13 svarta sagor om superskurkar

Superskurkarna har det inte lätt. Bespottade och missförstådda kämpar de för rätten att existera. I tretton noveller möter du onda genier, tonårsrebeller, kärlekskranka bråkmakare och utomjordiska värstingar. Med gott humör och helig ilska ställer de till kalabalik och förödelse. Men berättelserna väcker också frågor. Vem är egentligen god och vem är ond? Hjälte eller skurk?

_ _ _

Jag är sedan länge en superhjältefantast. Skrynkliga nummer av Stålmannen, Läderlappen och Spindel-mannen från sena 80-talet gör sig ofta påminda när garderober och annat rensas hemma. Tonårsfavoriten Daredevil ligger mig fortfarande varmt om hjärtat och så sent som i våras kompletterade jag samlingen med en bunt specialnummer av Marvels universum med den blinda försvarsadvokaten som agerar brottsbekämpare i Hells Kitchen på natten. Daredevil var tillsammans med Wolverine och Batman hjältar som ofta brottades med sina egna inre demoner, om vad som egentligen var rätt och fel. Ibland löstes problemen med oetiska, tvivelaktiga metoder. Just den här typen av moraliska dilemman fascinerar mig i dessa berättelser och precis samma fascination verkar många av författarna i 13 svarta sagor om superskurkar också ha.

På många plan är skurkar så mycket mer intressanta än deras motpol. För att en superskurk ska fungera behövs en stark övertygelse eller en agenda som går emot de moraliska koder vi andra har blivit itutade sedan barnsben. En skurks agerande måste kunna förklaras. De måste besitta en stark övertygelse och oavsett hur idiotiska deras handlingar än må vara ska de grunda sig i någonting alla kan relatera till. Ett utanförskap, en fruktansvärd förlust eller en hemsk barndom och så vidare. En superskurk måste byggas upp och formas innan vi på riktigt kan känna ett engagemang för karaktären.

I Swedish Zombies senaste antologi är det just skurkarna som får stå i centrum. Även om det inte är en regelrätt uppföljare till 13 svarta sagor om superhjältar är det flera av författarna som spunnit vidare på de noveller som återfanns i föregångaren. I Oskar Källners bidrag får vi återbekanta oss med Järnsyrsan och Guldkalven och Anna Jakobsson Lund fortsätter att fördjupa sig i sin mörka X-Men-lika superhjälteskola. Dessa två berättelser är för övrigt några av mina personliga höjdpunkter i samlingen. Men som vanligt när det gäller dessa novellsamlingar är det kvalitativa historier rakt igenom. Det finns egentligen inga dippar och samtliga författares skurk-bidrag är läsvärda.

13 svarta sagor om superskurkar är för mig Swedish Zombies tajtaste, starkaste och tematiskt mest intressanta antologi hittills trots hård konkurrens från tidigare utgivningar. Har du det minsta intresse för superhjältar eller superskurkar är det här ett absolut måste.

Titel: 13 svarta sagor om superskurkar
Författare: Anna Jakobsson Lund, Jens Daniel Burman Lupina Ojala, Oskar Källner, Boel Bermann, Daniel A Lagergren, Markus Sköld, Camilla Linde, Love Kölle, Finn Cederberg, Patrik Centerwall, Lova Lovén, Marcus Olausson
Genre: Science fiction, skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2018
Inköpsställen: Adlibris, Bokus, Swedish Zombie

Zonen vi ärvde

Zonen vi ärvde är en novellsamling som tar dig till Stockholm efter den stora katastrofen. Här finns de som överlevt, de som muterats och de som skapats av människor. Gör dig redo att möta deprimerade robotsälar i IKEA-kassar, ettriga gnagare, bitska gräsklippare och varelser som vill slita dig i stycken.

Författarkollektivet Fruktan demolerade Sveriges huvudstad i novellsamlingen Stockholms undergång. Inspirerade av det prisbelönta postapokalyptiska rollspelet Mutant: År Noll har de skapat Zonen vi ärvde där de utforskar ruinerna av den svenska huvudstaden.

