Etikett: Karin Tidbeck

Amatka

amatkaEn dystopisk tillvaro råder i Amatka. Det är en plats där kollektivet betyder mest och där stränga regler får den lilla kolonin att inte braka samman. Här är det ”styrelsen” som bestämmer med byråkratin som ledsagare. Inspektören Vanja anländer till Amatka för att undersöka medborgarnas hygienvanor. Men under undersökningen framgår det mer och mer som att det är nåt som inte står rätt till. Hon hittar information som döljs för invånarna om det samhälle de lever i.

Amatka är en fascinerande roman. Vanjas och de andras liv i kolonin målas upp som ett glädjelöst och inrutat sådant. Alla har sin plats i kollektivet. Barnen uppfostras i barnhus, utan sina föräldrar som de bara får träffa vid enstaka tillfällen. På Amatka är kollektivet större än familjen. Det handlar om att överleva i den nya instabila världen när den gamla inte finns kvar, till vilket pris som helst.

Karin Tidbeck skriver enkelt men elegant. Med små medel målas Amatka upp som en levande plats. En plats jag som läsare tror på. Det är också en tänkvärd historia fylld med intressanta frågeställningar. Allt är inte bara svart eller vitt och det finns rum för tolkning i berättelsen. Vems handlingar är egentligen goda? Vad är rätt eller fel? Jag vill inte avslöja mer än så men tro mig, upplösningen och romanens slut bevisar vilken makt ord kan ha.

Det här är en smart och läsvärd roman. En bok som klamrar sig fast efter att den är utläst och platsen Amatka har inte lämnat mig riktigt än. En tämligen avskalad berättelse som rymmer såväl filosofiska funderingar som kylig undergångsstämning. Hoppfullt men samtidigt skrämmande och olycksbådande. Precis som en riktigt bra dystopisk historia ska kännas.

Titel: Amatka
Författare: Karin Tidbeck
Genre: Dystopi
Utgiven av: Mix Förlag
År: 2012
Inköpsställen: Adlibris och Bokus
Övrigt: Karin Tidbecks hemsida och Twitter

Skruvad novellsamling

arvid-pekonJag har länge varit nyfiken på Karin Tidbeck och alldeles nyligen gjorde jag äntligen slag i saken och införskaffade – ”Vem är Arvid Pekon?”, hennes första novellsamling. Den visade sig vara lite klurig att få tag på eftersom den är slut hos förlaget men också, vad jag kunde se, alla butiker. Men så ramlade jag över ett exemplar hos Bokbörsen och nu har den förgyllt min tillvaro under ett par kvällar efter att den anlände. En kort men naggande god läsupplevelse bestående av åtta korta noveller.

Tidbecks berättarstil är hela tiden självklar trots att de mest häpnadsväckande inträffar i hennes säregna, små historier. Som att det inte är speciellt märkvärdigt alls att en man blir förälskad i en zeppelinare eller att en liten filur bor i en blomkruka. Allt beskrivs som det mest naturliga i världen. Det är absurdt, egensinnigt och oerhört fascinerande. Jag blir helt betuttad i den behagliga tonen i allt det obehagliga, som genomsyrar alla novellerna. Det är okonstlat och greppbart. Samtidigt finns det ofta en ton av något mörkare där bakom. Ofta gåtfullt och med inslag av skräck. En fin kontrast som gör det än mer intressant.

”Vem är Arvid Pekon?” är en lysande liten novellsamling. De små finurliga, vrickade berättelserna angränsar till science fiction, fantasy och skräck men lyckas ändå kännas vardagliga. Tidbeck är oerhört skicklig på att med enkla ord beskriva extraordinära händelser. Jag älskar både stil och form. Inga krusiduller, och rakt på sak, men alltid med en liten knorr som gör det spännande. Jag ser fram emot att gräva vidare bland Karins verk. Mix Förlag har gett ut ett gäng e-noveller, dessa ska omedelbums läsas. Hennes roman Amatka ska också införskaffas. Och vad beträffar detta verk blir det en rungande rekommendation givetvis.