The Flash är snabb även utan trikå

The-Flash-CW-fall-2014-Grant-Gustin

Efter den populära superhjälteserien Arrow drar kabelkanalen The CW igång ytterligare en serie om en trikåklädd brottsbekämpare. The Flash är äntligen här. Fast i ärlighetens är det där med trikå en sanning med modifikation. Dräkterna är materialmässigt mer moderna än så vad gäller båda våra hjältar. Hur som helst. Det här är förbaskat underhållande.

Piloten av The Flash är en händelserik berg-och-dal-bana och skaparna lyckas klämma in en tillfredsställande origin-story, introducera en häftig skurk och bygga upp en intressant ramberättelse. Det må vara aningen snabbt avverkat och hafsigt på sina håll men jag älskade det ändå. Ja, helt ärligt. Jag älskade skiten. Men visst är det töntigt och tramsigt? Utan tvekan.

The Flash är vid en ofrånkomlig jämförelse inte alls lika mörk som Olivers Arrow och Barry är en mer sympatisk karaktär, utan mörka agendor. Sedan känns The Flash mycket mer som en superhjälte. Här sparas det inte på krutet vad gäller specialeffekter. The Flash ”snabbspringarförmåga” återges ständigt och superskurken i avsnittet får också visa upp sin superkraft vid flertalet tillfällen. Det ser för det mesta riktigt bra ut.

Nu ska man inte ropa hej än men jag tycker piloten var överraskande underhållande. Det finns massvis att bygga vidare på och om inte allt ekonomiskt krut lagts på det första avsnittet så kan vi vänta oss en ovanligt påkostad och sevärd superhjälteserie för en gångs skull. Jag gillar Arrow men det här kändes mer klassiskt, nästan matinélikt, superhjälteaktigt. Har vi ens fått chansen tidigare att se något sådant här i tv-form? Jag undrar det.

Trikålös eller inte, efter detta första avsnitt kommer jag hädanefter sitta bänkad när det vankas nya avsnitt. Piloten var lika urbota fånig som makalöst roande. Om du som jag inte räknar med ett dramaturgiskt mästerverk och nöjer dig med kul och bekymmerslöst superhjälteskoj, då fungerar det här alldeles ypperligt. För övrigt! Med lite trix och fix kan du spana in piloten på The CW:s hemsida för serien redan nu. Trailer hittar du nedan.

https://www.youtube.com/watch?v=BhVO651V5t4

Rapport september 2014

edgeof

Film:
R.I.P.D.
X-Men: Days of Future Past
Godzilla
Edge of Tommorrow
After Earth
Superman: Unbound

TV:
Bojack Horseman

Kortfilm:
Spawn: The recall

Böcker:
Parasitus – Christian Johansson
Borde vara död – Pål Eggert
Rymdvoodoo vid Apachelavinen – Love Kölle
Vargsläkte: Lykanthropos 1 – Caroline L. Jensen

Serieromaner:
The Walking Dead Vol. 1-4
Simons 120 dagar
Locke & Key Vol. 5

Noveller:
Liten på jorden – Magnus Jahnsson
Hungrig skugga – Love Kölle

Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist
Tassar barfota – Frida Andersson Johansson
Sockerkaka – Frida Andersson Johansson
Belätet – Elisabeth Östnäs
Sällskapet – Anna Hansson

Trollbindningen – Christina Nordlander
En del av dig – Anna Wahlgren
Min kropp, ditt tempel – Ida Tellestedt
Steve – Lars Östling

Kommentar:
Trots semestrandet på Kreta hann jag med en hel del i september. Eller kanske just därför. Det var faktiskt under Kreta-vistelsen som jag plöjde igenom de fyra första volymerna av The Walking Dead. Det tackar jag tidningsappen Ztory för. Oerhört beroendeframkallande serie det där, mer om den här på bloggen snart. Detsamma gäller den näst sista volymen av Locke & Key och Simons 120 dagar. Rubbet lästes framför poolen och på stranden under semestern. Locke & Key, fantastisk som vanligt, medan Simons 120 dagar kändes som en fattigare Rocky. Diggar både Specialisterna och Arkiv Samtal av Gärdenfors för övrigt. Det har annars varit en fantastisk bokmånad. Har läst tre jättebra romaner och en skruvad novellsamling, dessutom ett gäng riktigt starka e-noveller på det. Nöjd!

