Jag var lite euforisk första kvarten, det ska jag erkänna. Kunde det vara så att det år 2015 släpps ytterligare ett klockrent alternativ till klassiska Metroid? Axiom Verge har redan gett mig precis det men jag tackar såklart inte nej till mer av samma.

Krispig retrografik, finfin bitmusik och bra tuggmotstånd. Allt det där har Xeodrifter, men det visar sig efter en stund att Renegade Kid har varit slappa och återanvänt bossar och fiender i absurdom. Det är fantasilöst och upprepande. Men! Jag gillar det ändå. Uppgraderingarna är fiffiga och utvecklaren har återanvänt den bästa finessen med sitt tidigare spel Mutant Mudds – att växla perspektiv till olika plan, perfekt för 3DS lilla 3D-funktion.

Jag kan inte fullt ut rekommendera Xeodrifter men det är ett hyfsat tillägg till metroidvania-genren och är du som jag ett fan av denna subgenre är det ändå värt en närmare titt. Det finns kvalitéer men framför allt är det i variationen det brister.