Felet med Eden

Felet med Eden är första delen i en gastkramande dystopi om världen efter en dödlig pandemi.

När sjuttonåriga Ava vaknar från den nya influensan tillhör hon de äldsta i världen. Influensan har dödat nästan alla utom de riktigt unga. Hon har hamnat i Eden, det paradis som en klick av de äldre överlevarna har byggt. Men Eden framstår mer och mer som en oförsonlig plats, där empati är ett skällsord och alla tvingas tävla mot varandra.
Frågorna gnager i Ava. Varför har hon, begåvad men sällan bäst, placerats med eliten? Och hur har ett helt nytt samhälle kunnat skapas på bara några månader?
Alla frågor landar i samma svar: Något är skrämmande fel med Eden.


Jag har läst E.P. Uggla förut. De två böckerna som utgör ”Första hösten” är något av det bästa jag läst på senare år. Vansinnigt spännande med innovativa och läbbiga monster som befolkade den postapokalyptiska världen. Jag är svag för fantasifulla domedagsvarelser. Författarens senaste alster har definitivt beröringspunkter med nämnda bokserie men här lyser monstren med sin frånvaro, men det är inte mindre läskigt för det.

I Felet med Eden har samhället som vi känner det helt omkullkastats. Eden är en plats där prestation belönas med bekvämlighet, bättre mat och förmåner. De överlevande ungdomarna som befinner sig instängda i kupolen utanför den pandemidrabbade omvärlden drillas stenhårt i avancerade ämnen. Eleverna delas in i klasser baserat på deras prestationsnivå, ju sämre de presterar desto jävligare blir tillvaron. Här är det var och en för sig och all form av empati betraktas som en svaghet.

E.P. Uggla har verkligen lyckats bygga upp något eget här. Även om upplägget flörtar med ungdomsdystopier som Hungerspelen och liknande känns det fräscht och påhittigt. Den nya världen är skrämmande och stundtals vidrig, precis som de hjärntvättade ungdomarna som bor där. Det som talar emot är väl som alltid med tilltänkta trilogier och längre bokserier att svaren uteblir.

Som titeln antyder är det någonting som inte står rätt till med det nya samhället Eden och samtidigt som handlingen långsamt pusslar ihop vad som faktiskt pågår sitter jag med många frågetecken kvar när boken är utläst. Men jag gillade verkligen det här. Karaktärerna är välskrivna och handlingen far fram i ett raskt tempo, det är utan tvekan en så kallad bladvändare. Trots avsaknad av bokstavliga monster är jag med på tåget och kommer definitivt sätta tänderna i nästa del också.

Titel: Felet med Eden
Författare: E.P. Uggla
Genre: YA, dystopi
Utgiven av: Bonniers Carlsen
Utgivningsår: 2022

Vägsjäl av Lars Carlberg

Mopedistgäng, trollkarlar och häxor håller såväl fläskstjärtar som strypkrypare på avstånd, men mot Skårran och Ålräven står de handfallna. Röv-Klasse, Kenta Topplock och Syltpungen är bara tre karaktärer som Benny Fimp möter i alla dessa korsvägar. Kampen om Bennys liv och själ är lika grym som vacker.

Vägsjäl är en hyllning till H.P Lovecraft och en tynande glesbygd. Benny Fimp, som bor hos Häxan Mor Fimp, är den osannolike hjälten i en gränsöverskridande saga om att växa upp.


Jag har verkligen sett fram emot att Lars Carlberg ska skriva någonting längre. Hans noveller har stuckit ut med en alldeles egen berättarröst, humoristiska, finurliga och välskrivna. Om jag inte är helt ute och cyklar så formades redan just den här världen i hans senaste novell Kulta, den skitungen. Ett fascinerande världsbygge med häxor, trollkarlar och mopedistgäng bosatta i en liten by och den sista utposten för människorna som lever kvar. Utanför samhället sträcker sig ett dystopiskt öde landskap befolkad av gudalika väsen som sakta äter upp världen utanför. I Vägsjäl är allt naturligtvis matigare och mer omfångsrikt.