Statistik 2014:
Film: 39
Kortfilm: 7
TV: 28
Böcker: 20
Noveller: 33
Serieromaner: 18
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti

Ett knippe filmer

X-Men-Days-Of-Future-Past-2014-Retina-Wallpaper

R.I.P.D.
Förväntade mig underhållning i stil med ett lite kackigare Men in black. Fick en enorm mängd mer ”kackighet” än jag bad om. Inte ens Jeff Bridges kan rädda den här skräpkavalkaden. Hafsig, ogenomtänkt manus och tråkig humor som främst består av trötta sexistiska skämt. Se inte!

X-Men: Days of Future Past
Hygglig fortsättning på X-Men-sagan i klass med förra filmen. Saknade dock finess vad gäller tidsresandet. Fantastiskt skönt att återse Ian McKellen och Patrick Stewart i sina roller. På det stora hela, bra mutantunderhållning utan omvälvande överraskningar.

Godzilla
Helt okej monsterrulle. Hade rätt låga förväntningar på denna, kändes som den åtminstone infriade dessa. Sevärd men inte fantastisk på nåt sätt. En del rätt feta scener men på tok för tråkiga karaktärer jag inte orkade bry mig om.

Edge of Tommorow
Den här gillade jag. Tom Cruise slåss mot utomjordingar i framtiden. Igen. Kruxet den här gången är att han har fastnat i en tidsloop, stackarn. Lite som Måndag hela veckan med aliens. Är förtjust i den här typen av konceptfilmer med tidsmanipulation och sci-fi-inslag. Den håller inte riktigt hela vägen men den första timmen är riktigt bra. Bör ses.

After Earth
M. Night Shyamalans senaste har fått utstå kalkonstämplar och massivt med negativ kritik. Tyckte inte den var så dålig faktiskt. Rätt hyfsad sci-fi-rulle och ändå ett par snäpp bättre än superfiaskot som var Avatar: The Last Airbender. Där kan vi snacka usel film. Den här gick i alla fall att se utan att skämmas ihjäl trots Smith-ungens ständigt pubertala uppträdande.

Superman: Unbound
Hittade denna animerade film på Netflix och tryckte igång den på vinst och förlust. Ingen höjdare och inget jag egentligen rekommenderar. Se hellre de två delarna med The Dark Knight Returns på tjänsten istället om du vill ha bra tecknad superhjälteunderhållning.

Läget #2

outlander

Böcker
Just nu: Maskinblod 2 och 3
Sci-fi-antologier från Affront Förlag. Har påbörjat tvåan men är inte klar. När trean anlände kändes det som läge för ett litet Maskinblod-maraton.
Snart 1: Drömmarnas Boning – Claes-Magnus Bernson
Science fiction-roman om en forskningsstation i framtiden. Skriven i rapportform om vad som egentligen händer där. Låter intressant! Också från Affront Förlag.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
Denna åkte ner ett par snäpp på prioriteringslistan när det damp ner lite nya recensionsböcker. Men vi kör en repris: En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med …eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Hemlock Grove (säsong 2)
Denna underskattade lilla Netflix-serie. Den andra säsongen började starkt med två solida avsnitt. Det tredje avsnittet hade tyvärr mycket mer b-känsla över sig. Jag hoppas det rycker upp sig igen.
Just nu 2: Outlander
När Ronald D. Moore är inblandad i nåt nytt är jag alltid förväntansfull. Nu är förvisso inte Outlander ett nytt Battlestar Galactica men bra på helt andra premisser. Historisk kostymdrama om en sjuksköterska som slungas tillbaka till 17000-talets Skottland. Hade väntat mig mer inslag av sci-fi i denna men den är riktigt bra ändå. Många starka karaktärer och en välspelande Caitriona Balfe i huvudrollen. Jag gillar! De första avsnitten finns på Viaplay.

