Raseri

Ett livsfarligt virus sprider sig som en löpeld genom Stockholm och lämnar inget annat än förödelse efter sig. Telefonlinjerna är överbelastade och polisen Erik får inte tag i sin fru som befinner sig på annan ort med deras dotter. Han måste se till att de hamnar i säkerhet. Att de klarar sig från den ondska som viruset bär med sig.

Den framgångsrika MMA-fightern Pontus räds inte några kamper. Runt hörnet väntar en ljus framtid men när Stockholm drunknar i kaos, tar livet en helt ny vändning.

Finns det några vinnare i raseriets spår?

– – –

De svenska författarna fortsätter förse oss med välsmakande undergångshistorier. Jag tackar och bugar. Andreas Ek är en ny bekantskap och Raseri är hans debutroman som behandlar samma attraktiva scenario. Människor börjar bete sig som mordiska galningar när en epidemi breder ut sig över Stockholm och Sverige. Mitt i det rådande kaoset hamnar polisen Erik, kollegan Karin och MMA-fightern Pontus. Tillsammans försöker de ta reda på vad som drabbat människorna som blivit smittade. Samtidigt i utkanten av staden kämpar Eriks fru och dotter för att överleva på egen hand.

Med en bekant berättelse om hur världen förändras efter ett virusutbrott lämnar mig Raseri en aning otillfredsställd. Jag har läst otaliga zombieromaner vid det här laget och Andreas Eks berättelse känns allt för förutsägbar utan några oväntade överraskningar som skakar om. Med det sagt, tycker jag ändå han gör det bra. Det finns en nerv i berättandet och en intressant vetenskaplig teori om hur viruset blivit till. Flera av bokens scenarion som målas upp är dessutom riktigt spännande.

Det råder ingen direkt brist på svenska böcker av det här slaget just nu och med tanke på konkurrensen tycker jag inte riktigt Raseri når upp till de allra bästa i samma genre. Det är förvisso en välskriven historia med enkelt och rakt språk som uppmuntrar till fortsatt läsning med ett tilltalande apokalyps-tema, men utan egna infallsvinklar eller nytänkande inslag. Läsvärd om man som jag älskar den här typen av berättelser men inget som dröjer sig kvar.

Titel: Raseri
Författare: Andreas Ek
Genre: Diskbänksapokalyps
Utgiven av: Eken förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

X – Den sista platsen

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.

Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte.

– – –

X – Den sista platsen är avslutningen på den trilogi som startades med Himmelstrand, och senare också följdes upp av Rörelsen. Det är tre väldigt olika böcker. Medan Himmelstrand kan liknas vid en mardrömslik hallucination med det mystiska fältet som skådeplats, är Rörelsen en intim skräckhistoria med flera självbiografiska drag från författaren själv. X – Den sista platsen är något helt annat. Även om de tre romanerna av förlaget beskrivs som fristående vill jag hävda att de bör läsas som en helhet. Det finns mycket som hänger ihop och fältet och Brunkebergstunneln är återkommande inslag i alla de tre böckerna.

John Ajvide Lindqvist har själv beskrivit sin nya bok som, ”det mest hårdkokta jag skrivit”, och det kan jag skriva under på. Det här doftar klassisk svensk kriminalroman lång väg. Gangsters, coola kids som langar kokain och en snokande reporter är några av de mer framstående ingredienserna. Samtidigt finns det ett övernaturligt inslag som förbryllar och fascinerar. Även om jag inte golvades av den första boken Himmelstrand, så har alltid det underliga fältet och vad det egentligen är för någonting gjort mig nyfiken. En del av frågorna kring denna plats lämnas obesvarade medan andra får sin förklaring i och med denna sista del.

Det hela berättas ur två karaktärers perspektiv. Tommy T, tidigare vass skjutjärnsjournalist som har sett sina bästa dagar, och hans 17-åriga systerson och wannabe-gangster Linus. Båda två upplever den våg av kriminalitet som sveper in över Stockholm på olika fronter när den mystiska personen kallad X tar över narkotikahandeln. På ett oförklarligt vis begår dessutom alla hans konkurrenter självmord. Det är mörkt och grådaskigt med påtaglig deckarkänsla.

John Ajvide Lindqvist har satt samman ett engagerande karaktärsgalleri. X är en intressant skurk, Tommy T en livstrött man med en skickligt beskriven rädsla för att binda sig och Linus som genomgår en övertygande förvandling från liten småtjuv till storskalig langare. Mysteriet med de övernaturliga komponenterna sätter extra krydda på historien.

