Fyra minuter

fyraminuteromslagTvå dagar tog det att läsa ut Johan Rings debutroman. För en vanligtvis rätt långsam läsare är det rekordfart. Det säger också lite om boken. Jag gillar egentligen inte uttrycket ”bladvändare”, det känns så lätt att ta till, men det passar verkligen in här. Det var enormt svårt att lägga ifrån sig boken. Kapitlen är korta och Ring växlar snyggt mellan det stillsamma livet i det lilla samhället Dunvik och de stämningshöjande övernaturligheterna som trappas upp ju längre in i boken jag kommer. Det är pang på rödbettan från första sidan. De fantastiska inslagen introduceras tidigt och läsningen känns fartfylld och händelserik. Emellanåt väver Johan in verkliga händelser som ägt rum, med tillhörande dokument och bilder, som innefattar oförklarliga ting och försvinnanden. Det fungerar bra och spär på med ytterligare obehag.

För ”Fyra minuter” är en läskig historia. Den kanske inte återuppfinner hjulet berättarmässigt, men den innehåller allt som en skräckälskare kräver. När helvetet i den lilla staden brakar loss är det svårt att inte applådera det ursinne som snabbt eskalerar. Johan beskriver det makabra och fruktansvärda som sker med säker hand. Trots allt blod och lemlästande finns det en återhållsamhet i orden. En bra balans mellan slafs och realism. Och när senast kände jag olust av rosa fluffig dimma?

Även om historien känns modern flörtar den märkbart med det ljuva åttiotalet. Det märks att författaren är uppvuxen med filmer som The Thing, Flugan och Evil Dead. Filmer om ett oförklarligt hot som drabbar vanliga människor. Jag är svag för den typen av berättelser och ”Fyra minuter” understryker det ytterligare. Det kanske inte är en fullpoängare, den saknar en del finess och nytänk, men jag älskar den ändå. Det finns så mycket av mig själv i detta, min barndom lyser igenom och egna fantasier om hur skräck bör vara. Att läsa ”Fyra minuter” var som att resa tillbaka i tiden. Till en tid där mitt femtonåriga jag frossade i den här typen av skräck. När traven av VHS-rysare växte i pojkrummet, samtidigt som favoritförfattarna hette Stephen King och Dean Koontz. Så tack Johan Ring, inte bara för en finfin skräckupplevelse, utan också för den nostalgiska återblicken. För en lika fin som hemsk stund tillsammans. Tack.

”Fyra minuter” går att inhandla snuskigt billigt via Adlibris (25:-) och Bokus (29:-) fram till sjunde maj, så passa på.

Mer om Johan Ring läser du på hans hemsida, Mix Förlag eller Debutantbloggen.

”Man ska läsa BÅDE Ring och King”

Jag har bloggat om Johan Ring ett flertal gånger under de senaste månaderna. Det är ingen slump. Johan Ring framstår för mig mer och mer som Sveriges nästa stora skräckförfattare. Än så länge har det blivit ett gäng noveller och en kortroman. Nu tar han nästa steg. Romandebuten ”Fyra minuter” släpps den 29 april på Mix Förlag. Jag tog tillfället i akt och frågade ut Johan om saker som debuten, Stephen King och en potentiell filmatisering.

johan_ringVad handlar ”Fyra minuter” om?

Huvudpersonen i ”Fyra Minuter”, Veronica, har tillsammans med sin pojkvän flyttat från Stockholm tillbaka till hennes uppväxtort, det lilla småländska kustsamhället Dunvik. Anledningen är att sedan hennes mamma gått bort ett år tidigare, en händelse som Veronica hanterat ganska illa och en sorg som hon aldrig riktigt tagit itu med, har hon och hennes pappa haft en väldigt spänd relation. Veronica hoppas att de ska kunna hitta tillbaka till varandra nu när hon flyttat tillbaka hem.

En natt försvinner ett stort passagerarflygplan från såväl radar- som radiokontakt i himlen över Småland. Det är borta i fyra minuter. Sedan dyker det upp igen, för att omedelbart störta och krascha på en åker utanför Dunvik. Kraschen är våldsam, och ingen ombord överlever. Någon förklaring till olyckan tycks inte finnas. Men folk i den lilla byn börjar förändras. För Veronica ter sig förändringarna först bara som en del i en nedåtgående spiral, för byn och för henne själv. Först när våldet och skräcken exploderar mitt i den lantliga idyllen står det klart att något fruktansvärt hände under de fyra förlorade minuterna, och att någonting har följt med flygplanet ner…

Mix Förlag kallar dig Sveriges svar på Stephen King. Du har dessutom själv nämnt att du influeras av honom. Men varför ska vi läsa Ring och inte King? Finns det märkbara skillnader i hur du skriver?