Spel
Just nu: Teslagrad
2D-plattformare med kluriga pussel och göttig stämning. Släpptes nyligen på Wii U men finns på PC också. En doldis fler borde upptäcka. Oväntat svårt men i vanlig ordning tillfredsställande när väl polletten trillar ner. Kostar 150 spänn på eShop. Spana in trailer nedan.

Hej då Sverige!

Jajamän! Nu drar jag till varmare breddgrader. På söndag ger sig nämligen hela familjen av till Kreta. Woho!

Det där med packningen då? Jo, det artar sig. Viaplay har en grymt bra nedladdningsfunktion så jag har fyllt upp våra surfplattor med filmer. Mest för barnens skull. För egen del blir det åtminstone Django Unchained någon gång under semestervistelsen. Böckerna går det lite si och så med. Kampen står mellan dessa just nu, men känns onödigt att ta med sig allihop.

semesterböcker

Det lutar åt att jag skippar Doktor Joseph och Udda verklighet tills vidare. Maskinblod-böckerna vill jag verkligen plöja igenom nu. Trean anlände häromdan (tack till Affront!) och tvåan har jag haft stående i bokhyllan på tok för länge. Huset vid avgrunden av William Hope Hodgson har jag hört mycket gott om och på tiden att jag tar mig an något äldre. Den leende vännen och Drömmarnas boning känns behagligt korta och kan lämpa sig bra under resan. Vi får se. Det där med att välja ut reselektyr är svåra grejer!

Bloggen kommer att puttra på i vanlig ordning även när jag är borta. Jag har åtminstone ett par tidsinställda inlägg som kommer att dyka upp under de kommande dagarna. Vi hörs på riktigt igen om cirka en vecka. Hej så länge!

Mörkret omger Bojack Horseman

Hade jag slutat titta på Bojack Horseman efter några avsnitt hade jag helt missuppfattat serien. Jag har hört av fler och fler som ger upp efter bara några avsnitt eftersom den är ”för seg” eller ”tråkig”. Och ja, tempot är förhållandevis lågt. Det är inte tal om Simpsons eller Family Guys fart och fläkt här. Bojack Horseman är mer jordnära, mer realistisk, men snubblar ändå över till mer överdrivna händelser emellanåt. Men inte alls på samma nivå som de flesta andra i genren.

Den före detta sitcom-stjärnan Bojack Horseman drivs av sitt extrema självhat och rädslan för att ett falnande kändisskap ska få folk att glömma bort honom. Han är ett praktarsel utan någon som helst skam i kroppen men under ytan finns det ändå en längtan efter att bli omtyckt. Det hela kretsar alltså kring en ovanligt komplex karaktär för att vara en tecknad humorserie.

Grejen är den att det är en Netflix-serie på bästa möjliga sätt. Det är ingenting man upptäcker förrän en bit in när trådarna börjar knytas ihop och säsongens ”story arc” uppenbarar sig. Den är gjord för ”binge-tittande”. Den som förväntar sig klassiska ”veckans tokighet” i varje avsnitt lär bli besviken. Humorn finns där men Bojack Horseman framstår mer som en karaktärsdriven tv-serie några avsnitt in. Där ligger fokuset. Det finns mer substans bakom garven än man först tror och efter ett tag sätter sig skrattet i halsen. Det blir snarare tragiskt och sorgligt. Skratten blandas med ett påtagligt mörker.

Jag tycker verkligen om serieskaparnas försök att göra någonting med mer botten och med mer djup. Karaktärer som utvecklas och som man kan känna för. Gå in med rätt förväntningar och ge serien en chans. Döm inte ut den efter bara några avsnitt. Serien tar god tid på sig att visa upp sig från sin starkaste sida. Jag tyckte det definitivt var värt det.

