TV – Sida 8

The Flash är snabb även utan trikå

Efter den populära superhjälteserien Arrow drar kabelkanalen The CW igång ytterligare en serie om en trikåklädd brottsbekämpare. The Flash är äntligen här. Fast i ärlighetens är det där med trikå en sanning med modifikation. Dräkterna är materialmässigt mer moderna än så vad gäller båda våra hjältar. Hur som helst. Det här är förbaskat underhållande.

Piloten av The Flash är en händelserik berg-och-dal-bana och skaparna lyckas klämma in en tillfredsställande origin-story, introducera en häftig skurk och bygga upp en intressant ramberättelse. Det må vara aningen snabbt avverkat och hafsigt på sina håll men jag älskade det ändå. Ja, helt ärligt. Jag älskade skiten. Men visst är det töntigt och tramsigt? Utan tvekan.

The Flash är vid en ofrånkomlig jämförelse inte alls lika mörk som Olivers Arrow och Barry är en mer sympatisk karaktär, utan mörka agendor. Sedan känns The Flash mycket mer som en superhjälte. Här sparas det inte på krutet vad gäller specialeffekter. The Flash ”snabbspringarförmåga” återges ständigt och superskurken i avsnittet får också visa upp sin superkraft vid flertalet tillfällen. Det ser för det mesta riktigt bra ut.

Nu ska man inte ropa hej än men jag tycker piloten var överraskande underhållande. Det finns massvis att bygga vidare på och om inte allt ekonomiskt krut lagts på det första avsnittet så kan vi vänta oss en ovanligt påkostad och sevärd superhjälteserie för en gångs skull. Jag gillar Arrow men det här kändes mer klassiskt, nästan matinélikt, superhjälteaktigt. Har vi ens fått chansen tidigare att se något sådant här i tv-form? Jag undrar det.

Trikålös eller inte, efter detta första avsnitt kommer jag hädanefter sitta bänkad när det vankas nya avsnitt. Piloten var lika urbota fånig som makalöst roande. Om du som jag inte räknar med ett dramaturgiskt mästerverk och nöjer dig med kul och bekymmerslöst superhjälteskoj, då fungerar det här alldeles ypperligt. För övrigt! Med lite trix och fix kan du spana in piloten på The CW:s hemsida för serien redan nu. Trailer hittar du nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=BhVO651V5t4

Rapport september 2014

edgeof

Film:
R.I.P.D.
X-Men: Days of Future Past
Godzilla
Edge of Tommorrow
After Earth
Superman: Unbound

TV:
Bojack Horseman

Kortfilm:
Spawn: The recall

Böcker:
Parasitus – Christian Johansson
Borde vara död – Pål Eggert
Rymdvoodoo vid Apachelavinen – Love Kölle
Vargsläkte: Lykanthropos 1 – Caroline L. Jensen

Serieromaner:
The Walking Dead Vol. 1-4
Simons 120 dagar
Locke & Key Vol. 5

Noveller:
Liten på jorden – Magnus Jahnsson
Hungrig skugga – Love Kölle
Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist
Tassar barfota – Frida Andersson Johansson
Sockerkaka – Frida Andersson Johansson
Belätet – Elisabeth Östnäs
Sällskapet – Anna Hansson
Trollbindningen – Christina Nordlander
En del av dig – Anna Wahlgren
Min kropp, ditt tempel – Ida Tellestedt
Steve – Lars Östling

Kommentar:
Trots semestrandet på Kreta hann jag med en hel del i september. Eller kanske just därför. Det var faktiskt under Kreta-vistelsen som jag plöjde igenom de fyra första volymerna av The Walking Dead. Det tackar jag tidningsappen Ztory för. Oerhört beroendeframkallande serie det där, mer om den här på bloggen snart. Detsamma gäller den näst sista volymen av Locke & Key och Simons 120 dagar. Rubbet lästes framför poolen och på stranden under semestern. Locke & Key, fantastisk som vanligt, medan Simons 120 dagar kändes som en fattigare Rocky. Diggar både Specialisterna och Arkiv Samtal av Gärdenfors för övrigt. Det har annars varit en fantastisk bokmånad. Har läst tre jättebra romaner och en skruvad novellsamling, dessutom ett gäng riktigt starka e-noveller på det. Nöjd!

