Astrid: Vulkanmånens kult

astrid-vulkanmanens-kultVanligtvis när jag har backat en Kickstarter-kampanj är det vänteleken som gäller. Det finns flera projekt som jag investerade i för över tre år sedan och som fortfarande inte sett dagens ljus. Det är snarare regel än undantag att projekten blir kraftigt försenade medan ett fåtal inte ens blir av överhuvudtaget.

Med Kim W. Anderssons crowdfunding-kampanj för Astrid: Vulkanmånens kult var det annorlunda. Kickstarter-sidan lanserades i oktober och knappt en månad senare hade jag objektet i min hand. En härlig känsla! Sedan är utgåvan av serieromanen tjusig också och för att alla backers ska känna sig lite extra märkvärdiga finns alla som varit med och finansierat släppet representerade på omslagets baksida.

Men så till själva innehållet då. Kim har skapat en underbar karaktär med Astrid. Det är skönt att se en kvinna i huvudrollen som gestaltas som en person och inte ett objekt. Astrid är varken trådsmal eller besatt av manlig fägring. Hon är en karaktär av kött och blod, hårt knegande och med ett mål om att bli den främsta elitagenten i galaxen.

Men allt ska inte gå enkelt för stackars Astrid visar det sig. För dessvärre går drömmen i kras och istället tvingas hon ta dåligt betalda jobb och den tilltänkta rymdkryssaren byts ut mot en skrothög. Läget verkar hopplöst. Men så en dag får hon chansen att revanschera sig när hon blir erbjuden att åta sig ett uppdrag tillsammans med sin forna klasskamrat Ulf och bortskämda, men samtidigt talangfulla, elitagent-eleven Isobel. Fast det enkla transportuppdraget visar sig såklart inte bli fullt så enkelt. Snarare tvärtom.

Det första seriealbumet med Astrid är en fröjd att läsa. Kim W. Anderssons serierutor är färgstarka, skickligt sammansatta och berättelsen med dess karaktärer griper tag omedelbart. Det är å ena sidan ett klassiskt rymdäventyr utan några direkta överraskningar men å andra så välskrivet och snyggt återgivet att det inte heller spelar någon roll.

Det enda smolket i bägaren för mig var slutet som inte riktigt kändes helt tillfredsställande. Men jag är fine med det. Vulkanmånens kult känns mycket som en introduktion till något mycket större. Jag är såklart medveten om att det här bara är den första serieromanen med Astrid och att många fler ska dyka upp hädanefter och jag kommer med det i åtanke utan tvekan återvända till Astrids galna sci-fi-bestyr. Det här kan mycket väl vara en svensk kultklassiker som sett dagens ljus!

Så Kim, när drar Kickstarter-kampanjen för Astrid #2 igång?

Titel: Astrid: Vulkanmånens kult
Författare: Kim W. Andersson
Genre: Rymdäventyr
Utgiven av: Apart förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus

Head Lopper

headlopper

Head Lopper är lite som om någon placerat Conan barbaren i världen från Äventyrsdags. Först och främst är det här en klassisk fantasy-berättelse med magiska skogar, mystiska väsen och en skäggig, tystlåten monsterjägare i huvudrollen. Andrew MacLean som både författat och ritat har en tecknarstil som påminner om den i just Äventyrsdags, men det finns också liknelser med Mike Mignola, som tecknar Hellboy.

Det är färgglatt och ”cartoony”, i brist på ett bättre svenskt ord, men samtidigt detaljrikt. Jag är väldigt förtjust i hur det ser ut och jag tycker det är just i det yttre de stora kvalitéerna finns. Monstren som Head Lopper, eller Norgal som han egentligen heter, stöter på är fantasifulla skapelser som ser unika och annorlunda ut. Men den kanske största höjdaren visuellt är striderna som vänder och vrider på sidorna och seriepanelerna. McLean är verkligen uppfinningsrik när det kommer till att teckna just dessa.

