”Det här kommer att låta som ”Mitt livs historia” i någon veckotidning, så ni får ursäkta”

Intervju: Hank Holmström (utgivare och förläggare Odd At Heart)
Vem är Hank Holmström?

Jag är uppväxt i Småland på landet med allt vad det innebär av natur, lugn och fotboll, men upptäckte biblioteken tidigt och läste väldigt mycket från tidig ålder – mytologi, historia, obskyr litteratur. Slukade allt. Upptäckte Lovecraft vid tio års ålder via legendariske Sam J Lundwalls översättningar. På somrarna bodde jag och min familj hos min mormor i Malmö. Hängde mycket på serieantikvariaten som fanns då runt Möllan och Triangeln. Det var exotiskt för en liten grabb. Det här var ju långt före internet.

Det första numret av Odd At Heart släpptes nyligen. Blev det som du tänkt dig?

Jag är nöjd i stort sett, sedan finns det alltid detaljer som kan bli bättre till nästkommande utgåvor. Jag gillar fickformatet sedan handlar mycket om att hitta en puls, ett flyt och en rytm som passar formatet och innehållet. Jag är övertygad om att Odd At Heart kan utvecklas till något intressant och nå en hyfsat stor alternativ publik som vill ha något annat än mellanmjölk varje dag.

Det är mycket fokus på obskyr historia, mytologi och alternativ religion. Hur går din research till för att samla information om dessa ämnen? Känns inte som att denna fakta finns att finna i Nationalencyklopedin.

Jag har en bakgrund som journalist, arbetade i över 15 år med att styra upp tidningar och kartlägga kriminella. Jag är van att göra research, hänger mycket på obskyra forum, läser mycket och annat har jag snappat upp genom årens lopp. Sedan är det inte enbart jag som skriver i Odd At Heart. Förhoppningsvis blir vi fler som vill skriva om obskyr historia. Jag är dock ingen utbildad historiker och det är viktigt att poängtera. Odd At Heart är mer underhållning än en klassisk historisk tidskrift, lite sexigare är väl tanken.

Med ditt tidigare förlag Eskapix gick du från nischad kulturtidskrift till storsatsande bokutgivare för att sedan abrupt lägga ner förlaget. Vad var det som hände?

Det här kommer att låta som ”Mitt livs historia” i någon veckotidning, så ni får ursäkta. Jag körde ju storskaligt bokförlag, Eskapix är nog ett av få undergroundförlag som fick investerare som satsade, jag körde litterära rockklubbar i Stockholm. Allt snurrade snabbare. Visionerna och planerna var stora. Sedan kraschade jag in i väggen och hamnade jävligt snett med missbruk av kemikalier och pendlade mellan en slags skuggvärld och kulturparnass. Allt rasade för mig. Mina demoner hann ifatt mig helt enkelt om man får använda klyschor. Idag är jag helt fri från missbruk och sedan en tid tillbaka går jag hos psykolog, vilket jag borde ha gjort för tio år sedan. Det inser jag nu. Men bättre sent än aldrig. Du kan aldrig fly från dina demoner. Det värsta är dock alla människor du sviker för att du helt enkelt är kaos och har tappat fotfästet. Men idag ser jag ljust på framtiden, även om det är en lång process att landa helt.

Hur går tankarna inför kommande nummer av Odd At Heart?

Med Odd At Heart finns också visioner. Först och främst att hitta en rytm och puls i skriften, sedan är tanken att driva igång klubbar med obskyra förtecken och mycket rock’n’roll. Vi får se, men det är mycket spännande på gång. Det lovar jag.

Jag saknar Eskapix-bekantingen CJ Håkansson! När får vi se honom återvända med nya noveller?

Jag saknar också CJ och flera andra Eskapixförfattare, Eskapix var ju nästan som en klubb där vi även umgicks och festade privat i många fall. En rolig tid. Många har gått vidare till andra förlag, men även Odd At Heart publicerar noveller. Jag är övertygad om att vi kommer att få läsa en hel del bekanta men också nya författare i Odd At Heart. Även om Eskapix slutade i kaos så var det också ett forum där många debuterade för första gången och fick pröva sina vingar. Det får jag ge mig själv och Eskapix. Visionen med Odd At Heart är också att bli ett forum, en smältdegel utan pekpinnar där författare och skribenter får möjligheten att experimentera och blomma ut. Framtiden är spännande.


Odd At Heart Beställer du via iwantpapercandy@gmail.com, 65 kronor kostar det första numret. Mer information hittar du på Holmströms Facebook-sida.

Sagt på Twitter om Altered Carbon och The Cloverfield Pradox

Poddokalyps #5: ”Vad heter han nu igen?”

