Skepp ohoj! Black Sails är här!

Jag hade mina farhågor. Michael Bay som producent? Pirater? Omotiverat mycket naket och hinkvis med blod?

Men jag blev positivt överraskad. Black Sails levererar verkligen toppklassig piratunderhållning. Och det vilar inte på Starz behov av att chocka mig med våld och snusk. Nu utspelar sig visserligen delar av avsnittet på ett horhus vilket innebär att vi ändå får en sedvanlig mängd tuttar och naket men jag tycker att det funkar. Det frossas inte i detta på samma sätt som jag upplevde i Spartacus. Jag faller dessutom genast för det brokiga karaktärsgalleriet. Det finns många intressanta personligheter som jag är nyfiken på att se hur de utvecklas. Jag tycker också att användandet av de klassiska litterära förlagorna som ”Black Beard”, ”Captain Flint” och ”John Silver” i en mer modern tappning känns som ett oväntat fräscht grepp.

En tumme upp för Black Sails alltså. Snygg, skitig och maffig. Piloten lovar verkligen gott inför framtiden.

Black Sails visas just nu på HBO Nordic.

För gammal för Tank Girl

tankgirl 2

Tank Girl: Bad Wind Rising är pubertal, tramsig och saknar finess. Så, då var det sagt.

Det här är inte den första gången jag stöter på Tank Girl. Jag har tagit del av hennes bravader tidigare då serien medverkat i svenska samlingsvolymer men också i form av den till minnes kalkon-dåliga långfilmen från 1996. Jag måste verkligen se den igen. B-film ftw! Jag minns serien som röjig och skoj, men fram för allt uppskattade jag att den hade en riktigt cool protagonist i huvudrollen.

För konceptet med Tank Girl är superbt. En stark, anarkistisk hjältinna som skiter i allt och alla känns uppfriskande. Tyvärr har hon också ett behov av att flasha tuttarna i tid och otid, vilket känns helt omotiverat och synd på en i övrigt så kick-ass-karaktär. Men det är inte bara det som stör. Tank Girl är en serie som är ute efter att ständigt chockera och överraska läsaren med tokiga tilltag. Och ibland behöver det inte vara nåt fel med det. Tanken är, vad jag förmodar, att det ska vara skruvat, roligt och våldsamt. Men Tank Girl missar målet. Att det till exempel ska vara en skön grej att minst en pung ska pulvriseras i varje nummer känns bara osmakligt.

Jag gillar Lobo som bygger på precis samma grundpremiss. Det är rått, blodigt och i huvudrollen har vi en psykopat som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom. Att läsa Lobo är som att följa med på en helt galen resa, en skön åktur, för det mesta utan substans, men rakt igenom underhållande. Tank Girl gör samma grej fast sämre. Kanske är det just denna samlingsvolym som inte når upp till seriens glansdagar, kanske är det mina nostalgiska minnen som spelar mig ett spratt. Förmodligen har det att göra med att jag är en 34 år gammal tvåbarnspappa som inte är lika fascinerad av barbröstade kvinnor och övervåld i vilken kontext som helst längre.

Rick and Morty är tecknad science fiction på bästa sätt

rick_and_morty_1

Tillbaka till framtiden, Futurama, Doctor Who och i princip alla gamla kultiga sci-fi-serier och filmer du kan komma på. Referenserna är många i Rick and Morty, den tecknade tv-serien som just nu tuffar på i Adult Swims regi. Bakom serien ligger Community-pappan Dan Harmon och det märks. Humorn är minst lika träffsäker här men i och med det tecknade formatet är allt uppskruvat till helt andra nivåer. Här samsas allt från parallella världar till utomjordiska tentakelmonster. I varje avsnitt!

Morty är den osäkra 14-åringen som har fullt sjå att hinna med i skolan eftersom hans galna, alkoholiserade vetenskapsman till morfar (Rick) ständigt envisas med att släpa med honom på livsfarliga uppdrag över hela galaxen. Det senaste avsnittet ligger uppe på Youtube för tillfället. Spana in!

Helix oroar och övertygar

Jag är väldigt kluven efter att ha sett de första två avsnitten av Syfys nya serie Helix. Å ena sidan är upplägget med en arktisk forskningsstation med en utbrytande virusepedemi så hiskeligt tilltalande att jag baxnar. Å andra sidan är det Syfy som producerar, vilket innebär taskiga produktionsvärden och lågbudgetkänsla. Nu klarar sig visserligen Helix sig undan med hedern i behåll på de flesta punkter och har omvandlat den förmodade klena budgeten till något positivt istället. Serien känns därför väldigt mycket 80-tal och forskningsbasens miljöer och kulisser påminner mig om alla de där klassiska filmerna från förr som bygger på samma grundpremiss. Ett gäng forskare ska överleva ett hot på en isolerad plats, det känns knappast nytt och fräscht men det är likväl ett förbannat intressant koncept hur man än vrider och vänder på det. Seriens produktionsvärden gör sig främst påminda i en scen där det experimenteras på två råttor. Det ser verkligen inget vidare ut.

