Berättelsen om blodet 1-4 av Anders Björkelid

Domen står fast. Böckerna om Sunia och Wulf står sig fortfarande efter fyra böcker som den bästa svenska fantasyserie jag har läst. Framförallt lyckas Björkelid alltid överraska mig med oväntade vändningar och scenarion. Berättelsen känns oförutsägbar och spännande rakt igenom. Jag är fortfarande helt tagen av Björkelids vackra språk, det är sagolikt, drömskt och levande. Hösthaggan, vitterspår, galgmän, hirdjägare, bitvargar, sommarynglet, vildeld och så vidare. Äventyret vimlar av udda skapelser och fascinerande ord.

Jag är så glad att jag gick utanför min komfortzon och läste en så kallad ungdomsfantasy. För även om böckerna förmodligen lämpar sig väl för yngre läsare så fann jag den fungera alldeles utmärkt att ta sig an för en fyrtioplussare. Förbundbryterskan är en synnerligen mörk bok med döden som ett ständigt närvarande tema och Frostskymning, den avslutande delen, känns stundtals hopplös och uppgiven. Det är långt ifrån en solskenshistoria.

I slutändan bildar de fyra böckerna en fantastisk helhet. De alla känns unika med varierad uppbyggnad och ton. Karaktärerna som griper tag är många, historien är svindlande och omvälvande. Jag kommer bära med mig den här bokserien länge.