När Year Walk dök upp på App Store 2013 smulades en mobilspelsfördom sönder för mig. Visst, jag hade haft mysiga stunder med spel som Angry Birds och Jetpack Joyride. Men de kändes aldrig som något annat än just simpla mobilspel, utvecklade för att underhålla en kort stund på bussen eller under toabesöket.
Year Walk är en större upplevelse än så. Simogo bevisade med sin skapelse att smartphonespel kunde vara något helt annat än simpel förströelse. Faktum är att upplevelsen var så stark att den inspirerade mig att ta reda på mer om vår nordiska folktro. Något som senare resulterade i ett podcastavsnitt om ämnet i Farfarsparadoxen.
Det gjorde intryck på mig. Inte bara på grund av det fascinerande ämnet, alla beståndsdelar samverkar i en fin harmoni. Den enkla, men stilistiska grafiken, den obehagliga atmosfären som genomsyrar spelet och det fyndiga berättandet. De intelligenta pusselmomenten ska inte heller förbises. Det är en spelupplevelse som engagerar på alla fronter.
Nu så här i juletider tror jag det vore passande att återvända till Simogos snötäckta värld innehållande allehanda skogsväsen. Och har du ännu inte upplevt Year Walk är det hög tid nu.
Jag förhandsläser just nu en bok som dyker upp först i höst för er andra dödliga. Ha! Jag är så speciell! Eller nä, skämt åsido. Men gud vad trögt det går. Det är inte att boken är dålig, snarare tvärtom, orken finns bara inte där just nu. Jag däckar efter fem till tio sidor. Varenda kväll! Som småbarnsförälder är det i princip min enda lugna stund på dygnet men ögonlocken vägrar hålla sig uppe. Det är klart att lästempot bedarrar kraftigt.
Jag läste en ynka bok under hela förra månaden och denna ser ut att gå samma öde till mötes. Min status är åtminstone densamma i nuläget. Recensionshögen växer sig dessutom bara större och större. Jag börjar känna en viss stress över detta och även om jag varit tydlig emot författarna känner jag mig skyldig att inte såsa allt för mycket.
Någonting jag däremot orkar med just nu är Axiom Verge. Detta Metroid-lika retrofierade lilla indiespel åt upp fem timmar av mina dyrbara lästid igår. Men det kanske är det jag behöver. En liten paus från det ena och en återgång till det ena.
Axiom Verge bjuder inte på något nytt under solen. Det är ett klassiskt actionäventyr som uppmärksammar utforskning och platåhoppande. Samtidigt är det rysligt beroendeframkallande och soundtracket är fint som snus. Lyssna här bara! Jag blir förvånad om jag inte klarar det under påskhelgen. Om tiden finns, antagligen tidigare. Det är ett sånt där spel jag inte kan släppa och bara vill återvända till, varje vaken stund.
Kommentar: Film: Såg om ett knippe filmer denna månaden. Serenity, eftersom jag nyligen såg om hela tv-serien. Den band ihop serien på ett bra sätt tycker jag trots det negativa jag har hört från andra innan. Senast det begav sig såg jag det hela i fel ordning, filmen först, serien sen. Numera är jag likt många andra en upplyst Firefly-fan. Iron Man 2 och 3 håller jag som fortsatt underhållande Marvel-rullar även efter andra tittningen, men de sticker inte ut som de bästa. TV: Sista avsnittet av Togetherness var kolsvart och en elak avslutning av den första säsongen. Lär se vidare på denna. Unbreakable Kimmy Schmidt var skoj feelgood-tv. Inget jättemärkvärdigt. Dokumentären The Jinx höll mig i ett järngrepp och jag gluttade igenom rubbet på tre kvällar. Starkt och välgjort. Säsong 4 av Girls var den tröttaste hittills. Är relativt färdig med Hanna och gänget nu. Black Sails andra säsong var ett stort uppsving från första och överraskade mig verkligen. En ny favorit från och med nu. Spel:Shantae and the Pirate’s Curse är ett pixligt metroidvania och om jag räknar rätt det tredje spelet i serien. Gillart! Nya PES har kanske inte tagit mig med storm men skönt med ett avbrott från NHL och testa på nåt annat att slöspela emellanåt.
