Mårten, Lena och dottern Elsa åker till det lantliga och ensligt belägna semesterhuset under julen. Lena har nyligen varit med om en bilolycka och hamnat i ett komalikt tillstånd men har fått permission från sjukhuset för att kunna fira jul med familjen. När de kommer fram till huset verkar inte allt stå rätt till och när de dessutom någon dag senare får påhälsning av en underlig främling blir deras tillvaro snart både obehaglig och skrämmande.
Egentligen har jag läst Huset vid helt fel tillfälle. Den gavs ut i oktober i fjol och utspelar sig vid juletid. Inte för att jag hade en sämre läsupplevelse på grund av detta men boken präglas verkligen av temat jul och snö. För att inte tala om det mörker som kännetecknar den här perioden på året. Jens Daniel Burman har använt inramningen på ett kompetent vis genom att ta en fin familjehögtid, förvränga den, och istället måla upp ett skräckscenario.
Utöver jultemat ligger fokuset på berättelsens trasiga familj och vad som händer när den utsätts för gigantiska påfrestningar och orimliga val. Hur agerar man i dessa extrema situationer? Vem ska man skydda i första hand? Burman är träffsäker både på att beskriva miljöerna men också människorna i sin historia. Det är en snyggt ihopsatt skräckthriller som bidar sin tid. Spänningen byggs upp långsamt och när slutet nalkas har jag hunnit bygga ett starkt band till historiens karaktärer och känner för dem när kniviga beslut oundvikligen måste tas.
Huset är en stark och välsmakande romandebut och Jens Daniel Burman är definitivt ett författarnamn att lägga på minnet.