Rovdjur – Samlade skräcknoveller

30 december, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

rovdjur_-_samlade_skracknoveller Det var lite med en besviken känsla jag slog upp innehållsförteckningen till Caroline L. Jensens nya novellsamling. Av samtliga berättelser visade det sig vara en enda jag inte har läst sedan tidigare. Lyckligtvis råkade det vara en av de bästa i samlingen, nämligen titelnovellen – ”Rovdjur”. En fantasifull men likaså hemsk historia om en barnamördare, en blodtörstig haj och en hjälte vid namn Bob. Här visar Jensen upp en känsla för det oväntade och det är ett skickligt genomfört hantverk med många lager. En fullpoängare för mig utan tvekan.

Detsamma kan sägas om ”… Och Kyria tystnade” som jag redan tidigare högljutt hyllat där ett gripande livsöde gestaltas på tragiskt vis. En sjuttio sidor lång njutning att läsa. Eller ska jag säga tortyr?

”Husdjur är inte tillåtna på Pärlan” (blogg här) är också en klockren skräcknovell med glimten i ögat. Lika rolig som ruggig. I ”Sju års olycka” löper tentakelmonstren amok. En intensiv splatterskräckis som tidigare publicerats i antologin ”De odöda”. Fantastiskt underhållande. ”Bortom Brahms” har jag också bloggat om innan likaså ”Smårå septemberskog” och ”Ankomst”.

Ärligt talat. Samtliga berättelser håller vansinnigt hög klass och det här kan mycket väl vara en av de bästa skräcksamlingar jag tagit del av. Om du inte redan nördat ner dig i Caroline L. Jensen, som i fallet för egen del, så grattis! ”Rovdjur – Samlade skräcknoveller” är en guldgruva för dig som växt upp med Stephen King och Dean Koontz som husgudar.

Mer info om ”Rovdjur” hos Hoi Förlag. Boken finns bland annat att köpa här och här.

Kleptomania

22 december, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

Jag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa Kristina Hårds ”Kleptomania”. Bokens omslag ger, trots att det skymtar ett luftskepp längst upp till höger, vibbar av deckare och titeln likaså. Jag hade på förhand snubblat över en recension där boken beskrevs som en skräckthriller innehållandes i synnerhet troll men också annat oknytt. Den var tydligen riktigt bra dessutom. Med mer vetskap om romanen så här ett par dagar efter att jag lagt den åt sidan kan jag inte annat än att hålla med.

Linus Kaiser är döende. Under sin sista tid på jorden känner han att det är dags att dela med sig av sin otroliga historia om hur han kom över sin förmögenhet och kunde starta upp sitt luftskeppsimperium. Ingra blir måltavlan för hans berättelse. Skatteverkets utsände som har fått i uppdrag att göra en revision på Kaisers framgångsrika företag. Berättelsen tar vid i samband med en tågkrasch och vad som egentligen hände därefter. Om hur Linus stöter på Halvar och Claudia, men också andra varelser i skogen.

”Borde vara död” var den första Styxx Fantasy-utgivna boken jag läste och jag uppskattade hur annorlunda den var. Detsamma kan jag säga om Kleptomania. Det är en intressant twist på svenska sagoväsen i en värld lik vår men med vissa unika drag. Jag har inte för vana att se luftskepp segla förbi och några troll i skogen har jag aldrig sett röken av. Men jag har å andra sidan aldrig letar ordentligt.

Kristina Hård skriver med ett bra driv och ”Kleptomania” är engagerande från första sidan till den avslutande cliffhangern som avrundar denna första del av en påtänkt serie böcker som går under namnet ”Arvet efter Kaiser”. Jag är oerhört nyfiken på vart det hela tar vägen i kommande delar och jag hoppas Hård skriver på fortsättningen i detta nu. Det råder ingen tvekan om att det finns mer att utforska i denna mystiska värld. Om alla böcker från Styxx Fantasy håller så här hög klass bör jag ta mig en ännu närmare titt på förlagets utgivning i framtiden. Kleptomania är ett måste för fans av svensk folklore och ryslig litteratur av bra kvalité. Unik, spännande och stundtals väldigt obehaglig.

Lär mer om Kleptomania här, köp boken här eller här.

