Locke and Key – finalen

Locke & Key Alpha #1 page 4 panel 1

Locke and Key var följetången som öppnade mina ögon för seriernas värld på nytt. Efter flera års slumrande intresse var det Joe Hill och Gabriel Rodriguez som väckte ett behov av att återigen läsa serier. Med fantastiska karaktärer, en komplex fantasieggande handling och upplägget med de magiska nycklarna fick berättelsen om familjen Locke mig på fall redan från den första seriepanelen.

Men jag har länge sparat den avslutande delen i bokhyllan. Ögonblicket behövde vara perfekt och tiden för att plöja hela sista albumet skulle verkligen finnas där. Det dröjde ungefär ett år efter att jag köpt den sjätte och sista samlingsvolymen Alpha & Omega innan jag tog mig igenom alltihop. Avslutningen var lika storslagen som förväntat. Blodig, sorglig och oerhört spännande. En episk final väl värdig serien.

Att jag redan längtar efter att ta mig igenom serien en andra vända är ett gott betyg. Har du inte redan stiftat bekantskap med den trasiga familjen Locke och den mystiska herrgården med sina många hemligheter, grattis! Du har sex mästerliga serievolymer att ta dig an ögonaböj!

10 böcker

Det cirkulerar en enkät på webben där de 10 böcker som betytt mest för folk efterfrågas. Jag tog mig en lång funderare på detta. Det visade sig att min lista är en riktig kliché-fest. Men så får det vara. Det är framför allt tonårsläsningen som färgat mig. Och ärligt talat. Med tanke på vad jag läser idag som 34-åring så skulle man kunna tro att jag fortfarande är 15 bast. Och jag är glad för det.

solstenenLåt den rätte komma in – John Ajvide Linqvist
Bland det finaste som skapats i Sverige. Subtil vampyrskräck som visade var skåpet skulle stå. Förknippar den med ”härliga” läsminnen i sommarstugan.
Det – Stephen King
En tegelsten till bok. Kommer ihåg hur jag var helt uppslukad i pojkrummet. Bytte till mig denna av en kompis mot tre andra böcker. Jag ångrar mig inte.
Mio min Mio – Astrid Lindgren
Min favorit med Astrid. Fina nostalgiska minnen från denna. Läser för min sjuåring just nu. Men det skulle visa sig…
Sagan om ringen – JRR Tolkien
… att detta var the real deal. Boken som öppnade mina ögon för fantasy på riktigt. Läste som 13-åring och läste om när jag var 20 igen. Enda följetång jag pallat att läsa om.
Fjärilen från Tibet – CJ Håkansson
Nytändning som satte igång mitt läsande igen för nåt år sen. Blod och ultravåld i mängder. Makabert superslafs.
Solstenen – Maj Bylock
Minns så tydligt hur vår lärare högläste denna på mellanstadiet inför klassen. Satt som förtrollad. Lättsam ungdomsfantasy.
valnaderSvålhålet – Mikael Niemi
Efter storsäljaren ”Populärmusik från Vittula” skrev Mikael Nemi denna störtsköna science-fiction-proppade novellsamling. Jag minns att jag förundrades och gladeligen omfamnade.
Väktare – Dean Koontz
Jag hade en riktig Dean Koontz-period som tonåring. Det här var min favvo. Klassisk ”monster-experiment-rymmer-upplägg” på denna.
Liftarens guide till galaxen – Douglas Adams
Hyllad snurrig sci-fi och mångas älskling. Även min. En stor läsupplevelse när det begav sig.
Vålnader – Joe Hill
En av de senare årens läsupplevelser som stannat kvar och färgat mitt övriga läsande. Började frossa i novellsamlingar efter denna.

Sommarbestyr

Knights-of-Sidonia

På måndag går jag på semester och som många andra är jag varje år noga med att planera in min populärkulturkonsumtion in i minsta detalj. Så här ser min uppställning ut i år.

Läsning:
Efter stormen
Tre kortromaner i en samlingsvolym från Mix förlag om vad som händer när ett kärnkraftverk i Sverige skapar förödelse.
Broder själ, syster flamma
Två syskon kämpar mot misär och fattigdom i detta fantasy-verk.
Borde vara död
Skräckroman om hemlösa och underliga väsen.
Locke & Key Vol. 6
Sista delen i Joe Hills mästerliga serieroman om en mystisk herrgård och ett gäng magiska nycklar.

Spela:
Broken Age
Första akten av Double Fines Kickstarter-projekt i peka-och-klicka-stil.
The Wolf Among Us
Har spelat igenom första episoden av fem av denna deckargåta om sagoväsen. Resterande ska avverkas i sommar.

Titta:
Guardians of the Galaxy
Enda inplanerade biobesöket i sommar får bli en film om en skjutglad tvättbjörn, ett pratande träd (nåja) och minst två gröna utomjordingar, bland annat. Förväntar mig skön popcorn-underhållning.
Hemlock Grove (andra säsongen)
Gillade första säsongen trots ojämnheten, hoppas på en stabilare andra säsong.
Knights of Sidonia
Har tjuvkikat på de första avsnitten redan, lovar gott. Mecharobotar, tentakelmonster och rymdstationer.

Jag känner att jag, som varje år, förmodligen tagit mig vatten över huvudet och lär inte hinna avverka hälften, men vad gör väl det? Ambitioner måste man ändå få ha!

