Etikett: urban fantasy

Döda platser

AndreasLäsning

Ännu en gång kastas vi in i Göteborgs allra mörkaste vrår när Pål Eggert avrundar sin bokserie Borde vara död med den allra sista delen i sin trilogi. Sebastian och gravrået Isa är denna gång hårt ansatta av krafter större än någonsin innan. Med några nya magiska vänner gör de allt för att klara sig helskinnade ur striden mellan gott och ont. Men vem är egentligen god?
Det är en frågeställning som återfunnits i alla böcker. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelser. Sebastian som till viss del är författarens egna alter ego med en bakgrund inom Jehovas vittnen och samma yrke i socialtjänsten, är visserligen sympatisk och hjälpsam, men besitter också en fascination för våldets adrenalinkickar med sin sidosyssla som fotbollshuligan. Isa slukar själar och får personer att begå självmord, inte heller det den mest stereotypiska protagonisten direkt.

Det råder såklart ingen brist på ockulta väsen och sagolika varelser den här gången heller. Boken innehåller bland annat halvlingar, demoner och maktgalna gudar. I många fall är de en projektion av det samhälle vi lever i idag. Det råder inget tvivel om vilken politisk läggning som färgar författarens texter. Men när allt kommer omkring är det ändå fantasy det rör sig om här och jag uppskattar visserligen både författarens underliggande budskap men också den fantastiska plats Eggert byggt i de här tre böckerna.

Döda platser är en värdig avslutning på Sebastian och Isas historia. Jag kommer sakna den här skildringen av Göteborg med dess magi och komplexa karaktärer. De samhällsfilosofiska inslagen, vemodet, mörkret. Gör dig en tjänst och läs dessa romaner, de är verkligen av ett helt eget slag och dessutom sällsynt välskrivna.

Titel: Döda platser
Författare: Pål Eggert
Genre: Urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2019

Carnival Row

AndreasSett

I ärlighetens namn hade jag inga större förhoppningar på Amazon Primes påkostade fantasyserie. Trailern fick mig att tänka på Twilight-doftande tonårstrams med fokus på romantiskt alvsex och en barbröstad Legolas. Men tji fick jag. Carnival Row är nämligen en fröjd för ögat med påkostade kulisser, tjusiga specialeffekter och skådisar av högsta klass. Till och med den vanligtvis så träige Orlando Bloom lyckas överträffa sig själv i huvudrollen som hård snut, minst sagt oväntat! 

Carnival Row är nämligen något så anmärkningsvärt som en viktoriansk urban fantasy som lånar inslag från den gulliga sagovärlden Narnia, till viss del det propra Downtown Abbey, men framförallt den mer skitiga stilen från valfri steampunkig 1800-talskuliss. Den fiktiva staden Carnival Row är en plats där unkna värderingar, främlingsfientlighet och rövig människosyn står i centrum. Här är det dock inte de vanliga flyktingarna och invandrarna som behandlas som skit, utan istället raser som älvor och satyrer (såna där figurer som är en korsning mellan människa och bock du vet) som får sin skopa av rasismsleven. 

Serien är proppad med intryck. Här samsas en mystisk deckargåta, oväntade romanser och samhällskritik i en salig röra och jag gillar det skarpt. Det är dessutom överraskande mörkt och våldsamt. 

De åtta avsnitten räcker däremot inte riktigt till för att ge den maffiga berättelsen den tid den förtjänar att verkligen utvecklas till en storslagen historia. Ett par avsnitt till hade inte skadat för att utveckla karaktärer och story. Men en riktigt bra debutsäsong är det trots allt och serien har potential till att bli ännu bättre framöver. Förhoppningsvis kan en mer välfylld säsong två råda bot på detta.

https://www.youtube.com/watch?v=369LHB9N-Ro

Se serien på Prime Video omedelbums!

Dödfödd

AndreasLäsning

Jag blev kär i Pål Eggerts lortiga baksidor av Göteborg redan i föregångaren Borde vara död. Uppföljaren Dödfödd är mer av det mesta. Fler magiska väsen från den svenska folktron, nya mystiska sällskap och ett par fascinerande sexscener som grädde på moset. Allt stöpt i samma becksvarta fond som senast. För det här är verkligen ingen munter historia.

Utgångspunkten för berättelsen är återigen boendet Lundbygården, hemmet för samhällets mest missanpassade. Sebastian knegar på som socialarbetare på boendet och gravrået Isa försöker hantera sin hunger efter själar. I händelsernas centrum återfinns också Viktor som precis släppts fri från fängelset, med siktet inställt på att bli värvad av ett kriminellt magiutövande mc-gäng med oortodoxa invigningsritualer.

I Eggerts universum är det inte alltid helt lätt att hålla isär hjältar och skurkar. Det finns inget svart och vitt, gott och ont. Och det är verkligen det jag gillar. Dödfödd är en oförutsägbar historia, uppbyggd på ett sätt som gör den annorlunda och intressant. Inget är tillrättalagt för att läsaren ska få en belönande utdelning. Det finns ingen enkel summering där monstren besegras och de goda vinner. Här är alla förlorare på ett eller annat sätt.

