Christian Johansson, som jag tidigare lovordat för verken Parasitus och Skönheten, har kommit ut med en ny novell. En mastig liten sak på drygt femtio sidor som både är läbbig och föga överraskande väldigt välskriven. Johansson kan det där med att bygga upp sina historier och det här är en finurligt sammansatt rysare, men också med sidantalet i åtanke, en prisvärd läsinvestering för alla skräckälskare där ute.
Trehundrasex par skor hängde från den stora ekens grenar.
Det hade blivit något av en tradition att kasta upp skor i trädet, även om ingen verkade känna till den underliga traditionens ursprung.
En del påstod att det hade med god tur att göra, andra hävdade att skorna tillhörde förbipasserande och kastats upp i en betalning för att få fortsätta sina resor.
Oavsett anledning, så blev skoträdets frukter allt fler och de få som kände till sanningen skulle ta med sig hemligheten till graven.
Det var trots allt i graven som allt tagit sin början …
Jag fick upp ögonen för Christian Johansson i och med Parasitus. En bok jag är väldigt förtjust i. Det är en rätt klassisk skräckberättelse där det okända och oförklarliga drabbar en liten by i Norrland. En favoritgenre för egen del. Övernaturligheter som nästlar sig in i vår verklighet.
Skönheten är något annat. Mindre skräck och mer thriller. Det är en komplex roman och en finurligt uppbyggd sådan. Som läsare är jag rätt vilsen under inledningen av boken. Jag får följa två män som vaknar upp i ett övergivet hus. Ett par, där mannen har starka uppenbarelser, på en enslig ö. En mor och hennes dotter. Med flera.
Det är många personer att hålla reda på. Till en början målas ett nät av skeenden och händelser upp i en till synes ologisk ordning. Men efter ett tag börjar ett pussellikt mysterium ta form. Allt visar sig hänga ihop på ett osedvanligt snyggt vis.
Det är spännande, oförutsägbart och snillrikt berättat. Skönheten är en spännande thriller som utmanar med stimulerande och fängslande läsning, men det är också en intressant fusion mellan skräck och deckargåta. En bok som bör tilltala många. För egen del är jag både impad och tillfredsställd.
Titel: Skönheten Författare: Christian Johansson Genre: Skräck, thriller Utgiven av:Swedish Zombie Utgivningsår: 2015 Inköpsställen:Adlibris och Bokus
Beskriv dig själv i en mening.
En droppe i ett stort, stort hav.
Hur är det att bo i England och ge ut böcker på svenska i Sverige?
Det är lätt att bo i England, men det är desto svårare att bo här och ge ut böcker på svenska. Vi pratar mest engelska hemma. Frugan är från Spanien, grabben är född i England, så det blir enklast så. Jag har kommit allt längre och längre bort från svenskan vilket ibland gör det svårt att få till meningar utan att de ska låta som svengelska efter fritt översatta från Google när jag skriver. Sen är det ingen fördel att inte kunna åka till bokmässan eller vara med på event och signera böcker och så vidare.
Dessutom läser jag mest engelska texter nu och när man ser på tv så pratar de engelska, allt jag gör på jobbet är engelska, förutom någon enstaka svordom, så det är självfallet ingen fördel. Men har man ett manus som är bra nog och får chansen att jobba med ett förlag som är flexibelt och villiga att kolla/korra texter och bolla meningar fram och tillbaka tills tapeterna trillar ner, så funkar det trots allt.
Skönheten är en klurig historia som pusslas ihop allt eftersom man läser. Utan att avslöja för mycket, hur såg processen ut för att få ihop det hela?
Först skriver jag som en vilde, vilket betyder att jag kastar in allt och alla som jag tycker passar in i historien och därefter tar jag fram stora saxen. Skönheten var en ganska utmanande berättelse att skriva eftersom flera historier löper parallellt igenom en stor del av berättelsen. Ursprungligen var det fyra historier, men en fick stryka på foten och det innebar självfallet också en hel del ändringar i resten av manuset.
När jag skrivet ett par utkast så tog jag ut de olika historierna i tre olika dokument för att kontrollera att alla historier satt ihop. När jag separerade de olika historierna så blev det enklare att jobba med dem och också enklare att sy ihop det så att de alla mynnade ut i samma berättelse. Jag tror att det utkast som blev det slutgiltiga är nummer fjorton eller något liknande och boken har tagit cirka fyra år att få klar, även om den har legat vilande under en del av den tiden. Det känns skönt att den äntligen kommer ut efter så mycket arbete.
Hur skiljer sig denna i jämförelse med dina tidigare romaner?
Förutom att den kanske är lite mer komplex och mer av typen psykologisk skräck, så skiljer den sig inte så mycket. Den är kanske lite mörkare, men i övrigt så har jag förhoppningar om att den, precis som Parasitus och till viss del Herr Lombardo, ska skrämma och kanske vålla sömnsvårigheter hos de som läser. Med Skönheten så hoppas jag också att jag skapat en karaktär som man ska minnas långt efter att man läst klart. En ny vän på vägen, om du så vill.
Fantastiken är på frammarsch i Sverige, hur ser det ut på den fronten i England?
Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet. Jag läser inte så mycket av den varan. Det blir mest Paul Auster, Dan Winslow eller James Ellroy för min del.
Om du får ta med dig tre litterära eller populärkulturella verk till en öde ö, vilka skulle det bli?
Jag skulle ta med mig Sopranos-boxen (om det nu mot förmodan skulle finnas tv och dvd på en öde ö), för en bättre serie har enligt mig aldrig gjorts, Springsteens Born to Run-album, vilket är ett mästerverk – samt Gabriel García Márquez Hundra år av ensamhet, för den har jag aldrig lyckats ta mig igenom trots otaliga försök, så den skulle förmodligen räcka länge.
