”Stjärnfall” är alltså uppföljaren till ”Stjärnklart” och den andra boken i en tilltänkt trilogi. Den avslutande delen släpps i sommar och har fått titeln ”Stjärndamm”. Med det sagt är det här långt ifrån en fristående del och det krävs att man läser böckerna i korrekt ordningsföljd för att få någon som helst behållning. Dessutom är den första boken i serien en riktigt bra och läsvärd apokalypshistoria så det finns liksom inget att tveka på.
Uppföljaren är också den en förträfflig undergångsberättelse men kräver som sagt förkunskaper. Därför råder jag dig som läser detta att återkomma när du läst ikapp.
Har du läst klart ”Stjärnklart”? Ja, men då så. Läs vidare.
Det är ändå svårt att skriva om den här boken utan att spoila någonting. För i bok två händer det omvälvande saker. Halvvägs in i boken avslöjas nämligen äntligen vad som legat bakom nedsläckningen av all elektronik och slungat Sverige tillbaka till ett bondesamhälle. Och avslöjandet är oväntat. Jag såg det verkligen inte komma. Inte på långa vägar. Jösses.
Jag kan tänka mig att detta delar in läsarna i två läger. De som gillar och hatar.
För egen del ansluter jag mig till ”gillar-lägret”. Jag diggade verkligen första boken och kallade den för ”klump i magen-läsning”. Den var hemsk men likaså spännande och oförutsägbar. Huvudkaraktärerna fick duka under en efter en. Ingen gick säker.
”Stjärnfall” fortsätter på samma spår men blandar upp det med ett nytt hot, mer krigande och nya färgstarka karaktärer. Den är inte känslomässigt lika medryckande men i gengäld klart mer actionspäckad. Jag tänker inte avslöja mer än så. Det finns risk för att jag spoilar upplevelsen om jag går in på detaljer. Men lita på mig när jag säger att ”Stjärnfall” är bra grejer. Dramatisk, fascinerande och underhållande.