Jag visste inte riktigt vad som väntade mig när jag började läsa Kristina Hårds ”Kleptomania”. Bokens omslag ger, trots att det skymtar ett luftskepp längst upp till höger, vibbar av deckare och titeln likaså. Jag hade på förhand snubblat över en recension där boken beskrevs som en skräckthriller innehållandes i synnerhet troll men också annat oknytt. Den var tydligen riktigt bra dessutom. Med mer vetskap om romanen så här ett par dagar efter att jag lagt den åt sidan kan jag inte annat än att hålla med.
Linus Kaiser är döende. Under sin sista tid på jorden känner han att det är dags att dela med sig av sin otroliga historia om hur han kom över sin förmögenhet och kunde starta upp sitt luftskeppsimperium. Ingra blir måltavlan för hans berättelse. Skatteverkets utsände som har fått i uppdrag att göra en revision på Kaisers framgångsrika företag. Berättelsen tar vid i samband med en tågkrasch och vad som egentligen hände därefter. Om hur Linus stöter på Halvar och Claudia, men också andra varelser i skogen.
”Borde vara död” var den första Styxx Fantasy-utgivna boken jag läste och jag uppskattade hur annorlunda den var. Detsamma kan jag säga om Kleptomania. Det är en intressant twist på svenska sagoväsen i en värld lik vår men med vissa unika drag. Jag har inte för vana att se luftskepp segla förbi och några troll i skogen har jag aldrig sett röken av. Men jag har å andra sidan aldrig letar ordentligt.
Kristina Hård skriver med ett bra driv och ”Kleptomania” är engagerande från första sidan till den avslutande cliffhangern som avrundar denna första del av en påtänkt serie böcker som går under namnet ”Arvet efter Kaiser”. Jag är oerhört nyfiken på vart det hela tar vägen i kommande delar och jag hoppas Hård skriver på fortsättningen i detta nu. Det råder ingen tvekan om att det finns mer att utforska i denna mystiska värld. Om alla böcker från Styxx Fantasy håller så här hög klass bör jag ta mig en ännu närmare titt på förlagets utgivning i framtiden. Kleptomania är ett måste för fans av svensk folklore och ryslig litteratur av bra kvalité. Unik, spännande och stundtals väldigt obehaglig.
Det var Eskapix-novellen Brinnande betong som introducerade mig för Pål Eggert. En spännande och välskriven liten sak jag uppskattade mycket. Min andra kontakt med Pål skedde över Facebook. Jag hade fått upp ögonen för författarens andra roman, De döda fruktar födelsen, det lät verkligen som en bok i min smak. Dessvärre verkade den helt omöjlig att få tag på. Men efter att ha kontaktat Pål himself via Facebooks chatfunktion så landade det ett exemplar i brevlådan några dagar senare. Hygglig kille, och trevlig dessutom. I samband med att jag läste antologin