Kattmänniska

25 november, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

kattmanniska-710x1024 Feministisk skräck. Det är så Susanne Samuelsson själv kallar sitt verk ”Kattmänniska”. En novellsamling i skräckens tecken där kvinnorna får ta plats och ges det utrymme männen så ofta lägger beslag på. Det är en fräsch och annorlunda samling berättelser långt ifrån traditionell rysarlitteratur – där monstren jagar tafatta flickor i skogen som ofta får agera rekvisita. Här är det kvinnorna som har sista ordet. Vilket visserligen inte alltid är till deras fördel.

”Kattmänniska” känns intelligent konstruerad. En röd tråd löper igenom novellerna och den tematik som genomsyrar det hela är skickligt implementerad. Samuelsson är en begåvad författare och hennes historier är genomtänkta vilket får mig att fundera och tänka till. Det är naket och personligt men likaså obehagligt och läskigt. Precis som man kan förvänta sig av en skräcknovellsamling. Men Susannes tillvägagångssätt för att skapa ruggiga situationer innefattar inte alltid det vi så ofta förknippar med genren.

Det här en bok för alla som är trötta på den klassiska skräcklitteraturen eller bara vill ha någonting annorlunda. Gör dig själv därför en tjänst och inhandla ”Kattmänniska”. Den lyckades både överraska och skrämma mig och kommer antagligen ha samma effekt på dig också.

Mer info om boken hittar du hos Epok förlag. Just nu finns den att köpa här på Bokus men dyker väl antagligen också upp i Epoks butik och på Adlibris inom kort. Missa inte intervjun med Susanne i Farfarsparadoxen som spelades in för några veckor sedan.

UPPDATERING 26/11: Igår lades Epok förlag ner, samma dag som ”Kattmänniska” skulle lanseras. Detta innebär att förlaget inte kommer att ge ut några fler böcker. ”Kattmänniska” går därför inte att få tag på och de kommande releaserna ”Dränkt”, ”Herr Lombardo” och ”Silverspegeln” ställs in. Något jag tycker är oerhört trist. Jag håller tummarna för att Christian Johansson, Susanne Samuelsson, Frida Andersson Johansson och Johan Lindbäck alla hittar nya förläggare. Synd på ett så spännande förlag som snabbt etablerat sig som en fantasikutgivare att räkna med. Verkligen tråkigt.

UPPDATERING 2/12: Det är nu klart att förlaget Undrentide övertar Epok och låter det leva vidare som imprint. Alla detaljer är inte avslöjade än men det verkar som Epoks tidiga utgivning kommer finnas kvar och förhoppningsvis också de tilltänkta framtida boksläppen.

Ser dig

17 november, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

serdig Lagom till Halloween släppte Mix förlag fyra nya skräcknoveller. Nu har jag fått tillfälle att läsa Caroline L. Jensens bidrag av dessa, kallad ”Ser dig”.

Det här är en läbbig sak. Vidrig skulle jag vilja kalla den rent utav. Jag har läst de flesta, om inte alla, av Jensens korta skräckberättelser och oftast uppenbarar sig ondskan som ett oförklarligt ting, något övernaturligt. Jag älskar den infallsvinkeln. Det främmande, det obegripliga, som inte passar in i vår värld. Men här är det människorna som är monstren och ärligt talat är det läskigare.

Den avslutande vändningen i novellen tog mig på sängen. Oväntat och chockerande. Fruktansvärt obehagligt faktiskt. Jensen tar upp ett ämne som är oerhört obekvämt och de flesta vill blunda för. Jag tog illa vid mig samtidigt som det fick mig att tänka. Det här är något annat än en traditionsenlig dos rysarunderhållning. Den är genuint obehaglig och det är väl ett gott betyg till en skräcknovell.

Köp novellen här eller här. Tack till Mix förlag för recensionsexemplar.

Maskinblod 3 (del 2)

13 november, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

maskinblod3_omslag_stor Dags att avverka den sista och avslutande delen i mitt episka (nåja) Maskinblod-maraton. Här följer omdömen av de sista novellerna som utgör Maskinblod 3.

I ”Pancasila”, av Oskar Källner, verkar till en början allt frid och fröjd på den nya planeten. Men strax efter att ytterligare kolonisering godkänts så är olyckan framme. Något fasansfullt inträffar och de nyanlända människorna hotas helt plötsligt av en oväntad fiende när hela planeten vänder sig mot dem. Som alltid lyckas Källner måla upp en värld som eggar fantasin samtidigt som den känns trovärdig.

