Författare: Andreas

Bäst just nu #2

Penny-Dreadful-cast-photo-HQ-penny-dreadful-36910119-3600-2446

Penny Dreadful
Bara ett avsnitt kvar nu och satan i gatan, vad förbannat mycket serien har växt sedan starten! Avsnitten som fokuserar på Vanessa Ives är helt fenomenala, Eva Greens skådespeleri ger mig ilande rysningar (vilket är en bra sak!). Ser fram emot säsongsfinalen med lika delar entusiasm, som sorg över att den första säsongen snart är slut. HBO Nordic bjussar på 14 gratisdagar just nu, perfekt läge att sträckkolla denna serie med andra ord!

Eskapix
Förlaget som inte är som alla andra förlag. Jag älskar den kompromisslösa utgivningen och rock ’n’ roll-attityden. Eskapix nya inriktning är vansinnigt spännande och oförutsägbar. Köttmonstret i Celitz visade att redaktör Holmström vet vad han pysslar med, vilket fynd! Detsamma gäller Nere på Flower och Dean Street, sketabra novellsamling. Och det slutar inte där, sommarens och höstens utgivning ser oerhört lovande ut med Sofia Albertssons nya novellsamling och Johannes Pinters debutroman i spetsen för egen del. Men det tisslas också om nåt nytt från CJ Håkansson. Mumma!

Sommarens tv-serier
Game of Thrones, Fargo och nu bara ett avsnitt kvar av Penny Dreadful. Vad ska man titta på nu då?! Frukta ej! Det dyker upp en hel del lovande grejer i sommar faktiskt. Mystiska konspirationsserien Utopia kommer tillbaka med sin andra säsong i juli, nya HBO-serien från Damon Lindelof The Leftovers har premiär på lördag, underskattade Hemlock Grove får en andra säsong den 11 juli på Netflix, Guillermo del Toros vampyrboktrilogi The Strain kommer till liv på tv-kanalen FX i juli och Spielberg-producerade Extant med Halle Berry har premiär 6 juli på CBS. En del att bita i och nya favorit-serier, svåra att slita sig ifrån, är förmodligen att vänta.

Epok förlag
Det är en spännande tid just nu vad gäller bokutgivning. De små förlagen poppar upp som svampar i skogen och ett av de mer intressanta är Epok förlag som föddes genom den numera (tråkigt nog) nedlagda bloggen Swedish Zombie och förlaget En söt robot. Förlaget ger ut skräck, sf, fantasy och jag gillar verkligen deras stall av författare. En annan sak de ska ha en stor eloge för är prissättningen, både på den digitala och fysiska utgivningen. E-novellerna är väldigt prisvärda med sina 11 kronor per verk och e-böckerna likaså (pendlar mellan 20 till 60 spänn per bok). Fler borde ta efter detta, e-böcker ska vara mycket billigare än fysiska diton, så det så!

Den plötsliga dörren

Den-plötsliga-dörrenDen plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt.

Albertsson kan konsten att lekfullt och fyndigt formulera sina meningar, lyssna bara här:

”Hela byn var nu samlad. En gubbe petade på dem med en pinne, en annan kastade en hård mussla på en av ”ålajävlarna”, en tredje spottade (i motvind, rakt in i sitt skägg) och svor högt att han skulle flå dem med bara händerna och guds hjälp. Det skulle han senare också göra, men gud hjälpte som vanligt inte till utan skickade en epidemi av envisa hemorrojder som sin ställföreträdare”.

Språket är minst sagt fantasifullt. Det bjuds på groteska, snuskiga och märkliga händelser, men likaväl sorgliga och vemodiga diton.

Jag har stött på Sofias noveller tidigare mellan Eskapix pärmar. Hon behärskar också den renodlade skräcken men jag gillar verkligen det potpurri och bredd som uppvisas i Den plötsliga dörren, här ges det fritt spelrum för minsta absurda tanke och det är svårt att inte älska det. Ja, jag måste erkänna att jag blev smått förälskad i denna skruvade, fascinerande samling berättelser.

Näst på tur för Albertsson står ännu en novellsamling som ges ut på Eskapix i sommar kallad – De överflödiga. Mina förväntningar efter detta är givetvis skyhöga.

