Första hösten – Röd skymning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Årets viktigaste kickstarter?


Första hösten – blå gryning var för mig utan tvekan en av 2017 års läsupplevelser. Jag älskade verkligen E.P. Ugglas dystopiska actionskräckis! Därför är det självklart att uppmana dig som läser detta att slänga dig över kickstartern för uppföljaren med undertiteln Röd skymning omedelbums! Och missade du den första boken i serien, ännu bättre! Det finns nämligen en backernivå för att knipa båda böckerna, prisvärt är det också.
Jag kan också lite stolt avslöja att jag redan läst boken och fått äran att skriva en blurb. Jag kan alltså gå i god för att det är riktigt bra grejer!

E.P. Uggla debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten: BLÅ GRYNING som togs emot med öppna armar av skräcksverige. Hon har nu skrivit den andra och avslutande delen: Första hösten: RÖD SKYMNING. Nu kör vi på Swedish Zombie en crowdfunding för att få ut boken till svenska folket! Kickstarter-kampanjen syftar till att genom förhandsförsäljning täcka så mycket som möjligt av kostnaden för en första tryckning. Så hjälp oss att förverkliga ännu en mardröm!

Den andra första hösten!

Det är svårt att bedriva vad som på senare år tagit skepnaden av främst en blogg om böcker, när jag inte ens rört en bok på hur länge som helst. Men jag tror att suget är på väg tillbaka och det finns kanske framförallt en anledning till detta.

Igår avslöjades nämligen uppföljaren till Första hösten – blå gryning. Så när nyheten når mig om att en fortsättning på en av mina absoluta favoritböcker under senare år drabbades jag av en nyfikenhet och en längtan jag inte känt på evigheter. Den nya boken kallas Första hösten – röd skymning och kommer att se ut så här.

Swedish Zombie agerar utgivare och boken kommer att finansieras via Kickstarter. Förlaget utlovar mer information om hur man lägger vantarna på uppföljaren inom kort. Jag står redo med plånboken vidöppen tills dess.


Facebook


Twitter


Google-plus

Första hösten – Blå gryning

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar.

– – –

För inte allt för längesedan fick jag leta med ljus och lykta efter svensk apokalypslitteratur, men nu är det andra tider! Lars Widerängs Sjärnklart-trilogi, Lova Lovéns Trojanerna och K.G. Johanssons Biotika är bara några av senare års domedagshistorier från vårt avlånga land. Berättelserna om hur jorden går under poppar upp som svampar i skogen, och som jag älskar den här trenden.

I Första hösten är det inga svampar i skogen som vänder upp och ner på tillvaron, men inte långt därifrån. Det är en ny typ av blomma som sprider sig över Sverige och Europa. Forskarna står handfallna och när människorna smittas, men också börjar förvandlas, är epidemin och samhällets kollaps ett faktum.

Boken är snyggt konstruerad och växlar mellan tre huvudpersoner som upplever undergången från olika perspektiv. Ett författargrepp jag verkligen gillar. Emmelie Pettersén Uggla behärskar verkligen upplägget bra. Jag lär känna karaktärerna och de är tydligt porträtterade. Vem älskar inte 15-åriga Charlys överanvändande av tillägget ”ap”- i alla dess former? Uttryck som ”apsvett” ramlar ut så fort hon öppnar munnen. Sjukt charmigt. Adam är till en början ett stort arsle men min förståelse och inställning till honom som karaktär hinner ändra sig under äventyrets gång. Detsamma gäller Fredrik och Lisen. Det finns gott om intressant karaktärsutveckling.

Texten är för övrigt rak, enkel och medryckande. Kapitlen är korta och avslutas sällan utan en subtil cliffhanger som får mig att prompt vilja läsa vidare. Tempot är högt och berättelsen tappar inte fart en enda gång. Jag får som läsare aldrig tid till att hämta andan. Inte mig emot, speciellt när det är så här spännande och actionfyllt. Det är en orgie i blodiga slagsmål, hisnande flyktscener och monstermetamorfoser.

Författaren har skapat ett scenario som känns kittlande och trovärdigt. Inte minst de vetenskapliga bitarna, som förmodligen har krävt en del research. Jag köper allt med hull och hår, även om det såklart inte är förankrat i en realistiskt framtidsbild. Men vad vet jag. Ett muterat växtvirus och domedagen kanske är närmare än de flesta av oss tror?

Det är precis så här jag vill ha min apokalypshistoria serverad. En smart idé om hur det skulle kunna gå till när världen går under, bra karaktärer och makabra body horror-inslag som får det att vändas i magen. Rubbet sitter som en smäck.

Jag har dessutom förstått att en fortsättning är på gång, vilket gör mig väldigt glad. Det här är så förbaskat rakt upp min gränd att jag bubblar lite inombords när jag nu i efterhand tänker på boken. Klart jag vill ha mer av detta! Förvridna mardrömsmonster, en till synes hopplös framtid och människor som beter sig som svin när civilisationen rämnar.

Låter det inte helt underbart?

Titel: Första hösten – Blå gryning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Undergångsskräck
Utgiven av: Visto Förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris och Bokus