”Minns mina tankar” av Lupina Ojala är en tragisk berättelse om ett samhälle där människor med telepatiska förmågor spärras in och glöms bort. En välskriven novell som upprör med sin träffsäkra samhällskritik.

Harald Wägners ”Människans odödlighet” är en gammal antikvitet från 1913. Charmig historia om, som titeln antyder, odödlighet och att vara förtjänt av den.

”Doften av mango” av Anna Jakobsson Lund utspelar sig i ett förhörsrum och blandar en utfrågning med återblickar. Berättelsen tar en snärtig vändning i slutet.

Alexandra Neros tillskott till samlingen heter ”Nätverka” och är precis som Neros förra Maskinblod-bidrag en kort sci-fi-rysare. Jag är väldigt förtjust i den här typen av främmande hot-historier. Alexandra är duktig på att skapa subtilt berättad skräck med små medel.

”Tvillingarna från Dilmun” av Tora Greve är en berättelse om ett tvillingpar i en framtida värld med olika viljor. Greve blandar forskningsinstitut i rymden med biotroner (cyborglika människor med högteknologiska implantat) och en del sex. Underlig men fascinerande.

Markus Skölds ”Arca Ferrum” handlar om en mans kamp för att ta sig ombord på en rymdfärja. De smittade har tagit över världen men bara gräddan av mänskligheten får följa med på det arken-lika skeppet. I traditionsenlig Markus Sköld-stil är det fartfyllt och händelserikt.

I ”Stålfjäder” av Anna Gable finner vi ett mordmysterie ombord på ett rymdskepp. En ängel sitter inspärrad, anklagad för mord, men skeppets maskinist är inte övertygad. Denna känns onekligen som en traditionell mordgåta men i en helt ny miljö. Klurig och spännande.

Maskinblod 3 är starkast i serien hittills. Här vimlar det av talang och skrivkunnande. Precis som tidigare förvisso, men jag tycker att nivån är snäppet högre denna gång. I princip varenda en av bokens författare presterar riktigt bra science fiction-berättelser, vare sig det rör sig om ruggiga experiment, sjungande paddor eller gigantiska obelisker. Det är svårt att vaska fram favoriter när mycket är så bra men ”… och Kyria tystnade”, ”I obeliskernas skugga”, ”Pansacila”, ”Omstart” och ”Arca Ferrum” är några av de verkliga guldkornen för mig. Men jag har säkert glömt någon.

Jag tycker att Affront förlag hittat ett klockrent koncept med dessa Maskinblod-volymer och jag räknar kallt med att hädanefter kunna ta del av minst en antologi om året även i fortsättningen. Tummis på det Peter Öberg och Affront?

Missade du mina åsikter om del 1? Klicka här.

De överflödiga

28 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

deoverflodiga När jag skrev om Sofia Albertssons förra novellsamling, ”Den plötsliga dörren”, var jag smått lyrisk. Förväntningarna var därför nästan orimligt stora inför ”De överflödiga”. Som tur är visar sig hennes senaste mininovellsamling vara värd väntan.

”De överflödiga” består av tre noveller, alla i skräckens tecken. I den första läggs det stort fokus på avhuggna lemmar, främst könsorgan. Det är en riktigt makaber historia, chockerande och vidrig. I mina ögon ett väldigt gott betyg med tanke på genren. Den andra är minst lika skruvad, om en yrkesmördare och hans något udda tvillingbror. Den sista av de tre är mer av en klassisk spökhistoria, men en extremt kladdig sådan.

Albertssons noveller är snuskiga, groteska och vrickade, helt i min smak. Hon vågar ta ut svängarna och lyckas faktiskt med konststycket att äckla en gammal härdad skräckfantast. Vissa delar är minst sagt motbjudande, och som jag älskar detta faktum!

Jag hittar bara en sak att gnälla på och det är att jag inte blir mätt utan vill ha mer. Mycket mer. Egentligen uppskattar jag Eskapix upplägg med korta, koncentrerade mininovellsamlingar. Det är som gjort för sträckläsning och ett lagom stort åtagande för vem som helst. När som helst. Men! Den här gången kändes det abrupt när sista sidan var nådd.