Axiom Verge
Indietitel som har utnämnts till ”Playstations svar på Metroid”, och efter att ha följt utvecklingen med vaksam blick sedan flera år tillbaka kan jag bara instämma. Det här är så nära Metroid man kan komma utan att vara en del i serien. Det känns ändå mer som en kärleksfylld hyllning än ett rent plagiat. I vilket fall som helst, som Metroid-fantast kan jag knappt bärga mig. Var: Playstation 4 När: 1 april
Fyra minuter av Johan Ring
Jag läste nyligen Johan Rings novellsamling ”Gränsland” och även om det är en imponerande samling berättelser så är det hans senaste alster, ”Kärlen” och ”Den mörka fläcken”, som verkligen fått mig nyfiken på hans romandebut. Jag tror på stordåd. Var:Mix Förlag När: 9 april
Daredevil
Daredevil var en av mina allra första riktiga superhjälteförälskelser. Spider-Man och Batman i all ära, men Daredevil var en mer obskyr kreation, en hjälte med alla odds emot sig. Ingen fancy miljardär och utan några spektakulära superförmågor. Jag älskade verkligen Matt Murdock som karaktär, tillika Hells Kitchens beskyddare som Daredevil. Jag håller alla tummar för att Netflix nya serie gör karaktären rättvisa. Var: Netflix När: 10 april
Game of Thrones Säsong 5
Säsong fyra var kanske seriens bästa hittills och jag har höga förväntningar på den nya säsongen. Jag förväntar mig fler intriger, mer ond bråd död och ett gäng oväntade vändningar. Och i vanlig ordning ”en gnutta” naket såklart. Var: HBO När: 12 april
https://www.youtube.com/watch?v=wViILXQfX7Y
Silicon Valley Säsong 2
Den första säsongen av denna nördiga komediserie blev bara bättre och bättre allt eftersom. Jag håller tummarna för att den andra säsongen bibehåller den utvecklingen. Var: HBO När: 13 april
Titan Souls
Ytterligare ett släpp, av för mig, en emotsedd indietitel denna månad. I Titan Souls är det stort fokus på boss-striderna. Jag tror ärligt talat det är det enda spelet fokuserar på. Tänk en lo-fi-version av Shadow of the Colossus ungefär. Lite hit or miss på detta känns det som, jag är försiktigt förväntansfull. Var: PS4 När: 15 april
Avengers: Age of Ultron
Vette tusan om jag inte håller den första Avengers-filmen som den bästa Marvel-rullen hittills. Kan vara så. Och då förstår du säkert också att min pepp inför denna är rätt enorm. Jag är vansinnigt nyfiken på Ultron som superskurk, likaså The Vision och resten av de nya bekantskaperna. Troligen årets mest självklara biobesök för min del. Var: Bio När: 22 april
Noveller:
The truth of fact, the truth of feeling – Ted Chiang Ser dig – Caroline L. Jensen
Avbrott – Susanne Samuelsson
Spel:
Sailors Dream
Valiant Hearts: The Great War
The Binding of Isaac: Rebirth
Dragon Age: Inquisition
Shovel Knight
Kommentar:
Månadens höjdpunkter är utan tvekan novell- och spelrelaterade. Jag har många timmar kvar att plöja ner i episka ”Dragon Age: Inquisition” och ”Shovel Knight” var som väntat en skön blinkning till 80-talets pixliga plattformsrökare. ”Valiant Hearts: The Great War” blev en stor överraskning för mig och är en ovanligt snyggt berättad krigshistoria. Lika finstämd som tragisk. ”Ser dig” av Caroline L. Jensen har jag redan skrivet om men tål att nämnas igen, Ted Chiang har jag hört gott om tidigare och hans novell ”The Truth of Fact, the Truth of Feeling” var en intressant och smart liten sak. Ska läsa mer av honom i framtiden. Arrow fortsätter underhålla, avslutningen av säsong två var riktigt omvälvande. Maskinblod 3 har jag också redan bloggat om, varm rekommendation på den.
