Första hösten – Röd skymning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Tillbaka till overkligheten

Semestern är över för den här gången. Jag har medvetet tagit en paus från merparten av min digitala närvaro, vilket smittat av sig på bloggandet. Sommarledigheten lades i år istället på en mängd av byggprojekt. Jag har lyckats att smälla ihop mitt andra trädäck, denna gång i princip utan hjälp. Känner mig lite lagom mallig och nöjd. Det ser oväntat proffsigt och välbyggt ut. Har också klätt in sommarstugan i en tjusig trallkjol, målat hussockeln hemma, lagat en trappa, spikat golvlist och anlagt en grillplats. Bokhögen har knappast krympt under ledigheten, snarare tvärtom, men nu känner jag mig motiverad att ta tag i läsandet igen.

Pål Eggerts Dödfödd ligger fortfarande på nattduksbordet men jag har också återupptagit mitt Storytel-abonnemang med två projekt i åtanke, Anders Fagers vampyrskräckis Evas första vecka som död och Mats Strandbergs Hemmet, om läskigheter på ett demensboende. Nu ska det bannemig läsas och lyssnas!

Det är istället tv-tittandet som gått varmast i sommar. American Gods är förmodligen den största höjdpunkten. Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.

Efterlängtade The Defenders var snarare motsatsen. En stor besvikelse. Marvels Netflix-serier har sedan andra halvan av Luke Cage fortsatt den nedåtgående spiralen. Ologiska luckor, trevande handling och trötta fightingscener som helt tappat stinget sedan de högklassiga bataljerna från den första säsongen av Daredevil. The Defenders börjar lovande och fram till avsnitt fyra hade jag stora förhoppningar på resten av serien men efter det går det alltså utför. Fortfarande stundtals sevärt och underhållande men helt utan fingertoppskänsla. Nu sätter jag mitt hopp till kommande The Punisher istället.

Så. Det blev återigen ett uppsamlingsheat. Nästa gång lovar jag att det dyker upp nåt med mer substans. Mors!

”Den genomsnittlige svensken har inte en arsenal i garaget eller är härdad av naturkatastrofer. Levande döda? Det får Kommunen ordna. Rymdinvasion? Skriv en arg lapp.”

Författarintervju: Lova Lovén
Författarintervju: Lova Lovén
Med Trojanerna gör du romandebut efter ett knippe läbbiga noveller i bagaget. Hur har processen sett ut och varför blev Trojanerna ditt första romanverk tror du?

Jag har skrivit flera bokmanus, och ärligt talat var originalidén till Trojanerna inte menad för en längre berättelse. Men efter lite råd och feedback bestämde jag mig för att arbeta ut den till en bok. Idén fick mogna och när jag visste vad som faktiskt hände i berättelsen började en längre period av efterforskning där jag var tvungen att exakt ta reda på vilka krisförberedelser som finns i Sverige och vad som skulle hända.

Vi är inte direkt bortskämda med svenska apokalypshistorier, varför tror du det är så?

Hanteringen av Odöda av John Ajvide Lindqvist är nog den enda som jag minns på rak arm. Jag tror att bristen kan bero på att vi inte fixar storslagna apokalypser i Sverige på samma sätt. Det blir liksom inte nån Rambo som svingar sig ner i eldstrider från en brinnande helikopter medan ett svampmoln med grinande dödskallar reser sig mot himlen i bakgrunden… vi fixar inte det. Den genomsnittlige svensken har inte en arsenal i garaget eller är härdad av naturkatastrofer. Levande döda? Det får Kommunen ordna. Rymdinvasion? Skriv en arg lapp.

I gengäld tycker jag att svenska berättelser om undergången blir mer realistiska och personliga. Det är lättare att relatera till den stackars jäveln som försöker twittra efter hjälp från sitt gömställe, än hjälten som pressar sig igenom ett hav av odöda med en gräsklippare. Med det sagt är jag den första att köa om det görs en ”Sillnado” lagom till jul…

Finns det fler typer av skräckberättelser vi borde skriva mer av i Sverige?