Läget

bojack-image

Böcker
Just nu: Parasitus – Christian Johansson
Har ”mörkerpeppat” på denna redan. Ett blogginlägg dyker upp inom kort.
Snart 1: Borde vara död – Pål Eggert
Skitig folktroskräck i Göteborg. Har längtat efter att läsa en hel roman av Pål länge. Hans noveller är guld.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med…eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Bojack Horseman
Netflix första egna animerade serie för vuxna. Långsammare än det mesta i genren men med intressant karaktärsutveckling.
Just nu 2: Dominion
Dystopisk sci-fi med änglar. Ostigt men underhållande. Spännande koncept.
Snart: Hemlock Grove (säsong 2)
Härligt mystisk första säsong. Ojämnt tempo dock. Håller tummarna för att den skumma stämningen är intakt i säsong två.

Spel
Just nu: Rouge Legacy
Pixlig rougelike (duh!). Lika frustrerande svårt som beroendeframkallande.
Snart: The Walking Dead S02E02
Nu är alla episoder ute och dags att sätta tänderna i denna säsong på riktigt. Första delen lovade gott.

Rapport augusti 2014

guardians-galaxy-big

Film:
Guardians of the Galaxy
Captain America: The Winter Soldier
The Amazing Spider-Man 2
Riddick

TV:
Vikings Säsong 2

Kortfilm:
Yellow
Tempbot

Böcker:
En man av stil och smak – Anders Fager
Stockholms undergång – Fruktan
Mörkerseende – Epok Förlag
Vackra kyrkor jag besökt – Johannes Pinter (manus/förhandsläsning)

Serieromaner:
Guardians of the Galaxy: Legacy Vol. 1

Noveller:
Husdjur är inte tillåtna på Pärlan – Caroline L. Jensen
Smårå septemberskog – Caroline L. Jensen
Dödsängeln – Lars Rambe

Spel:
The Swapper

Kommentar:
Väldigt kvalitativ läsning denna månad med Stockholms undergång, Mörkerseende och En man av stil och smak. Sensommarens släpp av svensk skräcklitteratur har imponerat och då har jag ändå John Ajvide Lindqvists Himmelstrand och kommande Parasitus av Christian Johansson som pockar på uppmärksamheten i bokhyllan. I övrigt har jag stiftat bekantskap med Guardians of the Galaxy, både i serieform och på vita duken. I båda fallen var det sjukt underhållande möten. Det blev en hel del superhjältar denna månad i form av Captain America: The Winter Soldier och The Amazing Spider-Man 2. Förstnämnda var överraskande bra och en klar förbättring sedan den första filmen om en av Marvels töntigaste superhjältar. Spännande konspirationsaction och en intressantare premiss än att rädda världen för den fyrtiotredje gången i ordningen. Andra filmen om Spindel-mannen var också bra. Aningen tama skurkar och en sämre, hafsigare andra del av filmen, men ändå sevärd utan tvekan. Jag är nyfiken på hur de tar det vidare med tanke på den omvälvande avslutningen.

Statistik 2014:
Film: 33
Kortfilm: 6
TV: 27
Böcker: 16
Noveller: 22
Serieromaner: 12
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli

En skjutglad tvättbjörn och ett fåordigt träd

gotg

OBS! Texten innehåller milda spoilers om du inte vet ett smack om Thanos.

Igår var jag på min första ensambio någonsin. Jag var där helt på egen hand med andra ord. Det var en intressant upplevelse. Till en början tyckte jag det var rätt skönt, fullt fokus på filmen liksom. Lite egentid. Sen insåg jag att jag var där på Guardians of the Galaxy, en film som många betraktar är för en yngre publik, och det kryllade av dem. Det babblades i mobiler, filmrepliker härmades, det tjoades och prasslades. Hela filmen igenom. 90% av biobesökarna var mellan 10-16 år och jag har uppenbarligen glömt av hur störig man kan vara i den åldern.