Ett exempel på hur en strid kan illustreras i Head Lopper.
Ett exempel på hur en strid kan illustreras i Head Lopper.

I övrigt är det som sagt en traditionell fantasy-berättelse med onda skurkar, en högmodig kung och en jävla massa monster som måste slaktas. I centrum finner vi den oövervinneliga krigaren och enstöringen kallad Head Lopper men också den tjattrande häxan Agatha, eller åtminstone vad som är kvar av henne, huvudet.

Handlingen är ganska förutsägbar men det är inte skälet till att man läser vidare. För mig är det de storslagna monsterbataljerna och det trivsamma upplägget. Head Lopper är godis för ögat utan något större djup men likväl förbaskat underhållande och avkopplande.

Titel: Head Lopper
Författare: Andrew McLean
Genre: Monsterslaktarfantasy
Utgiven av: Image
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Comixology, Bokus och Adlibris

Smutsig svart sommar

smutsig-svart-sommar”Smutsig svart sommar” är serieversionen av ”Furierna från Borås”. Novellen om en kannibalisk tonårssekt hämtad från Anders Fagers mästerliga novellsamling ”Samlade svenska kulter”. Unga kvinnor dyrkar ett uråldrigt väsen vid dansbanan belägen i skogen utanför Borås. Här återges berättelsen tillsammans med Daniel Thollins finfina illustrationer och har utökats väsentligt.

Det har adderats en ny inledning, fler scener i mitten och ett helt nytt slut. Mixen Fager och Thollin passar serieromanen perfekt och Thollins tecknarstil gör Fagers skeva Lovecraftinspirerade prosa rättvisa. Det är slafsigt, rått och lite vrickat. Precis som väntat och sig bör när dessa två herrar slår sina påsar ihop.

Det är svårt att inte älska det här. Tentaklerna finns där, likaså en strålande tolkning av en redan fantastisk liten berättelse, en av Fagers bästa. I det här formatet har den blivit köttigare och mer komplex. Kanske inte nödvändigtvis bättre än förlagan, men utan tvekan en spännande utökning av Fagers ständigt expanderande ”kulter-universum”.

Titel: Smutsig svart sommar
Författare: Anders Fager
Illustratör: Daniel Thollin
Genre: Skäck
Utgiven av: Pagina förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

Crossed

crossed

Ta en nypa The Walking Dead och sen en fet skopa övervåld. Blanda, skaka. Så. Då får du Crossed. En variant på det klassiska zombieupplägget men med mer vidrigheter än vad de flesta av oss är vana vid. I Garth Ennis version är hotet något annat än vandrande döda. Smittan som sveper över världen gör alla som utsätts för den helt galna. Empati och känslor försvinner och allt som finns kvar är ett ständigt ursinne och ett behov av att föra epidemin vidare med alla medel.

Jag brukar inte väja för blod och tarmar men vissa sekvenser ur Crossed gör mig äcklad och jag vet ärligt talat inte om det är bra eller dåligt. Jag känner för karaktärerna och våndas när de blir lemlästade, våldtagna och ihjälslagna. Det är en skoningslöst brutal serie. Samtidigt känns det som att Ennis är ute efter att chockera, ibland till den milda grad att det blir lite för mycket av det makabra och för lite av en engagerande handling.

Att läsa Crossed är lite som att inte kunna slita blicken från en trafikolycka. Man vill inte se skiten men kan heller inte låta bli att titta. Det är en stundtals vidrig porträttering av människans värsta sidor, inte minst från de smittade men likväl från de överlevande. De tar en del avskyvärda beslut som jag har svårt att sympatisera med. Men trots alla provocerande inslag blir jag involverad.

Jag kan inte påstå att jag gillar Crossed men jag kan ändå inte sluta läsa.