I detta avsnitt tar vi pulsen på brittisk sci-fi. Dels nyare verk men också en blick tillbaka på riktigt bra brittisk sci-fi. Finns det något som utmärker sig i jämförelse med amerikansk science fiction? Vi tipsar och grottar ner oss i fenomenet.

Avsnitt fem innebär också starten på vår Black Mirror-cirkel där vi fortsättningsvis kommer avhandla ett avsnitt per avsnitt från den senaste säsongen av serien. Den här gången stöter och blöter vi avsnittet USS Callister.

Vi som pratar heter Andreas Ljungström och Andreas Berg. Vinjettmusiken i podden är skapad av Joel Ekman.

00:02:45 – Intro
00:19:52 – Brittisk sci-fi
00:47:20 – Black Mirror
01:10:31 – Bonus Switch-snack

Länkar:
Stötta oss på Patreon!
Philip K. Dicks Electric Dreams
Hard Sun
Utopia
Dirk Gently’s Holistic Detective Agency
Humans
Hitchhiker’s Guide to the Galaxy (bokserien, filmen, tv-serien)
Black Mirror hittar du på Netflix
Regissören Toby Haynes håller inte tillbaka krutet: “I’d love to do a TV series of ‘USS Callister’ — it’s probably one of the best pilots for a space show, ever. And I made it!”

Speltips: Rusty Lake

Jag spelade ohälsosamt mycket mobilspel för ett par år sedan men intresset har sedan dess svalnat och jag plockar sällan upp telefonen för att stilla spelbegäret numera. Förmodligen har jag Nintendos senaste hybridkonsol Switch, att skylla på detta. Men häromdan gjorde jag ett undantag.

Rusty Lake heter utvecklaren som producerat en spelserie som går under namnet Cube Escape. Cube Escape-spelen är helt gratis. Utöver dessa har de också släppt tre titlar i den självbetitlade serien Rusty Lake. Dessa kostar däremot en slant att ladda ner. Det alla spelen har gemensamt är att de är pusselinriktade äventyrsspel och att de dessutom utspelar sig i samma universum.

Det här gjorde mig nyfiken. Tanken på ett komplext världsbygge som flätas samman av små korta spelupplevelser lät väldigt tilltalande. Mitt val föll på det första spelet i premium-serien, Rusty Lake Hotel, som visade sig vara en surrealistisk och makaber upplevelse som verkligen bjuder på hjärngympa av det finurligare slaget.

Spelets mål är att klura ut olika uppfinningsrika sätt att ha ihjäl hotellets besökare för att sedan kunna tillaga dem och servera till hotellets gäster. Dessa pussellika utmaningar varvas med mystiska inslag och ledtrådar om hur allt hänger samman.

Jag bjuds inte på några direkta svar och kanske började jag i fel ände med Rusty Lake Hotel, men det gör mig bara mer sugen på att ta mig an fler spel i serien för att grotta ner mig i mysteriet på riktigt. Men en stämningsfull spelupplevelse är det, och tankenötterna är smarta och innovativa. Definitivt värt besväret.

Låter det lockande? Spana in Rusty Lakes alla spel här.

Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr

Rymdpiraten Snack Parrow har fått ge upp sitt piratande och startar istället en rymdbyrå för att lösa mysterier. Av en slemmig humfurk köper han ett rymdskepp med kristallkrona för att kunna resa mellan galaxerna. Ett skeppsspöke blir kapten eftersom han själv inte kan köra skeppet.

Tillsammans med kompanjonen Flax drar de ut på äventyr. Men resan blir kort, för rymdbaljan går sönder. De måste till Skrotplaneten för att skaffa reservdelar. Men Skrotplaneten vaktas av universums farligaste varelser: Robotkaninerna.

Ska de lyckas komma levande därifrån?

– – –

Det är alltid knepigt att läsa barnböcker. Men med Snack Parrow var det inget problem alls. Det är en bok som passar de flesta. Jag högläste den tillsammans med min yngste son och han uppskattade den verkligen. Strax innan vi satte tänderna i boken hade han redan förälskat sig i 2017 års julkalender på grund av alla fantasifulla science fiction-inslag så det här var verkligen en perfekt bokgenre att bekanta sig med så nära inpå.

Själv gick jag igång på de många nostalgiska influenser som löper som en röd tråd genom berättelsen. Ibland mindre subtila än andra. Det lånas friskt från Star Wars och Liftarens guide till galaxen till exempel. Inspirationen är ständigt närvarande men inslagen känns mer som små kärleksfulla hyllningar än rena plagiat. En bra balans mellan egna påhitt och gamla beprövade sci-fi-klyschor.

Texten är lättläst utan att vara överdrivet simpelt tillrättalagd och historien om Flax och Snack Parrow med besättning är lagom delar knasig och spännande. Det här är som sagt en bok för barn och det är därför såklart den målgruppen som ska tas i beaktande. Sonen gav en stor tumme upp. Så grattis Camilla Linde! Mission accomplished!

