Ljusare tider i januari

Dags att stryka ett streck över rövåret 2020 och blicka framåt. Redan januari känns mer hoppfullt med saker att glädjas åt. Viktigast av allt är att vaccinet börjar rulla ut på allvar och större doser är på väg. Om bara några månader kanske vi kan närma oss ett mer vanligt liv igen. Men tills dess är det bättre att bänka oss framför tv:n eller i läsfåtöljen.

Efter ett helt år av Marveltorka är det dags för premiären av WandaVision på Disney+ imorgon. Jag vet ärligt talat inte riktigt vad man kan förvänta sig. En sitcom med twilight zone-vibbar sägs det. Det låter minst sagt snurrigt men jag är försiktigt optimistisk. Jag har verkligen saknat MCU och är uppenbarligen en av få som aldrig tröttnar på superhjältar. The Mandalorian spottade verkligen upp sig under den andra säsongen så förhoppningsvis kan Marvels första egna tv-serie fortsätta hålla fanan högt för streamingtjänsten.

John Ajvide Lindqvists nya roman Vänligheten släpptes bara för några dagar sedan. Han påstår själv att det är hans snällaste bok hittills vilket i ärlighetens namn gör mig aningen skeptisk. Jag vill inte ha snälla böcker, jag vill ha elaka böcker! Det är dessutom en riktig tegelsten med ungefär samma sidantal som Frostskymning, boken jag läser nu, vilket inte gör mig någonting om det är befogat. Jag läser allt med John Ajvide Lindqvist och det är oftast riktigt bra grejer. ”Platserna-trilogin” tog mig kanske inte riktigt med storm men hoppas på uppryckning med Vänligheten.

Också värt att nämna är säsong tre av Simpson-skaparnas trivsamma fantasyserie Disenchantment och Mikael Håfstroms sci-fi-rulle Outside the Wire med Anthony Mackie som android-soldat båda streamar på Netflix imorgon fredag.

Bokslut 2020

2020 års…


… tv-skräll: Queens Gambit
En tv-serie om schack, hur spännande kan det vara egentligen? Väldigt spännande tydligen! Jag satt som klistrad rakt igenom.


… asgarv: Black Metal Yeti
Det här är bästa sortens skräpig b-filmsbok rakt in i örat. Wanloo leker med alla klassiska klichéer och inslag från forna tiders mest usla science fiction, action och skräckverk. Det är överdrivet, urbota korkat och underbart underhållande.


… läsupptäckt: Berättelsen om blodet
Hittills den bästa svenska fantasyserie jag läst. Har bara den avslutande fjärde boken kvar nu och jag måste säga att det här är så skickligt berättat och fantasifullt att jag baxnar. Är så oerhört nyfiken på att se hur allt knyts ihop i den sista delen.


magplask: Se upp för Jönssonligan
Jag är ingen jättefan av de gamla Jönssonliganfilmerna men det här var oväntat trist och förutsägbart. Hade större förväntningar på denna med annars så duktiga Tomas Alfredsson bakom rodret.


… guilty tv-pleasure: Cursed
Sjukt Fånig, en del rätt usla skådespelarinsatser men likväl grymt underhållande. Cursed var en tågkrasch helt omöjlig att slita blicken från men i ärlighetens namn vassare än The Witcher och det mesta andra i genren på tv i år. Underskattad tramsfantasy värd att se.


… skräckis: Köttmarknad
På sätt och vis får jag vibbar av Tales from the crypt eller någon snarlik skräckantologiserie från nittiotalet. Det känns hemtamt och nostalgiskt. Det är en väldigt bra sak i mina ögon. Mysig slafsskräck när den är som bäst och en av mina bästa läsupplevelser under året utan tvekan.


… tv-skräll #2: Tales from the Loop
Att Simon Stålenhags mäktiga illustrerade bok skulle göra sig så bra som tv-serie var en stor överraskning för mig men älskade verkligen dessa små historier och hur det här vackra världsbygget kom till liv på dumburken.


… dystopi: Första hösten: Röd skymning
Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster.


… återeende: The Boys
The Boys fortsätter ånga på och andra säsongen trumfar faktiskt den utmärkta första. Råbarkad, humoristisk och välgjord.


Bubblare (eller bra grejer som också bör nämnas som hastigast): Raised by Wolves, Framåt, Själen, Rött universum, Ozark, The Lighthouse, Us, The Mandalorian, Devs

Under 2020 har jag…
…sett 69 filmer och 32 tv-säsonger
…läst 14 böcker, 6 noveller och 2 serieromaner

Ondvinter av Anders Björkelid

Enkelt uttryckt. Ondvinter är förmodligen den bästa svenska fantasyboken jag läst. Den har ett par år på nacken och gavs ut 2009 men verkar inte fått någon större uppmärksamhet sedan dess. Sjukt oförtjänt om du frågar mig.