Titel: Crossed (Vol. 1 #0-9)
Författare: Garth Ennis
Tecknare: Jacen Burrows
Genre: Skräck, postapokalyps
Utgiven av: Avatar Press
År: 2008-2010

Locke and Key – finalen

Locke & Key Alpha #1 page 4 panel 1

Locke and Key var följetången som öppnade mina ögon för seriernas värld på nytt. Efter flera års slumrande intresse var det Joe Hill och Gabriel Rodriguez som väckte ett behov av att återigen läsa serier. Med fantastiska karaktärer, en komplex fantasieggande handling och upplägget med de magiska nycklarna fick berättelsen om familjen Locke mig på fall redan från den första seriepanelen.

Men jag har länge sparat den avslutande delen i bokhyllan. Ögonblicket behövde vara perfekt och tiden för att plöja hela sista albumet skulle verkligen finnas där. Det dröjde ungefär ett år efter att jag köpt den sjätte och sista samlingsvolymen Alpha & Omega innan jag tog mig igenom alltihop. Avslutningen var lika storslagen som förväntat. Blodig, sorglig och oerhört spännande. En episk final väl värdig serien.

Att jag redan längtar efter att ta mig igenom serien en andra vända är ett gott betyg. Har du inte redan stiftat bekantskap med den trasiga familjen Locke och den mystiska herrgården med sina många hemligheter, grattis! Du har sex mästerliga serievolymer att ta dig an ögonaböj!

Rapport april 2015

the-dark-knight-strikes-again-02-11

Film:
Thor
Interstellar
Foodies
The Boxtrolls
Trance
Hobbit: Femhäraslaget
Avengers: Age of Ultron

TV:
Better Call Saul
Daredevil
Jordskott

Spel:
Axiom Verge
Super Smash Bros. Wii U

Serieroman:
The Dark Knight Strikes Again

Kommentar:
Wow! Vilken film och tv-månad det blev! Daredevil och Better Call Saul, båda två fantastiska produktioner. Och Jordskott, denna svenska guldklimp. Ge oss klartecken för säsong två nu SVT! Efter biomissarna för egen del, fick jag äntligen se Interstellar och tredje Hobbit-filmen när de nyligen släpptes på blu-ray. Sevärda på olika sätt. Sedan har vi Age of Ultron. Jösses vilken urladdning! För mig var den nya Avengers-filmen lite av den perfekta bioupplevelsen. En actionfest som knappast sparade på krutet och gav mig valuta för slantarna. I maj ska jag ta upp läsandet igen efter en liten svacka. Högen med nysläppta böcker växer så det knakar.

Statistik 2015:
Film: 19
Kortfilm: 0
TV: 12
Böcker: 8
Noveller: 3
Serieromaner: 1
Spel: 5

Tidigare rapporter 2015:
Januari
Februari
Rapport mars

Theos ockulta kuriositeter: Mumiens blod

omslag_theo.indd”Mumiens blod” är något så ovanligt som ett riktigt maffigt serieäventyr, på svenska, med en björn i huvudrollen. Här samsas klassisk deckargåta, en gnutta övernaturligheter och stora mängder berättarglädje. Ola Skogäng levererar färgstarka karaktärer, ett vackert och utsökt detaljerat Stockholm, men också ett knippe rysliga, blodstänkande scener. Det är skickligt tecknat med en genomtänkt placering av perspektiv och läcker färgläggning. Skogäng är utan tvekan talangfull. Jag anar influenser av Mike Mignolas serie Hellboy, men tycker mig också se likheter med Hergés Tintin. Sämre inspirationskällor kan man faktiskt ha.

Berättelsen kretsar kring ett förmodat vampyrmord och detektiven, tillika antikvariatägaren, Theo kallas in för att undersöka det hela. Theo, som tidigare var en människa, uppträder numera i gestalten av en stor björn, allt på grund av en egyptisk förbannelse. Till sin hjälp har han polisen Max och, aningen motvilligt, den nyfikna grannflickan Felicia. Tillsammans ger de sig ut på ett fartfyllt, matinédoftande äventyr i bästa Indiana Jones-anda.

theoMagiska amuletter, livs levande mumier och hemliga monstersällskap. I Skogängs serie ryms det mesta. Jag diggar verkligen det här. Magi och realism blandas på ett ypperligt sätt och även om dialogen känns aningen ansträngd emellanåt är det en väl genomtänkt serieroman med en påtaglig mysteriekänsla.