Överlag visar ändå Helix upp potential för något stort. Här är det inte tal om något ”veckans brott” eller ”monster of the week”, utan pang på rödbettan med en fullfjädrad story arc från första början. Det är verkligen något jag uppskattar. Dessutom visar det inledande dubbelavsnittet upp gott om stämningsfulla och obehagliga scener. Den virussmittade galningen Peter som ränner runt i anläggningens ventilationssystem är en klassisk antagonist och läskig bekantskap. Me like! Sedan finns det flertalet skumma personligheter som verkar ha egna underliga agendor och som bär på smaskiga hemligheter redo att röra om i grytan. Det är med andra ord upplagt för konspirationer och stora avslöjanden i framtiden.

Dialogen är inte alltid klockren, lite övertydligt och stundtals, i brist på bättre ord, korkad. Förmodligen handlar det bara om en form av pilotsjuka (åtminstone min förhoppning). Sen har vi råttscenen som oroar. Så lite cgi som möjligt i framtiden efter att ha sett det här, tack! Trots det tror jag Helix kan bli riktigt rafflande med tiden. Med Ronald D. Moore (Battlestar Galactica) som exekutiv producent hoppas jag på stordåd när serien hunnit sätta sig om några avsnitt. Allt talar inte för det men som sagt, potentialen finns där.

Glamorösa varulvar i Bitten

Nakna stjärtar, fula cgi-varulvar och dagsåpa, där har vi tre beståndsdelar som sammanfattar den nya tv-serien Bitten rätt bra. Såpigt babblel om och med familjer hit och dit, ett ruggigt mordmysterie och en kvinnlig varulv som vill glömma sitt förflutna i huvudrollen. Alla ser oförskämt bra ut, killarna är riktiga hunkar och den kvinnliga skådespelarensemblen kunde lika gärna vara fotomodeller hela bunten, det landar därför i samma fack som Vampire Diaries eller Revenge. Det är med andra ord skräpigt men ändå rätt underhållande.

Upplägget med snygga övernaturliga fantasifoster har vi sett förut och det finns inget här som får mig att höja på ögonbrynen. Jag har sett det förut, allt för många gånger. Likt förbannat finns det risk för att jag fortsätter följa serien. Det är nåt visst med varulvar, trots att Bittens bestar ser ut som skit i sin cgi-animerade uppenbarelse.

Bitten visas just nu på HBO Nordic.

TV-året 2014

Jag hann se klart 25 tv-serie-säsonger 2013. Som det ser ut nu ska jag se 47 detta år. Svettigt.

TV, inplanerat:
Breaking Bad Säsong 5 (Netflix) Sett klart
Doctor Who Säsong 6 (Netflix US) Sett klart

Sherlock Säsong 3 (BBC, 1 januari)
Äkta Människor Säsong 2 (SVT)
Agents of Shield Säsong 1 (ABC)
Girls Säsong 3 (HBO, 13 januari)
Dexter Säsong 5 (Netflix)
The Walking Dead Säsong 3 (Netflix US)
Supernatural Säsong 1 (Netflix)
Farscape Säsong 1 (Netflix)
Vikings Säsong 1 (HBO)
Grimm (Netflix)
Utopia Säsong 2 (Channel 4)
Arrow Säsong 1 (Netflix US)
Bob’s Burgers Säsong 1 (Netflix US)
Futurama Säsong 9 (Netflix US)
Jekyll (Netflix US)
Veep Säsong 3 (HBO, 6 april)
Game of Thrones Säsong 4 (HBO, 6 april)
Continuum Säsong 3 (HBO/Syfy, 21 april)

Nya serier som eventuellt ska spanas in:
Helix (Syfy, 10 januari)
Bitten (HBO, 12 januari)
True Detective (HBO, 13 januari)
Black Sails (HBO, 26 januari) (Michael Bay)
Believe (NBC, vår) (JJ Abrams och Alfonzo Cuaron)
The Strain (FX, sommar) (Guillermo del Toro)
BoJack Horseman (Netflix, sommar)
The Leftovers (HBO, höst)
Gotham (Fox, höst)

Äldre som eventuellt ska spanas in:
Orphan Black (BBC America)
The Fall (Netflix)
House of Cards (Netflix)
Homeland (Netflix)
Bron (Netflix)
American Horror Story (Netflix US)
Jericho Säsong 1 (Netflix/DVD)
Terranova (Netflix)
Babylon 5 Säsong 1 (DVD)
The Killing Säsong 1 (Netflix)
Reaper Säsong 1 (Netflix)
Lost (Netflix)
Orange is the New Black (Netflix)
Derek (Netflix)
The White Queen Säsong 1 (HBO)
Revolution Säsong 1 (Netflix US)
Haven Säsong 1 (Netflix)
Caprica (Netflix US)

Walter Whites resa tog slut

breaking-bad

Tomheten dagen efter.