Det är en klassisk fantasyberättelse om tvillingarna Sunia och Wulf som lever på en bondgård men visar sig vara ämnade för något större. Ofrivilligt blir de indragna i något de inte riktigt förstår när ondvintern är på intågande, galgmännen ger sig ut på jakt och hirdjägarna tar upp kampen mot det onda imperiet. En klichéartad handling måhända men så välskriven, jordnära och varm att det inte gör mig ett skvatt.

Det har poppat upp en del bra fantasy skriven av svenska författare på senare år men jag har inte blivit så här investerad i en fantasyvärld tidigare. Björkelid skriver med ett underbart flyt och även om det är en traditionell historia väver han in egna påfund som blandar traditionell folktro och fantasyelement som ändå får det att kännas fräscht och intressant.

Ondvinter är den första delen av totalt fyra och jag är numera halvvägs in i uppföljaren Eldbärare och hittills är jag inte besviken. Den är framförallt skriven med en yngre målgrupp i åtanke men jag tycker inte det känns tillrättalagt eller förenklat som ungdomsböcker kan ha en tendens att göra. Ett fantasyäventyr som tematiskt passar perfekt att läsa nu i vinter.

Titel: Ondvinter (Berättelsen om blodet #1)
Författare: Anders Björkelid
Genre: Fantasy
Utgiven av: Natur & kultur
Utgivningsår: 2009

Köttmarknad av Erik Odeldahl och Fredrik Stennek

Swedish Zombie fortsätter att förse oss med nya böcker i bokserien ”Den nya skräcken”. Om Rött universum var aningen tung att ta in är del två i serien raka motsatsen. Historien utspelar sig på utestället Köttmarknaden, beläget i ett öde industriområde någonstans i Stockholm. Handlingen pendlar mellan personerna Marko, tidigare anställd på den säregna nattklubben, de nyanställda dörrvakterna Mange och Ljuban och Bella som bara vill ta hand om sin kompis innan hon råkar illa ut.

Men något står inte rätt till på Köttmarknaden. Markos chef har inte synts till på ett tag och mycket tyder på att det är på utestället något har inträffat. Stämningen på klubben är hög, så pass hög att man undrar om gästerna har satt i sig mer än en stor stark. Människorna i lokalen börjar tappa greppet. Och det blir bara värre och värre när kvällen fortskrider.

Köttmarknad är en råbarkad och rapp bekantskap. Språket är enkelt och sidorna flyger förbi när hemligheten kring Köttmarknaden långsamt nystas upp. Den råa tonen präglas av vakternas grova språk och Markos maffiastil. Karaktärernas sidohistorier är alla spännande att följa och Stennek och Odeldahl flätar skickligt samman historien. Jag sträckläste boken under en eftermiddag och kände mig helt uppslukad från början till slut.

Det är en synnerligen enkel berättelse men väl uttänkt och oerhört underhållande. På sätt och vis får jag vibbar av Tales from the crypt eller någon snarlik skräckantologiserie från nittiotalet. Det känns hemtamt och nostalgiskt. Det är en väldigt bra sak i mina ögon. Mysig slafsskräck när den är som bäst och en av mina bästa läsupplevelser under året utan tvekan.

Titel: Köttmarknad
Författare: Erik Odeldahl och Fredrik Stennek
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Rött universum av Frida Windelhed

Frida Windelheds Rött universum är först ut i Swedish Zombies nya bokserie ”Den nya skräcken”. En serie kortromaner som ska belysa nya lovande författare och bejaka vår samtid enligt förlaget.

Boken kretsar kring Siri som ser sin partner Solana mördas brutalt på en nattklubb. Mitt i all misär och sorg stöter hon på en grupp trasiga människor som också blivit drabbade på liknande sätt. Tillsammans med ledaren ”Bönsyrsan” i spetsen börjar de dyrka en uråldrig gudinna för att utkräva sin hämnd.

Det här är tungt, mörkt och uppgivet. Nära deprimerande läsning. Rött universum är till en början klurig att komma in i och jag har svårt att greppa vart allt ska ta vägen. Berättelsen känns diffus och suddig. Samtidigt är språket vackert och flödande men aningen krävande att ta sig an. Stundtals känns det som en hallucination. Vad händer på riktigt och inte? Jag känner mig lite bortdribblad ärligt talat. Men det gör egentligen ingenting och jag förmodar att det är precis det författaren är ute efter. Att det är precis så jag ska känna.

