Maskinblod 3 (del 2)

13 november, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

maskinblod3_omslag_stor Dags att avverka den sista och avslutande delen i mitt episka (nåja) Maskinblod-maraton. Här följer omdömen av de sista novellerna som utgör Maskinblod 3.

I ”Pancasila”, av Oskar Källner, verkar till en början allt frid och fröjd på den nya planeten. Men strax efter att ytterligare kolonisering godkänts så är olyckan framme. Något fasansfullt inträffar och de nyanlända människorna hotas helt plötsligt av en oväntad fiende när hela planeten vänder sig mot dem. Som alltid lyckas Källner måla upp en värld som eggar fantasin samtidigt som den känns trovärdig.

”Minns mina tankar” av Lupina Ojala är en tragisk berättelse om ett samhälle där människor med telepatiska förmågor spärras in och glöms bort. En välskriven novell som upprör med sin träffsäkra samhällskritik.

Harald Wägners ”Människans odödlighet” är en gammal antikvitet från 1913. Charmig historia om, som titeln antyder, odödlighet och att vara förtjänt av den.

”Doften av mango” av Anna Jakobsson Lund utspelar sig i ett förhörsrum och blandar en utfrågning med återblickar. Berättelsen tar en snärtig vändning i slutet.

Alexandra Neros tillskott till samlingen heter ”Nätverka” och är precis som Neros förra Maskinblod-bidrag en kort sci-fi-rysare. Jag är väldigt förtjust i den här typen av främmande hot-historier. Alexandra är duktig på att skapa subtilt berättad skräck med små medel.

”Tvillingarna från Dilmun” av Tora Greve är en berättelse om ett tvillingpar i en framtida värld med olika viljor. Greve blandar forskningsinstitut i rymden med biotroner (cyborglika människor med högteknologiska implantat) och en del sex. Underlig men fascinerande.

Markus Skölds ”Arca Ferrum” handlar om en mans kamp för att ta sig ombord på en rymdfärja. De smittade har tagit över världen men bara gräddan av mänskligheten får följa med på det arken-lika skeppet. I traditionsenlig Markus Sköld-stil är det fartfyllt och händelserikt.

I ”Stålfjäder” av Anna Gable finner vi ett mordmysterie ombord på ett rymdskepp. En ängel sitter inspärrad, anklagad för mord, men skeppets maskinist är inte övertygad. Denna känns onekligen som en traditionell mordgåta men i en helt ny miljö. Klurig och spännande.

Maskinblod 3 är starkast i serien hittills. Här vimlar det av talang och skrivkunnande. Precis som tidigare förvisso, men jag tycker att nivån är snäppet högre denna gång. I princip varenda en av bokens författare presterar riktigt bra science fiction-berättelser, vare sig det rör sig om ruggiga experiment, sjungande paddor eller gigantiska obelisker. Det är svårt att vaska fram favoriter när mycket är så bra men ”… och Kyria tystnade”, ”I obeliskernas skugga”, ”Pansacila”, ”Omstart” och ”Arca Ferrum” är några av de verkliga guldkornen för mig. Men jag har säkert glömt någon.

Jag tycker att Affront förlag hittat ett klockrent koncept med dessa Maskinblod-volymer och jag räknar kallt med att hädanefter kunna ta del av minst en antologi om året även i fortsättningen. Tummis på det Peter Öberg och Affront?

Missade du mina åsikter om del 1? Klicka här.

Maskinblod 3 (del 1)

23 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

maskinblod3_omslag_stor Då var mitt Maskinblod-maraton till ända. Jag väljer att dela upp mina tankar i två delar denna gång. Det blir allt för matigt att skriva nåt litet om alla de 18 korta berättelser som samlingen innehåller i ett ynka inlägg.

I den senaste Affront-antologin rivstartas det med en över 80 sidor lång kortroman signerad Caroline L. Jensen. ”… och Kyria tystnade” är en gripande dystopi om två vänner, upproriska tankar och en hemsk förvandling. Jag blev oväntat berörd av Jensens berättelse och lämnade den med en omskakad känsla. Fantastiskt bra om hur grym vetenskapen kan vara och för mig en av Jensens mest minnesvärda verk. Oerhört bra öppning på antologin.

Därefter följer ”I obeliskernas skugga” av Hans Olsson om gigantiska livsformer som attackerar världen. Jag fick härliga vibbar av klassisk sci-fi-skräck från 50-talet av denna. Rädslan för det okända och människor som grips av panik. Jag blir sugen på att läsa mer av Hans Olsson, som är en ny bekantskap för mig, och eftersom jag impulsbeställde hans novellsamling ”Främling. Inkräktare” nyss så kommer jag få göra det.

”Vellians armé vinner alltid” handlar om svårslagna robotkrigare och tvivelaktig moral. Eva Holmquist är stabil som vanligt. Kompetent och läsvärd.

Sofie Berthet bjussar på novellen ”Bortom inomhus” som är en historia om en värld där det är direkt skadligt att vistas utomhus men några få resor per invånare och livstid utanför den instängda civilisationen är möjliga. Istället simuleras en yttre tillvaro i den grad det går och naturdofter framställs numera av forskare. En fascinerande berättelse om något vi tar för givet.