Filmen då? Jovars. Den var urfånig, förutsägbar men samtidigt fantastiskt underhållande. Nu har jag bara läst det första numret av Legacy-serien (kommer upp en text om hela första volymen så fort jag är klar) men jag tycker att karaktärerna sitter som en smäck. Chris Pratt är klockren som Star-Lord, Bradley Cooper gör Rockets röst med bravur och både Drax och Gamora såg ut och kändes som i serien. Coolt att få se mer av Thanos efter det lilla inhoppet i Avengers-rullen och jag gillade att de plockat in Ronan som huvudskurk, såg faktiskt nyss ett avsnitt av tecknade Avengers där han medverkade. Däremot var deras agendor lite väl luddiga. För oss som läst serier med Thanos vet ju att ”The Infinity Stones” behövs för att göra ”Infinity Gauntlet” komplett och låter honom därefter styra över hela universum. Här framkom det inte riktigt vad de var ute efter, någon av dem. Men jag är okej med det. Att Marvel-skurkar är onda och maktgalna, det vet vi vid det här laget.

Jag älskade Super och hade därför höga förhoppningar på James Gunn som regissör och jag tycker han gör ett förträffligt jobb. Den var dessutom oväntat rolig. En del av skämten var visserligen aningen fjantiga, med lite kiss och bajs-känsla över sig, men jag kom på mig själv med att fnissa lite här och var. Det mesta var roande. Sen är tempot helt vansinnigt emellanåt. Det händer saker precis hela tiden och det är få gånger man får hämta andan ordentligt, men inte mig emot. Det är verkligen en popcornrulle i precis rätt bemärkelse. Spektakulära actionsekvenser, massvis med humor och störtsköna karaktärer. Precis som förväntat.

Jag är dessutom enormt nyfiken på att få se hur de tänker knyta ihop denna med kommande Avengers-filmer. Att Thanos återkommer även här bådar gott inför en superfet crossover i framtiden. Jag tror inte det sker redan i Avengers 2, då Ultron redan etablerats som huvudskurk, men i en eventuell tredje film. Ja, varför inte? Känns långt ifrån omöjligt. Som Marvel-nörd slickar jag mig redan entusiastiskt om munnen…

Rapport juli 2014

Justice-League-The-Flashpoint-Paradox

Film:
Dallas Buyers Club
Draktränaren 2
Hjärtan i Atlantis
Justice League: Operation Flashpoint

TV:
Spartacus Säsong 1
Continuum Säsong 3
Knights of Sidonia Säsong 1

Böcker:
Ödeland – Eva Holmquist
Efter stormen: Om du behöver mig – Solja Krapu
Efter stormen: Den mörka fläcken – Johan Ring
Efter stormen: Slukhål – Caroline L. Jensen

Den elaka vikarien – Anders Fager och Daniel Thollin

Noveller:
Tills tiden skiljer oss åt – Oskar Källner
Svart rabarber – Carl Ahlström
Föroreningar – Christina Nordlander
Midsommarblomster – Eira A. Ekre
Deadline – Eira A. Ekre
Bortom Brahms – Caroline L. Jensen
Mannerskiölds herrgård – Oskar Källner

Kommentar:
Semestern är slut för den här gången och även om jag hann med att bygga en liten altan, en brygga och skyffla ut nio ton sand i sommarstugan blev det lite annat också. Några saker bockades av på min sommarbestyr-lista och som väntat blev det en del läsande. Mer av den varan blir det i augusti, har fått hem ett par riktigt efterlängtade böcker de senaste dagarna. I morgon kväll vankas det The Guardians of the Galaxy. Pepp!

Statistik 2014:
Film: 29
Kortfilm: 4
TV: 26
Böcker: 12
Noveller: 19
Serieromaner: 11
Spel: 7

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni