Metroid Dread

Det finns så mycket att säga om detta. Metroid Dread är mer än jag någonsin önskade. Det är absurt med tanke på mina skyhöga förväntningar. Den här spelserien har betytt så mycket för mig och jag tycker att Nintendo och Mercury Steam har slagit en homerun med Dread. Det är en perfekt mix av allt det där jag älskar med den 35 år gamla serien. Skräcksegmenten från Fusion, utforskarglädjen från Super och en finslipning av spelmekaniken från Samus Returns. Släng på en riktigt bra handling, snygga mellansekvenser, fantastiska bossfajter och den bästa porträtteringen av Samus hittills. Allt sammantaget gör det till det bästa Metroid-spelet någonsin.

Ja, jag är faktiskt beredd att påstå det. Just nu i denna stund känns det så i alla fall. När eftertexterna rullade sent igår kväll var jag lyrisk, rent av lycklig. De gjorde det! En fortsättning på Metroid Fusion 19 år senare som mot alla odds bockar av allt som är bra med serien. En sjukt välkommen överraskning med tanke på att Mercury Steams första försök med serien, Samus Returns innehöll många tillkortakommanden. Ett helt okej spel men med alldeles för mycket fokus på den nya counterattacken vilket konstant pajade spelets flyt och snabbt gjorde striderna enformiga.

Det finns såklart spår och influenser från Samus Returns i Dread men här har allt vässats och polerats till perfektion. Samus rör sig som en parkourninja och är en fröjd att styra, och det behövs. Bossarna i spelet är ingen dans på rosor. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick bita i gräset under spelets gång men betydligt fler gånger än i något annat Metroid tidigare. De senare årens Metroidvania-utmanare som Hollow Knight, Ori och Axiom Verge i all ära men Metroid Dread är för mig en återkomst som bevisar att originalet fortfarande är bäst.

Jag har läst ett gäng intryck och recensioner från spelet, merparten är väldigt positiva och med snittbetyget 88 på Metacritic är det glädjande nog en succé. Nu håller jag tummarna för att spelet säljer riktigt bra också. Metroid är vanligtvis en av de spelserier från Nintendo som inte gör speciellt bra ifrån sig försäljningsmässigt. Jag vägrar att vänta lika länge på en ny del i serien igen. Men för att Nintendo verkligen ska tro på Metroid igen är det siffrorna som talar. En sak är åtminstone säker, här och nu är Metroid Dread värd all väntan.

Metroid Dread, en nostalgisk käftsmäll

Så här skrev jag i ett blogginlägg den 11:e oktober 2006:

Så finns Metroid Dread eller har det aldrig funnits? Är allt som har skrivits om spelet en bluff? Har någon egentligen sett spelet i rörelse? Det kanske bara är framflyttat till nästa år? Frågorna om spelet är många och åtminstone jag blir jävligt besviken om spelet aldrig funnits eller kommer att släppas. Att aldrig någonsin få spela ett Metroid i 2D mer känns väldigt snopet liksom.


Så gissa om jag exploderade i nördigt nostalgieufori igår under Nintendos E3-presentation när Metroid Dread avtäcktes? Jag tror du vet svaret. Det var länge sedan jag fick såna rysningar av en populärkulturell avtäckning. Det är några jag minns tydligt. Den första lågupplösta trailern för Sagan om ringen, nedladdad via ett knackigt blippande modem, E3-presentationen av Zelda Twilight Princess 2004 och mest nyligen den första trailern för Netflix-serien Daredevil. Metroid Dread skapade samma gåshudsreaktion för mig.

Metroid är spelserien som ligger mig varmast om hjärtat och Metroid Fusion, Gameboy Advance-spelet från 2002, är ett av mina absoluta favoritspel någonsin. Att äntligen få en uppföljare 19 år senare känns surrealistiskt. Jag trodde ärligt talat aldrig den dagen skulle komma.

Metroid Dread ser ut att ta vara en förlängning av Fusion men lånar några av de nymodigheter som dök upp i 2017 års remake Samus Returns. Jag fattar att mina förväntningar kommer vara orimligt höga och att Dread kommer att ha svårt att leva upp till en bråkdel av dessa men det är okej. Jag är rätt övertygad om att det kommer vara ett bra spel men kanske inte det mästerverk som min nostalgiska barndomshjärna målat upp på förhand. Jag är bara glad över att 2D-Metroid är tillbaka och att Dread åtminstone ser ljusår bättre ut än det senaste spelet i serien Other M.