Det är en spännande och väl sammansatt thriller. Jag blir kanske inte golvad av berättelsen denna gången heller men jag har fått en annan förståelse för hur allt hänger samman. Både Himmelstrand och Rörelsen som läsupplevelser har växt nu i efterhand när allt knutits ihop. Avsaknaden av skräckelement och en genre som inte riktigt tilltalar gör mig dock lite mindre uppspelt. Det är ett ambitiöst och storslaget hantverk men det är heller inte riktigt den fullträff som jag hoppades på.

Titel: X: Den sista platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Genre: Thriller
Utgiven av: Ordfront
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Inga kelgrisar, inga styvbarn

Ett typiskt hyreshus. En trappuppgång med fyra lägenheter. Här bor den lätt autistiska Anna, den lille pojken Kasper som stundom söker tillflykt hos henne, och den äldre kvinnan Astrid, vars 40-årige son fortfarande bor hemma. På utsidan liknar det gula tegelstenshuset en folkhemsidyll, men innanför väggarna lurar mörk ondska och fasansfulla intentioner.

Vem är det som i skydd av mörkret iakttar Anna genom fönstret om kvällarna? Och vilka är det som i hemlighet besöker Astrid varje dag?

Sakta men säkert förs läsaren djupare in i husets hjärta där skuld och skam, vrede och galenskap tränger in i varje lägenhet och ställer alla inblandades tillvaro på ända. Samtidigt sänker sig en stank av förruttnelse över byggnaden. En stank av ruttnande lik.

– – –

Inga kelgrisar, inga styvbarn är verkligen nyskapande och välskriven, men kanske allra mest en bok som befolkas av ett fantastiskt karaktärsgalleri. Alla de människor som bor i hyreshuset, där i princip hela berättelsen utspelar sig, känns levande och karismatiska. Sigesgård har samlat en grupp personer som alla är annorlunda och står ut, men de är också imponerande övertygande trots sina absurda handlingar.

Sonen som är en vidrig skapelse, pervers och otäck. Den udda fågeln Anna som inte förstår sig på andra människor alls. Vaktmästaren Terry som tar sitt jobb på överdrivet stort allvar. Tanten Astrid som hänger med ett gäng råttor i sin lägenhet, och mal köttfärs av någonting man vanligtvis inte mal köttfärs av.

Det som sker mellan hyreshusets väggar är bisarrt och obehagligt. Sigesgård levererar ett flertal scener som dröjer sig kvar, äcklar och skapar avsky. Men även om läsningen kantas av mörker och motbjudande omständigheter finns där också stunder av medmänsklighet och humor. Att Inga kelgrisar, inga styvbarn är författarens debut märks inte alls. Det här är en bok med många skopor pondus och hantverksskicklighet. För dig som inte räds lite äckel är det här en bok som verkligen måste införskaffas. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Cia Sigesgård framöver.

Titel: Inga kelgrisar, inga styvbarn
Författare: Cia Sigesgård
Genre: Folkhemsrysare
Utgiven av: Kalla kulor/Southside Stories
Utgivningsår: 2014
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

De förjagade

Med De förjagade har Mikael Strömberg klivit ur sin bekvämlighetszon. Hotbilden kommer inte från några vättar, varulvar eller annat oknytt den här gången. Boken utspelar sig under vintern 1917 där ett band med svenska soldater får i uppdrag att överlämna hemliga varor till ryssarna vid en utpost i Norrbotten, nära gränsen till Finland. Men när de kommer fram till lägret finner de spår av strid. Utposten har blivit attackerad och uppdraget tar ny form. Nu gäller det bara att överleva.

De förjagade bär färre skräckelement än Strömbergs tidigare romaner. Det finns ett okänt hot i berättelsen, men ett otippat sådant. Jag blev faktiskt rejält överraskad när avslöjandet dök upp en bit in i boken. Sedan är jag alltid förtjust i berättelser om grupper som utsätts för stora påfrestningar på en isolerad plats. Men i alla sådana scenarion är det viktigt att karaktärerna känns trovärdiga och jag tycker Strömberg har lyckats bra på den punkten. När medlemmarna i gruppen vänder sig mot varann är det som mest nervkittlande och motiveringarna till varför känns övertygande.

Som hantverk betraktat är det här förmodligen Strömbergs bästa hittills. Boken är stilsäkert skriven och dialogen känns så där torftig som jag kan tänka mig att det lät under den här perioden. Likaså vad gäller militärjargongen. Berättelsen har ett budskap om medmänsklighet och även om jag är aningen besviken på att de övernaturliga inslagen och skräcken fått ta ett steg tillbaka bjuder De förjagade på riktigt bra spänning rakt igenom.