Statistik 2014:
Film: 39
Kortfilm: 7
TV: 28
Böcker: 20
Noveller: 33
Serieromaner: 18
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti

Läget #2

outlander

Böcker
Just nu: Maskinblod 2 och 3
Sci-fi-antologier från Affront Förlag. Har påbörjat tvåan men är inte klar. När trean anlände kändes det som läge för ett litet Maskinblod-maraton.
Snart 1: Drömmarnas Boning – Claes-Magnus Bernson
Science fiction-roman om en forskningsstation i framtiden. Skriven i rapportform om vad som egentligen händer där. Låter intressant! Också från Affront Förlag.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
Denna åkte ner ett par snäpp på prioriteringslistan när det damp ner lite nya recensionsböcker. Men vi kör en repris: En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med …eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Hemlock Grove (säsong 2)
Denna underskattade lilla Netflix-serie. Den andra säsongen började starkt med två solida avsnitt. Det tredje avsnittet hade tyvärr mycket mer b-känsla över sig. Jag hoppas det rycker upp sig igen.
Just nu 2: Outlander
När Ronald D. Moore är inblandad i nåt nytt är jag alltid förväntansfull. Nu är förvisso inte Outlander ett nytt Battlestar Galactica men bra på helt andra premisser. Historisk kostymdrama om en sjuksköterska som slungas tillbaka till 17000-talets Skottland. Hade väntat mig mer inslag av sci-fi i denna men den är riktigt bra ändå. Många starka karaktärer och en välspelande Caitriona Balfe i huvudrollen. Jag gillar! De första avsnitten finns på Viaplay.

Spel
Just nu: Teslagrad
2D-plattformare med kluriga pussel och göttig stämning. Släpptes nyligen på Wii U men finns på PC också. En doldis fler borde upptäcka. Oväntat svårt men i vanlig ordning tillfredsställande när väl polletten trillar ner. Kostar 150 spänn på eShop. Spana in trailer nedan.

Mörkret omger Bojack Horseman

Hade jag slutat titta på Bojack Horseman efter några avsnitt hade jag helt missuppfattat serien. Jag har hört av fler och fler som ger upp efter bara några avsnitt eftersom den är ”för seg” eller ”tråkig”. Och ja, tempot är förhållandevis lågt. Det är inte tal om Simpsons eller Family Guys fart och fläkt här. Bojack Horseman är mer jordnära, mer realistisk, men snubblar ändå över till mer överdrivna händelser emellanåt. Men inte alls på samma nivå som de flesta andra i genren.

Den före detta sitcom-stjärnan Bojack Horseman drivs av sitt extrema självhat och rädslan för att ett falnande kändisskap ska få folk att glömma bort honom. Han är ett praktarsel utan någon som helst skam i kroppen men under ytan finns det ändå en längtan efter att bli omtyckt. Det hela kretsar alltså kring en ovanligt komplex karaktär för att vara en tecknad humorserie.

Grejen är den att det är en Netflix-serie på bästa möjliga sätt. Det är ingenting man upptäcker förrän en bit in när trådarna börjar knytas ihop och säsongens ”story arc” uppenbarar sig. Den är gjord för ”binge-tittande”. Den som förväntar sig klassiska ”veckans tokighet” i varje avsnitt lär bli besviken. Humorn finns där men Bojack Horseman framstår mer som en karaktärsdriven tv-serie några avsnitt in. Där ligger fokuset. Det finns mer substans bakom garven än man först tror och efter ett tag sätter sig skrattet i halsen. Det blir snarare tragiskt och sorgligt. Skratten blandas med ett påtagligt mörker.

Jag tycker verkligen om serieskaparnas försök att göra någonting med mer botten och med mer djup. Karaktärer som utvecklas och som man kan känna för. Gå in med rätt förväntningar och ge serien en chans. Döm inte ut den efter bara några avsnitt. Serien tar god tid på sig att visa upp sig från sin starkaste sida. Jag tyckte det definitivt var värt det.