Köp den Plötsliga dörren här.
Sofia bloggar här och här.

Nere på Flower och Dean Street

nerepaflowerJag älskar konceptet med mininovellsamlingar. Nere på Flower och Dean Street är just en sådan. Fyra stycken små berättelser i en inbunden bok på 72 sidor. Läste ut den på en dag. Som småbarnsförälder är det sällan tiden finns till att köra ett bokmaraton och det är därför jag föredrar korta böcker numera. Men det är också något speciellt med intensiva, korta läsupplevelser och Jenny Lundins debutbok passade utmärkt att sträckläsa.

Lundin levererar febrig, närgången prosa med udd. Min favorit i samlingen är titelnovellen ”Nere på Flower och Dean Street” som handlar om en kvinna som drömmer om att bli seriemördare. Berättelsen är finurligt utformad och skildrar en mördares tankar och åtaganden på ett ovanligt sätt. Lundins karaktärer lider alla av någon störning och kan inte direkt klassas som mentalt friska. Jag gillar att följa med in under skinnet på dessa psykopater, att få insikt i deras skeva världsbild. Det är fascinerande och Lundin lyckas bra med att gestalta denna grupp trasiga människor. Vi får också uppleva en urballad fest, en kvinna som tänder på lik och en familjs husrenoveringsbehov som går över styr.

Jag ser fram emot av att läsa mer av Jenny Lundin i framtiden, Nere på Flower och Dean Street är en debut som lämnar mig med ett stort sug efter mer. Boken finns att inhandla hos finfina förlaget Eskapix.

Bäst på E3 2014

Årets julafton för gamers är över oss! Här är lite samlade intryck från min sida.

Största överraskning: Grim Fandango. Oerhört synd att vi varken fick se bilder eller video men avtäckningen i sig är skäl nog att börja längta. Som peka-och-klicka-frälst är det ett gigantiskt avslöjande och att få återse spelet i ny fin HD-skrud känns smått overkligt. Vem väntade sig detta?

Går från klarhet till klarhet: No Man’s Sky. Ser hisnande ut. Vilka fantastiska vyer och miljöer. Wow! Min upptäckarlusta spritter i kroppen varje gång jag ser detta.

Största antiklimax: Nya Mirror’s Edge. Ingen smaskig trailer, teaser eller fet avtäckning. Bara massa trist kontorsbabbel, prototyp-filmer och sammantaget en oinspirerad presentation. Det kommer förmodligen bli jättebra i slutändan men det här var ett onödigt ovärdigt sätt att visa upp det på för första gången.

Elakaste tease: Nya Zelda till Wii U. Gah! Ge mig mer! Några ynka sekunder räcker inte. Av det lilla som visats upp är jag vansinnigt impad men jag räknade med mer information. Taskigt Nintendo!

Mest underskattade: Kirby and the Rainbow Curse. Jag älskade föregångaren till DS som var en perfekt demonstration av vad en stylus-penna och tryckkänslig skärm kan göra. Det här ser ut att vara mer av samma fast på Wii U. Med andra ord – klockrent! Gillade leranimeringen också!

Bästa trailer: The Witcher 3: Wild Hunt. Jag äger både ettan och tvåan men har ännu inte spelat, efter att ha sett detta kanske det är dags att ge spelen en chans. Trean ser oerhört maffig ut och trailern gav mig ett sjuhelsikes spelsug.

Bästa indie: Inside. Danska Playdead är tillbaka. Trailern förmedlade en tät stämning och en känsla av att vara utsatt. Inside verkar inte helt oväntat låna mycket från Limbo, men vad gör det? Limbo var ju rätt awesome trots allt.

Bästa indie 2: Abzû. Undervattensäventyr från människorna bakom Journey. Det är svårt att inte bli orimligt peppad på detta. Ser superfint ut!

Mässans sötaste: Yoshi’s Wooly World. Garn + Yoshi = gos!

Mässans mysigaste: Ori and the Blind Forest. Ser fullkomligt bedårande ut.

Mest saknade: The Last Guardian. Med allt prat inför mässan om nedläggning fram och tillbaka kändes det som det var dags nu. Tji fick vi.