Pål Eggert fortsätter att övertyga när han gräver sig djupare in i sin mörka urban fantasy-värld. Språket är medryckande och händelserna är skickligt visuellt beskrivna. Jag kan med enkelhet leva mig in i berättelsen, känna karaktärernas lidande, underkastelse och desperation. Det är ingen behaglig känsla, och det är såklart det som är meningen.

Titel: Dödfödd
Författare: Pål Eggert
Genre: Skräck, urban fantasy
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Tillbaka till overkligheten

AndreasLäsning

Semestern är över för den här gången. Jag har medvetet tagit en paus från merparten av min digitala närvaro, vilket smittat av sig på bloggandet. Sommarledigheten lades i år istället på en mängd av byggprojekt. Jag har lyckats att smälla ihop mitt andra trädäck, denna gång i princip utan hjälp. Känner mig lite lagom mallig och nöjd. Det ser oväntat proffsigt och välbyggt ut. Har också klätt in sommarstugan i en tjusig trallkjol, målat hussockeln hemma, lagat en trappa, spikat golvlist och anlagt en grillplats. Bokhögen har knappast krympt under ledigheten, snarare tvärtom, men nu känner jag mig motiverad att ta tag i läsandet igen.

Pål Eggerts Dödfödd ligger fortfarande på nattduksbordet men jag har också återupptagit mitt Storytel-abonnemang med två projekt i åtanke, Anders Fagers vampyrskräckis Evas första vecka som död och Mats Strandbergs Hemmet, om läskigheter på ett demensboende. Nu ska det bannemig läsas och lyssnas!

Det är istället tv-tittandet som gått varmast i sommar. American Gods är förmodligen den största höjdpunkten. Neil Gaimans roman gör sig oväntat bra som underlig urban fantasy-serie om maktspelet mellan bortglömda gudar i vår vardag. Fantastiska karaktärer och en skruvad handling. Klart värt att teckna en Amazon Prime-prenumeration bara för denna serie.

Efterlängtade The Defenders var snarare motsatsen. En stor besvikelse. Marvels Netflix-serier har sedan andra halvan av Luke Cage fortsatt den nedåtgående spiralen. Ologiska luckor, trevande handling och trötta fightingscener som helt tappat stinget sedan de högklassiga bataljerna från den första säsongen av Daredevil. The Defenders börjar lovande och fram till avsnitt fyra hade jag stora förhoppningar på resten av serien men efter det går det alltså utför. Fortfarande stundtals sevärt och underhållande men helt utan fingertoppskänsla. Nu sätter jag mitt hopp till kommande The Punisher istället.

Så. Det blev återigen ett uppsamlingsheat. Nästa gång lovar jag att det dyker upp nåt med mer substans. Mors!

Stadens väsen

AndreasLäsning

stadensvasenStadens väsen är en tematisk antologi som ännu en gång visar upp fantastik-Sverige från sin bästa sida. Samlingen består av 11 noveller som alla knyter an till genren urban fantasy på ett eller annat sätt. Det sprudlar verkligen av kul idéer och uppfinningsrika scenarion inom bokens pärmar och mina egna farhågor över att temat skulle bli tjatigt visade sig vara helt obefogade. Det här är en riktigt stark novellsamling som har få, om ens några, svaga kort.

Här återfinns troll, valkyrior, skogsrån, alver och alla möjliga sagoväsen. De dyker dessutom upp lite varstans i Sveriges städer. Drakarna håller tydligen till i Stockholm medan en sjöjungfru spelar förförisk musik i Örebro.

Det är knivigt att välja ut några favoriter då kvalitén på samlingen är hög men det finns ett gäng berättelser som stannat kvar i minnet efter att jag lagt ifrån mig boken. Den inledande novellen, Opaltornet kallar av Hans Olsson, är en sådan. Det är en fartfylld och spännande historia som bland annat innehåller ingredienser som hemliga sekter och magiska statyetter.

Stockholms drottning av Oskar Källner är en annan. Jag förundras över den fantasi och lekfullhet som ständigt gör sig påmind i Källners noveller. Det vimlar alltid av högteknologiska grunkor, underliga varelser och omvälvande händelser. Det stämmer också bra in på Stockholms drottning. Här samsas bland annat ett mc-gäng bestående av punkiga minotaurier, gigantiska skugglika tentakelmonster, svartalfer och drakar. Det är händelserikt och medryckande.

Några som också bör nämnas är Annelie Wahlströms Kiruna om ett underjordiskt alvkrig, Unnhild av Andrea Grave-Müller om en valkyria vars bästa kompis blir utsatt för en förödande trolldom och Visor vid vattnet av Lupina Ojala om en sjöjungfru som gör oväntad karriär som soloartist. Alla tre är riktigt bra och minnesvärda. Men återigen, det mesta i den här antologin är riktigt läsvärt.

Titel: Stadens väsen
Författare: Hans Olsson, Oskar Källner, Lupina Ojala, Mattias Lönnebo, Lova Lovén, Andrea Grave-Müller, Saga Torstensson, Annelie Wahlström, Katarina Emgård, Stefan Högberg, Alexandra Nero
Genre: Antologi
Utgiven av: Catoblepas Förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus, Adlibris, förlagets webshop