Vid första anblick kan det tyckas tramsigt och pubertalt att döpa karaktärer till Benny Fimp, Kenta Topplock och Syltpungen. Som att Eddie Meduza väckts från graven för att klottra ner några väl valda namn för bokens karaktärer och varelser. Men det är just det här jag gillar med Carlbergs berättelser. Han blandar skojfrisk humor med blodigt allvar. Det är stundtals poetiskt och tankeväckande för att i nästa stund handla om att köra räsersnabbt på moppe och göra ”örn örn”.

Jag tänker inte spoila sönder någonting men för mig känns det som att berättelsen om Benny Fimp är en metafor för någonting annat. Men jag väljer att inte gå in på exakt vad utan kan istället uppmana alla som gillar unika och säregna genremixar att verkligen ge Vägsjäl en chans. Det här är en minst sagt annorlunda roman med en helt egen stil som lika delar underhåller som väcker tankar och funderingar. Dessutom innehåller den Ålräven, en av de mest intressanta och underliga monster jag fått nöjet att läsa om i en bok.

Vägsjäl är en lysande debutroman som jag sent kommer att glömma och Lars Carlberg en författare jag fortsatt kommer följa med vaksam blick.

Titel: Vägsjäl
Författare: Lars Carlberg
Genre: Fantasy, dystopi
Utgiven av: Lionvalley Publishing
Utgivningsår: 2021

Första hösten – Röd skymning

Jag fullkomligt älskade Första hösten – Blå gryning. E.P. Ugglas debutroman hade allt det där som jag verkligen uppskattar att läsa om. En genomtänkt premiss för hur en pandemi kan uppstå, älskvärda karaktärer och ett gäng riktigt groteska body horror-scener som fick det att pirra till lite extra i kroppen. Dessutom uppfattade jag den som ovanligt lättläst med ett rappt språk och få långsamma passager. 

Nu är alltså uppföljaren här med undertiteln Röd skymning. Efter händelserna i den första boken har Charly och Adam kommit ifrån varandra och Charly är fast besluten att hitta sin vän men har också hunnit bilda kollektiv med några andra överlevare sedan sist. Adam i sin tur har blivit kidnappad och bortförd till en anläggning där fruktansvärda experiment äger rum. Parvin är forskare och gör sitt yttersta för att komma fram till en lösning på hur den fruktansvärda smittan ska stoppas. 

Återigen imponeras jag över hur lätt jag sveps med i berättelsen. De korta kapitlen och de tre karaktärsperspektiven känns igen från föregångaren. Alla sidohistorier fungerar. Det kan annars vara ett problem för mig när det gäller den här berättarstilen, att jag snabbt vill tillbaka till det smaskigaste när boken byter perspektiv. Här är det inget problem, alla karaktärer är spännande att följa.

Jag älskar det mesta med det här på samma sätt som jag verkligen uppskattade föregångaren. Bra språk, en hissnande framtidsbild och karaktärer enkla att tycka om. För att inte tala om ”svajare” och läbbiga spindelmonster. Underbart påhittiga och groteska skapelser! Det enda jag inte helt köper är den aningen för påskyndade upplösningen. Jag skulle uppskattat en lite mer detaljerad avslutning. Och boken är för kort, jag vill ha mer av detta! Men jag kanske är girig. Det är svårt att ta avsked när man bara vill stanna kvar i ett sånt här fascinerande scenario.

Men det här är bagatellartad kritik och lika mycket ett fint betyg till boken. Att vilja ha mer av något man uppskattar behöver inte betraktas som negativt. Röd skymning är fartfylld, fantasifull och rakt igenom ruggigt spännande. Ännu en fullträff för alla som älskar köttig skräck och dystopiska undergångsberättelser!

Titel: Första hösten – Röd skymning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Årets viktigaste kickstarter?


Första hösten – blå gryning var för mig utan tvekan en av 2017 års läsupplevelser. Jag älskade verkligen E.P. Ugglas dystopiska actionskräckis! Därför är det självklart att uppmana dig som läser detta att slänga dig över kickstartern för uppföljaren med undertiteln Röd skymning omedelbums! Och missade du den första boken i serien, ännu bättre! Det finns nämligen en backernivå för att knipa båda böckerna, prisvärt är det också.
Jag kan också lite stolt avslöja att jag redan läst boken och fått äran att skriva en blurb. Jag kan alltså gå i god för att det är riktigt bra grejer!