Att läsa Rött universum är som att bestiga en brant och utmanande backe men när man i slutändan står uppe på toppen känns det värt det. Stämningsmässigt träffar den mitt i prick. Mycket tack vara att allt känns som en febrig dröm. Frida Windelhed har skrivit en annorlunda bok som verkligen utmanar men också belönar läsaren. En riktigt bra debut från en författare jag kommer att hålla ögonen på i fortsättningen.

Titel: Rött universum
Författare: Frida Windelhed
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Krig! Barn! av Anders Fager

Det här är alltså den avslutande delen av trilogin i serien Fallet om Cornelia Karlsson. Jag har sedan den mästerliga debuten Svenska kulter följt Anders Fager med stort intresse. Samlade svenska kulter är för mig redan en klassiker som fortfarande är författarens största litterära bedrift. Flera av novellerna som ryms i samlingen platsar på min lista över det bästa jag läst. Upplevelsen blir dessutom större när de tillsammans bygger upp en ockult värld som utgör en större helhet med återkommande karaktärer och skeenden som hänger ihop.

Böckerna om Cornelia Karlsson fortsätter i samma spår. Världen känns igen och flera av karaktärerna från samlingen återfinns även här. I den första boken i serien, Jag såg henne idag i receptionen, stod det redan klart att Cornelia en dag skulle bli den utvalda som släpper ut de uråldriga krafter som ska skapa kaos och förödelse till vår värld och Stockholms gator. I Krig! Barn! är stunden inne. Cornelia har förvandlats till en förvriden version av Greta Thunberg med hängivna följare som lyder hennes minsta vink. Kommer hon och hennes ”sladderbarn” att öppna portarna och släppa lös de krafter som döljer sig bortom vår värld?

Jag kan med glädje säga att trilogin avslutas med flaggan i topp. Kanske är det stundtals spretigt och osammanhängande men vad förväntar man sig inte när världen är på väg att gå under? Det blir tumultartat och kaotiskt precis som det ska vara. Sin vana trogen beskriver Fager skeendet med grova, rappa, korta meningar. Som för att intensifiera allt som händer. I mitt tycke är det inte riktigt i klass med den första boken som jag håller som den bästa i serien men inte långt ifrån. En riktigt dramatisk och spännande avslutning helt klart.

Jag väntar med spänning på vad Fager hittar på härnäst efter att trilogin är avslutad. För karln kan verkligen skriva riktigt uppslukande skräck, det råder det inget tvivel om. Även om jag är orimligt förtjust i den här världen hoppas jag att han utforskar något nytt med nästa bok. Kanske är det dags att släppa sina kära kulter och ge oss något helt annat. Med fria tyglar och utan etablerade beståndsdelar. Det skulle jag gärna vilja se.

Titel: Krig! Barn!
Författare: Anders Fager
Genre: Skräck
Utgiven av: Eloso förlag
Utgivningsår: 2019

Elektrisk pulp av Johan Wanloo

Längtar du som jag efter mer skön pulpig kiosklitteratur med laserstrålar, robotar, mutanter och blodiga köttslamsor? Idiotisk fråga, självklart gör du det! Johan Wanloos ljudboksserie ”elektrisk pulp” besvarar alla dina böner.

De senaste dagarna har jag ägnat mig åt att sträcklyssna på Black metal yeti och Fitnesstjejer möter människoätande robotar och satan vad kul jag haft. Det här är bästa sortens skräpig b-filmsbok rakt in i örat. Wanloo leker med alla klassiska klichéer och inslag från forna tiders mest usla science fiction, action och skräckverk. Det är överdrivet, urbota korkat och underbart underhållande.

Inläsningen av författaren själv passar perfekt då Johan skiter i att göra omtagningar när det förekommer stakningar och felsägningar. I andra fall skulle det varit störande men här passar det snarare perfekt och matchar innehållet som lika rebelliskt frångår allt vad god smak heter.

Elektrisk pulp-serien hittar du på Storytel och erbjuder drygt tre timmars fantastiskt nöjsamt örongodis.

10 dagar med Disney+

Tja, ibland händer det bara, ett blogginlägg! Jag har som många andra ett riktigt skitår och det där med att blogga har helt enkelt inte tilltalat mig det minsta. Men här kommer åtminstone någon form av åsikt om nåt som kan vara av intresse. Disney+.

