De kallar oss zombier

”Mina slavar, tänkte hon, och sedan: nej. Mina husdjur. Min köttboskap, lydigt på väg till sin fålla, medvetna om att de fruktar något eller någon, men inte om att jag är dödsängeln som tvingar delar av dem att färdas genom mina egna tarmar … Hon tänkte: jag ska äta era hjärnor. Hon tänkte: döden är mer levande än livet.”

– – –

KG Johansson är onekligen en av landets produktivaste fantastikförfattare. Karln spottar ur sig böcker och ger ut dem på nästan lika många olika förlag. Det är svårt att hålla koll på vart de landar och inom vilken genre. Som skräckentusiast försöker jag åtminstone plocka upp de mer läbbiga släppen. Senaste bokreleasen står det lilla Skövdeförlaget Pulpfic för och i vanlig ordning levererar KG Johansson en riktigt läsvärd historia.

De kallar oss zombier är en fräsch tolkning på zombieapokalypsen med Umeå som skådeplats och Kattis, med ett jobb inom Miljöpartiet, i huvudrollen. Det är just på Kattis som fokuset ligger och det är en närgången skildring av hur smittan påverkar hennes vardag. Till en början lever hon ett dubbelliv, ett som odöd mördarmaskin och det andra som ordinär kontorsråtta på Miljöpartiet. Sakta men säkert eskalerar zombiesmittan när Kattis nattaktiviteter genererar fler blodtörstiga bundsförvanter. Med hennes förvandling följer också en nytänd aptit på sex, en minst sagt ovanligt våldsam sådan.

KG Johanssons zombier är kanske inte helt regelrätta och utan att avslöja allt för mycket är de inte av den typen som vanligtvis kan ses på film, tv eller i böcker. Kattis och hennes likasinnade är kåta sexgalningar med ett beteende som snarare liknar ett rovdjurs och inte de traditionella hasande, trögtänkta varianterna som vanligtvis är mest förekommande inom populärkulturen.

De kallar oss zombier är en absurd, komisk och makaber historia. En erotisk splatterfest helt i min smak. En fin balansgång mellan äckel, snusk och substans. Tematiskt känns mycket igen men boken rymmer tillräckligt många udda inslag för att den ska kännas intressant och annorlunda. KG Johansson är för mig inte bara en av landets mest produktiva författare utan också en av de bästa med osedvanligt hög lägstanivå. Han skriver vackert och välformulerat men med ett enkelt lättläst språk. En författare som alltid är en fröjd att läsa.

Titel: De kallar oss zombier
Författare: KG Johansson
Genre: Skräck, erotik
Utgiven av: Pulpfic förlag
Utgivningsår: 2018
Inköpsställen: Pulpfic förlag

Kärlek i maskinernas tid

karlek-i-maskinernas-tid”Kärlek i maskinernas tid” är alltså en novellsamling som lägger fokus på i synnerhet två ämnen: kärlek och science fiction. På bokens omslag är orden ”EROTIK”, ”ROMANTIK” och ”FANTASTIK” tryckta i versaler. Ska jag vara ärlig är det kanske inte en pitch som passar mig som handen i handsken. Jag har aldrig varit en fan av erotisk, eller för den delen, romantisk litteratur.

Fast stämmer verkligen det? Är jag bara för pryd för att erkänna motsatsen eller har jag ens gett den typen av böcker en chans? Jag tror inte det. Det där beror uppenbarligen, som med mycket annat, på i vilket sammanhang det presenteras. För i ”Kärlek i maskinernas tid” tycker jag det lämpar sig ypperligt.

När KG Johansson ställer mig frågan om hur virtual reality kan påverka ett passionerat kärleksförhållande i ”Överallt, när som helst, på alla tänkbara sätt”, sitter jag som klistrad med lätt rodnade kinder. När klasskillnader och dystopiska levnadsförhållanden begränsar fortplantning i Anna Jakobsson Lunds ”Skördad” våndas jag. När Love Kölle beskriver en helt galen sexakt i ”Hett begär på Xyldax VII” fnittrar jag gillande.

Det är mycket i Affronts nya novellsamling som tilltalar mig. Som vanligt är det bra klass på berättelserna och de femton författarna visar prov på både fantasi och hantverksskicklighet. Här återfinns dessutom många för mig kända novellförfattare av rang utöver tidigare nämnda som Eva Holmquist, Oskar Källner, Tora Greve och Boel Bermann. Alla levererar de bra och tänkvärda historier. Jag får helt enkelt inse att jag kan uppskatta lite snusk och romantik då och då. Bara det dyker upp ett snajsigt rymdskepp eller lite robotar emellanåt.

Mer om ”Kärlek i maskinernas tid” hos Affront förlag. Köp boken här, här eller här.

Den plötsliga dörren

Den-plötsliga-dörrenDen plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt.

Albertsson kan konsten att lekfullt och fyndigt formulera sina meningar, lyssna bara här:

”Hela byn var nu samlad. En gubbe petade på dem med en pinne, en annan kastade en hård mussla på en av ”ålajävlarna”, en tredje spottade (i motvind, rakt in i sitt skägg) och svor högt att han skulle flå dem med bara händerna och guds hjälp. Det skulle han senare också göra, men gud hjälpte som vanligt inte till utan skickade en epidemi av envisa hemorrojder som sin ställföreträdare”.

Språket är minst sagt fantasifullt. Det bjuds på groteska, snuskiga och märkliga händelser, men likaväl sorgliga och vemodiga diton.

Jag har stött på Sofias noveller tidigare mellan Eskapix pärmar. Hon behärskar också den renodlade skräcken men jag gillar verkligen det potpurri och bredd som uppvisas i Den plötsliga dörren, här ges det fritt spelrum för minsta absurda tanke och det är svårt att inte älska det. Ja, jag måste erkänna att jag blev smått förälskad i denna skruvade, fascinerande samling berättelser.

Näst på tur för Albertsson står ännu en novellsamling som ges ut på Eskapix i sommar kallad – De överflödiga. Mina förväntningar efter detta är givetvis skyhöga.

Köp den Plötsliga dörren här.
Sofia bloggar här och här.