Döda platser

Ännu en gång kastas vi in i Göteborgs allra mörkaste vrår när Pål Eggert avrundar sin bokserie Borde vara död med den allra sista delen i sin trilogi. Sebastian och gravrået Isa är denna gång hårt ansatta av krafter större än någonsin innan. Med några nya magiska vänner gör de allt för att klara sig helskinnade ur striden mellan gott och ont. Men vem är egentligen god?

Det är en frågeställning som återfunnits i alla böcker. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelser. Sebastian som till viss del är författarens egna alter ego med en bakgrund inom Jehovas vittnen och samma yrke i socialtjänsten, är visserligen sympatisk och hjälpsam, men besitter också en fascination för våldets adrenalinkickar med sin sidosyssla som fotbollshuligan. Isa slukar själar och får personer att begå självmord, inte heller det den mest stereotypiska protagonisten direkt.

Det råder såklart ingen brist på ockulta väsen och sagolika varelser den här gången heller. Boken innehåller bland annat halvlingar, demoner och maktgalna gudar. I många fall är de en projektion av det samhälle vi lever i idag. Det råder inget tvivel om vilken politisk läggning som färgar författarens texter. Men när allt kommer omkring är det ändå fantasy det rör sig om här och jag uppskattar visserligen både författarens underliggande budskap men också den fantastiska plats Eggert byggt i de här tre böckerna.

Döda platser är en värdig avslutning på Sebastian och Isas historia. Jag kommer sakna den här skildringen av Göteborg med dess magi och komplexa karaktärer. De samhällsfilosofiska inslagen, vemodet, mörkret. Gör dig en tjänst och läs dessa romaner, de är verkligen av ett helt eget slag och dessutom sällsynt välskrivna.

Döda platser och läslusten

Den 26 november släpps den tredje delen av Pål Eggerts superba Borde vara död-trilogi. Jag är orimligt sugen på Döda platser och är så redo för ett återbesök i den här fascinerande världen.  

Efter en längre lässvacka är jag igång igen och efter att ha nyligen avverkat de sista delarna av Love Kölles underbara följetong Mannen från Enhet 5541 läser jag just nu en förhandsversion av en mycket efterlängtad uppföljare. Mer än så kan jag inte avslöja tyvärr men känns skönt att lägga tid på läsningen igen, inser att jag verkligen har saknat känslan av att uppslukas av en riktigt bra bok.