Titel: Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå för underliga mysterier och piratbestyr
Författare: Camilla Linde
Genre: Science fiction
Utgiven av: Whip Media
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Framtidsutsikter

Dags att blicka framåt. 2017 är lagt till handlingarna och nu är det all in på 2018. Efter ett par överläggningarna med mig själv har jag kommit fram till att jag inte ska fokusera på prestationer i samma utsträckning som tidigare. Inget nytt bokläsarmål på Goodreads, tacka ja till färre recensionsexemplar och minimera alla måsten.

Det kanske låter som ett trist upplägg men tror att jag själv och bloggen mår bäst av att minska omfånget av populärkulturellt intag i år. Framförallt när det gäller mitt knarriga läsande där lusten ständigt går i vågor. Jag vill inte återuppleva samma känsla av press och ångest på grund av växande läshögar igen.

Annars då? Jo, till att börja med återvänder fjolårets hjärteprojekt Poddokalyps snart och utgivningstakten kommer att se ut som tidigare med ett par nya avsnitt varje månad. Som vanligt tänker jag avhandla det sedvanliga som recensioner och intervjuer med några enstaka spel, tv och filmtips. Det mesta kommer vara sig likt alltså. Tryggt, bekvämt och hemtamt.

Bokslut 2017

2017 års…

… grisigaste bok: 13 svarta sagor om ond bråd död
Som gammal skräckvurmare är det här rena rama julafton och en härlig flashback till svunna tider. Den får mig att se tillbaka på mig själv som ung pojkspoling när de stora censur-lapparna på filmerna i videohyllan var det bästa beviset för rekorderlig kvalitétsfilm.


… bästa nya tv-serie: American Gods
Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.


… mest storslagna spelupplevelse: The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Nya Zelda är ett så otroligt omfattande spel. Samtidigt kan man säga att det är som att Nintendo gör sin egen version av The Witcher 3 men har skalat av allt som vanligtvis är trist med open world-spel. Inga tråkiga side quests eller komplexa crafting-system. Breath of the Wild bygger istället helt på känslan av att befinna sig i en levande värld, smockad med spelmässiga brödsmulor som man ramlar över, hela tiden. Varenda vrå av kartan rymmer överraskningar och det är spännande och skitkul nästan hela tiden.


… urban fantasy: Dödfödd av Pål Eggert
Pål Eggert fortsätter att övertyga när han gräver sig djupare in i sin mörka urban fantasy-värld. Språket är medryckande och händelserna är skickligt visuellt beskrivna. Jag kan med enkelhet leva mig in i berättelsen, känna karaktärernas lidande, underkastelse och desperation. Det är ingen behaglig känsla, och det är såklart det som är meningen.


… tv-överraskning: Legion
En oväntat läcker, förvirrande och oförutsägbar upplevelse med klockrent skådespeleri, snygga effekter och spännande intrig. En intim tolkning av en superhjälte in the making.


… röjigaste liveband: INVSN
Wow! Vilken käftsmäll! Senast jag såg Dennis Lyxén stå på scen var någon gång i mitten på nittiotalet under Refuseds glansdagar och hade på känn att INVSN skulle bli en bra konsertupplevelse men det här var mer än bra. Få frontmän kan mäta sig med herr Lyxén, det är fullt adrenalinpåslag från första stund och ett jävla röj trots att Karlskoga-publiken var stela som skyltdockor. Sen lät det fruktansvärt bra också, vilket såklart är minst lika viktigt i sammanhanget.


… superhjälterulle: Logan
Välspelad, brutal och en värdig avslutning för Hugh Jackman som Wolverine. Jag hade inte så stora förhoppningar på den tredje fristående filmen med den kloförsedda admantium-gubben men jag blev positivt överraskad. En rå och blodig roadmovie utan överdrivna superhjälteinslag, men med mer vemod, hjärta och drama än i någon tidigare Marvelfilm.


… största läsfynd: Ingrid av Love Kölle
Konceptet med en gammal tant som bokstavligen går över lik för att uppnå sin dröm om odödlighet är på ett konceptuellt plan en lika genial som absurd idé. Jag blev omedelbart nyfiken på vart dessa galenskaper skulle ta vägen och uppskattade i högsta grad den knäppa historien. Det är också en roman som känns uppfriskande opretentiös. Det är gasen i botten från första sidan utan krusiduller.


… dystopidepp: The Handmaid’s Tale
Den första säsongen av The Handmaid’s Tale var en av de bästa tv-upplevelserna i år. Skrämmande, gripande och fantastiskt välgjord.