Mest saknade 2: Metroid. Det är fyra år sedan Other M och sju år sedan Prime 3. Jag trodde i min enfald att vi äntligen skulle få se en glimt av nästa spel med Samus Aran. Jag får fortsätta vänta. *Snyft*

Mest saknade 3: Quantum Break. Ett av spelen som kan få mig att införskaffa en Xbox One fick noll utrymme på årets mässa. Ville verkligen veta mer om denna titel men icke.

Mässans sämsta: Devil’s Third. Ser anskrämligt ut. Först undrade jag varför inte Nintendo visade upp ett exklusivt tredjepartsspel från Itagaki på sitt event. Sen fick jag se spelet i fråga. Usch.

Oförtjänt lite uppmärksamhet: Lara Croft and the Temple of Osiris. Rise of the Tomb Raider i all ära, trailern var rätt fet, men spinoff-titeln och uppföljaren till Lara Croft and the Guardian of Light borde blivit en större snackis. Originalet var en skitkul co-op-upplevelse och det här blir garanterat också en superskön samarbetstitel.

Fetaste avslöjandet: The Legend of Zelda. Vi visste på förhand, avslöjandet var väldigt kort och informationen minimal. Likt förbannat reste sig nackhåren och hjärtat dunkade som hos en duracell-kanin när spelet avtäcktes. För mig var det störst, bäst och vackrast på E3. Men sen är jag en jävla Zelda-fanboy också.

Hetaste spelen:
10. Yoshi’s Wolly World
9. The Order: 1886
8. Ori and the Blind Forest
7. Inside
6. Kirby and the Rainbow Curse
5. The Witcher 3: Wild Hunt
4. Abzû
3. Grim Fandango
2. No Man’s Sky
1. The Legend of Zelda

Bubblare: Captain Toad: Treasure Tracker, Batman: Arkham Knight, Super Smash Bros. U, Uncharted 4: A Thief’s End, Evolve, Bayonetta 2, Sunset Overdrive. Dragon Age: Inqusition, The Division, Rise of the Tomb Raider

Jobbigt att läsa? Här har du lite fina trailers!

Black Science

Turtle-Temple

Wow! Det är sällan jag blir så uppslukad av en serie men efter att ha lagt ifrån mig det sjätte och senaste numret av Black Science var jag märkbart skakad. Den där känslan av att varit med om någonting som omkullkastar allting man trodde sig veta om karaktärer och händelseförlopp. En känsla jag vant mig vid som trogen Game of Thrones-anhängare men som är relativt ny för mig som serieläsare.

I huvudrollen ser vi vetenskapsmannen Grant och hans team som kallar sig, Anarchist League of Scientists. Tillsammans har de uppfunnit en maskin som gjort det möjligt att resa till parallella världar. Tanken bakom är god – att hitta botemedel mot dödliga sjukdomar och upptäcka ny teknologi som på nåt sätt kan hjälpa mänskligheten. Men även om Grant och hans personal har goda avsikter är finansiärerna av projektet i vanlig ordning mer intresserade av pengar och makt vilket skapar konflikter i gruppen. När apparaten av misstag (eller?) kastar hela gänget till en okänd plats befinner sig plötsligt alla i livsfara. Olyckligtvis återfinns dessutom Grants båda barn på forskningsanläggningen när maskinen aktiveras vilket tvingar dem med på resan. Vem ligger bakom det hela, vilka kan man lita på, men framför allt – hur ska de ta sig hem igen?

Black Science lyckas med något viktigt – jag känner mig tidigt investerad i berättelsen. Karaktärernas agendor nystas sakta upp och man lär känna dem i en behaglig takt. Människorna står i centrum samtidigt som inramningen med parallella världar, underliga varelser och främmande civilisationer också tar plats i handlingen. Vi möter allt från storslagna sköldpaddsöar till framtidsindianer som besitter högteknologisk kunskap. Det är intensivt, fartfyllt och många uppoffringar hinns med redan i de första sex numren. Det är en känslomässig berg och dalbana både för huvudpersonerna i serien och för mig som läsare. Man slits mellan hopp och förtvivlan, på ett bra sätt!

Rekommenderas varmt till alla sci-fi-geeks som inte räds lite ond bröd död och oförutsedda vändningar. Snygg är den också! Finns bland annat hos Comixology.