Titel: De förjagade
Författare: Mikael Strömberg
Genre: Thriller
Utgiven av: Lind & Co
Utgivningsår: 2017
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Kommande apokalypsgodis

trojanerna_web

Om du har vägarna förbi bokförlagets Swedish Zombies hemsida just nu så hittar du en liten tease för kommande boken Trojanerna av Lova Lovén. Vad är det med det då, undrar så klart du. Yours truly står för ju för den snärtiga blurben ser du väl!

Nä, men seriöst. Det är bra grejer. Jag kan gå i god för det. Den 15 november släpps den lös i en bokhandel nära dig och i samma veva publicerar jag en recension med ännu fler snärtiga meningsuppbyggnader. Börja längta nu!

King’s Hope

KingsHope-FramsidaFör ett litet tag sedan intervjuade jag Hans Olsson. Han nämnde att en stor inspirationskälla till boken King’s Hope var tv-programmet Pokermiljonen. Precis som författaren var jag under den stora Texas Hold’em-boomen, för ungefär drygt ett decennium sedan, också rejält frälst vid spelet under en period.

Jag köpte pokermarker och pokerböcker för att bemästra spelet bättre. Till och med ett sånt där pokerbord med grön filtduk och tillhörande dryckeshållare införskaffades. Förutom frekventa spelkvällar med kompisar och bekanta åkte jag iväg och medverkade i en del mindre turneringar runt om i landet. Självklart följde jag Pokermiljonen och andra liknande tv-program med stort intresse. Jag är med andra ord verkligen målgruppen för den här boken.

För jag tror ändå att det är fördelaktigt att ha bekantat sig med spelet tidigare, åtminstone till viss del. Att ha suttit där mitt i hetluften när du riskerar att förlora allt eller fördubbla din markerhög, ger en större förståelse för det som beskrivs, det är jag övertygad om. Samtidigt så är det inget större hinder om kunskapen om regler, mörkar och trissar är begränsad. Olsson är pedagogisk och förklarar hur det hela går till, men höjer ribban med mer avancerat pokerspråk när sidantalet ökar.

Boken är upplagd som en Texas Hold’em-turnering och beskrivs som en sådan. Men under pauserna som äger rum mellan spelsessionerna varvas det hela med lite het sex, action och konversationer med andra deltagare. Men mest fokus är det som sagt på de känsloladdade pokerbataljerna. Huvudpersonen heter Peter och är bokens självklara protagonist. Han är där för att skriva in sig i King’s Hopes speciella bok, där endast hundra av de tio tusen deltagarna, föräras en plats varje år. Han vill bli odödlig, ihågkommen för evigt.

Olsson har verkligen gått ”all in” med att skriva en bok om pokerspelets dramatik. Han lyckas anamma samma spänning jag kände när jag själv spelade. Men här är insatserna högre än någonsin. Den som åker ur turneringen får betala med sitt liv. När markerna tar slut avrättas deltagaren kallblodigt på en scen med ett välriktat pistolskott mitt i pannan framför de andra kvarvarande spelarna. Utöver Pokermiljonen berättade Olsson att han även inspirerats av filmen Battle Royale och Stephen Kings roman Maratonmarschen, något som lyser igenom i bokens tävlingsinriktade upplägg och nervpirrande förutsättningar.

Jag kan tycka att King’s Hope bjuder på få överraskningar och är aningen förutsägbar. Det är en rätt så traditionell underdog-historia. Samtidigt satt jag ändå som på nålar hela boken igenom. Den är i sann bemärkelse en riktigt bladvändare och är oerhört spännande från början till slut. Den makabra knorren gör såklart sitt för att sätta extra krydda på det redan rafflande pokerupplägget. Det är solklar måste-läsning för alla som gillar poker, men likaså för alla som tror sig gå igång på udda thrillers och historier om dystopiska framtidssporter.

Titel: King’s Hope
Författare: Hans Olsson
Genre: Pokerthriller
Utgiven av: Zakuli förlag
Utgivningsår: 2016
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Huset

husetMårten, Lena och dottern Elsa åker till det lantliga och ensligt belägna semesterhuset under julen. Lena har nyligen varit med om en bilolycka och hamnat i ett komalikt tillstånd men har fått permission från sjukhuset för att kunna fira jul med familjen. När de kommer fram till huset verkar inte allt stå rätt till och när de dessutom någon dag senare får påhälsning av en underlig främling blir deras tillvaro snart både obehaglig och skrämmande.

