Mohamed Omar satsar hårt på sin karaktär Professor Frans och det gör han alldeles rätt i. Jag har tidigare bloggat om den Sherlock Holmes-liknande figuren. Debuten Professor Frans och det stulna gudahuvudet gav mersmak. Då som novell, därefter har han dykt upp i lite längre format i Professor Frans och den sista Sturen.
Necronomicon i Upsala är det tredje äventyret men det första som anammar serietidningsformatet. Den nya formen passar den skarpsinniga hjälten ypperligt. Tecknaren Rickard Fornstedt har en enkel men tydlig stil. Det är lätt att hålla isär karaktärer och platser. Inga mästerverk till bildrutor men det fungerar fint.
Professor Frans är enligt författarens egen utsago starkt influerad av Arthur Conan Doyles kända karaktär och det märks verkligen men det finns även Lovecraftianska inslag i berättelserna. I denna senaste skröna är det tydligare än någonsin, inte minst med titeln i åtanke, men också innehållsmässigt.
Influenserna lyser som sagt igenom och det fiktiva Uppsala (här stavas det med ett ”p”) rymmer mysterier och gåtor i överflöd. Omar levererar återigen ett klassiskt äventyr med hög igenkänningsfaktor. Det känns som att återse en gammal bekant trots nytt format och utseende. Det är är hemtamt, behagligt och angenämt.
Läs mer om serien och hur du skaffar den på Mohamed Omars blogg.
”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”, smaka på den titeln. Det här är det första äventyret i något som författaren Mohamed Omar kallar en ”pulp fiction-serie”. Berättelsen är kort och skickades till mig i form av ett häfte på drygt 20 sidor. Omslaget etablerar stämningen direkt och är finfint illustrerad av serietecknaren Olov Redmalm.