Humoristisk skräck. Att blanda in lite humor överhuvudtaget. Många gånger blir svensk skräck väldigt monokrom och ångestfylld, vilket ofta funkar utmärkt… men jag efterlyser ändå mer lekfullhet. Sånt som frodas i länder där marknaden är stor nog att ge plats åt det. På den svenska marknaden kommer jag nog bara på Caroline Grimwalkers Demonologi för nybörjare, som är otroligt rolig.

trojanerna_webNär jag tänker på begreppet apokalyps så tänker jag instinktiv på död, undergång, kaos och fullständig förintelse av jorden som vi känner den. I Trojanerna är scenariot mer lågmält. Hur resonerade du kring detta?

Dels tror jag att det blir mer lågmält ju närmare huvudkaraktärerna läsaren kommer. Ju mindre perspektiven är och ju viktigare deras egna personliga kriser är för handlingen, ju mer hamnar det globala perspektivet i skymundan. Stephen Kings The Stand är till exempel väldigt ödesmättad, med huvudkaraktärer som är viktiga, ja de viktigaste personerna i hela världen visar det sig. Mer lågmälda scenarion bjuder mer på upplevelsen ”det kunde lika gärna vara du”. En känsla av sårbarhet som kommer av att huvudkaraktärerna inte har större existensberättigande i storyn än sina grannar.

Sedan handlar det mycket om fiendens planer också. En del apokalypser bränner iväg i storslagen Mad Max-stil, andra sker mestadels i tysthet. I Bodysnatchers sker undergången bakom kulisserna, och utmaningen blir att genomskåda fienden.

Jag min stackare har läst klart Trojanerna, vad borde jag ta mig an härnäst om du får bestämma?

Oj, det var en bra fråga! Hm… Det är mörkt och kallt ute och du gillar tentakler. Då får jag lov att rekommendera Nick Cutters The Deep. Jag är visserligen ganska lättskrämd, men det är få böcker jag i vuxen ålder inte kan läsa vid läggdags, och det här är en av dem. Föreställ dig IT fast 13 kilometer under havsytan. Fasansfull och klaustrofobisk. Mycket nöje!

Hur ser framtiden ut för författare Lova Lovén? Finns det fler romaner i startgropen och viktigast av allt: innehåller den i så fall rikliga mängder med tentakelmonster?

Förhoppningsvis, ta i trä och kasta lite salt över axeln tvi tvi, så ser framtiden någorlunda ljus ut. Jag redigerar ett bokmanus som lovar att bli kusligare än Trojanerna. Inga tentakler, de sparar jag till en framtida historia där de kan få det utrymme de förtjänar. Release the Kraken!

Författare: Lova Lovén
Född: 1981
Ort: Hilversum, Nederländerna
Aktuell med: Trojanerna
Utgiven på: Swedish Zombie
Hemsida
Trojanerna på Facebook
Köp Trojanerna på Adlibris eller Bokus

Trojanerna

trojanerna_coverJordens undergång. Det låter så ödesmättat, så definitivt. I fiktionens värld är det ett fascinerande tankeexperiment. Hur kommer världen rasa samman? En epidemi? Ett nytt världskrig? En utomjordisk invasion? En zombieapokalyps?

I Trojanerna är hotet till en början odefinierbart, allt mänskligheten vet är att folk dör, men inte hur. Det börjar på en högstadieskola i Malmö när 300 elever och lärare oförklarligt hittas döda. Regeringen är sparsam med informationen till allmänheten men snart inträffar fler liknande katastrofer, inte bara i Sverige, utan också i övriga världen.

Berättelsen växlar mellan tre kvinnor och deras olika upplevelser av det hemska som inträffar. Prästen Liv, telefonisten Karolin som jobbar på SOS Alarm och kommunikatören Sofia som håller koll på sociala medier åt Malmö stads kommun. Alla blir de inblandade och påverkade av det som händer på olika sätt.

Trojanerna är en skoningslös apokalyptisk thriller som inte liknar någonting jag läst tidigare. Det är svårt att gå in på specifika detaljer utan att avslöja för mycket av handlingen men det är en ovanligt intim skildring av världens förfall. Lovén zoomar sällan ut från de tre kvinnornas egna perspektiv vilket får boken att kännas klaustrofobisk och nervpirrande, men när det väl händer är det främst människors paranoia som beskrivs. Mänskligheten ses som hjälplös och handfallen när den obestämbara fienden kan slå till när som helst, vart som helst.