– – –

Även om Zonen vi ärvde på pappret känns som en fortsättning på Stockholms undergång är riktlinjerna den här gången hämtade från rollspelet Mutant: År noll. En inramning som gamla rollspelsrävar givetvis är bekanta med. Inför läsningen klurade jag på om det skulle hålla tillbaka författarnas kreativitet. Skulle novellerna gjorts sig bättre om de fått fritt spelrum? En annan farhåga var om upplägget redan skapat en viss mättnadskänsla hos mig. Efter Anders Fagers hyggligt färska samling berättelser i Kaknäs sista band tog det emot lite att kasta mig in i den här världen igen.

Alla grubblerier skulle såklart visa sig vara obefogade. Ärligt talat, vem kan tacka nej till fler välskrivna postapokalyptiska historier? Den här subgenren blir givetvis aldrig tråkig. Jag är och kommer förmodligen förbli en sucker för efter katastrofen-scenarion.

Det är härligt att återbekanta mig med Fruktan-gänget igen. Med tanke på att deras senaste novellsamling Stockholms undergång handlade om hur den svenska huvudstaden drabbades av ett flertal apokalyptiska händelser är det inte mer än rätt att de faktiskt berättar hur det gick sen. Det tar bara ett par sidor innan jag är helt uppslukad av Mutant-världen och Fruktan-kollektivet gör sitt yttersta för att känslan ska bli varaktig.

Det finns berättelser som sticker ut men överlag är nivån hög samlingen igenom. Tidigare favoriter som Boel Bermann, Eira A Ekre och Markus Sköld levererar i vanlig ordning men med Zonen vi ärvde blir jag extra fängslad av Fredrik Stenneks bidrag där Det perfekta ögat och Gräsbitare är två av bokens starkaste noveller. Gräsbitare är absurd och vansinnigt underhållande med sitt otippade golftema medan Det perfekta ögat är en känslosam och mörk historia. Bland all misär och tragedi finns det en svart humor i dessa bidrag som jag verkligen uppskattar. Stennek är en författare jag hoppas få läsa mer av framöver.

Trots att författarnas bidrag är många känns inte Zonen vi ärvde taggig eller spretig. Återkommande inslag och begrepp som arken, rubbitar och röta återkommer med jämna mellanrum. Även om det rör sig om separata historier så finns det en samhörighet dem emellan. Zonen vi ärvde är en mycket jämn och läsvärd novellsamling med en premiss som jag aldrig kan få nog av.

Titel: Zonen vi ärvde
Författare: Boel Bermann, Eira A Ekre, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson, Erik Odeldahl, Patrick Ogenstad, Markus Sköld, Fredrik Stennek, Joel Arvidsson, Olle Söderström, Niclas Karlsson
Genre: Postapokalyps, novellsamling
Utgiven av: Fria Ligan
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris, Bokus

Maskinblod 3 (del 1)

maskinblod3_omslag_storDå var mitt Maskinblod-maraton till ända. Jag väljer att dela upp mina tankar i två delar denna gång. Det blir allt för matigt att skriva nåt litet om alla de 18 korta berättelser som samlingen innehåller i ett ynka inlägg.

I den senaste Affront-antologin rivstartas det med en över 80 sidor lång kortroman signerad Caroline L. Jensen. ”… och Kyria tystnade” är en gripande dystopi om två vänner, upproriska tankar och en hemsk förvandling. Jag blev oväntat berörd av Jensens berättelse och lämnade den med en omskakad känsla. Fantastiskt bra om hur grym vetenskapen kan vara och för mig en av Jensens mest minnesvärda verk. Oerhört bra öppning på antologin.

Därefter följer ”I obeliskernas skugga” av Hans Olsson om gigantiska livsformer som attackerar världen. Jag fick härliga vibbar av klassisk sci-fi-skräck från 50-talet av denna. Rädslan för det okända och människor som grips av panik. Jag blir sugen på att läsa mer av Hans Olsson, som är en ny bekantskap för mig, och eftersom jag impulsbeställde hans novellsamling ”Främling. Inkräktare” nyss så kommer jag få göra det.

”Vellians armé vinner alltid” handlar om svårslagna robotkrigare och tvivelaktig moral. Eva Holmquist är stabil som vanligt. Kompetent och läsvärd.

Sofie Berthet bjussar på novellen ”Bortom inomhus” som är en historia om en värld där det är direkt skadligt att vistas utomhus men några få resor per invånare och livstid utanför den instängda civilisationen är möjliga. Istället simuleras en yttre tillvaro i den grad det går och naturdofter framställs numera av forskare. En fascinerande berättelse om något vi tar för givet.

