”Novellerna är ju något av babyfoton – de är det första skönlitterära jag skrev i vuxen ålder, så de har alla barnsjukdomar man förknippar med förstlingverk. Men det ger dem väl också en viss charm.”
Så lät hälsningen från författaren Johan Ring angående novellsamlingen ”Gränsland”. Om jag har greppat det rätt så är samlingen egentligen inte officiellt släppt och existerar bara i nuläget som ett pr-utskick från Mix förlag inför Johans kommande debutroman, ”Fyra minuter”. Även om jag tycker alla tre novellerna i ”Gränsland” håller bra klass kan jag känna av att det skett en viss kvalitétshöjning om jag jämför med författarens nyare verk. Novellen ”Kärlen” och kortromanen ”Den mörka fläcken” håller ihop bättre och spär på med mer psykologisk, intensiv skräck. Båda är fantastiskt bra och mycket fina hantverk.
Detsamma kan sägas om novellerna i ”Gränsland”; ”Stugan”, ”Lång väg hem” och ”Saken som åt Danny Smith”, även om jag tycker den där fingertoppskänslan som jag på senare tid fått ta del av saknas. Det är bra skräcknoveller hela bunten och tål att jämföras med det mesta i genren men det finns barnsjukdomar som Johan själv nämnt.
Det är hur som helst spännande att få följa Johans utveckling som författare härifrån. Nu har jag tagit del av det mesta som publicerats och formkurvan pekar spikrakt uppåt. Jag anar stordåd när debutromanen anländer.
För mer information om Johan Rings skrivande och hans stundande boksläpp, spana in debutantbloggen. Johan publicerar blogginlägg varje onsdag.
1 reaktion på ”Gränsland”