Rapport maj 2014

blackscience01_640

Film:
Elysium (BR)
World War Z (DVD)
Jack Reacher (DVD)

TV:
Agents of S.H.I.E.L.D. Säsong 1 (ABC)

Serieromaner:
Saga Vol. 3 (#13-18)
The Boys Vol. 1 (#1-5)
Black Science Vol. 1 (#1-6)

Spel:
Monument Valley (Android)

Kommentar:
Rätt klen månad sett ur ett populärkulturellt perspektiv. Förklaringen är att jag flydde landet under en vecka och begav mig på en behaglig semester i Danmark med kraftigt begränsad internetuppkoppling. De starkaste lysande stjärnorna blev ändå en nyfunnen seriebekantskap i form av Black Science – en vansinnigt spännande sci-fi-berättelse om parallella världar och ond bröd död – en oförutsägbar berg och dalbana minst sagt, samt avslutningen på Agents of S.H.I.E.L.D., snacka om uppryckning! Monument Valley var också en liten pärla fler borde upptäcka, ett stämningsfullt och vackert mobilspel med intelligent pusseldesign. Den tredje volymen av Saga var lika fantastisk som tidigare volymer. Blir separata inlägg om flera av dessa vid ett senare tillfälle.

Statistik 2014:
Film: 21
Kortfilm: 2
TV: 14
Romaner: 2
Antologi/novellsamling: 2
Noveller: 9
Serieromaner: 11
Spel: 5

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april

Bäst just nu

tumblr_mkqhve5el41s6c5ifo1_1280

Fargo
Martin Freeman och Billy Bob Thornton är båda lysande i denna ohajpade tv-serie. Var är hyllningarna? Fantastisk stämning, klockrent skådespeleri och essensen från filmen fångas perfekt. Bästa på tv just nu, utan tvekan. Finns på HBO Nordic.

Game of Thrones
Den fjärde säsongen är inne i en uppbyggnadsfas för tilfället. Det känns som det stora avslöjandet närmar sig, likaså den (förmodade) storslagna avslutningen. Det är alltid jobbigt när man närmar sig sluttampen på en GoT-säsong, det är ju så jävla bra. Snart börjar den årslånga väntan igen. Ångest redan nu.

Saga
Läste precis ut den tredje volymen av Fiona Staples och Brian K. Vaughans galna rymdopera. Med oerhört starka karaktärer och spännande handling är den alltid omöjlig att lägga ifrån sig så fort man plockar upp ett nytt seriealbum. Volym 3 är inget undantag.

Guardians of the Galaxy
Ny trailer ute. Det må se töntigt ut men damn, vad jag ser fram emot denna! Skjutglada tvättbjörnar, talande träd och intergalaktiskt sci-fi-kaos. Det bör bli vansinnigt underhållande.

Marvel Agent’s of S.H.I.E.L.D.
Det började lite segt, men efter ett gäng avsnitt tog den fart, och avslutningen av den första säsongen var minst sagt rafflande. Nu är jag oerhört spänd på att se hur de tar serien vidare i nästa säsong. Kan det hålla en lika hög klass rakt igenom hela vägen denna gång så snackar vi!

Jalapeno Poppers
Så galet goda! Stark het jalapeno-smak, sjukt frasiga bågar som smälter i munnen. Finns bland annat här och hos Hemmakväll.

Nytt på tv-horisonten

Just nu svämmar det över av tv-nyheter när de stora amerikanska kanalerna spikar sina tablåer för hösten men också när nästa års inköp visas upp.

Här är några som jag ser fram emot lite extra mycket.

http://www.youtube.com/watch?v=uPE2oBnzROY
Constantine

Bygger på serietidningen Hellblazer och är en helt ny tolkning av karaktären Constantine. Själv gillade jag Keanu Reeves-filmen från 2005, men av seriefansen är den tydligen rejält bespottad. Kan bli aningen tarvlig är känslan men kampen mellan himmel och helvete, med en nypa demoner och monster, är för mig personligen ett upplägg som nästan alltid går hem. Ska genast sätta tänderna i Hellblazer-seriens första volym som legat och vilat här hemma sedan ett tag.


