Det är svårt att förhålla sig till skräck från förr. Med William Hope Hodgsons ”Huset vid avgrunden” från 1909, eller ”The house on the borderland” som originaltiteln lyder, hade jag målat upp en bild av en rätt urflippad historia. Den är av många ansedd som en klassiker och sägs ha influerat H. P. Lovecraft i sitt författande.

Det utlovades intergalaktisk skräck och svinmonster. Och absolut, det fick jag. Tyvärr kändes den trots det rätt tam och de få skräckinslagen mest tramsiga. Jag kan definitivt tänka mig att det en gång var ett verk skräckfantaster högljutt hyllade och än idag är det en fantasifull historia. Som en historielektion kan den ändå ha visst värde, men som ett verk på egna ben övertygar den inte längre, tyvärr.