Andra delen i vår Lovecraftspecial. Vi pratar om hur vi stötte på Lovecraft för första gången och fokuserar sedan på hans verk och person. Vad är det egentligen som lockar med hans mytologi, och kan han egentligen räknas till de stora mästarna? Till denna gång har vi sett dokumentären Fear of the Unknown och filmerna Re-animator (1985) och Cthulhu (2005).
Mer på hemsidan.
”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”, smaka på den titeln. Det här är det första äventyret i något som författaren Mohamed Omar kallar en ”pulp fiction-serie”. Berättelsen är kort och skickades till mig i form av ett häfte på drygt 20 sidor. Omslaget etablerar stämningen direkt och är finfint illustrerad av serietecknaren Olov Redmalm.
Omar gör ingen hemlighet i att inspirationskällor som H. P. Lovecraft och Conan Doyle har influerat honom i arbetet med denna första novell om detektiven och professorn Frans Stenberg. I likhet med Sherlock Holmes är han en excentriker och en anmärkningsvärd klipsk person som dessutom har en medhjälpare vid sin sida. Det hela utspelar sig i Uppsala och även om jag inte har någon som helst kännedom om staden märks det att Omar är mån om att skapa en hög igenkänningsfaktor för dem som har bättre koll.
Jag är väldigt förtjust i konceptet. Man kan hävda att stölderna från Doyles kända karaktär är på tok för många men jag tycker bara det är charmigt. Ja, Charmigt, det är ett ord jag tycker lämpar sig väl för att beskriva vad jag tycker om ”Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet”. Det är en behaglig, lättsmält men mycket roande mordhistoria. Klassisk men med stort fokus på Uppsala som universitetsstad och med stor berättarglädje. Jag läser gärna fler noveller om Frans Stenberg i framtiden.
Novellen ges ut av Aguéli förlag och Mohamed Omars blogg hittar du här.