KG Johanssons bidrag, ”Vid brunnen”, är en berättelse om maskhål, tidshopp och en krånglig kärleksrelation. Johansson är alltid vass och den här novellen är inget undantag. Intressant upplägg och bra utförande.

”Paddan som sjöng” av Fruktan-bekantingen Erik Odeldahl står ut som ett av de mer underliga tillskotten i samlingen. Här handlar det om en besatthet av ett musikstycke, en padda och en tavla. Surrealistisk och oförutsägbar.

I kortisen ”Beskyddaren på månen” av Johannes Pinter beskrivs en historisk händelse i ett helt nytt ljus än vi är vana vid. Utan att avslöja för mycket står Pinter för ett kul och finurligt grepp.

”Det svåra spelet” av Andrew Coulthard visar upp ett framtida Stockholm där olika stadsdelar bildat egna stängda samhällen. Coulthard beskriver en framtidsvision där grupperingarna i samhället blivit mer påtagliga och klyftorna större. En del politiska inslag i denna men också en del nerv när det visar sig att det inte är det lättaste att ta sig från en stadsdel till en annan.

Boel Bermann levererar, i dessa Maskinblod-sammanhang, återigen en kort men naggande god novell. I ”Omstart” blandas undergång med hopp. Det är klyftigt och välarrangerat.

De återstående novellerna avhandlas i del två som dyker upp här inom kort. Vill du ha mer svammel om Maskinblod? Läs min text om de första två antologierna här. Mer info om boken hittar du hos Affront förlag.

Övertygad? Maskinblod 3 köper du här eller här, till exempel.

Mörkerpepp: Maskinblod 3

maskinblod3_omslag_storAffront Förlag fortsätter att pumpa ut sina sci-fi-antologier och inte mig emot. De två föregående Maskinblod-samlingarna håller väldigt hög klass och ett knippe riktigt bra och tankeväckande noveller. Nu har det blivit dags för den tredje samlingen i serien och i vanlig ordning innehåller den berättelser från ett gäng namnkunniga och intressanta författare.

Medverkar gör bland annat Oskar Källner, Boel Bermann, Johannes Pinter, KG Johansson, Eva Holmquist och Markus Sköld som jag alla redan omnämnt här i bloggen tidigare. Men här återfinns också nya bekantskaper för mig. Beställde nyss novellsamlingen ”Främling. Inkräktare”, skriven av Hans Olsson som också medverkar till exempel. Som grädde på moset så bidrar superduktiga Caroline L. Jensen med en kortroman.

”Maskinblod 3” ges ut av Affront Förlag och släpps den 18 september.
morkerpeppbloggserien

Stockholms undergång

StockholmsUndergång_fruktan_omslagApokalypsen är över Stockholm! Skrivarkollektivet Fruktan har gett sig fan på att ta död på varenda nollåtta med alla tänkbara medel. I antologin ”Stockholms undergång” möter vi skräckinjagande regnbågar, hemska epidemier, meteorer på kollisionskurs, men också klassiska varelser som vampyrer och zombier. Alla med samma mål – att utplåna Sveriges huvudstad.

Jag är överraskad över novellernas jämna och höga nivå. Inte en enda av dem gjorde mig uttråkad. Det enda att anmärka på, och antagligen ofrånkomligt när 12 berättelser ska samsas i en bok, är att flera scenarion påminner en del om varandra. Just de historier som innehåller någon typ av epidemier eller virusinfektioner är på många sätt snarlika i uppbyggnaden. Å andra sidan är alla oerhört välskrivna och konceptet är lika skrämmande som fascinerande. Även om jag inte är en Stockholmsbo är jag ändå tillräckligt ofta på besök i staden för att igenkänningsfaktorn ska vara hög även för mig. Idén med att låta alla berättelser utspela sig på samma plats är klockren. Att Fruktan-gänget dessutom bestämt sig för att låta undergången angripa stan på olika sätt är ett spännande grepp.

