Etikett: Erik Odeldahl

Köttmarknad av Erik Odeldahl och Fredrik Stennek

AndreasLäsning

Swedish Zombie fortsätter att förse oss med nya böcker i bokserien ”Den nya skräcken”. Om Rött universum var aningen tung att ta in är del två i serien raka motsatsen. Historien utspelar sig på utestället Köttmarknaden, beläget i ett öde industriområde någonstans i Stockholm. Handlingen pendlar mellan personerna Marko, tidigare anställd på den säregna nattklubben, de nyanställda dörrvakterna Mange och Ljuban och Bella som bara vill ta hand om sin kompis innan hon råkar illa ut.

Men något står inte rätt till på Köttmarknaden. Markos chef har inte synts till på ett tag och mycket tyder på att det är på utestället något har inträffat. Stämningen på klubben är hög, så pass hög att man undrar om gästerna har satt i sig mer än en stor stark. Människorna i lokalen börjar tappa greppet. Och det blir bara värre och värre när kvällen fortskrider.

Köttmarknad är en råbarkad och rapp bekantskap. Språket är enkelt och sidorna flyger förbi när hemligheten kring Köttmarknaden långsamt nystas upp. Den råa tonen präglas av vakternas grova språk och Markos maffiastil. Karaktärernas sidohistorier är alla spännande att följa och Stennek och Odeldahl flätar skickligt samman historien. Jag sträckläste boken under en eftermiddag och kände mig helt uppslukad från början till slut.

Det är en synnerligen enkel berättelse men väl uttänkt och oerhört underhållande. På sätt och vis får jag vibbar av Tales from the crypt eller någon snarlik skräckantologiserie från nittiotalet. Det känns hemtamt och nostalgiskt. Det är en väldigt bra sak i mina ögon. Mysig slafsskräck när den är som bäst och en av mina bästa läsupplevelser under året utan tvekan.

Titel: Köttmarknad
Författare: Erik Odeldahl och Fredrik Stennek
Genre: Skräck
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2020

Zonen vi ärvde

AndreasLäsning

Zonen vi ärvde är en novellsamling som tar dig till Stockholm efter den stora katastrofen. Här finns de som överlevt, de som muterats och de som skapats av människor. Gör dig redo att möta deprimerade robotsälar i IKEA-kassar, ettriga gnagare, bitska gräsklippare och varelser som vill slita dig i stycken.

Författarkollektivet Fruktan demolerade Sveriges huvudstad i novellsamlingen Stockholms undergång. Inspirerade av det prisbelönta postapokalyptiska rollspelet Mutant: År Noll har de skapat Zonen vi ärvde där de utforskar ruinerna av den svenska huvudstaden.

– – –

Även om Zonen vi ärvde på pappret känns som en fortsättning på Stockholms undergång är riktlinjerna den här gången hämtade från rollspelet Mutant: År noll. En inramning som gamla rollspelsrävar givetvis är bekanta med. Inför läsningen klurade jag på om det skulle hålla tillbaka författarnas kreativitet. Skulle novellerna gjorts sig bättre om de fått fritt spelrum? En annan farhåga var om upplägget redan skapat en viss mättnadskänsla hos mig. Efter Anders Fagers hyggligt färska samling berättelser i Kaknäs sista band tog det emot lite att kasta mig in i den här världen igen.

Alla grubblerier skulle såklart visa sig vara obefogade. Ärligt talat, vem kan tacka nej till fler välskrivna postapokalyptiska historier? Den här subgenren blir givetvis aldrig tråkig. Jag är och kommer förmodligen förbli en sucker för efter katastrofen-scenarion.

Det är härligt att återbekanta mig med Fruktan-gänget igen. Med tanke på att deras senaste novellsamling Stockholms undergång handlade om hur den svenska huvudstaden drabbades av ett flertal apokalyptiska händelser är det inte mer än rätt att de faktiskt berättar hur det gick sen. Det tar bara ett par sidor innan jag är helt uppslukad av Mutant-världen och Fruktan-kollektivet gör sitt yttersta för att känslan ska bli varaktig.