Lova Lovéns romandebut är en mörk och obarmhärtig undergångsroman som griper tag utan att någonsin släppa taget förrän den sista sidan är färdigläst. Ingen av bokens karaktärer går säker och berättelsen känns oförutsägbar och annorlunda. Jag är glad att små förlag som Swedish Zombie fortsätter att förse oss skräckälskare med lite udda verk som vågar att ta ut svängarna. Trojanerna är en frisk fläkt som överraskar med en intressant och spännande apokalypsskildring.

Titel: Trojanerna
Författare: Lova Lovén
Genre: Apokalyptisk thriller
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Kaufmanns utvalda

KAUF-Kaufmanns-utvalda-omslag_webbFör ett tag sedan blev jag kontaktad av Karl Almén Burman. I ett mail skrev han: ”Tack för din smaskiga kulturblogg, och skarpsynta kommentarer om högt och lågt i samtliga konstellationer. Hade Herman Hedning varit uppriktigt konstintresserad tror jag han hade skrivit med snarlik penna.

Det jag själv skrivit är inte någon rymdskräck, eller splatterfest i egentlig mening, men en dykning in i 40-talets mentalvårdshelvete. Vanvård, människoexperiment, och psykisk terror i olika former.”

Det där med Herman Hedning vet jag inte riktigt om jag helt kan relatera till men resten lät intressant. En bok som tar upp något så hemskt som tillvaron på ett mentalsjukhus på 1940-talet. Jag har morbid smak och gillar sotsvarta berättelser, men ur ett mer verklighetsförankrat perspektiv? Jag lät nyfikenheten ta överhanden och hälsade att han var välkommen att skicka mig ett exemplar av boken.

Kaufmanns utvalda handlar om fjortonåriga André, som på grund av en lögn och en våldsam episod, blir inlåst på ett mentalsjukhus. Anläggningen liknar mer ett fängelse än ett institut för vård. Personalen misshandlar, kränker och experimenterar på de barn och ungdomar som mot sin vilja är placerade på sjukhuset. Historien pendlar mellan Andrés liv som inspärrad fjortonåring på 40-talet och som vuxen på 90-talet.

Med Kaufmanns utvalda har jag fullständigt ramlat ut ur min bekvämlighetszon, på ett bra sätt! Burmans debutroman är, trots avsaknad av övernaturligheter, en gripande läsupplevelse, men främst en fruktansvärd skildring av en ung pojkes historia präglad av fångenskap och förnedring. Men också om förlorat människovärde, etik och moral. Doktor Kaufmann styr sjukhuset med järnhand och hans experimentlusta skyr inga medel. Barnen drogas, plågas och lobotomeras. Allt i vetenskapens tecken.

Även om det rör sig om fiktion finns det bitar i berättelsen som baseras på verkliga händelser. Boken bygger på författarens farmors beskrivningar om sin tid som sköterska på Vadstena mentalsjukhus. Med det i bakhuvudet så är Kaufmanns utvalda läbbigare än de flesta skräckromaner. Det är inte speciellt längesedan dessa övergrepp pågick i Sverige och gör det säkerligen fortfarande på vissa platser i världen. Karl Almén Burman har satt ihop en medryckande, men tragisk historia, och samtidigt skapat en medvetenhet och förståelse för hur mentalsjukhuspatienters tillvaro en gång såg ut. En sannerligen fin bedrift.

Titel: Kaufmanns utvalda
Författare: Karl Almén Burman
Genre: Psykologiskt drama
Utgiven av: Hoi förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Svarthunden

KG-Johansson-Svarthunden-stor-722x1024Superproduktiva författaren KG Johansson har skrivit en ny skräckroman. Med vetskapen om att fjolårets splatterfullträff Biotika är skriven av samma författare, så reagerade jag självklart med att skutta runt i små lyriska glädjehopp och tokflabba som en galning inför detta boksläpp. Eller också kan det varit så att jag nöjde mig med att vifta lite förväntansfullt på ögonbrynen i samband med nyheten, jag minns inte riktigt ärligt talat.

Svarthunden är hur som helst något helt annat än Biotika. Det är två historier i en. Den ena handlar om Astrid och utspelar sig under mitten på 1800-talet, den andra tar vid under andra världskriget och handlar om Erik. Det är två olika människoöden som berättas parallellt med varandra, båda skildrar deras uppväxt och utspelar sig under flera års tid.

Astrid är lite egen men vill bilda familj som alla andra. Hon är en vacker men kräsen kvinna och när hon till slut hittar en duglig make blir inte allt som hon har tänkt sig. De tragiska händelserna avlöser varandra i hennes liv, och det visar sig vara hennes eget fel.