Frågan är om det är något att sura över. I ärlighetens namn kanske det bara är i positiv bemärkelse. De 80 sidor samlingen består av bjuder på lika mycket underhållning som vilken 400-sidors bok som helst. Och som bonus, ett par extra skopor slafs på köpet.

”De överflödiga” köper du via Eskapix hemsida.

Maskinblod 3 (del 1)

23 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

maskinblod3_omslag_stor Då var mitt Maskinblod-maraton till ända. Jag väljer att dela upp mina tankar i två delar denna gång. Det blir allt för matigt att skriva nåt litet om alla de 18 korta berättelser som samlingen innehåller i ett ynka inlägg.

I den senaste Affront-antologin rivstartas det med en över 80 sidor lång kortroman signerad Caroline L. Jensen. ”… och Kyria tystnade” är en gripande dystopi om två vänner, upproriska tankar och en hemsk förvandling. Jag blev oväntat berörd av Jensens berättelse och lämnade den med en omskakad känsla. Fantastiskt bra om hur grym vetenskapen kan vara och för mig en av Jensens mest minnesvärda verk. Oerhört bra öppning på antologin.

Därefter följer ”I obeliskernas skugga” av Hans Olsson om gigantiska livsformer som attackerar världen. Jag fick härliga vibbar av klassisk sci-fi-skräck från 50-talet av denna. Rädslan för det okända och människor som grips av panik. Jag blir sugen på att läsa mer av Hans Olsson, som är en ny bekantskap för mig, och eftersom jag impulsbeställde hans novellsamling ”Främling. Inkräktare” nyss så kommer jag få göra det.

”Vellians armé vinner alltid” handlar om svårslagna robotkrigare och tvivelaktig moral. Eva Holmquist är stabil som vanligt. Kompetent och läsvärd.

Sofie Berthet bjussar på novellen ”Bortom inomhus” som är en historia om en värld där det är direkt skadligt att vistas utomhus men några få resor per invånare och livstid utanför den instängda civilisationen är möjliga. Istället simuleras en yttre tillvaro i den grad det går och naturdofter framställs numera av forskare. En fascinerande berättelse om något vi tar för givet.

KG Johanssons bidrag, ”Vid brunnen”, är en berättelse om maskhål, tidshopp och en krånglig kärleksrelation. Johansson är alltid vass och den här novellen är inget undantag. Intressant upplägg och bra utförande.

”Paddan som sjöng” av Fruktan-bekantingen Erik Odeldahl står ut som ett av de mer underliga tillskotten i samlingen. Här handlar det om en besatthet av ett musikstycke, en padda och en tavla. Surrealistisk och oförutsägbar.

I kortisen ”Beskyddaren på månen” av Johannes Pinter beskrivs en historisk händelse i ett helt nytt ljus än vi är vana vid. Utan att avslöja för mycket står Pinter för ett kul och finurligt grepp.

”Det svåra spelet” av Andrew Coulthard visar upp ett framtida Stockholm där olika stadsdelar bildat egna stängda samhällen. Coulthard beskriver en framtidsvision där grupperingarna i samhället blivit mer påtagliga och klyftorna större. En del politiska inslag i denna men också en del nerv när det visar sig att det inte är det lättaste att ta sig från en stadsdel till en annan.

Boel Bermann levererar, i dessa Maskinblod-sammanhang, återigen en kort men naggande god novell. I ”Omstart” blandas undergång med hopp. Det är klyftigt och välarrangerat.

De återstående novellerna avhandlas i del två som dyker upp här inom kort. Vill du ha mer svammel om Maskinblod? Läs min text om de första två antologierna här. Mer info om boken hittar du hos Affront förlag.

Övertygad? Maskinblod 3 köper du här eller här, till exempel.

Demonologi för nybörjare

21 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

Caroline L. Jensen har många järn i elden just nu. Alldeles nyss medverkade hon med kortromanen ”… och Kyria tystnade” i antologin Maskinblod 3, den 22 oktober släpper hon novellsamlingen ”Rovdjur” på Hoi förlag och samma datum ”Demonologi för nybörjare” som e-bok på Mix förlag, och i pappersversion på Kalla kulor förlag. Två böcker, tre förlag, allt på samma dag. Svettigt värre.