… läsklassiker: Tidsmaskinen av H.G. Wells
Jag förväntade mig en torftig och högtravande läsupplevelse men faktum är att jag verkligen uppskattade berättelsen. Mer än jag på förhand hade trott. Den är förvisso överdrivet detaljerad och trampar en del vatten men de äventyrlig inslagen och de filosofiska funderingarna väger upp. Jag har full förståelse för att boken nått klassikerstatus och den känns fortfarande relevant och läsvärd år 2017.


… mest underhållande biobesök: Thor: Ragnarök
Tramsigaste Marvel-rullen hittills, till och med mer flams och skämt än i Guardians of the Galaxy. Hulkens gästspel är lysande och stengubben Korg är en ny stjärna jag hoppas vi får se mer av framöver. Jeff Goldblum som The Grandmaster var också en underbar karaktär. Allt som allt var det en härlig bioupplevelse med mer humor och skoj action än jag förväntat mig.


… apokalypsgodis: Första hösten – Blå gryning av E.P. Uggla
Det är precis så här jag vill ha min apokalypshistoria serverad. En smart idé om hur det skulle kunna gå till när världen går under, bra karaktärer och makabra body horror-inslag som får det att vändas i magen. Rubbet sitter som en smäck.


… käraste återseende: Super Mario Oddysey
Det bästa Mario-spelet på år och dag. Är där uppe och tampas med det absolut bästa i plattformsgenren. Tajt, välgjort och fullproppat med lekfull speldesign som motiverar till fortsatt spelande även efter att huvudstoryn är avklarad.



Poddokalyps #4: ”De där jävla nunnorna”

Något av det mest spännande som finns i filmvärlden är thrillers som helt, eller till störst del, utspelar sig på en och samma plats. Det finns otroligt många exempel på nagelbitare som gör sig så otroligt bra i formatet. Vad beror det på? Vad är det som blir så tilltalande när mystik gömmer sig i ett mer klaustrofobiskt utrymme?

Vi går all in på Star Wars. Allt från prequels, original-trilogin och de nya filmerna. Men störst fokus får givetvis bioaktuella The Last Jedi. Varning för feta spoilers!

Vi som pratar heter Andreas Ljungström och Andreas Berg. Vinjettmusiken i podden är skapad av Joel Ekman.

00:00:00 – Introduktion och uppföljning läxor
00:15:00 – Single location thrillers
00:33:26 – Allmänt babbel om Star Wars
00:56:07 – Spoilerprat om The Last Jedi

Länkar:
Filmatiseringen av Annihilation anses för intellektuell för biopubliken
Berg listar single location thrillers
Ljungström rankar Star Wars
Berg rankar Star Wars

Lästips: De ögondöda

De ögondöda är de snabba skräckfixarna för läsaren i farten. Det hela utspelar sig i det fiktiva samhället Skymninge med korta texter och följetånger som avlöser varann.

Kontot övertas emellanåt av kända skräckförfattare, nyligen var det personliga favoriten Johan Ring som bidrog med läskigheter, och just nu är det självaste Anders Fager som sprider fasa med hjälp av den mytomspunna karaktären Ingemar Fredman från Svenska kulter. Happy times!

De ögondöda följer du på hemsidan, Facebook, Twitter eller Instagram.

Bokbindaren

Den gamle bokbindaren hade varit världens mäktigaste man, om han bara hade fötts till trollkarl. Men istället för ett liv i den absoluta gräddan av Edinburghs societet hankar han sig fram i en dammig butik på Victoria Street.

En sen kväll tränger en gentlemannamagiker sig in. Han bär på en portfölj och ett makabert, men lukrativt uppdrag. Men magikern visar sig ha lömska avsikter och konsekvenserna blir fruktansvärda.

Bokbindaren är en mörk viktoriansk fantasy med blödande böcker, vild magi och gentlemannamagiker.

– – –

Efter en hastig titt på Andrea Erikssons (f.d. Lindgren) hemsida, blir jag uppmärksammad på att hon skriver viktoriansk fantasy. En för mig intressant inriktning, och något som jag inte kan påstå att jag är speciellt bekant med sedan tidigare.

I novellen Bokbindaren är det klart märkbart att författaren lägger en del fokus på arkitektur och miljöer av det viktorianska slaget. Med få och subtila penseldrag är det en fascinerande värld som målas upp utan att ta fokus från berättelsen.

Jag gillar mystiken kring den bok som ligger till grund för historien. Det är en enkel men tilltalande novell. Stämningsfull och välskriven. För anhängare av viktoriansk fantasy är Andrea Eriksson ett namn att lägga på minnet framöver.

Titel: Bokbindaren
Författare: Andrea Lindgren
Genre: Viktoriansk fantasy (novell)
Utgiven av: Fafner förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus, Adlibris och Storytel