Gotham

Fullt fokus på poliskonstapel Gordon och mindre fokus på allas vår favvo-fladdermus. I Gotham går origin-handlingen om Batman långt tillbaka i tiden. Bruce Wayne är en liten pojkvasker, Gordon har ännu inte odlat en mustig mustasch och skurkar som Gåtan, Catwoman och Pingvinen har ännu inte blommat ut som de genomruttna bovar vi känner igen dem som idag. Är rädd för att det mynnar ut i en glättig ungdomssåpa men jag har gärna fel. Trailern ser lite lagom ”gritty” ut i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=2z-b3Nw6Znw
Wayward Pines

Efter ett gäng rejäla filmfloppar ger sig M. Night Shaymalan in i kampen om tv-tittarna. Här osar det starkt av Twin Peaks och inte mig emot! Matt Dillon och Juliette Lewis är värvade som extra dragplåster och den första trailern vittnar om mängder med mystik, underliga karaktärer och småstadskänsla. Jag håller tummarna för att Shaymalan hittar tillbaka till fornstora dagar (Jo, alla haters, han har faktiskt gjort bra film efter Sjätte sinnet). Varning för spoilerkänsliga, trailern är tämligen avslöjande.

Annat att ha förhoppningar på:
The Whispers – Producerad av Steven Spielberg. Barn kommunicerar med spöken. Kan bli nåt. Eller inte.
The Last Man on Earth – Upplägget är lite förvånande precis detsamma som seriens titel. Intressant premiss men håller det för en hel serie?
Agent Carter – Ny Marvel-serie om Peggy Carter. Blir här mer än Captain Americas kärleksintresse och jobbar för Iron Mans farsa som hemlig agent under 40-talet. Fet matinéaction eller plojig sörja?

Sen tidigare känner vi till några andra lovande sommar och höstpremiärer som The Strain, The Leftovers, Sense8 och The Flash.

Rapport april 2014

rick

Film:
Thor: Tales of Asgard (Netflix)
Thor: The Dark World (BR)
Hulk vs. Thor (Netflix)
Oblivion (BR)

TV:
Rick and Morty säsong 1 (Adult Swim)

Romaner:
Köttmonstret i Celitz – Pohlavi Remesla

Antologier/novellsamlingar:
Eskapix Volym 4 (2010)
Eskapix Volym 2 (2009)

Noveller:
Garderoben – Boel Bermann
Om nätterna är det lättare att andas – Sara Sheikhi

Serieromaner:
Dylan Dog: De sista ljuva åren
The Cape
Transfusion

Spel:
Trials Fusion (PS4)

Kommentar:
April månad gick lite i Eskapix tecken. Två antologier och förlagets första roman – Köttmonstret i Celitz, avhandlades. Jag tror redan jag varit övertydlig här på bloggen vad beträffar min lilla ”crush” på Eskapix men jag kan återigen understryka att jag verkligen diggar deras koncept. Utöver det konsumerade jag mängder med Thor, två animerade filmer samt uppföljaren The Dark World. De förstnämnda är väl inget att skriva hem om men den andra blockbuster-rullen med åskguden var njutbar underhållning och sevärd Marvel-action, precis som vi blivit bortskämda med. På tal om sevärd, hetaste animerade tv-serien just nu måste utan tvekan vara Rick and Morty. Fantastisk verkligen! Tidsresor, kloner och robotar. Den första säsongen var verkligen bländande på sina ställen. Se den!

Statistik 2014:
Film: 18
Kortfilm: 2
TV: 13
Romaner: 2
Antologi/novellsamling: 2
Noveller: 9
Serieromaner: 8
Spel: 4

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars

Blodsugare och dödskallerobotar

transfusion

Att införskaffa Transfusion var en chansning. Jag lockades av tecknarstilen och upplägget. Fräna dödskallerobotar som krigar mot demonlika vampyrer, hallå liksom?! Dessutom reades hela miniserien ut för en spottstyver på Comixology.

Hur som helst så höll det inte riktigt, trots ett lockande koncept. Teckningarna är förvisso skitcoola men dialogen känns banal och handlingen smått förutsägbar. Synd! Sätter mitt hopp till Monocyte istället som är tecknad och skriven av samma snubbe.