Det finns berättelser som sticker ut men överlag är nivån hög samlingen igenom. Tidigare favoriter som Boel Bermann, Eira A Ekre och Markus Sköld levererar i vanlig ordning men med Zonen vi ärvde blir jag extra fängslad av Fredrik Stenneks bidrag där Det perfekta ögat och Gräsbitare är två av bokens starkaste noveller. Gräsbitare är absurd och vansinnigt underhållande med sitt otippade golftema medan Det perfekta ögat är en känslosam och mörk historia. Bland all misär och tragedi finns det en svart humor i dessa bidrag som jag verkligen uppskattar. Stennek är en författare jag hoppas få läsa mer av framöver.

Trots att författarnas bidrag är många känns inte Zonen vi ärvde taggig eller spretig. Återkommande inslag och begrepp som arken, rubbitar och röta återkommer med jämna mellanrum. Även om det rör sig om separata historier så finns det en samhörighet dem emellan. Zonen vi ärvde är en mycket jämn och läsvärd novellsamling med en premiss som jag aldrig kan få nog av.

Titel: Zonen vi ärvde
Författare: Boel Bermann, Eira A Ekre, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson, Erik Odeldahl, Patrick Ogenstad, Markus Sköld, Fredrik Stennek, Joel Arvidsson, Olle Söderström, Niclas Karlsson
Genre: Postapokalyps, novellsamling
Utgiven av: Fria Ligan
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Adlibris, Bokus

Maskinblod 3 (del 1)

AndreasLäsning

maskinblod3_omslag_storDå var mitt Maskinblod-maraton till ända. Jag väljer att dela upp mina tankar i två delar denna gång. Det blir allt för matigt att skriva nåt litet om alla de 18 korta berättelser som samlingen innehåller i ett ynka inlägg.

I den senaste Affront-antologin rivstartas det med en över 80 sidor lång kortroman signerad Caroline L. Jensen. ”… och Kyria tystnade” är en gripande dystopi om två vänner, upproriska tankar och en hemsk förvandling. Jag blev oväntat berörd av Jensens berättelse och lämnade den med en omskakad känsla. Fantastiskt bra om hur grym vetenskapen kan vara och för mig en av Jensens mest minnesvärda verk. Oerhört bra öppning på antologin.

Därefter följer ”I obeliskernas skugga” av Hans Olsson om gigantiska livsformer som attackerar världen. Jag fick härliga vibbar av klassisk sci-fi-skräck från 50-talet av denna. Rädslan för det okända och människor som grips av panik. Jag blir sugen på att läsa mer av Hans Olsson, som är en ny bekantskap för mig, och eftersom jag impulsbeställde hans novellsamling ”Främling. Inkräktare” nyss så kommer jag få göra det.

”Vellians armé vinner alltid” handlar om svårslagna robotkrigare och tvivelaktig moral. Eva Holmquist är stabil som vanligt. Kompetent och läsvärd.

Sofie Berthet bjussar på novellen ”Bortom inomhus” som är en historia om en värld där det är direkt skadligt att vistas utomhus men några få resor per invånare och livstid utanför den instängda civilisationen är möjliga. Istället simuleras en yttre tillvaro i den grad det går och naturdofter framställs numera av forskare. En fascinerande berättelse om något vi tar för givet.

KG Johanssons bidrag, ”Vid brunnen”, är en berättelse om maskhål, tidshopp och en krånglig kärleksrelation. Johansson är alltid vass och den här novellen är inget undantag. Intressant upplägg och bra utförande.

”Paddan som sjöng” av Fruktan-bekantingen Erik Odeldahl står ut som ett av de mer underliga tillskotten i samlingen. Här handlar det om en besatthet av ett musikstycke, en padda och en tavla. Surrealistisk och oförutsägbar.