Erik är skraj för sin till synes sinnessjuka farfar som sitter inspärrad på mentalsjukhus. Eller är han kanske mest rädd för att bli som honom rent utav? I skolan upplever han rädsla och utsatthet, men trots det en längtan efter att få tillhöra. Överfallen och mobbningen blir till en vana. Eriks tillvaro blir bara hemskare för var dag som går.

KG Johansson har skapat ett mörkt och sorgligt verk. Det förekommer övernaturliga inslag men det är inte det som är det mest läskiga eller drabbande i boken. Det är hur de båda huvudpersonernas hjärtslitande livsöden berättas som är det riktigt obehagliga. De utsätts ständigt för nya plågor och lidande. Bitvis är det rätt vidrig läsning, jag mår psykiskt illa när jag gång på gång stöter på fruktansvärda händelser som drabbar huvudpersonerna i boken. Men det är såklart meningen. Svarthunden är motsatsen till feelgood-läsning. Det är dyster sagoskräck och det är riktigt, riktigt bra.

Titel: Svarthunden
Författare: KG Johansson
Genre: Skräckroman
Utgiven av: Affront
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris, Bokus och Affronts webshop

Stjärnfall

stjarnfall”Stjärnfall” är alltså uppföljaren till ”Stjärnklart” och den andra boken i en tilltänkt trilogi. Den avslutande delen släpps i sommar och har fått titeln ”Stjärndamm”. Med det sagt är det här långt ifrån en fristående del och det krävs att man läser böckerna i korrekt ordningsföljd för att få någon som helst behållning. Dessutom är den första boken i serien en riktigt bra och läsvärd apokalypshistoria så det finns liksom inget att tveka på.

Uppföljaren är också den en förträfflig undergångsberättelse men kräver som sagt förkunskaper. Därför råder jag dig som läser detta att återkomma när du läst ikapp.

Har du läst klart ”Stjärnklart”? Ja, men då så. Läs vidare.

Det är ändå svårt att skriva om den här boken utan att spoila någonting. För i bok två händer det omvälvande saker. Halvvägs in i boken avslöjas nämligen äntligen vad som legat bakom nedsläckningen av all elektronik och slungat Sverige tillbaka till ett bondesamhälle. Och avslöjandet är oväntat. Jag såg det verkligen inte komma. Inte på långa vägar. Jösses.

Jag kan tänka mig att detta delar in läsarna i två läger. De som gillar och hatar.

För egen del ansluter jag mig till ”gillar-lägret”. Jag diggade verkligen första boken och kallade den för ”klump i magen-läsning”. Den var hemsk men likaså spännande och oförutsägbar. Huvudkaraktärerna fick duka under en efter en. Ingen gick säker.

”Stjärnfall” fortsätter på samma spår men blandar upp det med ett nytt hot, mer krigande och nya färgstarka karaktärer. Den är inte känslomässigt lika medryckande men i gengäld klart mer actionspäckad. Jag tänker inte avslöja mer än så. Det finns risk för att jag spoilar upplevelsen om jag går in på detaljer. Men lita på mig när jag säger att ”Stjärnfall” är bra grejer. Dramatisk, fascinerande och underhållande.

Titel: Stjärnfall
Författare: Lars Wilderäng
Genre: Dystopisk sci-fi-action
Utgiven av: Massolit förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Vad gör dina barn när du sover?

vad-gor-dina-barn-nar-du-sover_e-bokNär pojkarna Jonathan och Adrian stöter på den udda filuren Tim tar deras liv en ny vändning. Tim bubblar av idéer och underliga upptåg. De lär sig makabra lekar och samtidigt som kompisarna växer upp och blir äldre övergår också lekarna till att bli våldsammare och blodigare. Men deras handlingar får konsekvenser, större konsekvenser än de någonsin kunnat drömma om.

Det tog mig ett tag att på riktigt börja känna för karaktärerna och ryckas med i handlingen. De tre vännerna skildras från tredje klass och upp till tonåren. Kompisrelationen är visserligen träffsäkert återgiven men 300 sidor av uppbyggnad och karaktärsutveckling känns i längsta laget.

Fast i slutet tar det fart och under bokens sista sidor händer det grejer minsann. Här får all etablering utdelning och en uppsjö av omstörtande skeenden ställer allt på ända. Plötsligt sitter jag fast som i ett skruvstäd av berättelsen. Det är spännande och intensivt.