Mina tankar om årets E3

e3ms2015

Betyg för Microsoft: 7
Stabilt och självsäkert. Inga stora överraskningar men ändå en del nytt intressant innehåll. Givna titlar som Halo 5: Guardians, Rise of Tomb Raider och Gears 4 visades upp. Kul med nya IP:n som Sea of Thieves och Recore också.

Personliga höjdpunkter:
Recore – blev nyfiken på detta trots endast cgi-trailer.
Ashen – atmosfäriskt indielir med finfin grafisk stil.
Xbox One får bakåtkompabilitet med 360.

Bottennapp:
Inget Quantum Break i år?
Vart höll Quantic Dream hus?

e3sony15

Betyg för Sony: 9
Massvis med efterlängtade utannonseringar med den heliga treenigheten The Last Guardian, Shenmue 3 och Final Fantasy 7 Remake i täten. Mest spännande var ändå Horizon: Zero Dawn, med kvinnlig protagonist som har ihjäl robotdinosaurier i underlig framtidsdystopi. Uncharted 4 ser ut som tidigare spel i serien men snyggare. Sonys bästa mässa på många år? Troligen.

Personliga höjdpunkter:
Horizon: Zero Dawn – årets bästa nya IP?
Dreams – flummigt men intressant koncept.
The Last Guardian – tillbaka från de döda, ser fortsatt myspysigt ut.

Bottennapp:
Vart var PS Vita?
Inget nytt om lovande Rime?

nintendo-digital-event-e3-2015-satoru-iwata-muc3b1eco-viendo-platanos-1200x675

Betyg för Nintendo: 4
En medioker föreställning (trots mupparna!) från Nintendo i år. Helt klart är att Wii U är övergiven nu. Nya Star Fox ser ut som ett hafsjobb med ful grafik och oinspirerat gameplay och kommande Zelda verkar bli konsolens sista ordentliga storspel. På 3DS såg det lite bättre ut med nytt co-op-Zelda och Mario & Luigi: Paper Jam. Däremot var det nya Metroid-spelet ett hån mot alla Metroid-fans.

Personliga höjdpunkter:
The Legend of Zelda: Triforce Heroes – verkar bli ett Four Swords med online-co-op = bra!
Mario & Luigi: Paper Jam – är svag för den här serien och detta tillägg ser lovande ut.

Bottennapp:
Metroid Prime: Federation Force – ett slag i ansiktet på alla som väntat på ett ”riktigt” spel i serien.
Star Fox Zero – såg bara dassigt och gammalt ut.
Varför var Retro Studios inte närvarande?
Inte ens en yttepytteliten titt på Wii U-Zelda?

Övriga höjdpunkter från mässan:
Unravel, Fallout 4, South Park: The Fractured but Whole, Mirror’s Edge: Catalyst, Firewatch

Sammanfattning:
Efter den första dagen av presskonferenser och feta avslöjanden var jag redo att höja mässan till den bästa på många år, och det kanske den fortfarande kan vara, men efter den andra dagen med ett blekt Nintendo känns det inte lika självklart längre. Microsoft gjorde en bra insats, Nintendo hade som sagt ett skruttigt mellanår, medan Sony fullständigt dominerade. Kul E3 överlag med ett par överraskande utannonseringar jag verkligen inte såg komma på en mils avstånd.

Bra E3-länkar:
Polygon har sammanställt presentationer på några få minuter styck för Bethesda, Microsoft, EA, Ubisoft, SonyNintendo och Square Enix.

Bäst på E3 2014

Årets julafton för gamers är över oss! Här är lite samlade intryck från min sida.

Största överraskning: Grim Fandango. Oerhört synd att vi varken fick se bilder eller video men avtäckningen i sig är skäl nog att börja längta. Som peka-och-klicka-frälst är det ett gigantiskt avslöjande och att få återse spelet i ny fin HD-skrud känns smått overkligt. Vem väntade sig detta?