”Mumiens blod” är den första delen i sviten, ”Theos ockulta kuriositeter”, som består av fem serievolymer hittills. Utgåvan jag har läst släpptes 2008 och är numera slutsåld hos förlaget men Skogäng avslöjade nyligen att den kommer att ges ut igen i en mer polerad variant med omskriven dialog och ett gäng extra sidor att fläka ut sig på. Jag hoppas den andra boken i serien ”De förlorade sidornas bok” får samma behandling inom en snar framtid då den inte heller går att få tag på längre.

Just nu jobbar Ola på den avslutande delen i den aktuella trilogin döpt till ”Deus ex machina” där de två första delarna ”Fadern” och ”Sonen” åtminstone går att få tag på. Utan att ha läst dessa alster kan jag inte påstå att det är givna inköp men jag gör det ändå! Stötta så här fantasifull, kul svensk serieutgivning och köp ”Theos ockulta kuriositeter” idag. Min egna beställning gjordes för ett par minuter sedan.

Rapport september 2014

edgeof

Film:
R.I.P.D.
X-Men: Days of Future Past
Godzilla
Edge of Tommorrow
After Earth
Superman: Unbound

TV:
Bojack Horseman

Kortfilm:
Spawn: The recall

Böcker:
Parasitus – Christian Johansson
Borde vara död – Pål Eggert
Rymdvoodoo vid Apachelavinen – Love Kölle
Vargsläkte: Lykanthropos 1 – Caroline L. Jensen

Serieromaner:
The Walking Dead Vol. 1-4
Simons 120 dagar
Locke & Key Vol. 5

Noveller:
Liten på jorden – Magnus Jahnsson
Hungrig skugga – Love Kölle

Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist
Tassar barfota – Frida Andersson Johansson
Sockerkaka – Frida Andersson Johansson
Belätet – Elisabeth Östnäs
Sällskapet – Anna Hansson

Trollbindningen – Christina Nordlander
En del av dig – Anna Wahlgren
Min kropp, ditt tempel – Ida Tellestedt
Steve – Lars Östling

Kommentar:
Trots semestrandet på Kreta hann jag med en hel del i september. Eller kanske just därför. Det var faktiskt under Kreta-vistelsen som jag plöjde igenom de fyra första volymerna av The Walking Dead. Det tackar jag tidningsappen Ztory för. Oerhört beroendeframkallande serie det där, mer om den här på bloggen snart. Detsamma gäller den näst sista volymen av Locke & Key och Simons 120 dagar. Rubbet lästes framför poolen och på stranden under semestern. Locke & Key, fantastisk som vanligt, medan Simons 120 dagar kändes som en fattigare Rocky. Diggar både Specialisterna och Arkiv Samtal av Gärdenfors för övrigt. Det har annars varit en fantastisk bokmånad. Har läst tre jättebra romaner och en skruvad novellsamling, dessutom ett gäng riktigt starka e-noveller på det. Nöjd!

Statistik 2014:
Film: 39
Kortfilm: 7
TV: 28
Böcker: 20
Noveller: 33
Serieromaner: 18
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti

Guardians of the Galaxy: Legacy

Guardians of the Galaxy- Legacy

Efter att ha sett den oväntat underhållande Marvel-rullen blev jag nyfiken på serietidningsförlagan. I den första volymen av Guardians of the Galaxy: Legacy möter vi alla karaktärerna som vi såg i Hollywood-rymdoperan plus några till. Det läggs stort fokus på karaktärernas oförmåga att kunna samarbeta. Det är en intressant premiss och det saknas inte pang-pang och explosioner men det är gruppens dynamik som spelar huvudrollen. Utöver Star-Lord, Gamora, Drax, Rocket Raccoon och Groot återfinns här också Mantis, Warlock och Phyla-Vell. Tidigt i serien får gänget också tillökning i form av Major Victory.