King är helt klart en av mina favoriter, men samtidigt finns det saker hos honom som jag retar mig på. En av dem är att han ibland tycks jobba efter principen ”more is more” och låter texten svälla ut i en omfattning som helt enkelt inte känns befogad, och det är något jag försöker undvika. Ibland tjänar berättelsen på att inte varje liten detalj beskrivs utförligt.

Jag tror att vad som får många att dra paralleller mellan mig och King är att vi båda har en tendens att placera våra berättelser i en lantlig miljö, lite av ”det gamla landet”, och befolka dem med karaktärer som återfinns i den sortens miljö. Det är inget sökt eller konstruerat – jag växte upp i Småland, därför känns det naturligt för mig att placera mina berättelser där. Jag antar att det är samma sak för King, med hans Maine. Sen så tycker jag ju egentligen att man ska läsa BÅDE Ring och King. Annars går man miste om en massa bra.

denmorkaflackenKortromanen ”Den mörka fläcken” är till skillnad från dina noveller en mer jordnära historia, trots det är den vansinnigt obehaglig. Vad trivs du bäst med att gestalta i dina berättelser, övernaturligheter eller realism?

Det där var en knepig grej med ”Den Mörka Fläcken”, att den var tvungen att vara realistisk (den är en av tre fristående berättelser i samlingen ”Efter Stormen”, som alla är centrerade kring en fiktiv svensk kärnkraftskatastrof). Jag är ju van vid att ta till monster eller demoner när jag ska förklara vad vi slarvigt uttryckt kan kalla ”ondska”, men i ”Den Mörka Fläcken” var jag tvungen att gå ner på djupet i en vanlig mänsklig själ och försöka förklara ondskan från det perspektivet. Och jag upptäckte att det funkade riktigt bra! Så den boken var från början en lite läskig utmaning, men den gav mig insikten om att jag kan skriva ”monsterfritt” också. Med det sagt så var det dock en jobbig upplevelse, att gå så djupt in i en så obehaglig karaktär som min huvudperson i ”Den Mörka Fläcken”. Men jag tror att skrivandet måste vara så ibland.

Du säger dig älska skräckfilm. Låt oss anta att ”Fyra minuter” blir en braksuccé och att boken blir film, vilken eller vilka filmer bör den inspireras av, och vem skulle du helst se som regissör?

fyraminuteromslagHmmmm… Knepigt. När det gäller vilka filmer den bör inspireras av vill jag vara lite försiktig så att inte själva referenserna blir till spoilers för boken. Men låt oss bara säga att jag skulle önska att själva atmosfären i filmen skulle likna filmer som Night Of The Living Dead och The Thing (en slags kompromisslös ”skitighet”, samtidigt som de har ena benet fast förankrat i en B-filmstradition). När det gäller regissör måste jag svara David Cronenberg. Han är grym på att skildra komplexa mänskliga relationer, samtidigt som han är mästaren när det gäller groteska skräckinslag. Den mixen vore perfekt för ”Fyra Minuter – The Movie”.

Vad händer nu? Nya projekt på g?

Jag ska just till att börja skissa på nästa romanmanus, har en idé som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Innan dess har jag också ett par novellprojekt på gång.

Johan Ring når du på hans hemsida, via Mix Förlag och just nu också på Debutantbloggen.

”Fyra minuter” går att boka på Bokus och Adlibris.

Pepptoppen i april

ddposter

Axiom Verge
Indietitel som har utnämnts till ”Playstations svar på Metroid”, och efter att ha följt utvecklingen med vaksam blick sedan flera år tillbaka kan jag bara instämma. Det här är så nära Metroid man kan komma utan att vara en del i serien. Det känns ändå mer som en kärleksfylld hyllning än ett rent plagiat. I vilket fall som helst, som Metroid-fantast kan jag knappt bärga mig.
Var: Playstation 4
När: 1 april

Fyra minuter av Johan Ring
Jag läste nyligen Johan Rings novellsamling ”Gränsland” och även om det är en imponerande samling berättelser så är det hans senaste alster, ”Kärlen” och ”Den mörka fläcken”, som verkligen fått mig nyfiken på hans romandebut. Jag tror på stordåd.
Var: Mix Förlag
När: 9 april

Daredevil
Daredevil var en av mina allra första riktiga superhjälteförälskelser. Spider-Man och Batman i all ära, men Daredevil var en mer obskyr kreation, en hjälte med alla odds emot sig. Ingen fancy miljardär och utan några spektakulära superförmågor. Jag älskade verkligen Matt Murdock som karaktär, tillika Hells Kitchens beskyddare som Daredevil. Jag håller alla tummar för att Netflix nya serie gör karaktären rättvisa.
Var: Netflix
När: 10 april

