)
Wii (chippad)
DS Lite (defekt)
Gameboy Advance SP
Gameboy
PS2 (chippad)
PSP
Mega Drive
Ouya

Spel:
Se länkad bild, lista kommer inom kort. Fler saker kan tillkomma.

Bra att veta:
DS:en är defekt. Startar om med jämna mellanrum. Händig kan säkert fixa. Det finns ytterligare en kontroll till Mega Drive. Wii saknas på bilden. Den vita varianten med en handkontroll och Wii Sports.

Alternativt:
Kan tänka mig att byta rubbet mot en Xbox One med ett gäng spel och tillbehör.

Pris:
Säljer allra helst allt på en gång. 4000:- för hela paketet. Snuskigt megabilligt! Nypris för allt, typ en miljard ju! Kan dela upp i mindre paket om ingen nappar på att köpa allt. Ge bud. Hämtas i Mariestad eller möter upp inom rimliga gränser. Säljes i befintligt skick. Allt är testkört och ska fungera.

Konsolpaket

Intresserad? Skicka ett mejl till farbroratlas@gmail.com!

Planering är A och O

AndreasLäsning

evernotelistmaniliten

Jag råkade vid ett festtillfälle avslöja mina smått maniska planeringslistor över vad jag ska konsumera för populärkultur. Efter det ansågs jag snabbt som ”fixerad” och ”skadad”. Absolut inte så jag tar illa vid mig eller så, men förståelsen visade sig inte vara speciellt stor. Mina vänner delar uppenbarligen inte det behovet, jag är fine med det. Själv skulle jag inte kunna klara mig utan mina fina prioriteringslistor.

Hur jag går tillväga? Jag använder två olika redskap för att hålla koll på vad jag ska ta mig an härnäst. Mest förekommande är skrivhjälpmedlet och anteckningsapplikationen Evernote. Appen synkar allt jag skriver mellan telefon-app och browsersida, så jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte ska komma åt mina listor. Denna används som en slags övergripande bild av allt jag konsumerar vare sig det gäller böcker, film, serier eller spel. Allt kategoriseras och läggs upp i en prioriteringslista, likaså framtida inköp.

smartburkliten

Tv-serier är lite kruxigare. Här tar jag dessutom hjälp av fiffiga hemsidan Smartburk. Med denna kan jag enkelt bocka av var jag befinner mig i en serie. Nu är Netflix och Viaplay rätt skapliga på att peka mig rätt men Telias playtjänst för HBO behärskar inte detta till exempel, detsamma gäller SVT Play. Smartburk har ett enkelt och lättnavigerat gränssnitt, inget onödigt lullull, och fyller sin funktion väl.

Jag försöker att följa mina listor så gott det går men jag ger utrymme för mer spontana infall då och då. Dessutom är listorna i ständig förändring beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig i, vad jag känner för, eller snöat in på för stunden. Jag är långt ifrån benhård. Men jag tycker listorna är ett bra hjälpmedel. Både vad gäller att välja rätt, men också för inspiration, och på grund av det automatiska belöningssystemet.

Belöningssystem? Jo, att flytta över något från ”inplanerat”- till ”avverkat”-kategorin ger mig alltid en känsla av välbehag. Det må låta konstigt och det där om att jag är ”skadad” kanske inte är helt fel ute ändå. Om jag bryr mig? Inte det minsta. Jag är alla gånger hellre ”listskadad” än ständigt vilse i populärkulturen.

Läget #2

AndreasLäsning

outlander

Böcker
Just nu: Maskinblod 2 och 3
Sci-fi-antologier från Affront Förlag. Har påbörjat tvåan men är inte klar. När trean anlände kändes det som läge för ett litet Maskinblod-maraton.
Snart 1: Drömmarnas Boning – Claes-Magnus Bernson
Science fiction-roman om en forskningsstation i framtiden. Skriven i rapportform om vad som egentligen händer där. Låter intressant! Också från Affront Förlag.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
Denna åkte ner ett par snäpp på prioriteringslistan när det damp ner lite nya recensionsböcker. Men vi kör en repris: En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med …eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Hemlock Grove (säsong 2)
Denna underskattade lilla Netflix-serie. Den andra säsongen började starkt med två solida avsnitt. Det tredje avsnittet hade tyvärr mycket mer b-känsla över sig. Jag hoppas det rycker upp sig igen.
Just nu 2: Outlander
När Ronald D. Moore är inblandad i nåt nytt är jag alltid förväntansfull. Nu är förvisso inte Outlander ett nytt Battlestar Galactica men bra på helt andra premisser. Historisk kostymdrama om en sjuksköterska som slungas tillbaka till 17000-talets Skottland. Hade väntat mig mer inslag av sci-fi i denna men den är riktigt bra ändå. Många starka karaktärer och en välspelande Caitriona Balfe i huvudrollen. Jag gillar! De första avsnitten finns på Viaplay.

Spel
Just nu: Teslagrad
2D-plattformare med kluriga pussel och göttig stämning. Släpptes nyligen på Wii U men finns på PC också. En doldis fler borde upptäcka. Oväntat svårt men i vanlig ordning tillfredsställande när väl polletten trillar ner. Kostar 150 spänn på eShop. Spana in trailer nedan.