Så här i efterhand hade jag gärna tagit del av följetången ”Annihilation” som verkar legat till grund för Legacy och hur Guardians of the Galaxy blev ett team. Handlingen är nämligen mer komplex och snurrig än vad jag hade väntat mig. Här samsas tidsparadoxer, underliga religiösa rymdsekter och de smått bisarra karaktärernas olika agendor. Dessutom med mindre tok och flams än i filmen.

Detta är på inget sätt negativt, snarare tvärtom, jag uppskattar verkligen den aningen mer vuxna framtoningen. Det här är inget skojfriskt superhjälte-team som endast levererar dräpande oneliners och gliringar till varann (även om det förekommer) samtidigt som superskurkar pucklas på. Här känns istället jargongen stundtals överraskande hård.

Jag kan verkligen rekommendera Legacy. Den är snyggt tecknad och intelligent berättad. Det är en större positiv överraskning än jag förväntat mig faktiskt. Låt dig inte luras av det på pappret komiska karaktärsgalleriet. Guardians of the Galaxy-serien innehåller mer djup än man till en början anar.

Guardians of the Galaxy: Legacy är den första volymen av Dan Abnett och Andy Lannings tolkning av denna brokiga skara figurer. Seriebloggen Shazam har en jättebra guide för dig som vill ta del av rubbet. Själv ska jag sätta tänderna i fortsättningen omedelbums!

Black Science

Turtle-Temple

Wow! Det är sällan jag blir så uppslukad av en serie men efter att ha lagt ifrån mig det sjätte och senaste numret av Black Science var jag märkbart skakad. Den där känslan av att varit med om någonting som omkullkastar allting man trodde sig veta om karaktärer och händelseförlopp. En känsla jag vant mig vid som trogen Game of Thrones-anhängare men som är relativt ny för mig som serieläsare.

I huvudrollen ser vi vetenskapsmannen Grant och hans team som kallar sig, Anarchist League of Scientists. Tillsammans har de uppfunnit en maskin som gjort det möjligt att resa till parallella världar. Tanken bakom är god – att hitta botemedel mot dödliga sjukdomar och upptäcka ny teknologi som på nåt sätt kan hjälpa mänskligheten. Men även om Grant och hans personal har goda avsikter är finansiärerna av projektet i vanlig ordning mer intresserade av pengar och makt vilket skapar konflikter i gruppen. När apparaten av misstag (eller?) kastar hela gänget till en okänd plats befinner sig plötsligt alla i livsfara. Olyckligtvis återfinns dessutom Grants båda barn på forskningsanläggningen när maskinen aktiveras vilket tvingar dem med på resan. Vem ligger bakom det hela, vilka kan man lita på, men framför allt – hur ska de ta sig hem igen?

Black Science lyckas med något viktigt – jag känner mig tidigt investerad i berättelsen. Karaktärernas agendor nystas sakta upp och man lär känna dem i en behaglig takt. Människorna står i centrum samtidigt som inramningen med parallella världar, underliga varelser och främmande civilisationer också tar plats i handlingen. Vi möter allt från storslagna sköldpaddsöar till framtidsindianer som besitter högteknologisk kunskap. Det är intensivt, fartfyllt och många uppoffringar hinns med redan i de första sex numren. Det är en känslomässig berg och dalbana både för huvudpersonerna i serien och för mig som läsare. Man slits mellan hopp och förtvivlan, på ett bra sätt!

Rekommenderas varmt till alla sci-fi-geeks som inte räds lite ond bröd död och oförutsedda vändningar. Snygg är den också! Finns bland annat hos Comixology.