KG Johanssons bidrag, ”Vid brunnen”, är en berättelse om maskhål, tidshopp och en krånglig kärleksrelation. Johansson är alltid vass och den här novellen är inget undantag. Intressant upplägg och bra utförande.

”Paddan som sjöng” av Fruktan-bekantingen Erik Odeldahl står ut som ett av de mer underliga tillskotten i samlingen. Här handlar det om en besatthet av ett musikstycke, en padda och en tavla. Surrealistisk och oförutsägbar.

I kortisen ”Beskyddaren på månen” av Johannes Pinter beskrivs en historisk händelse i ett helt nytt ljus än vi är vana vid. Utan att avslöja för mycket står Pinter för ett kul och finurligt grepp.

”Det svåra spelet” av Andrew Coulthard visar upp ett framtida Stockholm där olika stadsdelar bildat egna stängda samhällen. Coulthard beskriver en framtidsvision där grupperingarna i samhället blivit mer påtagliga och klyftorna större. En del politiska inslag i denna men också en del nerv när det visar sig att det inte är det lättaste att ta sig från en stadsdel till en annan.

Boel Bermann levererar, i dessa Maskinblod-sammanhang, återigen en kort men naggande god novell. I ”Omstart” blandas undergång med hopp. Det är klyftigt och välarrangerat.

De återstående novellerna avhandlas i del två som dyker upp här inom kort. Vill du ha mer svammel om Maskinblod? Läs min text om de första två antologierna här. Mer info om boken hittar du hos Affront förlag.

Övertygad? Maskinblod 3 köper du här eller här, till exempel.

Maskinblod så det skvätter om det!

14 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

Mitt Maskinblod-maraton är snart över. Jag har avverkat de första två antologierna på temat science fiction utgivna av Affront förlag. Nu är det bara en bok och lite tyckande kvar. Observera att jag inte tänker bedöma varenda enskild novell utan har valt att plocka ut dem som föll mig mest i smaken.

maskinblod-stor Maskinblod
I Affronts första Maskinblod-samling ryms det massvis med härlig sci-fi. Inleder gör ”Där staden dragit fram” av Oskar Källner som är en spännande historia om en flicka med minnesförlust som vaknar upp i en främmande värld med märkbara samhällsklyftor. Tyvärr är slutet aningen förutsägbart annars är detta en riktig höjdare. ”Steve” av Lars Östling har jag tidigare nämnt på bloggen, en skruvad sak om ett uppseendeväckande avslöjande i en talkshow. ”Flykten från Paradiset” av Eva Holmquist, om en tjatig ”Duuu”-sägande rymdvarelse, ingår i hennes egna novellsamling Ödeland och gillas skarpt. Zombienovellen ”Tåg” av Susanne Samuelsson är tragisk och rörande. Bra flyt i denna och snyggt skriven. Robin Karlssons ”Hemliga lådan” är det mest vrickade jag läst på länge och måste också nämnas. Långt ifrån perfekt skriven men överraskande och underhållande.

Det finns mycket att gotta sig åt i Affronts imponerande jämna novellsamling. Många duktiga författare och många bra berättelser som visar upp fin bredd innehållsmässigt. Den första boken i serien öppnar onekligen starkt.

maskinblod2_omslag_stor Maskinblod 2
Maskinblod 2 är tjockare än ettan och känslan är att den är mer renodlat sci-fi-fokuserad. ”Historien om P” av AR Yngve är en fascinerande berättelse om en värld där kvinnorna har all makt och där männen är det svaga könet. Intressant och tänkvärd berättelse. ”Det svarta molnet” av Markus Sköld är en fartfylld och rätt traditionell rymdhistoria om en strandsatt navigatör som följer med ett gäng rymdpirater på en extremt farlig resa. Underhållande och välskriven. Boel Bermanns kortis ”Garderoben” är en liten pärla, likaså Lars Östlings ”Att använda tiden väl” (som jag nämnt tidigare), om en tidsresande vapenförsäljare. En riktigt bra och kul novell, medan ”Tidvatten” av Alexandra Nero om en främmande livsform, sprungen ur havet, är en av de läskigaste i samlingen. Maffigast är ”Hon som dömer” av Oskar Källner. En storslagen sak med gigantiska slagskepp, främmande planeter och storskaligt rymdkrig. Patrik Centerwalls ”En sista kram” avslutar boken på ett finstämt vis med en rörande historia om en familj som på ett oväntat vis återförenas.

Den andra novellsamlingen känns minst lika bra som den första. Hög kvalité på det mesta och få berättelser tangerar vid varann. Trots att antologin rymmer hela 17 bidrag har jag svårt att komma på en novell jag ogillar. Beundransvärt!

Jag återkommer snart med en text om Maskinblod 3. Läs mer om alla böckerna på Affronts hemsida. Gillar du sci-fi är det inte mycket att tveka på – införskaffa rubbet omedelbums! Affront visar att sci-fi-Sverige sparkar stjärt!