E.P. Uggla debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten: BLÅ GRYNING som togs emot med öppna armar av skräcksverige. Hon har nu skrivit den andra och avslutande delen: Första hösten: RÖD SKYMNING. Nu kör vi på Swedish Zombie en crowdfunding för att få ut boken till svenska folket! Kickstarter-kampanjen syftar till att genom förhandsförsäljning täcka så mycket som möjligt av kostnaden för en första tryckning. Så hjälp oss att förverkliga ännu en mardröm!

Mörk stad

Det dundrar ut svenska undergångshistorier just nu och J.S. Axells debut Mörk stad är ännu en i raden av romaner som behandlar detta ämne. Jag började läsa denna på vinst och förlust utan vetskap om vare sig författare eller bokens innehåll. Undertiteln ”En dystopi om mänsklighetens undergång” gav mig dock tillräckligt med förhandsinfo för att suget skulle väckas.

Merparten av berättelsen utspelar sig i Stockholms innerstad, i en karantänzon som numera går under namnet ”fristaden”, där de överlevande samlats efter att en virussmitta har brutit ut. Området är hårt bevakat av militärstyrkor och utanför lever de smittade som förvandlats till blodtörstiga monster.

Jag gillar det här. Det är en fint utmejslad berättelse med karaktärer som är lätta att känna för men också ett mysterie som gör mig som läsare nyfiken på att läsa vidare. De smittade är nämligen inte det enda hotet i den här berättelsen. Det finns en nerv och ett driv i hur Axell skriver med korta lättlästa kapitel som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Mörk stad gör kanske inte något nydanande med zombiegenren men det är en läsvärd och spännande bok som jag verkligen kan rekommendera för fans av genren.

Titel: Mörk stad
Författare: J.S. Axell
Genre: Postapokalyps
Utgiven av: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2019

Första hösten – Blå gryning

När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar.

– – –

För inte allt för längesedan fick jag leta med ljus och lykta efter svensk apokalypslitteratur, men nu är det andra tider! Lars Widerängs Sjärnklart-trilogi, Lova Lovéns Trojanerna och K.G. Johanssons Biotika är bara några av senare års domedagshistorier från vårt avlånga land. Berättelserna om hur jorden går under poppar upp som svampar i skogen, och som jag älskar den här trenden.

I Första hösten är det inga svampar i skogen som vänder upp och ner på tillvaron, men inte långt därifrån. Det är en ny typ av blomma som sprider sig över Sverige och Europa. Forskarna står handfallna och när människorna smittas, men också börjar förvandlas, är epidemin och samhällets kollaps ett faktum.

Boken är snyggt konstruerad och växlar mellan tre huvudpersoner som upplever undergången från olika perspektiv. Ett författargrepp jag verkligen gillar. Emmelie Pettersén Uggla behärskar verkligen upplägget bra. Jag lär känna karaktärerna och de är tydligt porträtterade. Vem älskar inte 15-åriga Charlys överanvändande av tillägget ”ap”- i alla dess former? Uttryck som ”apsvett” ramlar ut så fort hon öppnar munnen. Sjukt charmigt. Adam är till en början ett stort arsle men min förståelse och inställning till honom som karaktär hinner ändra sig under äventyrets gång. Detsamma gäller Fredrik och Lisen. Det finns gott om intressant karaktärsutveckling.

Texten är för övrigt rak, enkel och medryckande. Kapitlen är korta och avslutas sällan utan en subtil cliffhanger som får mig att prompt vilja läsa vidare. Tempot är högt och berättelsen tappar inte fart en enda gång. Jag får som läsare aldrig tid till att hämta andan. Inte mig emot, speciellt när det är så här spännande och actionfyllt. Det är en orgie i blodiga slagsmål, hisnande flyktscener och monstermetamorfoser.