Egentligen har jag läst Huset vid helt fel tillfälle. Den gavs ut i oktober i fjol och utspelar sig vid juletid. Inte för att jag hade en sämre läsupplevelse på grund av detta men boken präglas verkligen av temat jul och snö. För att inte tala om det mörker som kännetecknar den här perioden på året. Jens Daniel Burman har använt inramningen på ett kompetent vis genom att ta en fin familjehögtid, förvränga den, och istället måla upp ett skräckscenario.

Utöver jultemat ligger fokuset på berättelsens trasiga familj och vad som händer när den utsätts för gigantiska påfrestningar och orimliga val. Hur agerar man i dessa extrema situationer? Vem ska man skydda i första hand? Burman är träffsäker både på att beskriva miljöerna men också människorna i sin historia. Det är en snyggt ihopsatt skräckthriller som bidar sin tid. Spänningen byggs upp långsamt och när slutet nalkas har jag hunnit bygga ett starkt band till historiens karaktärer och känner för dem när kniviga beslut oundvikligen måste tas.

Huset är en stark och välsmakande romandebut och Jens Daniel Burman är definitivt ett författarnamn att lägga på minnet.

Titel: Huset
Författare: Jens Daniel Burman
Genre: Skräckthriller
Utgiven av: Hoi Förlag
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Bokus och Adlibris

Skönheten

skonhetenJag fick upp ögonen för Christian Johansson i och med Parasitus. En bok jag är väldigt förtjust i. Det är en rätt klassisk skräckberättelse där det okända och oförklarliga drabbar en liten by i Norrland. En favoritgenre för egen del. Övernaturligheter som nästlar sig in i vår verklighet.

Skönheten är något annat. Mindre skräck och mer thriller. Det är en komplex roman och en finurligt uppbyggd sådan. Som läsare är jag rätt vilsen under inledningen av boken. Jag får följa två män som vaknar upp i ett övergivet hus. Ett par, där mannen har starka uppenbarelser, på en enslig ö. En mor och hennes dotter. Med flera.

Det är många personer att hålla reda på. Till en början målas ett nät av skeenden och händelser upp i en till synes ologisk ordning. Men efter ett tag börjar ett pussellikt mysterium ta form. Allt visar sig hänga ihop på ett osedvanligt snyggt vis.

Det är spännande, oförutsägbart och snillrikt berättat. Skönheten är en spännande thriller som utmanar med stimulerande och fängslande läsning, men det är också en intressant fusion mellan skräck och deckargåta. En bok som bör tilltala många. För egen del är jag både impad och tillfredsställd.

Titel: Skönheten
Författare: Christian Johansson
Genre: Skräck, thriller
Utgiven av: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2015
Inköpsställen: Adlibris och Bokus

”Ska skrämma och kanske vålla sömnsvårigheter hos de som läser”

Författarintervju: Christian Johansson
Författarintervju: Christian Johansson
Beskriv dig själv i en mening.
En droppe i ett stort, stort hav.

Hur är det att bo i England och ge ut böcker på svenska i Sverige?
Det är lätt att bo i England, men det är desto svårare att bo här och ge ut böcker på svenska. Vi pratar mest engelska hemma. Frugan är från Spanien, grabben är född i England, så det blir enklast så. Jag har kommit allt längre och längre bort från svenskan vilket ibland gör det svårt att få till meningar utan att de ska låta som svengelska efter fritt översatta från Google när jag skriver. Sen är det ingen fördel att inte kunna åka till bokmässan eller vara med på event och signera böcker och så vidare.

Dessutom läser jag mest engelska texter nu och när man ser på tv så pratar de engelska, allt jag gör på jobbet är engelska, förutom någon enstaka svordom, så det är självfallet ingen fördel. Men har man ett manus som är bra nog och får chansen att jobba med ett förlag som är flexibelt och villiga att kolla/korra texter och bolla meningar fram och tillbaka tills tapeterna trillar ner, så funkar det trots allt.

Skönheten är en klurig historia som pusslas ihop allt eftersom man läser. Utan att avslöja för mycket, hur såg processen ut för att få ihop det hela?
Först skriver jag som en vilde, vilket betyder att jag kastar in allt och alla som jag tycker passar in i historien och därefter tar jag fram stora saxen. Skönheten var en ganska utmanande berättelse att skriva eftersom flera historier löper parallellt igenom en stor del av berättelsen. Ursprungligen var det fyra historier, men en fick stryka på foten och det innebar självfallet också en hel del ändringar i resten av manuset.