Det finns inga direkt svaga kort i samlingen men några historier tilltalade mig extra mycket. Eira A. Ekres novell om en mystisk regnbåge är en av dem. Den stack verkligen ut med sitt udda upplägg. Relationen mellan mamman och pojken var dessutom hjärtskärande beskriven. Boel Bermanns ”De vita” är också det en gripande historia. Om pojkvännens tragiska sjukdom, som gör honom oförklarligt kallare och kommer närmare den oundvikliga döden för varje dag som går, och om flickvännens hjälplöshet. Som extra bonus rycker Anders Fager in och levererar den sista novellen i samlingen med bravur. Här är det en gammal hederlig meteor som är på väg mot staden. Novellen behandlar människornas fem sista timmar i livet. Ett intressant koncept där texten fylls med desperation och hysteriska människors sista suck. Jag gillade ”Lönelördag” av Erik Odeldahl också. ”Stockholmsmodellen” av Patrick Ogenstad likaså. Snart har jag listat varenda novell känns det som. Som sagt, det är verkligen många som håller hög klass.

Jag blir förvånad om inte fler än Boel Bermann från Fruktan-kollektivet snart får ge ut egna böcker. Här osar det talang och påhittighet. ”Stockholms undergång” bevisar ännu en gång att det kryllar av begåvade författare som skriver skräck och sci-fi i Sverige just nu.

Mer om Fruktan och ”Stockholms undergång” hittar du här. Förlaget Undrentide, som gett ut boken, finner du här.

Säsongsfinalen av Farfarsparadoxen

COM

Det känns lite sorgligt men idag avrundar vi höst/vinter-säsongen av Farfarsparadoxen. Lämpligt nog gör vi det med en gäst i form av supercharmiga Boel Bermann. Boel är något av en drömgäst som bland annat ligger bakom den läskiga dystopin ”Den nya människan” men är också en del av skrivarkollektivet Fruktan. Fy fan vad jag är avundsjuk på denna lilla grupp! Titta här hur mysigt de verkar ha det. Finns det något liknande här i krokarna tro? I vilket fall blir det massvis med snack om dystopier i avsnittet och en mysig pratstund med Boel som vi hoppas uppskattas.

Det har varit en spännande resa att gå ifrån vårt något slappa koncept – ”släppa-ett-avsnitt-när-vi-känner-för-det” – till en klassisk veckopodd. Men genom att alternera fetare tema-inspelningar med våra så kallade babbel-avsnitt, tycker jag vi har nått fram till ett bra upplägg som funkar. Men vi har redan idéer om hur vi kan förbättra vissa bitar till vårsäsongen, så jag hoppas vi hörs då igen!

Lyssna på avsnitt 20 och säsongsfinalen här.

Läskiga barn i läskig framtidsdystopi

Dennyamänniskan_wallpaper-1024x576

Allt som har med framtidsdystopier att göra blir per automatik bra. Det är med andra ord samma sak med jordnötssmör, tidsmaskiner och öl. På ett ungefär. Det innebär hur som helst att Boel Bermanns debutroman Den nya människan hade goda chanser att bli en lyckad bok redan i tema-stadiet, och vilket tema sen!

2014 händer nämligen det som inte får hända. Människan är plötsligt ett utdöende släkte. Mänskligheten har blivit steril och inga barn föds längre. Världen är i chocktillstånd. Men utan någon förklaring börjar barn återigen födas några år senare. Problemet är att de nya barnen är annorlunda, väldigt annorlunda. De är känslokalla, tysta och iakttagande. De leker inte och de visar inte empati. De är vår framtid men samtidigt kanske också vår undergång.

Bermann levererar en intressant och obehaglig dystopi i sin första bok. Nyhetsnotiser, doktorsavhandlingar och febriga texter som nästan påminner om dagboksanteckningar utgör bokens innehåll. Det är en spännande mix som på ett smart sätt gör hela situationen med barnen och den nya världen mer visuell för mig som läsare. De frågeställningar som görs i boken om en värld utan ”mänskliga” människor är lika skrämmande som tänkvärda. Historien om huvudpersonen Rakel och hennes, på många sätt, tragiska resa är också välkomponerad och engagerande. Allt är inte svart eller vitt, och det gillar jag verkligen med boken. För fans av dystopier och ödesmättad science fiction är Den nya människan därför given läsning.

Den nya människan släpps på Kalla Kulor Förlag idag.

Hemsida: www.boelbermann.se
Twitter: http://twitter.com/boelbermann
Facebook: www.facebook.com/boelbermannauthor