Författaren har skapat ett scenario som känns kittlande och trovärdigt. Inte minst de vetenskapliga bitarna, som förmodligen har krävt en del research. Jag köper allt med hull och hår, även om det såklart inte är förankrat i en realistiskt framtidsbild. Men vad vet jag. Ett muterat växtvirus och domedagen kanske är närmare än de flesta av oss tror?

Det är precis så här jag vill ha min apokalypshistoria serverad. En smart idé om hur det skulle kunna gå till när världen går under, bra karaktärer och makabra body horror-inslag som får det att vändas i magen. Rubbet sitter som en smäck.

Jag har dessutom förstått att en fortsättning är på gång, vilket gör mig väldigt glad. Det här är så förbaskat rakt upp min gränd att jag bubblar lite inombords när jag nu i efterhand tänker på boken. Klart jag vill ha mer av detta! Förvridna mardrömsmonster, en till synes hopplös framtid och människor som beter sig som svin när civilisationen rämnar.

Låter det inte helt underbart?

Titel: Första hösten – Blå gryning
Författare: E.P. Uggla
Genre: Undergångsskräck
Utgiven av: Visto Förlag
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Fjärilarnas stad

IR-Fjärilarnas stad-omslag.inddVega är en myra. En fattig och betydelselös artonåring som är född på fel sida staden. Alla med samma bakgrund kallas myror. Fenix å andra sidan är en fjäril. En invånare av Vegatroplis, född med silversked i mun och omgiven av all lyx och flärd man kan tänka sig. När Vega och bästa vännen Maxine smyger in i den förbjudna staden där myrorna egentligen inte får vistas möts de två och det uppstår kärlek vid första ögonkastet. Men det är någonting som inte står rätt till i den vackra staden. Kidnappningar och attentat skakar samhället. Men vad ligger egentligen bakom det hela? Plötsligt så spelar Vega och Fenix en central roll i det mysterium som bara växer sig större och större.

Det är ruggigt svårt att bedöma en bok i en genre som jag sällan gräver ner mig i. Men jag försöker föreställa mig hur jag skulle uppleva den från en tonårings perspektiv. Mitt trettonåriga jag hade förmodligen gladeligen omfamnat de teknologiska high-tech-grunkorna, den mysiga askungesagan och den kluriga konspirationsgåtan som nystas upp i lagom takt.

Men nu är jag ju trots allt en sur trettiosexårig gubbstrutt som framför allt går igång på splattrig body horror och mörka undergångsscenarion. Det här känns lite för banalt för mig, och jag tillhör helt enkelt fel målgrupp. Remvall ska dock ha en eloge för sin rappa berättarstil och drivet i berättelsen. Världen med de stora samhällsklyftorna är också den intressant även om det mesta förklaras på ett för enkelt och naivt sätt.

Det är tvära kast mellan romantik, cybersex och mer actionbetonade händelser. Jag tappade aldrig intresset utan ville se vart det hela barkade och även om den sista delen känns lite framstressad och forcerad knyter Remvall ihop det på ett tillfredsställande vis. Och återigen, i en science fiction-vurmande tonårings händer tror jag Fjärilarnas stad mycket väl kan vara en riktig fullträff.

Titel: Fjärilarnas stad
Författare: Ingrid Remvall
Genre: Romantisk science fiction-thriller
Utgiven av: Affront förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Amatka

amatkaEn dystopisk tillvaro råder i Amatka. Det är en plats där kollektivet betyder mest och där stränga regler får den lilla kolonin att inte braka samman. Här är det ”styrelsen” som bestämmer med byråkratin som ledsagare. Inspektören Vanja anländer till Amatka för att undersöka medborgarnas hygienvanor. Men under undersökningen framgår det mer och mer som att det är nåt som inte står rätt till. Hon hittar information som döljs för invånarna om det samhälle de lever i.

Amatka är en fascinerande roman. Vanjas och de andras liv i kolonin målas upp som ett glädjelöst och inrutat sådant. Alla har sin plats i kollektivet. Barnen uppfostras i barnhus, utan sina föräldrar som de bara får träffa vid enstaka tillfällen. På Amatka är kollektivet större än familjen. Det handlar om att överleva i den nya instabila världen när den gamla inte finns kvar, till vilket pris som helst.