Jag är lite efter, jag vet. Och först nu när Netflix lade uppe de sista åtta avsnitten kände jag mig redo att ta mig an den avslutande delen av Walter Whites resa. Och det höll ihop, hela vägen.

Jag är tveksam till om jag tidigare upplevt en tv-serie som legat på en så fruktansvärt hög nivå från start till mål. I princip helt utan dippar levererar Breaking Bad briljans rakt igenom, i fem hela säsonger. De sista avsnitten var, om visserligen aningen förutsägbara, fantastiskt välkomponerade. Rysningar från början till slut.

Men nu är det över. Jag vet inte om jag vill att det ska vara det. Samtidigt kunde det inte slutat mer värdigt. Jag är nöjd, men saknaden är stor.

Mitt populärkulturella år 2013

2013 var året då jag omfamnade surfplattan vilket innebar att jag började köpa serier och böcker digitalt. Det var året då jag startade podcasten Farfarsparadoxen, började blogga igen och blev publicerad i en dagstidning. 2013 var ett fantastiskt spelår kantat med oförglömliga speluppleveler. Det var också året då jag förmodligen tittade på mer streamad tv än vanlig tablå-tv. Här är mina popkulturella höjdpunkter 2013.

Bästa TV:
Continuum, Breaking Bad, Game of Thrones, Utopia, Fringe

Bästa film:
Cloud Atlas, The Hobbit: The Desolation of Smaug

Bästa spelen:
The Legend of Zelda: A Link Between Worlds, Year Walk, Brothers: A Tale of Two Sons

Bästa serietidningarna:
Locke & Key, Saga, Planetoid

Mest besökta bloggar:
TV-dags, IO9, Swedish Zombie, Geektyrant

Mest lyssnade poddar:
Obiter Dictum, Superlife Podcast, FAQ-podden, Hög av serier, Nördsnack, Filmtipset: Trailertugg

Mest spelade skivor:
I are droid – With lowered arms, Ghost B.C. – Infestissumam, Asta Kask – Handen på hjärtat, INVSN – INVSN

Bästa böckerna:
Han åt mitt hjärta, Den nya människan, Brinn era djävlar brinn!, Vem är Arvid Pekon? (2010)

Skruvad novellsamling

arvid-pekonJag har länge varit nyfiken på Karin Tidbeck och alldeles nyligen gjorde jag äntligen slag i saken och införskaffade – ”Vem är Arvid Pekon?”, hennes första novellsamling. Den visade sig vara lite klurig att få tag på eftersom den är slut hos förlaget men också, vad jag kunde se, alla butiker. Men så ramlade jag över ett exemplar hos Bokbörsen och nu har den förgyllt min tillvaro under ett par kvällar efter att den anlände. En kort men naggande god läsupplevelse bestående av åtta korta noveller.

Tidbecks berättarstil är hela tiden självklar trots att de mest häpnadsväckande inträffar i hennes säregna, små historier. Som att det inte är speciellt märkvärdigt alls att en man blir förälskad i en zeppelinare eller att en liten filur bor i en blomkruka. Allt beskrivs som det mest naturliga i världen. Det är absurdt, egensinnigt och oerhört fascinerande. Jag blir helt betuttad i den behagliga tonen i allt det obehagliga, som genomsyrar alla novellerna. Det är okonstlat och greppbart. Samtidigt finns det ofta en ton av något mörkare där bakom. Ofta gåtfullt och med inslag av skräck. En fin kontrast som gör det än mer intressant.

”Vem är Arvid Pekon?” är en lysande liten novellsamling. De små finurliga, vrickade berättelserna angränsar till science fiction, fantasy och skräck men lyckas ändå kännas vardagliga. Tidbeck är oerhört skicklig på att med enkla ord beskriva extraordinära händelser. Jag älskar både stil och form. Inga krusiduller, och rakt på sak, men alltid med en liten knorr som gör det spännande. Jag ser fram emot att gräva vidare bland Karins verk. Mix Förlag har gett ut ett gäng e-noveller, dessa ska omedelbums läsas. Hennes roman Amatka ska också införskaffas. Och vad beträffar detta verk blir det en rungande rekommendation givetvis.