Etikett: Ingrid Remvall

Vega är en myra. En fattig och betydelselös artonåring som är född på fel sida staden. Alla med samma bakgrund kallas myror. Fenix å andra sidan är en fjäril. En invånare av Vegatroplis, född med silversked i mun och omgiven av all lyx och flärd man kan tänka sig. När Vega och bästa vännen Maxine smyger in i den förbjudna staden där myrorna egentligen inte får vistas möts de två och det uppstår kärlek vid första ögonkastet. Men det är någonting som inte står rätt till i den vackra staden. Kidnappningar och attentat skakar samhället. Men vad ligger egentligen bakom det hela? Plötsligt så spelar Vega och Fenix en central roll i det mysterium som bara växer sig större och större.

Det är ruggigt svårt att bedöma en bok i en genre som jag sällan gräver ner mig i. Men jag försöker föreställa mig hur jag skulle uppleva den från en tonårings perspektiv. Mitt trettonåriga jag hade förmodligen gladeligen omfamnat de teknologiska high-tech-grunkorna, den mysiga askungesagan och den kluriga konspirationsgåtan som nystas upp i lagom takt.

Men nu är jag ju trots allt en sur trettiosexårig gubbstrutt som framför allt går igång på splattrig body horror och mörka undergångsscenarion. Det här känns lite för banalt för mig, och jag tillhör helt enkelt fel målgrupp. Remvall ska dock ha en eloge för sin rappa berättarstil och drivet i berättelsen. Världen med de stora samhällsklyftorna är också den intressant även om det mesta förklaras på ett för enkelt och naivt sätt.

Det är tvära kast mellan romantik, cybersex och mer actionbetonade händelser. Jag tappade aldrig intresset utan ville se vart det hela barkade och även om den sista delen känns lite framstressad och forcerad knyter Remvall ihop det på ett tillfredsställande vis. Och återigen, i en science fiction-vurmande tonårings händer tror jag Fjärilarnas stad mycket väl kan vara en riktig fullträff.