”Vad gör dina barn när du sover?”, är en läsvärd skräckis. Men jag tycker att Strömberg kunde skurit bort en del dökött ur historien. Precis som i författarens tidigare verk återfinns här både blodkladd och övernaturligheter. Men de sekvenserna hamnar i skymundan då berättarfokuset istället ligger på att gestalta de tre kompisarnas tajta relation. Och detta görs oftast med bravur, men den rafflande finalen är ändå bokens stora behållning.

Titel: Vad gör dina barn när du sover?
Författare: Mikael Strömberg
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Vägen

mccarthy_vagenEn man och en pojke drar mödosamt en shoppingvagn över vägen. Världen är i ruiner och marken är täckt av aska. Alla deras ägodelar ligger i vagnen. De få dem har kvar. De är på väg mot kusten och havet. Mot ett varmare klimat. De bär med sig en pistol, laddad med två skott, ämnade åt dem själva om nöden kräver.

Få böcker har berört mig på samma sätt som Vägen av Cormac McCarthy. Förmodligen inte en enda. De sista sidorna läste jag med tårar i ögonen och en klump i magen. Det är gripande och tungt. Kolsvart läsning som inte släpper taget. McCarthys språk är avskalat och kargt. Mannen och pojken är namnlösa och meningarna korthuggna. Men de levereras med en osedvanlig tyngd som ger orden betydelse.

Vägen är en hjärtskärande berättelse om människans inneboende ondska, men också om hopp när ljusglimtarna är få. Det är mörkt och mödosamt att läsa men ett måste för dig som gillar postapokalyps och undergångshistorier. Boken har kallats ett mästerverk och jag är beredd att hålla med.

Titel: Vägen
Författare: Cormac McCarthy
Genre: Postapokalyptisk misär
Utgiven av: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2008
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Vätten

vattenDet är sällan jag känner rädsla när jag läser skräck. Jag är en härdad, van läsare av all sorts rysare och läskigheter. Men Mikael Strömbergs Vätten fick mig faktiskt att för ovanlighetens skull känna ett visst obehag. Det finns få saker som kan få mig att rygga tillbaka, men ett säkert kort är när barn far illa. Jag har varit inne på det tidigare i bloggen och jag har intervjuat författaren om just detta. För mig är detta det värsta som kan hända och alla föräldrars största skräck. Bokens otäckaste scenario innefattar en spjälsäng, en bebis och ett gäng hungriga råttor. Jag ryser när jag tänker på det.

Det börjar med en bilresa och en olycka. Någonting kommer i vägen under familjens hemfärd från Norrland till Stockholm. När pappan Peter undersöker platsen närmare skymtar han en underlig gestalt. En till synes omänsklig varelse som snabbt försvinner in i skogen igen. När resenärerna kommer hem börjar det hända underliga saker. Olyckor drabbar familjen och oförklarliga händelser löser av varann. Ingen i deras närhet går längre säker.

Jag är inte speciellt förtjust i huvudpersonen Peter. Det är en rätt mansgrisig stereotyp som helst av allt verkar vilja återvända till tonåren, dricka folköl och läsa porrblaskor med polare i skogen, och allt vad det innebär. Men det är inget fel med det. Jag antar att det är ett medvetet val av Strömberg att framställa honom som en svag person. Synd är det då att hans fru är stöpt i samma rätt fördomsfulla roll som ansvarsfull mor men också en klängig och missunnsam sådan. Det är en trist och trött bild av en relation. Ett onödigt irritationsmoment för mig personligen.

Men det är också mitt enda klagomål. I övrigt är Vätten en finfin bedrift. Som trogna läsare av bloggen säkert känner till är jag svag för klassiska monsterrysare. Jag älskar när terrorn nästlar sig in i vardagen och när fönstret till det okända står på glänt. Vätten fångar allt det där och Strömberg behärskar att blanda vardag med skräck på ett exemplariskt vis. Det är en ruggig historia och stämningen ligger tät och olycksbådande över sidorna. En stark debut och en solklar rekommendation för alla som gillar ryslig och nervkittlande läsning.

Titel: Vätten
Författare: Mikael Strömberg
Genre: Skräck
Utgiven av: Frank Förlag
År: 2013
Inköpsställen: Bokus
Övrigt: Mikael Strömberg på Facebook