Game of Thrones Säsong 5
Säsong fyra var kanske seriens bästa hittills och jag har höga förväntningar på den nya säsongen. Jag förväntar mig fler intriger, mer ond bråd död och ett gäng oväntade vändningar. Och i vanlig ordning ”en gnutta” naket såklart.
Var: HBO
När: 12 april

https://www.youtube.com/watch?v=wViILXQfX7Y

Silicon Valley Säsong 2
Den första säsongen av denna nördiga komediserie blev bara bättre och bättre allt eftersom. Jag håller tummarna för att den andra säsongen bibehåller den utvecklingen.
Var: HBO
När: 13 april

Titan Souls
Ytterligare ett släpp, av för mig, en emotsedd indietitel denna månad. I Titan Souls är det stort fokus på boss-striderna. Jag tror ärligt talat det är det enda spelet fokuserar på. Tänk en lo-fi-version av Shadow of the Colossus ungefär. Lite hit or miss på detta känns det som, jag är försiktigt förväntansfull.
Var: PS4
När: 15 april

Avengers: Age of Ultron
Vette tusan om jag inte håller den första Avengers-filmen som den bästa Marvel-rullen hittills. Kan vara så. Och då förstår du säkert också att min pepp inför denna är rätt enorm. Jag är vansinnigt nyfiken på Ultron som superskurk, likaså The Vision och resten av de nya bekantskaperna. Troligen årets mest självklara biobesök för min del.
Var: Bio
När: 22 april

Vad peppar du på i april?

Gränsland

gransland”Novellerna är ju något av babyfoton – de är det första skönlitterära jag skrev i vuxen ålder, så de har alla barnsjukdomar man förknippar med förstlingverk. Men det ger dem väl också en viss charm.”

Så lät hälsningen från författaren Johan Ring angående novellsamlingen ”Gränsland”. Om jag har greppat det rätt så är samlingen egentligen inte officiellt släppt och existerar bara i nuläget som ett pr-utskick från Mix förlag inför Johans kommande debutroman, ”Fyra minuter”. Även om jag tycker alla tre novellerna i ”Gränsland” håller bra klass kan jag känna av att det skett en viss kvalitétshöjning om jag jämför med författarens nyare verk. Novellen ”Kärlen” och kortromanen ”Den mörka fläcken” håller ihop bättre och spär på med mer psykologisk, intensiv skräck. Båda är fantastiskt bra och mycket fina hantverk.

Detsamma kan sägas om novellerna i ”Gränsland”; ”Stugan”, ”Lång väg hem” och ”Saken som åt Danny Smith”, även om jag tycker den där fingertoppskänslan som jag på senare tid fått ta del av saknas. Det är bra skräcknoveller hela bunten och tål att jämföras med det mesta i genren men det finns barnsjukdomar som Johan själv nämnt.

Det är hur som helst spännande att få följa Johans utveckling som författare härifrån. Nu har jag tagit del av det mesta som publicerats och formkurvan pekar spikrakt uppåt. Jag anar stordåd när debutromanen anländer.

För mer information om Johan Rings skrivande och hans stundande boksläpp, spana in debutantbloggen. Johan publicerar blogginlägg varje onsdag.

Skräckförfattartips: Johan Ring

ringJag älskar att grotta ner mig i författares bibliografi när jag väl är något stort på spåren. Vad beträffar Johan Ring så finns det nämligen mycket att se fram emot 2015. Novellsamlingen ”Gränsland” väntar fortfarande på utgivningsdatum men debutromanen ”Fyra minuter” släpps på Mix förlag i april.

Om ”Fyra minuter”: ”Ett passagerarplan på väg från Zürich till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter. Sedan störtar det oförklarligt på en potatisåker i Dunvik. Ingen kan ge någon rimlig förklaring till vad som har hänt, men snart börjar människor i byn bete sig underligt. Något har följt med det störtade planet. Något som lockar till sig människorna i byn och förvandlar dem…”

Efter att jag under den senaste tiden satt tänderna i några av Rings noveller har dessa boksläpp seglat upp i topp vad gäller de böcker jag ser fram emot allra mest i år.

Jag har tidigare hyllat kortromanen ”Den mörka fläcken” som är en del av det spännande Mix-projektet ”Efter stormen” och för ett par veckor sedan läste jag novellen ”Kärlen”. Det här är en krypande, ruggig historia om en pappa och hans dotter där relationen dem emellan minst sagt byter skepnad. Väldigt bra. Detsamma kan sägas om ”Saken som åt Danny Smith”. Jag gillar verkligen hur Johan hanterar den stegrande skräckstämningen i sina noveller. Den där känslan av att någonting inte står rätt till byggs på och eskalerar på ett väldigt snyggt vis.

Håll koll på Johans kommande boksläpp genom att följa hans framfart på Debutantbloggen där han huserar varje onsdag året ut. Johan skriver dessutom (men sparsamt) på sin egna blogg samt twittrar under @johanerikring.