Ondvinter av Anders Björkelid

Enkelt uttryckt. Ondvinter är förmodligen den bästa svenska fantasyboken jag läst. Den har ett par år på nacken och gavs ut 2009 men verkar inte fått någon större uppmärksamhet sedan dess. Sjukt oförtjänt om du frågar mig.

Det är en klassisk fantasyberättelse om tvillingarna Sunia och Wulf som lever på en bondgård men visar sig vara ämnade för något större. Ofrivilligt blir de indragna i något de inte riktigt förstår när ondvintern är på intågande, galgmännen ger sig ut på jakt och hirdjägarna tar upp kampen mot det onda imperiet. En klichéartad handling måhända men så välskriven, jordnära och varm att det inte gör mig ett skvatt.

Det har poppat upp en del bra fantasy skriven av svenska författare på senare år men jag har inte blivit så här investerad i en fantasyvärld tidigare. Björkelid skriver med ett underbart flyt och även om det är en traditionell historia väver han in egna påfund som blandar traditionell folktro och fantasyelement som ändå får det att kännas fräscht och intressant.

Ondvinter är den första delen av totalt fyra och jag är numera halvvägs in i uppföljaren Eldbärare och hittills är jag inte besviken. Den är framförallt skriven med en yngre målgrupp i åtanke men jag tycker inte det känns tillrättalagt eller förenklat som ungdomsböcker kan ha en tendens att göra. Ett fantasyäventyr som tematiskt passar perfekt att läsa nu i vinter.