Huset vid avgrunden

husetDet är svårt att förhålla sig till skräck från förr. Med William Hope Hodgsons ”Huset vid avgrunden” från 1909, eller ”The house on the borderland” som originaltiteln lyder, hade jag målat upp en bild av en rätt urflippad historia. Den är av många ansedd som en klassiker och sägs ha influerat H. P. Lovecraft i sitt författande.

Det utlovades intergalaktisk skräck och svinmonster. Och absolut, det fick jag. Tyvärr kändes den trots det rätt tam och de få skräckinslagen mest tramsiga. Jag kan definitivt tänka mig att det en gång var ett verk skräckfantaster högljutt hyllade och än idag är det en fantasifull historia. Som en historielektion kan den ändå ha visst värde, men som ett verk på egna ben övertygar den inte längre, tyvärr.

Hej då Sverige!

Jajamän! Nu drar jag till varmare breddgrader. På söndag ger sig nämligen hela familjen av till Kreta. Woho!

Det där med packningen då? Jo, det artar sig. Viaplay har en grymt bra nedladdningsfunktion så jag har fyllt upp våra surfplattor med filmer. Mest för barnens skull. För egen del blir det åtminstone Django Unchained någon gång under semestervistelsen. Böckerna går det lite si och så med. Kampen står mellan dessa just nu, men känns onödigt att ta med sig allihop.

semesterböcker

Det lutar åt att jag skippar Doktor Joseph och Udda verklighet tills vidare. Maskinblod-böckerna vill jag verkligen plöja igenom nu. Trean anlände häromdan (tack till Affront!) och tvåan har jag haft stående i bokhyllan på tok för länge. Huset vid avgrunden av William Hope Hodgson har jag hört mycket gott om och på tiden att jag tar mig an något äldre. Den leende vännen och Drömmarnas boning känns behagligt korta och kan lämpa sig bra under resan. Vi får se. Det där med att välja ut reselektyr är svåra grejer!

Bloggen kommer att puttra på i vanlig ordning även när jag är borta. Jag har åtminstone ett par tidsinställda inlägg som kommer att dyka upp under de kommande dagarna. Vi hörs på riktigt igen om cirka en vecka. Hej så länge!