Jag har trånat efter Disneys streamingtjänst sedan jänkarna fick lägga sina labbar på spektaklet för närmare ett år sedan. Samtidigt var jag redan då skeptisk till om det skulle bli en Netflix-dödare. Med ett så endimensionellt innehåll anpassat för, om man ska vara krass, barn, tonåringar och nördar, skulle det räcka? TJänsten har nu varit tillgänglig i tio dagar i Sverige och visst finns det godbitar men också en del besannade farhågor.

The Mandalorian är efter tre avsnitt allt jag ville den skulle vara. Estetiskt är serien det absolut bästa som gjorts i Star Wars-världen. Gritty, charmigt lågteknologisk och med fantastisk stämning. Enligt rapporter från staterna håller den inte hela vägen in i kaklet men det återstår att se. Jag gillar det jag sett hittills i alla fall.

Utöver nyss nämnda serie är det exklusiva innehållet långt ifrån lika imponerande. Här finns faktiskt ingenting som tilltalar mig. Jag kommer se om flertalet av Star Wars och Marvel-filmerna som finns tillgängliga men utöver det har jag svårt att hitta saker att se. TJänsten är underlägsen allt annat vi har att ta del av i streamingväg vad gäller exklusivt spännande innehåll. Så enkelt är det. För nostalgifantaster finns det såklart massvis med gamla godingar att ta del av men jag tillhör inte just den målgruppen. Det mesta jag hittills tagit mig an från förr har snarare sabbat barndomens upplevelser.

Jag tycker i ärlighetens namn att lanseringen av Disney+ är framstressad och ogenomtänkt. Luckorna mellan ”original”-produktioner som The Mandalorian, Falcon and the Winter Soldier och WandaVision är för stora samtidigt som den nischade målgruppen gör att Disney+ känns amputerad. Med fler av dessa egna produktioner tillgängliga från start och med ett tydligt lanseringsschema för kommande serier hade jag känt annorlunda. Sen har vi uppköpet av Fox också. X-Men och Simpsons i all ära men det måste finnas massvis med serier och film att komplettera med. Nu gapar det tomt, kanske blir det ändring på detta senare.

Om ett till två år tror jag verkligen det här kan bli något riktigt bra när fler av Disneys egna serier kontinuerligt rullar på tjänsten men som den ser ut nu är jag inte överförtjust. Säsong två av The Mandalorian dyker upp i slutet på oktober men vad händer sen? Dessutom var jag lite för exalterad i hatten och hoppade på förbokningserbjudandet för ett helt år och med facit i hand är det tydligt att jag inte kommer att använda Disney+ alls lika mycket som till exempel Netflix, Amazon Prime Video eller ens HBO framöver.

Imperiets arvingar – rymdäventyr i tjusig förpackning

Min gamle poddkollega Oskar Källner och illustratören Karl Johnsson har slagit sina påsar ihop. För ett par veckor sedan lanserades de första två delarna i Imperiets arvingar, en bokserie inriktad på målgruppen 9-12 år. Här utlovas ett äventyrligt rymdepos med underliga varelser och storslagna rymdskepp. Jag och nioåringen har tillsammans läst den första delen, ”Bortförda”.

Detta är böcker som verkligen är klockrena för högläsning på kvällarna. Med superfin formgivning och tjusiga bilder är det en enkel match att få med sonen på tåget. Det är inte ofta som han verkligen ser fram emot läggdags men med den här boken som morot har proceduren gått synnerligen smärtfritt.

Bortförda är verkligen lätt att tycka om. Bra tempo och korta kapitel med en cliffhanger som lurar bakom varje sida. Huvudpersonerna Alice och Elias känns som ett genuint syskonpar med olika men varma personligheter. Skeppet Stillheten och dess besättning är fascinerande och man vill lära sig mer om de främmande rymdvarelserna lika mycket som man vill utforska skeppets alla högteknologiska vrår. Berättelsens mysterie med barnens försvunna mamma är dessutom riktigt spännande.

Jag tror och hoppas bokserien Imperiets arvingar blir en riktig braksuccé. Personligen är jag förvånad över hur mycket jag uppskattade den. Inte för att jag har något emot böcker skrivna för en yngre målgrupp men jag ser verkligen fram emot våra små lässtunder på kvällarna på ett annat sätt än förut. Den gick verkligen hem hos mig också. Skönt att veta att andra delen redan är släppt och ligger redo inför kvällens sagostund…

Omdömet från nioåriga Vincent är för övrigt, ”Den bästa boken jag läst!”.

Titel: Imperiets arvingar 1: Bortförda
Författare: Oskar Källner
Illustratör: Karl Johnsson
Genre: Rymdäventyr
Utgiven av: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2020

Första hösten – Röd skymning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020