Inga fler resor i tiden för Continuum

continuum-continuum

Ännu en gammal trotjänare kastar in handduken. Continuum fick fyra säsonger, alla fyra med olika ansikten, men nu är det över. Tyvärr är inte den fjärde och sista säsongen den bästa, men ändå en värdig avslutning som paradoxalt nog inte kändes korthuggen och stressad trots det förkortade spelrummet på endast sex avsnitt. Snarare tvärtom. Första avsnittet etablerade säsongens plot, medan efterföljande fyra mest trampade vatten med några karaktärsavlivningar som undantag, innan allt ställdes på sin spets i den stora finalen.

Spoilers ahead! Läs vidare på egen risk.

Fortsätt läsa ”Inga fler resor i tiden för Continuum”

Rapport juli 2014

Justice-League-The-Flashpoint-Paradox

Film:
Dallas Buyers Club
Draktränaren 2
Hjärtan i Atlantis
Justice League: Operation Flashpoint

TV:
Spartacus Säsong 1
Continuum Säsong 3
Knights of Sidonia Säsong 1

Böcker:
Ödeland – Eva Holmquist
Efter stormen: Om du behöver mig – Solja Krapu
Efter stormen: Den mörka fläcken – Johan Ring
Efter stormen: Slukhål – Caroline L. Jensen

Den elaka vikarien – Anders Fager och Daniel Thollin

Noveller:
Tills tiden skiljer oss åt – Oskar Källner
Svart rabarber – Carl Ahlström
Föroreningar – Christina Nordlander
Midsommarblomster – Eira A. Ekre
Deadline – Eira A. Ekre
Bortom Brahms – Caroline L. Jensen
Mannerskiölds herrgård – Oskar Källner

Kommentar:
Semestern är slut för den här gången och även om jag hann med att bygga en liten altan, en brygga och skyffla ut nio ton sand i sommarstugan blev det lite annat också. Några saker bockades av på min sommarbestyr-lista och som väntat blev det en del läsande. Mer av den varan blir det i augusti, har fått hem ett par riktigt efterlängtade böcker de senaste dagarna. I morgon kväll vankas det The Guardians of the Galaxy. Pepp!

Statistik 2014:
Film: 29
Kortfilm: 4
TV: 26
Böcker: 12
Noveller: 19
Serieromaner: 11
Spel: 7

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni

Continuum är nya Fringe

continuum-show-image_0

Det var med en klump i magen jag tog farväl av Fringe för ett litet tag sedan. Det är en serie som följt med mig länge och som legat mig varmt om hjärtat. När serien tog slut i och med det trettonde och sista avsnittet i den femte säsongen efterlämnade den ett hål i min personliga tv-tablå. Den var egentligen aldrig mästerlig men den hade ett stort hjärta och en oerhört spännande premiss. Få tv-serier har lyckats med konststycket att beröra mig på samma sätt trots sina inslag av ostighet och ett story arc som ibland spretade på tok för mycket åt olika håll.  Karaktärerna var älskvärda och sci-fi-inramningen var grädden på moset. Jag hade svårt att se att någon annan serie skulle kunna fylla tomrummet efter Fringe, förrän alldeles nyligen.

Jag tittade på den första säsongen av Continuum inför sista säsongen av Fringe och jag blev inte överdrivet imponerad. Det fanns intressanta infallsvinklar med tidsresor i fokus och en osäkerhet kring vem som egentligen är god eller ond. Problemet var karaktärerna och den överdrivet seriösa tonen. Det kändes platt och ytligt. Första säsongen var bra men det kändes mer som en utfyllnad och tidsdödare mellan andra, bättre serier.  Skapligt  underhållande, inte mer, men med potential.

Men i säsong två har det äntligen hänt något. Potentialen har infriats. Handlingen har brett ut sig och blivit mer komplex, detsamma gäller seriens karaktärer. Helt plötsligt börjar jag förstå deras motiv och uppträdande. Mer känslomässigt och med starkare relationer. Continuum har gått och blivit bra på riktigt. Jag älskar seriens gråskala och mystiken kring vilka som egentligen vill göra gott eller inte, vet dem ens själva? Detsamma gäller mörkret som omger ”bröderna” Julian och Alec. Vem är egentligen frälsare, och vem är terrorist? Serien har i och med sin andra säsong etablerat ett fascinerande nät av potentiella fortsättningar och handlingen kan egentligen ta vilken riktning som helst härifrån. Oförutsägbart och väldigt spännande.

Continuum har slutligen gått och blivit ett värdigt substitut till Fringe och ett måste för alla sci-fi-nördar.