Flygande antihjälte

THECAPE#3PAGE4-5

The Cape (ej att förväxla med tv-serien The Cape) är en klassisk antihjälte-berättelse. Ung pojke finner en speciell förmåga, pojke växer upp och blir man, olycksbådande förvandling sker när hämndbegär och mörker förvränger mannens sinnen. Vi har sett det förut i Breaking Bad, Falling Down och i liknande fall där människor går över gränsen, tappar greppet.

Det första numret är serieadaptionen av Joe hills novell med samma namn som återfinns i novellsamlingen Vålnader, medan efterföljande fyra nummer är en fortsättning, som tar historien om den flygande galningen vidare. Även om jag inte tycker att säcken knyts ihop på ett tillräckligt tillfredsställande sätt är det en behagligt mörk serie som skildrar en ung människas förfall på ett övertygande vis.

Finns på Comixology och Bokus till exempel.

Att twittra sig igenom zombieapokalypsen

twitteringdeadKonceptet med att skriva en novell på Twitter-manér lockade mig. Speciellt när novellen heter ”Twittering from the circus of the dead” och författaren Joe Hill. Dessutom var det perfekt läge för min nya Nexus 7 att visa vad den gick för som läsredskap. Det sistnämnda funkade fint som snus, det förstnämnda var inte lika lyckat skulle det visa sig.

En tonårstjej åker på roadtrip med sin familj. Efter många mil och sedvanligt tonårsgrälande med sina föräldrar så stannar familjen till vid ett udda cirkussällskap. Det visar sig snart att allt inte står rätt till när uppträdandet sparkar igång…

Upplägget är originellt och intressant. Jag gillar tanken med att läsa från ett Twitter-konto med de begränsningar det innebär. 140 tecken, thats it. Tyvärr känns berättelsen på tok för kort och förutsägbar i det här fallet, och det udda formatet tillför inte något. Det kändes inte tillräckligt äkta. Och hur realistiskt är det egentligen att posta Twitter-inlägg när det vimlar av levande döda omkring en? Det känns inte trovärdigt, samtidigt hade det gått att göra bättre med mer interaktion från andra Twitter-användare och med mer finess.

Jag köpte e-novellen från Google Plays egna affär för 25 spänn men den finns att inhandla via Amazon och Kindle för mer förmånliga sju kronor om man vill göra en bättre deal. Jag vill inte avråda från att köpa novellen, och sju spänn är den definitivt värd, men Joe Hill har skrivit bättre, och i vissa fall, helt lysande noveller. Köp hellre en novell, eller allra helst hela samlingen, från ”Vålnader”, eller ”20th century ghosts” som den heter i originalutförande.

Nycklar på vift

2688646-locke_key_1_welcome_to_lovecraft_hc_w_logos

Joe Hill har växt sig till en av mina stora husgudar. Ja, det har faktiskt gått så långt att han har knuffat ner sin gamla far (Stephen King) från tronen när det gäller vems verk jag ser fram emot mest numera. Hans debutroman En hjärtformad ask var en hygglig spökhistoria men det var med fantastiska novellsamlingen Vålnader och den psykologiska thrillern Horn jag blev frälst. Det var därför också oundvikligt att jag för en tid sedan nosade upp fler verk av samma herre, trots att de befann sig utanför den trygga boksfären.

Jag är ingen serieläsare av rang längre, när jag var yngre låg det travar av Marvels Universum, Spindel-Mannen, Läderlappen och X-en (ja, tidningarna hette faktiskt så då!) i mitt pojkrum. Men nu har jag hittat tillbaka och det tack vare Joe Hill, men också duktiga tecknaren Gabriel Rodriguez. Utöver sina romaner har Hill nämligen tillsammans med nyss nämnda Rodriguez skapat en grafisk roman (heter det väl nu för tiden?) kallad Locke & Key. Jag har än så länge läst de första tre volymerna och var fast redan efter de första sidorna.

Locke & Key handlar om familjen Locke som efter en tragisk händelse flyr hemmet, vardagen och all misär för att istället flytta in i det slottliknande huset Keyhouse i staden Lovecraft. Huset bär på många hemligheter men fram för allt på en mängd med mystiska nycklar. Rodriguez tecknarstil passar Hills berättande perfekt och det är fantasifullt, bisarrt och oförutsägbart. Locke & Key är en historia om hemligheter, mystik och levnadsöden. Om sorg och om en trasig familj som försöker att komma tillrätta med sina liv igen. Om att starta om på ny kula. Lika mycket om realism som magi.

Nu är jag som sagt inte speciellt bevandrad i seriernas värld längre (om jag ens var det förr) men jag har aldrig läst något liknande innan. Det fjärde albumet är beställt och jag väntar med spänning på att det ska dimpa ner i brevlådan. Samtidigt har jag återfått intresset för serier igen. Första volymen av Daniel Ahlgrens SH3, om ett superhjältegymnasium i Sverige (som jag upptäckte via finfina seriebloggen Shazam) och sci-fi-berättelsen Saga av Brian K. Vaughan (efter tips av Magnus Edlund) är båda beställda. Det finns så mycket mer där ute än jag kände till innan. Upptäckarlustan, och intresset för att finna nya spännande serier, har återigen väckts till liv.