Går från klarhet till klarhet: No Man’s Sky. Ser hisnande ut. Vilka fantastiska vyer och miljöer. Wow! Min upptäckarlusta spritter i kroppen varje gång jag ser detta.

Största antiklimax: Nya Mirror’s Edge. Ingen smaskig trailer, teaser eller fet avtäckning. Bara massa trist kontorsbabbel, prototyp-filmer och sammantaget en oinspirerad presentation. Det kommer förmodligen bli jättebra i slutändan men det här var ett onödigt ovärdigt sätt att visa upp det på för första gången.

Elakaste tease: Nya Zelda till Wii U. Gah! Ge mig mer! Några ynka sekunder räcker inte. Av det lilla som visats upp är jag vansinnigt impad men jag räknade med mer information. Taskigt Nintendo!

Mest underskattade: Kirby and the Rainbow Curse. Jag älskade föregångaren till DS som var en perfekt demonstration av vad en stylus-penna och tryckkänslig skärm kan göra. Det här ser ut att vara mer av samma fast på Wii U. Med andra ord – klockrent! Gillade leranimeringen också!

Bästa trailer: The Witcher 3: Wild Hunt. Jag äger både ettan och tvåan men har ännu inte spelat, efter att ha sett detta kanske det är dags att ge spelen en chans. Trean ser oerhört maffig ut och trailern gav mig ett sjuhelsikes spelsug.

Bästa indie: Inside. Danska Playdead är tillbaka. Trailern förmedlade en tät stämning och en känsla av att vara utsatt. Inside verkar inte helt oväntat låna mycket från Limbo, men vad gör det? Limbo var ju rätt awesome trots allt.

Bästa indie 2: Abzû. Undervattensäventyr från människorna bakom Journey. Det är svårt att inte bli orimligt peppad på detta. Ser superfint ut!

Mässans sötaste: Yoshi’s Wooly World. Garn + Yoshi = gos!

Mässans mysigaste: Ori and the Blind Forest. Ser fullkomligt bedårande ut.

Mest saknade: The Last Guardian. Med allt prat inför mässan om nedläggning fram och tillbaka kändes det som det var dags nu. Tji fick vi.

Mest saknade 2: Metroid. Det är fyra år sedan Other M och sju år sedan Prime 3. Jag trodde i min enfald att vi äntligen skulle få se en glimt av nästa spel med Samus Aran. Jag får fortsätta vänta. *Snyft*

Mest saknade 3: Quantum Break. Ett av spelen som kan få mig att införskaffa en Xbox One fick noll utrymme på årets mässa. Ville verkligen veta mer om denna titel men icke.

Mässans sämsta: Devil’s Third. Ser anskrämligt ut. Först undrade jag varför inte Nintendo visade upp ett exklusivt tredjepartsspel från Itagaki på sitt event. Sen fick jag se spelet i fråga. Usch.

Oförtjänt lite uppmärksamhet: Lara Croft and the Temple of Osiris. Rise of the Tomb Raider i all ära, trailern var rätt fet, men spinoff-titeln och uppföljaren till Lara Croft and the Guardian of Light borde blivit en större snackis. Originalet var en skitkul co-op-upplevelse och det här blir garanterat också en superskön samarbetstitel.

Fetaste avslöjandet: The Legend of Zelda. Vi visste på förhand, avslöjandet var väldigt kort och informationen minimal. Likt förbannat reste sig nackhåren och hjärtat dunkade som hos en duracell-kanin när spelet avtäcktes. För mig var det störst, bäst och vackrast på E3. Men sen är jag en jävla Zelda-fanboy också.

Hetaste spelen:
10. Yoshi’s Wolly World
9. The Order: 1886
8. Ori and the Blind Forest
7. Inside
6. Kirby and the Rainbow Curse
5. The Witcher 3: Wild Hunt
4. Abzû
3. Grim Fandango
2. No Man’s Sky
1. The Legend of Zelda

Bubblare: Captain Toad: Treasure Tracker, Batman: Arkham Knight, Super Smash Bros. U, Uncharted 4: A Thief’s End, Evolve, Bayonetta 2, Sunset Overdrive. Dragon Age: Inqusition, The Division, Rise of the Tomb Raider

Jobbigt att läsa? Här har du lite fina trailers!