I ”Demonologi för nybörjare” träffar vi Isak. En vanlig kille som gillar att dricka folköl, röka på ibland, och som dessutom verkar gå hem hos tjejerna. Samtidigt tar han hand om sin lillasyster och de flesta av hemmets hushållssysslor. Allt på grund av en rätt trasig mamma. Men snart befinner sig Isak mitt i en långt mer djävulsk röra. Gud har gått in i väggen och i helvetet planerar Beelzebub att störta Satan och släppa lös underjordens avskräde på jorden. Isaks tillvaro som hemmets omhändertagande son förändras plötsligt när den talande råttan Beatrice dyker upp och berättar att Isak är den utvalde. Tillsammans med bästa kompisen Rufus och Beatrice beger sig Isak ner till helvetet för att förhindra apokalypsen och Satans onda planer.

Jag hade länge svårt att greppa vad det var jag egentligen läste under min tid med ”Demonologi för nybörjare”. Det är minst sagt en mustig blandning av olika genrer. Fantasy, skräck, komedi och en liten skvätt ungdomsbok. Inte mig emot ska tilläggas. Jag gillar den lite luddiga inriktningen och jag tror att den därför också kan uppskattas av många. Främst tycker jag mig ana influenser från litterära storheter inom fantastiken som Neil Gaiman, Terry Pratchett och Douglas Adams. Tonen är förhållandevis lättsam men här finns också rejält blodiga sekvenser och mörka ögonblick. Jag är dessutom imponerad av Carolines bredd som författare.

På vägen till sin senaste bok har hon skrivit en självbiografi, en komedi, en varulvsroman och ett gäng skräcknoveller. Nu har jag visserligen inte läst allt, men det mesta, och av det jag tagit del av behärskar hon rubbet. I sin senaste roman visar hon upp en ny sida för mig. Det är en omtumlande resa där jag som läsare pendlade mellan att ligga med en jobbig klump i magen till att komma på mig själv med att fnissa så högt att sambon väcktes ur sin sömn bredvid i sängen. Att det är en svår balansakt att kunna blanda komik med seriösa inslag på det här sättet är jag övertygad om, men Caroline lyckas.

Det är actionfyllt men likväl sorgligt och humoristiskt. En fantasifull åktur som blandar fullständigt galna övernaturligheter med alldagliga vardagshändelser på bästa sätt. Här vimlar det av minnesvärda ögonblick jag lär bära med mig länge och detta är utan tvekan ett verk som jag tror kommer tilltala många. ”Demonologi för nybörjare” är därför ett klockrent tillskott i en fantastikbokhylla av rang. Och alla andra bokhyllor också för den delen.

Boken finns tillgänglig som fysisk pappersvariant hos Kalla kulor förlag och som e-bok hos Mix förlag från och med den 22 oktober. Inhandlar gör du här eller här, till exempel.

Maskinblod så det skvätter om det!

14 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

Mitt Maskinblod-maraton är snart över. Jag har avverkat de första två antologierna på temat science fiction utgivna av Affront förlag. Nu är det bara en bok och lite tyckande kvar. Observera att jag inte tänker bedöma varenda enskild novell utan har valt att plocka ut dem som föll mig mest i smaken.

maskinblod-stor Maskinblod
I Affronts första Maskinblod-samling ryms det massvis med härlig sci-fi. Inleder gör ”Där staden dragit fram” av Oskar Källner som är en spännande historia om en flicka med minnesförlust som vaknar upp i en främmande värld med märkbara samhällsklyftor. Tyvärr är slutet aningen förutsägbart annars är detta en riktig höjdare. ”Steve” av Lars Östling har jag tidigare nämnt på bloggen, en skruvad sak om ett uppseendeväckande avslöjande i en talkshow. ”Flykten från Paradiset” av Eva Holmquist, om en tjatig ”Duuu”-sägande rymdvarelse, ingår i hennes egna novellsamling Ödeland och gillas skarpt. Zombienovellen ”Tåg” av Susanne Samuelsson är tragisk och rörande. Bra flyt i denna och snyggt skriven. Robin Karlssons ”Hemliga lådan” är det mest vrickade jag läst på länge och måste också nämnas. Långt ifrån perfekt skriven men överraskande och underhållande.