Rapport augusti 2014

guardians-galaxy-big

Film:
Guardians of the Galaxy
Captain America: The Winter Soldier
The Amazing Spider-Man 2
Riddick

TV:
Vikings Säsong 2

Kortfilm:
Yellow
Tempbot

Böcker:
En man av stil och smak – Anders Fager
Stockholms undergång – Fruktan
Mörkerseende – Epok Förlag
Vackra kyrkor jag besökt – Johannes Pinter (manus/förhandsläsning)

Serieromaner:
Guardians of the Galaxy: Legacy Vol. 1

Noveller:
Husdjur är inte tillåtna på Pärlan – Caroline L. Jensen
Smårå septemberskog – Caroline L. Jensen
Dödsängeln – Lars Rambe

Spel:
The Swapper

Kommentar:
Väldigt kvalitativ läsning denna månad med Stockholms undergång, Mörkerseende och En man av stil och smak. Sensommarens släpp av svensk skräcklitteratur har imponerat och då har jag ändå John Ajvide Lindqvists Himmelstrand och kommande Parasitus av Christian Johansson som pockar på uppmärksamheten i bokhyllan. I övrigt har jag stiftat bekantskap med Guardians of the Galaxy, både i serieform och på vita duken. I båda fallen var det sjukt underhållande möten. Det blev en hel del superhjältar denna månad i form av Captain America: The Winter Soldier och The Amazing Spider-Man 2. Förstnämnda var överraskande bra och en klar förbättring sedan den första filmen om en av Marvels töntigaste superhjältar. Spännande konspirationsaction och en intressantare premiss än att rädda världen för den fyrtiotredje gången i ordningen. Andra filmen om Spindel-mannen var också bra. Aningen tama skurkar och en sämre, hafsigare andra del av filmen, men ändå sevärd utan tvekan. Jag är nyfiken på hur de tar det vidare med tanke på den omvälvande avslutningen.

Statistik 2014:
Film: 33
Kortfilm: 6
TV: 27
Böcker: 16
Noveller: 22
Serieromaner: 12
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli

Sommarbestyr

Knights-of-Sidonia

På måndag går jag på semester och som många andra är jag varje år noga med att planera in min populärkulturkonsumtion in i minsta detalj. Så här ser min uppställning ut i år.

Läsning:
Efter stormen
Tre kortromaner i en samlingsvolym från Mix förlag om vad som händer när ett kärnkraftverk i Sverige skapar förödelse.
Broder själ, syster flamma
Två syskon kämpar mot misär och fattigdom i detta fantasy-verk.
Borde vara död
Skräckroman om hemlösa och underliga väsen.
Locke & Key Vol. 6
Sista delen i Joe Hills mästerliga serieroman om en mystisk herrgård och ett gäng magiska nycklar.

Spela:
Broken Age
Första akten av Double Fines Kickstarter-projekt i peka-och-klicka-stil.
The Wolf Among Us
Har spelat igenom första episoden av fem av denna deckargåta om sagoväsen. Resterande ska avverkas i sommar.

Titta:
Guardians of the Galaxy
Enda inplanerade biobesöket i sommar får bli en film om en skjutglad tvättbjörn, ett pratande träd (nåja) och minst två gröna utomjordingar, bland annat. Förväntar mig skön popcorn-underhållning.
Hemlock Grove (andra säsongen)
Gillade första säsongen trots ojämnheten, hoppas på en stabilare andra säsong.
Knights of Sidonia
Har tjuvkikat på de första avsnitten redan, lovar gott. Mecharobotar, tentakelmonster och rymdstationer.

Jag känner att jag, som varje år, förmodligen tagit mig vatten över huvudet och lär inte hinna avverka hälften, men vad gör väl det? Ambitioner måste man ändå få ha!