När jag skrivet ett par utkast så tog jag ut de olika historierna i tre olika dokument för att kontrollera att alla historier satt ihop. När jag separerade de olika historierna så blev det enklare att jobba med dem och också enklare att sy ihop det så att de alla mynnade ut i samma berättelse. Jag tror att det utkast som blev det slutgiltiga är nummer fjorton eller något liknande och boken har tagit cirka fyra år att få klar, även om den har legat vilande under en del av den tiden. Det känns skönt att den äntligen kommer ut efter så mycket arbete.

skonhetenHur skiljer sig denna i jämförelse med dina tidigare romaner?
Förutom att den kanske är lite mer komplex och mer av typen psykologisk skräck, så skiljer den sig inte så mycket. Den är kanske lite mörkare, men i övrigt så har jag förhoppningar om att den, precis som Parasitus och till viss del Herr Lombardo, ska skrämma och kanske vålla sömnsvårigheter hos de som läser. Med Skönheten så hoppas jag också att jag skapat en karaktär som man ska minnas långt efter att man läst klart. En ny vän på vägen, om du så vill.

Fantastiken är på frammarsch i Sverige, hur ser det ut på den fronten i England?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet. Jag läser inte så mycket av den varan. Det blir mest Paul Auster, Dan Winslow eller James Ellroy för min del.

Om du får ta med dig tre litterära eller populärkulturella verk till en öde ö, vilka skulle det bli?
Jag skulle ta med mig Sopranos-boxen (om det nu mot förmodan skulle finnas tv och dvd på en öde ö), för en bättre serie har enligt mig aldrig gjorts, Springsteens Born to Run-album, vilket är ett mästerverk – samt Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet, för den har jag aldrig lyckats ta mig igenom trots otaliga försök, så den skulle förmodligen räcka länge.

Vad tar du dig an härnäst?
Jag är drygt 240 sidor in i ett nytt manus. Det har legat och skavt ett par år nu så jag har beslutat mig för att skriva klart det. Sen har jag en barnbok och lite noveller som jag tänkt skaka fram under nästa år. Det blir fullt upp och kanske blir också något publicerat om inspiration samt tid står mig bi. Vem vet?

Faktaruta Christian Johansson
* Ort: Newcastle, England
* Aktuell med: Skönheten (release 27/11) utgiven av Swedish Zombie
* Tidigare romaner: Parasitus, Herr Lombardo, Ars Moriende och Förflyttarna
* Hemsida och författarsida på Facebook

Kleptomania

kleptomaniaJag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa Kristina Hårds ”Kleptomania”. Bokens omslag ger, trots att det skymtar ett luftskepp längst upp till höger, vibbar av deckare och titeln likaså. Jag hade på förhand snubblat över en recension där boken beskrevs som en skräckthriller innehållandes i synnerhet troll men också annat oknytt. Den var tydligen riktigt bra dessutom. Med mer vetskap om romanen så här ett par dagar efter att jag lagt den åt sidan kan jag inte annat än att hålla med.

Linus Kaiser är döende. Under sin sista tid på jorden känner han att det är dags att dela med sig av sin otroliga historia om hur han kom över sin förmögenhet och kunde starta upp sitt luftskeppsimperium. Ingra blir måltavlan för hans berättelse. Skatteverkets utsände som har fått i uppdrag att göra en revision på Kaisers framgångsrika företag. Berättelsen tar vid i samband med en tågkrasch och vad som egentligen hände därefter. Om hur Linus stöter på Halvar och Claudia, men också andra varelser i skogen.

”Borde vara död” var den första Styxx Fantasy-utgivna boken jag läste och jag uppskattade hur annorlunda den var. Detsamma kan jag säga om Kleptomania. Det är en intressant twist på svenska sagoväsen i en värld lik vår men med vissa unika drag. Jag har inte för vana att se luftskepp segla förbi och några troll i skogen har jag aldrig sett röken av. Men jag har å andra sidan aldrig letar ordentligt.

Kristina Hård skriver med ett bra driv och ”Kleptomania” är engagerande från första sidan till den avslutande cliffhangern som avrundar denna första del av en påtänkt serie böcker som går under namnet ”Arvet efter Kaiser”. Jag är oerhört nyfiken på vart det hela tar vägen i kommande delar och jag hoppas Hård skriver på fortsättningen i detta nu. Det råder ingen tvekan om att det finns mer att utforska i denna mystiska värld. Om alla böcker från Styxx Fantasy håller så här hög klass bör jag ta mig en ännu närmare titt på förlagets utgivning i framtiden. Kleptomania är ett måste för fans av svensk folklore och ryslig litteratur av bra kvalité. Unik, spännande och stundtals väldigt obehaglig.

Lär mer om Kleptomania här, köp boken här eller här.