I kortisen ”Beskyddaren på månen” av Johannes Pinter beskrivs en historisk händelse i ett helt nytt ljus än vi är vana vid. Utan att avslöja för mycket står Pinter för ett kul och finurligt grepp.

”Det svåra spelet” av Andrew Coulthard visar upp ett framtida Stockholm där olika stadsdelar bildat egna stängda samhällen. Coulthard beskriver en framtidsvision där grupperingarna i samhället blivit mer påtagliga och klyftorna större. En del politiska inslag i denna men också en del nerv när det visar sig att det inte är det lättaste att ta sig från en stadsdel till en annan.

Boel Bermann levererar, i dessa Maskinblod-sammanhang, återigen en kort men naggande god novell. I ”Omstart” blandas undergång med hopp. Det är klyftigt och välarrangerat.

De återstående novellerna avhandlas i del två som dyker upp här inom kort. Vill du ha mer svammel om Maskinblod? Läs min text om de första två antologierna här. Mer info om boken hittar du hos Affront förlag.

Övertygad? Maskinblod 3 köper du här eller här, till exempel.

Stockholms undergång

AndreasLäsning

StockholmsUndergång_fruktan_omslagApokalypsen är över Stockholm! Skrivarkollektivet Fruktan har gett sig fan på att ta död på varenda nollåtta med alla tänkbara medel. I antologin ”Stockholms undergång” möter vi skräckinjagande regnbågar, hemska epidemier, meteorer på kollisionskurs, men också klassiska varelser som vampyrer och zombier. Alla med samma mål – att utplåna Sveriges huvudstad.

Jag är överraskad över novellernas jämna och höga nivå. Inte en enda av dem gjorde mig uttråkad. Det enda att anmärka på, och antagligen ofrånkomligt när 12 berättelser ska samsas i en bok, är att flera scenarion påminner en del om varandra. Just de historier som innehåller någon typ av epidemier eller virusinfektioner är på många sätt snarlika i uppbyggnaden. Å andra sidan är alla oerhört välskrivna och konceptet är lika skrämmande som fascinerande. Även om jag inte är en Stockholmsbo är jag ändå tillräckligt ofta på besök i staden för att igenkänningsfaktorn ska vara hög även för mig. Idén med att låta alla berättelser utspela sig på samma plats är klockren. Att Fruktan-gänget dessutom bestämt sig för att låta undergången angripa stan på olika sätt är ett spännande grepp.

Det finns inga direkt svaga kort i samlingen men några historier tilltalade mig extra mycket. Eira A. Ekres novell om en mystisk regnbåge är en av dem. Den stack verkligen ut med sitt udda upplägg. Relationen mellan mamman och pojken var dessutom hjärtskärande beskriven. Boel Bermanns ”De vita” är också det en gripande historia. Om pojkvännens tragiska sjukdom, som gör honom oförklarligt kallare och kommer närmare den oundvikliga döden för varje dag som går, och om flickvännens hjälplöshet. Som extra bonus rycker Anders Fager in och levererar den sista novellen i samlingen med bravur. Här är det en gammal hederlig meteor som är på väg mot staden. Novellen behandlar människornas fem sista timmar i livet. Ett intressant koncept där texten fylls med desperation och hysteriska människors sista suck. Jag gillade ”Lönelördag” av Erik Odeldahl också. ”Stockholmsmodellen” av Patrick Ogenstad likaså. Snart har jag listat varenda novell känns det som. Som sagt, det är verkligen många som håller hög klass.

Jag blir förvånad om inte fler än Boel Bermann från Fruktan-kollektivet snart får ge ut egna böcker. Här osar det talang och påhittighet. ”Stockholms undergång” bevisar ännu en gång att det kryllar av begåvade författare som skriver skräck och sci-fi i Sverige just nu.

Mer om Fruktan och ”Stockholms undergång” hittar du här. Förlaget Undrentide, som gett ut boken, finner du här.