Rapport juni 2014

Octodad-Dadliest-Catch

Film:
Robocop (BR)
Enders Game (BR)
The Hunger Games: Catching Fire (Film2Home)
Skyfall (Netflix)

TV:
Silicon Valley Säsong 1 (HBO)
Orphan Black Säsong 1 (Netflix/HBO)
Derek Säsong 1 (Netflix)
Derek Säsong 2 (Netflix)
Game of Thrones Säsong 4 (HBO)
Fargo (HBO)
Bravest Warriors Säsong 1 och 2 (Youtube)
Penny Dreadful (HBO)

Kortfilm:
The Gate
Drakar och demoner: Tronländaren

Böcker:
Den plötsliga dörren – Sofia Albertsson
Nere på Flower och Dean Street – Jenny lundin
Hafgufa – CH Wahlund
Isolataopia – CH Wahlund

Noveller:
Den första kvinnan – Susanne Samuelsson
Att använda tiden väl – Lars Östling
Saltus – Finn Cederberg

Spel:
Mario Kart 8
Octodad: Dadliest Catch

Kommentar:
En månad där flera fantastiska tv-seriesäsonger avslutades. Game of Thrones (bästa säsongen hittills!), Fargo (sjukt tajt hela vägen!) och Penny Dreadful (en del avsnitt var mästerliga!). Faktum är att alla serier jag avslutade denna månaden höll hög klass, och det var en del minst sagt! Det blev också en produktiv bok- och novellläsarmånad, det märks att sommaren är här på lite olika sätt. Jag brukar alltid läsa mer på sommaren, samtidigt har ju inte vädret på riktigt lyft än, men det verkar uppenbarligen inte spela någon roll vad gäller min lästradition. Nytolkningen av Robocop var överraskande kompetent om än inte i originalets klass, Enders Game sög röv och Skyfall var sådär, men Catching Fire var snäppet bättre än första Hunger games-rullen och helt klart sevärd. Tipsar också gärna om Octodad: Dadliest Catch till PS4 – gulligt, finurligt och lagom långt.

Statistik 2014:
Film: 25
Kortfilm: 4
TV: 23
Böcker: 8
Noveller: 12
Serieromaner: 11
Spel: 7

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj

Äventyrsdags i rymden

Jag må vara sist på bollen på denna men måste ändå klottra ner ett par meningar om den. Bravest Warriors alltså! Det är inte ofta jag kan skryta med att jag har ”binge-tittat” på två hela säsonger i följd, men så blev fallet med Pendleton Wards nät-serie. Det är alltså den skäggiga skaparen av Adventure Time – flitigt förekommande här hemma, både för egen räkning men också den äldsta sonens – som krafsat ihop en charmig liten sak kallad Bravest Warriors.

Serien påminner mycket om nyss nämnda Adventure Time men Bravest Warriors utspelar sig i sci-fi-miljö och är aningen mer vuxen i sin framtoning. Avsnitten ligger någonstans mellan 5-7 minuter, vilket förklarar mitt sträckkollande, de två säsonger som är släppta kan avverkas på cirka två och en halv timme. Först kändes den rätt menlös men utan tvekan ändå underhållande. Hänger man i tycker jag den växer och snart vävs avsnitt ihop och bildar en rätt omfattande handling med fokus på bland annat tidsresande. Sen att serien har den mest snutteputtegulliga bikaraktären någonsin i Catbug kan man inte bortse ifrån. Bedårande liten sak det där.

Rubbet finns på Youtube!

Tack för tipset BreeElla!

Nytt på tv-horisonten

Just nu svämmar det över av tv-nyheter när de stora amerikanska kanalerna spikar sina tablåer för hösten men också när nästa års inköp visas upp.

Här är några som jag ser fram emot lite extra mycket.

http://www.youtube.com/watch?v=uPE2oBnzROY
Constantine

Bygger på serietidningen Hellblazer och är en helt ny tolkning av karaktären Constantine. Själv gillade jag Keanu Reeves-filmen från 2005, men av seriefansen är den tydligen rejält bespottad. Kan bli aningen tarvlig är känslan men kampen mellan himmel och helvete, med en nypa demoner och monster, är för mig personligen ett upplägg som nästan alltid går hem. Ska genast sätta tänderna i Hellblazer-seriens första volym som legat och vilat här hemma sedan ett tag.

