Jag förhandsläser just nu en bok som dyker upp först i höst för er andra dödliga. Ha! Jag är så speciell! Eller nä, skämt åsido. Men gud vad trögt det går. Det är inte att boken är dålig, snarare tvärtom, orken finns bara inte där just nu. Jag däckar efter fem till tio sidor. Varenda kväll! Som småbarnsförälder är det i princip min enda lugna stund på dygnet men ögonlocken vägrar hålla sig uppe. Det är klart att lästempot bedarrar kraftigt.

Jag läste en ynka bok under hela förra månaden och denna ser ut att gå samma öde till mötes. Min status är åtminstone densamma i nuläget. Recensionshögen växer sig dessutom bara större och större. Jag börjar känna en viss stress över detta och även om jag varit tydlig emot författarna känner jag mig skyldig att inte såsa allt för mycket.

Någonting jag däremot orkar med just nu är Axiom Verge. Detta Metroid-lika retrofierade lilla indiespel åt upp fem timmar av mina dyrbara lästid igår. Men det kanske är det jag behöver. En liten paus från det ena och en återgång till det ena.

Axiom Verge bjuder inte på något nytt under solen. Det är ett klassiskt actionäventyr som uppmärksammar utforskning och platåhoppande. Samtidigt är det rysligt beroendeframkallande och soundtracket är fint som snus. Lyssna här bara! Jag blir förvånad om jag inte klarar det under påskhelgen. Om tiden finns, antagligen tidigare. Det är ett sånt där spel jag inte kan släppa och bara vill återvända till, varje vaken stund.