Jag råkade vid ett festtillfälle avslöja mina smått maniska planeringslistor över vad jag ska konsumera för populärkultur. Efter det ansågs jag snabbt som ”fixerad” och ”skadad”. Absolut inte så jag tar illa vid mig eller så, men förståelsen visade sig inte vara speciellt stor. Mina vänner delar uppenbarligen inte det behovet, jag är fine med det. Själv skulle jag inte kunna klara mig utan mina fina prioriteringslistor.
Hur jag går tillväga? Jag använder två olika redskap för att hålla koll på vad jag ska ta mig an härnäst. Mest förekommande är skrivhjälpmedlet och anteckningsapplikationen Evernote. Appen synkar allt jag skriver mellan telefon-app och browsersida, så jag behöver aldrig vara rädd för att jag inte ska komma åt mina listor. Denna används som en slags övergripande bild av allt jag konsumerar vare sig det gäller böcker, film, serier eller spel. Allt kategoriseras och läggs upp i en prioriteringslista, likaså framtida inköp.
Tv-serier är lite kruxigare. Här tar jag dessutom hjälp av fiffiga hemsidan Smartburk. Med denna kan jag enkelt bocka av var jag befinner mig i en serie. Nu är Netflix och Viaplay rätt skapliga på att peka mig rätt men Telias playtjänst för HBO behärskar inte detta till exempel, detsamma gäller SVT Play. Smartburk har ett enkelt och lättnavigerat gränssnitt, inget onödigt lullull, och fyller sin funktion väl.
Jag försöker att följa mina listor så gott det går men jag ger utrymme för mer spontana infall då och då. Dessutom är listorna i ständig förändring beroende på i vilket tillstånd jag befinner mig i, vad jag känner för, eller snöat in på för stunden. Jag är långt ifrån benhård. Men jag tycker listorna är ett bra hjälpmedel. Både vad gäller att välja rätt, men också för inspiration, och på grund av det automatiska belöningssystemet.
Belöningssystem? Jo, att flytta över något från ”inplanerat”- till ”avverkat”-kategorin ger mig alltid en känsla av välbehag. Det må låta konstigt och det där om att jag är ”skadad” kanske inte är helt fel ute ändå. Om jag bryr mig? Inte det minsta. Jag är alla gånger hellre ”listskadad” än ständigt vilse i populärkulturen.
Kommentar:
En månad där flera fantastiska tv-seriesäsonger avslutades. Game of Thrones (bästa säsongen hittills!), Fargo (sjukt tajt hela vägen!) och Penny Dreadful (en del avsnitt var mästerliga!). Faktum är att alla serier jag avslutade denna månaden höll hög klass, och det var en del minst sagt! Det blev också en produktiv bok- och novellläsarmånad, det märks att sommaren är här på lite olika sätt. Jag brukar alltid läsa mer på sommaren, samtidigt har ju inte vädret på riktigt lyft än, men det verkar uppenbarligen inte spela någon roll vad gäller min lästradition. Nytolkningen av Robocop var överraskande kompetent om än inte i originalets klass, Enders Game sög röv och Skyfall var sådär, men Catching Fire var snäppet bättre än första Hunger games-rullen och helt klart sevärd. Tipsar också gärna om Octodad: Dadliest Catch till PS4 – gulligt, finurligt och lagom långt.
Årets julafton för gamers är över oss! Här är lite samlade intryck från min sida.
Största överraskning: Grim Fandango. Oerhört synd att vi varken fick se bilder eller video men avtäckningen i sig är skäl nog att börja längta. Som peka-och-klicka-frälst är det ett gigantiskt avslöjande och att få återse spelet i ny fin HD-skrud känns smått overkligt. Vem väntade sig detta?
Går från klarhet till klarhet: No Man’s Sky. Ser hisnande ut. Vilka fantastiska vyer och miljöer. Wow! Min upptäckarlusta spritter i kroppen varje gång jag ser detta.
