Ännu mer superhjältar detta avsnitt! Vi pratar trikåklädda gubbar och gummor på tv där bland annat Supergirl, Legends of Tomorrow och Netflix stora Marvel-satsning diskuteras. När blir det för mycket? Vi pratar också om Oskars kommande bok Stormvinge, dessutom klurar vi på målgruppstänk, young adult-genren och ålderskategorier. Avslutar gör vi med en kortfilmscirkel om den svenska postapokalypsrullen State Zero.
Efter den populära superhjälteserien Arrow drar kabelkanalen The CW igång ytterligare en serie om en trikåklädd brottsbekämpare. The Flash är äntligen här. Fast i ärlighetens är det där med trikå en sanning med modifikation. Dräkterna är materialmässigt mer moderna än så vad gäller båda våra hjältar. Hur som helst. Det här är förbaskat underhållande.
Piloten av The Flash är en händelserik berg-och-dal-bana och skaparna lyckas klämma in en tillfredsställande origin-story, introducera en häftig skurk och bygga upp en intressant ramberättelse. Det må vara aningen snabbt avverkat och hafsigt på sina håll men jag älskade det ändå. Ja, helt ärligt. Jag älskade skiten. Men visst är det töntigt och tramsigt? Utan tvekan.
The Flash är vid en ofrånkomlig jämförelse inte alls lika mörk som Olivers Arrow och Barry är en mer sympatisk karaktär, utan mörka agendor. Sedan känns The Flash mycket mer som en superhjälte. Här sparas det inte på krutet vad gäller specialeffekter. The Flash ”snabbspringarförmåga” återges ständigt och superskurken i avsnittet får också visa upp sin superkraft vid flertalet tillfällen. Det ser för det mesta riktigt bra ut.
Nu ska man inte ropa hej än men jag tycker piloten var överraskande underhållande. Det finns massvis att bygga vidare på och om inte allt ekonomiskt krut lagts på det första avsnittet så kan vi vänta oss en ovanligt påkostad och sevärd superhjälteserie för en gångs skull. Jag gillar Arrow men det här kändes mer klassiskt, nästan matinélikt, superhjälteaktigt. Har vi ens fått chansen tidigare att se något sådant här i tv-form? Jag undrar det.
Trikålös eller inte, efter detta första avsnitt kommer jag hädanefter sitta bänkad när det vankas nya avsnitt. Piloten var lika urbota fånig som makalöst roande. Om du som jag inte räknar med ett dramaturgiskt mästerverk och nöjer dig med kul och bekymmerslöst superhjälteskoj, då fungerar det här alldeles ypperligt. För övrigt! Med lite trix och fix kan du spana in piloten på The CW:s hemsida för serien redan nu. Trailer hittar du nedan.
https://www.youtube.com/watch?v=BhVO651V5t4
http://www.youtube.com/watch?v=DM_2LwEtgkg
”Okej, det här sög men jag måste ändå se ett avsnitt till…”
Så känner jag för The 100, The CW:s senaste ungdomsdrama. Det är så glättigt och tramsigt, men trots det svårt att sluta titta på.
Premissen är ju bara så vansinnigt tilltalande, hör här: Jorden är sedan cirka 100 år tillbaka övergiven efter att ha blivit misshandlad av kärnvapen, människan har flyttat ut i rymden och är numera bosatt på en rymdstation som ligger i omloppsbana runt planeten. För att resurserna ska räcka till för den lilla del av mänskligheten som finns kvar är man tvungen att hålla stationens invånarantal så minimal som möjligt, därför straffas alla som begår minsta futtiga brott omedelbart med döden, om man är över 18 år. Dessvärre räcker inte ens dessa radikala handlingar längre och de 100 ungdomsbrottslingar som sitter inspärrade i väntan på att fylla 18 skickas ner till den, vad man eventuellt antar, radioaktiva före detta hemvisten, både för att öka på livstiden för de människor som är kvar på rymdstationen men också som mänsklighetens sista hopp. Är Jorden numera beboelig efter alla dessa år eller kommer varenda en av dem dö av strålningsskador eller utsättas för andra faror?
Så fett upplägg! Dessutom älskar jag greppet med två perspektiv. Ett som synar desperationen uppe på rymdbasen där tillgångarna krymper och där makthavarna gör allt för att följa de dystopiska lagarna, och det andra perspektivet som följer de upproriska ungdomarna på en numera postapokalyptisk Jord. Sen kan man klaga på de stereotypa karaktärerna, träigt manus och överdrivet snygga tonåringar (som trots att de har hamnat på en sönderbombad planet verkar ha gott om smink och hårgelé för att ständigt se fina ut). Det är lättsmält skräp-tv i ordets rätta bemärkelse.
Men det är också en serie som ställer stora frågor om överlevnad och mänsklighet, jag finner definitivt substans bakom den slaskiga ytan. Vad händer när resurserna tar slut? Hur påverkas vi och vilka beslut kommer vi fatta för att överleva? Det är svindlande tankar och The 100:s tolkning är lika fascinerande som det är tarvligt, men jag är helt okej med det.