Rapport februari 2015

firefly-serenity-crew

Film:
Frankenweenie
Big Hero 6

TV:
Brooklyn Nine-Nine Säsong 1
Firefly
Agent Carter

Böcker:
Odd och frostjättarna – Neil Gaiman
Huset vid avgrunden – William Hope Hodgson
Gränsland – Johan Ring
Stjärnklart – Lars Wilderäng

Noveller:
Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet – Mohamed Omar
??? – Frida Andersson Johansson

Kommentar:
I vanlig ordning så kommer lite omdömen av sånt jag inte hunnit blogga om i denna månadssammanfattning.
Film: Frankenweenie var överskattad och menlös, somnade två gånger under filmens gång. Big Hero 6 må vara förutsägbar men jag tyckte den var underhållande och min 8-åring älskade den. Roboten Baymax är den skönaste Pixar-figuren jag sett på mycket länge.
TV: Såg om Firefly, fortfarande en apbra sci-fi-serie. Ska se om Serenity i veckan. Agent Carter började starkt men gick ner sig lite i slutet. Härligt med en stark kvinnlig hjältekaraktär i en Marvel-produktion. Hoppas på en andra säsong. Brooklyn Nine-Nine är avkopplande trams-tv. Perfekt när man är på det humöret.
Bok: Har introducerat Neil Gaiman för min 8-åring. Odd och frostjättarna handlar om gudarna från den nordiska mytologin och den finurliga pojken Odd. En charmig liten sak och en bra introduktion.

Statistik 2015:
Film: 9
Kortfilm: 0
TV: 4
Böcker: 7
Noveller: 3
Serieromaner: 0
Spel: 1

Tidigare rapporter 2015:
Januari

Huset vid avgrunden

husetDet är svårt att förhålla sig till skräck från förr. Med William Hope Hodgsons ”Huset vid avgrunden” från 1909, eller ”The house on the borderland” som originaltiteln lyder, hade jag målat upp en bild av en rätt urflippad historia. Den är av många ansedd som en klassiker och sägs ha influerat H. P. Lovecraft i sitt författande.

Det utlovades intergalaktisk skräck och svinmonster. Och absolut, det fick jag. Tyvärr kändes den trots det rätt tam och de få skräckinslagen mest tramsiga. Jag kan definitivt tänka mig att det en gång var ett verk skräckfantaster högljutt hyllade och än idag är det en fantasifull historia. Som en historielektion kan den ändå ha visst värde, men som ett verk på egna ben övertygar den inte längre, tyvärr.