Det finns mycket att gotta sig åt i Affronts imponerande jämna novellsamling. Många duktiga författare och många bra berättelser som visar upp fin bredd innehållsmässigt. Den första boken i serien öppnar onekligen starkt.

maskinblod2_omslag_stor Maskinblod 2
Maskinblod 2 är tjockare än ettan och känslan är att den är mer renodlat sci-fi-fokuserad. ”Historien om P” av AR Yngve är en fascinerande berättelse om en värld där kvinnorna har all makt och där männen är det svaga könet. Intressant och tänkvärd berättelse. ”Det svarta molnet” av Markus Sköld är en fartfylld och rätt traditionell rymdhistoria om en strandsatt navigatör som följer med ett gäng rymdpirater på en extremt farlig resa. Underhållande och välskriven. Boel Bermanns kortis ”Garderoben” är en liten pärla, likaså Lars Östlings ”Att använda tiden väl” (som jag nämnt tidigare), om en tidsresande vapenförsäljare. En riktigt bra och kul novell, medan ”Tidvatten” av Alexandra Nero om en främmande livsform, sprungen ur havet, är en av de läskigaste i samlingen. Maffigast är ”Hon som dömer” av Oskar Källner. En storslagen sak med gigantiska slagskepp, främmande planeter och storskaligt rymdkrig. Patrik Centerwalls ”En sista kram” avslutar boken på ett finstämt vis med en rörande historia om en familj som på ett oväntat vis återförenas.

Den andra novellsamlingen känns minst lika bra som den första. Hög kvalité på det mesta och få berättelser tangerar vid varann. Trots att antologin rymmer hela 17 bidrag har jag svårt att komma på en novell jag ogillar. Beundransvärt!

Jag återkommer snart med en text om Maskinblod 3. Läs mer om alla böckerna på Affronts hemsida. Gillar du sci-fi är det inte mycket att tveka på – införskaffa rubbet omedelbums! Affront visar att sci-fi-Sverige sparkar stjärt!

Theos ockulta kuriositeter: Mumiens blod

13 oktober, 20144 september, 2015 AndreasLäsning

omslag_theo.indd ”Mumiens blod” är något så ovanligt som ett riktigt maffigt serieäventyr, på svenska, med en björn i huvudrollen. Här samsas klassisk deckargåta, en gnutta övernaturligheter och stora mängder berättarglädje. Ola Skogäng levererar färgstarka karaktärer, ett vackert och utsökt detaljerat Stockholm, men också ett knippe rysliga, blodstänkande scener. Det är skickligt tecknat med en genomtänkt placering av perspektiv och läcker färgläggning. Skogäng är utan tvekan talangfull. Jag anar influenser av Mike Mignolas serie Hellboy, men tycker mig också se likheter med Hergés Tintin. Sämre inspirationskällor kan man faktiskt ha.

Berättelsen kretsar kring ett förmodat vampyrmord och detektiven, tillika antikvariatägaren, Theo kallas in för att undersöka det hela. Theo, som tidigare var en människa, uppträder numera i gestalten av en stor björn, allt på grund av en egyptisk förbannelse. Till sin hjälp har han polisen Max och, aningen motvilligt, den nyfikna grannflickan Felicia. Tillsammans ger de sig ut på ett fartfyllt, matinédoftande äventyr i bästa Indiana Jones-anda.

Magiska amuletter, livs levande mumier och hemliga monstersällskap. I Skogängs serie ryms det mesta. Jag diggar verkligen det här. Magi och realism blandas på ett ypperligt sätt och även om dialogen känns aningen ansträngd emellanåt är det en väl genomtänkt serieroman med en påtaglig mysteriekänsla.

”Mumiens blod” är den första delen i sviten, ”Theos ockulta kuriositeter”, som består av fem serievolymer hittills. Utgåvan jag har läst släpptes 2008 och är numera slutsåld hos förlaget men Skogäng avslöjade nyligen att den kommer att ges ut igen i en mer polerad variant med omskriven dialog och ett gäng extra sidor att fläka ut sig på. Jag hoppas den andra boken i serien ”De förlorade sidornas bok” får samma behandling inom en snar framtid då den inte heller går att få tag på längre.

Just nu jobbar Ola på den avslutande delen i den aktuella trilogin döpt till ”Deus ex machina” där de två första delarna ”Fadern” och ”Sonen” åtminstone går att få tag på. Utan att ha läst dessa alster kan jag inte påstå att det är givna inköp men jag gör det ändå! Stötta så här fantasifull, kul svensk serieutgivning och köp ”Theos ockulta kuriositeter” idag. Min egna beställning gjordes för ett par minuter sedan.