Största antiklimax: Nya Mirror’s Edge. Ingen smaskig trailer, teaser eller fet avtäckning. Bara massa trist kontorsbabbel, prototyp-filmer och sammantaget en oinspirerad presentation. Det kommer förmodligen bli jättebra i slutändan men det här var ett onödigt ovärdigt sätt att visa upp det på för första gången.
Elakaste tease: Nya Zelda till Wii U. Gah! Ge mig mer! Några ynka sekunder räcker inte. Av det lilla som visats upp är jag vansinnigt impad men jag räknade med mer information. Taskigt Nintendo!
Mest underskattade: Kirby and the Rainbow Curse. Jag älskade föregångaren till DS som var en perfekt demonstration av vad en stylus-penna och tryckkänslig skärm kan göra. Det här ser ut att vara mer av samma fast på Wii U. Med andra ord – klockrent! Gillade leranimeringen också!
Bästa trailer: The Witcher 3: Wild Hunt. Jag äger både ettan och tvåan men har ännu inte spelat, efter att ha sett detta kanske det är dags att ge spelen en chans. Trean ser oerhört maffig ut och trailern gav mig ett sjuhelsikes spelsug.
Bästa indie: Inside. Danska Playdead är tillbaka. Trailern förmedlade en tät stämning och en känsla av att vara utsatt. Inside verkar inte helt oväntat låna mycket från Limbo, men vad gör det? Limbo var ju rätt awesome trots allt.
Bästa indie 2: Abzû. Undervattensäventyr från människorna bakom Journey. Det är svårt att inte bli orimligt peppad på detta. Ser superfint ut!
Mässans sötaste: Yoshi’s Wooly World. Garn + Yoshi = gos!
Mässans mysigaste: Ori and the Blind Forest. Ser fullkomligt bedårande ut.
Mest saknade: The Last Guardian. Med allt prat inför mässan om nedläggning fram och tillbaka kändes det som det var dags nu. Tji fick vi.
Mest saknade 2: Metroid. Det är fyra år sedan Other M och sju år sedan Prime 3. Jag trodde i min enfald att vi äntligen skulle få se en glimt av nästa spel med Samus Aran. Jag får fortsätta vänta. *Snyft*
Mest saknade 3: Quantum Break. Ett av spelen som kan få mig att införskaffa en Xbox One fick noll utrymme på årets mässa. Ville verkligen veta mer om denna titel men icke.
Mässans sämsta: Devil’s Third. Ser anskrämligt ut. Först undrade jag varför inte Nintendo visade upp ett exklusivt tredjepartsspel från Itagaki på sitt event. Sen fick jag se spelet i fråga. Usch.
Oförtjänt lite uppmärksamhet: Lara Croft and the Temple of Osiris. Rise of the Tomb Raider i all ära, trailern var rätt fet, men spinoff-titeln och uppföljaren till Lara Croft and the Guardian of Light borde blivit en större snackis. Originalet var en skitkul co-op-upplevelse och det här blir garanterat också en superskön samarbetstitel.
Fetaste avslöjandet: The Legend of Zelda. Vi visste på förhand, avslöjandet var väldigt kort och informationen minimal. Likt förbannat reste sig nackhåren och hjärtat dunkade som hos en duracell-kanin när spelet avtäcktes. För mig var det störst, bäst och vackrast på E3. Men sen är jag en jävla Zelda-fanboy också.
Hetaste spelen:
10. Yoshi’s Wolly World
9. The Order: 1886
8. Ori and the Blind Forest
7. Inside
6. Kirby and the Rainbow Curse
5. The Witcher 3: Wild Hunt
4. Abzû
3. Grim Fandango
2. No Man’s Sky
1. The Legend of Zelda
Bubblare: Captain Toad: Treasure Tracker, Batman: Arkham Knight, Super Smash Bros. U, Uncharted 4: A Thief’s End, Evolve, Bayonetta 2, Sunset Overdrive. Dragon Age: Inqusition, The Division, Rise of the Tomb Raider
Jobbigt att läsa? Här har du lite fina trailers!
Msoft? Bäst var Inside och Ori, sämst var att 90% av allt som visades var action, krig och fantasy. Få genrer representerade. #E32014