Vad tar du dig an härnäst?
Jag är drygt 240 sidor in i ett nytt manus. Det har legat och skavt ett par år nu så jag har beslutat mig för att skriva klart det. Sen har jag en barnbok och lite noveller som jag tänkt skaka fram under nästa år. Det blir fullt upp och kanske blir också något publicerat om inspiration samt tid står mig bi. Vem vet?
https://www.youtube.com/watch?v=aiagD9DuW3Y
Faktaruta Christian Johansson * Ort: Newcastle, England * Aktuell med:Skönheten (release 27/11) utgiven av Swedish Zombie * Tidigare romaner:Parasitus, Herr Lombardo, Ars Moriende och Förflyttarna *Hemsida och författarsida på Facebook
Igår ringde jag upp författaren Christian Johansson som nyligen släppte den finfina skräckromanen Parasitus. Läs min hyllning av boken här. Vi pratade om den nysläppta romanen, skräck som genre och resultatet av vårt samtal hör du i det senaste avsnittet av Farfarsparadoxen.
Trots avsaknaden av Berg lever Farfarsparadoxen i högsta grad. I avsnitt 40 inleds en ny epok i dubbel bemärkelse. För det första är jag, Ljungström, numera ensam härförare, men kommer ta hjälp av gäster i fortsättningen. Upplägget blir mer intervjulikt än tidigare och först ut är Christian Johansson som gett ut skräckromanen Parasitus på Epok förlag. Men misströsta ej, Berg kommer fortsätta dyka upp då och då även i framtiden.
Familjen Billgren har fått nog av storstaden. Inte ska deras två barn växa upp i denna betongdjungel? De bosätter sig istället på den norrländska glesbygden i Norrbotten. En stor omställning för pappan Jack och desto mindre för hustrun Sarah som växt upp i området. På en bilfärd hem plockar de upp en gammal rullstolsbunden man. Han är svårt skadad och de tar därför med sig mannen till familjens nya hem för att plåstra om honom. Lämpligt nog är Sarah sjuksköterska. Men snart börjar det hända mystiska saker. Oförklarliga saker. Saker som kommer få stora konsekvenser.
Jag är vansinnigt förtjust i detta. Inte bara för att berättelsen i sig är skickligt uppbyggd utan för att konceptet med farliga väsen på en utsatt plats är bland det mest spännande jag vet. Alien, Rovdjuret och The Thing. Människor som slåss mot det okända. En varelse de inte förstår sig på. Panik. Rädsla. Utsatthet. Det är något som verkligen får mig att gå igång på det här.
Parasitus hamnar definitivt i det här facket och Johansson är oerhört duktig på att bygga upp den stämning som krävs för att låta historien lyfta. Långsamt och metodiskt jobbar Johansson upp en obehagskänsla som blir mer påtaglig ju längre in i berättelsen jag kommer. Han har dessutom låtit det utspela sig på en plats där karaktärerna får kämpa och slita oavsett om de blir angripna av främmande varelser eller inte. Snön piskar, mobilerna saknar täckning och kylan gör sig ständigt påmind. Johansson har skapat de bästa förhållandena för en skräckroman.
Det här är bra, väldigt bra till och med. Christian Johansson är riktigt vass på att ta fram älskvärda karaktärer och få mig att känna för dem alla. Men han är lika bra på att skriva läskig skräck. Det mörker som omger de sista sidorna i boken är omvälvande läsning. Skrämmande och gripande. Men det övernaturliga tar aldrig överhanden. Det blir aldrig för mycket eller för plojigt. Länge spekulerade jag i om det överhuvudtaget fanns med några övernaturliga inslag. Det känns till en början mer som en spänningsroman utan direkta kopplingar till den typen av skrämsellitteratur. Men den finns där. Och den är naggande god. Parasitus är ett absolut måste för alla som gillar bra skräck.
Böcker Just nu:Parasitus – Christian Johansson Har ”mörkerpeppat” på denna redan. Ett blogginlägg dyker upp inom kort. Snart 1:Borde vara död – Pål Eggert
Skitig folktroskräck i Göteborg. Har längtat efter att läsa en hel roman av Pål länge. Hans noveller är guld. Snart 2:Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med…eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.
TV Just nu 1:Bojack Horseman
Netflix första egna animerade serie för vuxna. Långsammare än det mesta i genren men med intressant karaktärsutveckling. Just nu 2:Dominion
Dystopisk sci-fi med änglar. Ostigt men underhållande. Spännande koncept. Snart:Hemlock Grove (säsong 2)
Härligt mystisk första säsong. Ojämnt tempo dock. Håller tummarna för att den skumma stämningen är intakt i säsong två.
Spel Just nu:Rouge Legacy
Pixlig rougelike (duh!). Lika frustrerande svårt som beroendeframkallande. Snart:The Walking Dead S02E02
Nu är alla episoder ute och dags att sätta tänderna i denna säsong på riktigt. Första delen lovade gott.
Eftersom jag just nu förhandsläser denna råkar jag redan veta, halvvägs in, att Parasitus är en bok att sukta efter. Det är i grund och botten en historia om uråldrig ondska som gömmer sig i ödemarken men också om en familj som byter det hektiska livet i storstaden mot en ensligt belägen villa i Norrbotten.
Christian Johansson behärskar skräckformatet väl och kan det där med att bygga upp en kuslig atmosfär. Han är dessutom minst lika bra på att skapa älskvärda karaktärer. Den 9 september är väntan över. Jag råder er att förboka denna på momangen.