Karin Tidbeck skriver enkelt men elegant. Med små medel målas Amatka upp som en levande plats. En plats jag som läsare tror på. Det är också en tänkvärd historia fylld med intressanta frågeställningar. Allt är inte bara svart eller vitt och det finns rum för tolkning i berättelsen. Vems handlingar är egentligen goda? Vad är rätt eller fel? Jag vill inte avslöja mer än så men tro mig, upplösningen och romanens slut bevisar vilken makt ord kan ha.

Det här är en smart och läsvärd roman. En bok som klamrar sig fast efter att den är utläst och platsen Amatka har inte lämnat mig riktigt än. En tämligen avskalad berättelse som rymmer såväl filosofiska funderingar som kylig undergångsstämning. Hoppfullt men samtidigt skrämmande och olycksbådande. Precis som en riktigt bra dystopisk historia ska kännas.

Titel: Amatka
Författare: Karin Tidbeck
Genre: Dystopi
Utgiven av: Mix Förlag
År: 2012
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Övrigt: Karin Tidbecks hemsida och Twitter

Tre avtryck av himlen

CHW-taah_omslagI samband med att CH Wahlund släpper ifrån sig sin tredje och avslutande del i Katakrestrilogin har Affront hunnit ta över som förlag och släpper nu alla tre delarna i en och samma samling. Den tredje neologismen är den sista kortromanen och rundar av serien om en observatör som verkar i ett framtida översvämmat dystopiskt Sverige där skrivmaskiner är hårdvaluta, men också ett verktyg för att dokumentera när havsmonstret Hafgufa dyker upp på olika platser i landet. Men det är bara Observatorieministeriet som får möjlighet att göra detta och alla typer av skrivdon är förbjudna för resten av befolkningen.

Tre avtryck av himlen är en sävligt berättad historia och CH Wahlund besitter ett poetiskt språk, på gränsen till pretentiöst. Jag tycker om framtidsskildringen och upplägget med ett svenskt Waterworld, det är en spännande setting. Samtidigt är tempot lågt och det är stundtals för händelsefattigt för min smak. Men det är uppenbart att författaren inte heller har för avsikt att ta mig med på en vild science fiction-resa av episka mått, det här är istället en lågmäld historia med plats för både existensiella frågor och tankeväckande diskussioner.

Jag tycker om samlingen i sin helhet, det hänger ihop på ett bra sätt, trots att de tre kortromanerna behandlar olika ämnen och teman i vitt skilda miljöer. Framför allt är det udda och egensinnigt, för mig är det en bra sak.

Titel: Tre avtryck av himlen
Författare: CH Wahlund
Genre: Dystopi
Utgiven av: Affront
År: 2015
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Dystopisk såpopera med änglar

Dominion- Season 1

En tv-serie som får alldeles för lite ”buzz” är ”Dominion”. Den underskattade Syfy-serien kan på pappret låta skräpig men jag sväljer konceptet med hull och hår. Alla dagar i veckan. Så här sammanfattas innehållet på HBO Nordic.

”Dominion baseras på långfilmen Legion från 2010 och är ett episkt, post-apokalyptiskt och övernaturligt drama, som utspelar sig 25 år fram i tiden, efter att ett krig mellan mänskligheten och en armé av fallna änglar har förvandlat världen. Serien följer den farofyllda resan som en trotsig ung soldat gör, när han upptäcker att han är mänsklighetens osannolika räddare.”

Nu har jag inte sett filmen som serien baseras på, och jag vet ärligt talat inte om det är bra eller dåligt, men hur det än ligger till blir jag lika tilltalad av premissen som utförandet. För att vara en Syfy-serie känns det mesta förhållandevis bra. Skaplig actionkoreografi, hyggligt skådespeleri och ett genomtänkt manus med massa trådar och intriger i ”bästa” såpoperastil. Allt är inte vad det verkar i den dystopiska, instängda staden Vega. Här konspireras det överallt samtidigt som ärkeängeln Gabriel hotar utifrån.

Serien blev precis förnyad för ytterligare en säsong vilket glädjer mig. Den första säsongen finns tillgänglig på HBO Nordic.

https://www.youtube.com/watch?v=y6G1Yz96gwY