Gotham

Fullt fokus på poliskonstapel Gordon och mindre fokus på allas vår favvo-fladdermus. I Gotham går origin-handlingen om Batman långt tillbaka i tiden. Bruce Wayne är en liten pojkvasker, Gordon har ännu inte odlat en mustig mustasch och skurkar som Gåtan, Catwoman och Pingvinen har ännu inte blommat ut som de genomruttna bovar vi känner igen dem som idag. Är rädd för att det mynnar ut i en glättig ungdomssåpa men jag har gärna fel. Trailern ser lite lagom ”gritty” ut i alla fall.

http://www.youtube.com/watch?v=2z-b3Nw6Znw
Wayward Pines

Efter ett gäng rejäla filmfloppar ger sig M. Night Shaymalan in i kampen om tv-tittarna. Här osar det starkt av Twin Peaks och inte mig emot! Matt Dillon och Juliette Lewis är värvade som extra dragplåster och den första trailern vittnar om mängder med mystik, underliga karaktärer och småstadskänsla. Jag håller tummarna för att Shaymalan hittar tillbaka till fornstora dagar (Jo, alla haters, han har faktiskt gjort bra film efter Sjätte sinnet). Varning för spoilerkänsliga, trailern är tämligen avslöjande.

Annat att ha förhoppningar på:
The Whispers – Producerad av Steven Spielberg. Barn kommunicerar med spöken. Kan bli nåt. Eller inte.
The Last Man on Earth – Upplägget är lite förvånande precis detsamma som seriens titel. Intressant premiss men håller det för en hel serie?
Agent Carter – Ny Marvel-serie om Peggy Carter. Blir här mer än Captain Americas kärleksintresse och jobbar för Iron Mans farsa som hemlig agent under 40-talet. Fet matinéaction eller plojig sörja?

Sen tidigare känner vi till några andra lovande sommar och höstpremiärer som The Strain, The Leftovers, Sense8 och The Flash.

Ett postapokalyptiskt Flugornas herre

http://www.youtube.com/watch?v=DM_2LwEtgkg

”Okej, det här sög men jag måste ändå se ett avsnitt till…”

Så känner jag för The 100, The CW:s senaste ungdomsdrama. Det är så glättigt och tramsigt, men trots det svårt att sluta titta på.

Premissen är ju bara så vansinnigt tilltalande, hör här: Jorden är sedan cirka 100 år tillbaka övergiven efter att ha blivit misshandlad av kärnvapen, människan har flyttat ut i rymden och är numera bosatt på en rymdstation som ligger i omloppsbana runt planeten. För att resurserna ska räcka till för den lilla del av mänskligheten som finns kvar är man tvungen att hålla stationens invånarantal så minimal som möjligt, därför straffas alla som begår minsta futtiga brott omedelbart med döden, om man är över 18 år. Dessvärre räcker inte ens dessa radikala handlingar längre och de 100 ungdomsbrottslingar som sitter inspärrade i väntan på att fylla 18 skickas ner till den, vad man eventuellt antar, radioaktiva före detta hemvisten, både för att öka på livstiden för de människor som är kvar på rymdstationen men också som mänsklighetens sista hopp. Är Jorden numera beboelig efter alla dessa år eller kommer varenda en av dem dö av strålningsskador eller utsättas för andra faror?

Så fett upplägg! Dessutom älskar jag greppet med två perspektiv. Ett som synar desperationen uppe på rymdbasen där tillgångarna krymper och där makthavarna gör allt för att följa de dystopiska lagarna, och det andra perspektivet som följer de upproriska ungdomarna på en numera postapokalyptisk Jord. Sen kan man klaga på de stereotypa karaktärerna, träigt manus och överdrivet snygga tonåringar (som trots att de har hamnat på en sönderbombad planet verkar ha gott om smink och hårgelé för att ständigt se fina ut). Det är lättsmält skräp-tv i ordets rätta bemärkelse.

Men det är också en serie som ställer stora frågor om överlevnad och mänsklighet, jag finner definitivt substans bakom den slaskiga ytan. Vad händer när resurserna tar slut? Hur påverkas vi och vilka beslut kommer vi fatta för att överleva? Det är svindlande tankar och The 100:s tolkning är lika fascinerande som det är tarvligt, men jag är helt okej med det.