Mitt Maskinblod-maraton är snart över. Jag har avverkat de första två antologierna på temat science fiction utgivna av Affront förlag. Nu är det bara en bok och lite tyckande kvar. Observera att jag inte tänker bedöma varenda enskild novell utan har valt att plocka ut dem som föll mig mest i smaken.
Maskinblod
I Affronts första Maskinblod-samling ryms det massvis med härlig sci-fi. Inleder gör ”Där staden dragit fram” av Oskar Källner som är en spännande historia om en flicka med minnesförlust som vaknar upp i en främmande värld med märkbara samhällsklyftor. Tyvärr är slutet aningen förutsägbart annars är detta en riktig höjdare. ”Steve” av Lars Östling har jag tidigare nämnt på bloggen, en skruvad sak om ett uppseendeväckande avslöjande i en talkshow. ”Flykten från Paradiset” av Eva Holmquist, om en tjatig ”Duuu”-sägande rymdvarelse, ingår i hennes egna novellsamling Ödeland och gillas skarpt. Zombienovellen ”Tåg” av Susanne Samuelsson är tragisk och rörande. Bra flyt i denna och snyggt skriven. Robin Karlssons ”Hemliga lådan” är det mest vrickade jag läst på länge och måste också nämnas. Långt ifrån perfekt skriven men överraskande och underhållande.
Det finns mycket att gotta sig åt i Affronts imponerande jämna novellsamling. Många duktiga författare och många bra berättelser som visar upp fin bredd innehållsmässigt. Den första boken i serien öppnar onekligen starkt.
Maskinblod 2
Maskinblod 2 är tjockare än ettan och känslan är att den är mer renodlat sci-fi-fokuserad. ”Historien om P” av AR Yngve är en fascinerande berättelse om en värld där kvinnorna har all makt och där männen är det svaga könet. Intressant och tänkvärd berättelse. ”Det svarta molnet” av Markus Sköld är en fartfylld och rätt traditionell rymdhistoria om en strandsatt navigatör som följer med ett gäng rymdpirater på en extremt farlig resa. Underhållande och välskriven. Boel Bermanns kortis ”Garderoben” är en liten pärla, likaså Lars Östlings ”Att använda tiden väl” (som jag nämnt tidigare), om en tidsresande vapenförsäljare. En riktigt bra och kul novell, medan ”Tidvatten” av Alexandra Nero om en främmande livsform, sprungen ur havet, är en av de läskigaste i samlingen. Maffigast är ”Hon som dömer” av Oskar Källner. En storslagen sak med gigantiska slagskepp, främmande planeter och storskaligt rymdkrig. Patrik Centerwalls ”En sista kram” avslutar boken på ett finstämt vis med en rörande historia om en familj som på ett oväntat vis återförenas.
Den andra novellsamlingen känns minst lika bra som den första. Hög kvalité på det mesta och få berättelser tangerar vid varann. Trots att antologin rymmer hela 17 bidrag har jag svårt att komma på en novell jag ogillar. Beundransvärt!
Jag återkommer snart med en text om Maskinblod 3. Läs mer om alla böckerna på Affronts hemsida. Gillar du sci-fi är det inte mycket att tveka på – införskaffa rubbet omedelbums! Affront visar att sci-fi-Sverige sparkar stjärt!
”Mumiens blod” är något så ovanligt som ett riktigt maffigt serieäventyr, på svenska, med en björn i huvudrollen. Här samsas klassisk deckargåta, en gnutta övernaturligheter och stora mängder berättarglädje. Ola Skogäng levererar färgstarka karaktärer, ett vackert och utsökt detaljerat Stockholm, men också ett knippe rysliga, blodstänkande scener. Det är skickligt tecknat med en genomtänkt placering av perspektiv och läcker färgläggning. Skogäng är utan tvekan talangfull. Jag anar influenser av Mike Mignolas serie Hellboy, men tycker mig också se likheter med Hergés Tintin. Sämre inspirationskällor kan man faktiskt ha.
