Du kanske minns det förra inlägget? Bra! Med det färskt i minnet tänkte jag tipsa om ytterligare två tv-serier som visas just nu men som inte är animerade. Också dessa är av den mer lättsamma sorten.
Catastrophe Var:SVT Vad: En amerikansk reklamare och en engelsk lärare blir på smällen efter ett one night stand, tokigheter uppstår!
The Last Man On Earth Var:TV6 Vad: Postapokalyps goes komedi. Ett virus har utplånat nära på jordens hela befolkning, en snubbe överlever. Eller finns det fler?
Och där var den första (och kanske sista?) säsongen av ”Jordskott” till ända. Det visade sig vara en unik svensk tv-produktion. Berättandet, de övernaturliga inslagen och de vackra miljöerna. Det är uppfriskande att se att svensk tv kan vara så här medryckande och välgjort.
Allt var inte klockrent dock, och det fanns några små detaljer som skavde, men i slutändan är jag nöjd och belåten. Jag vet ärligt talat inte när jag blev så här involverad och besatt av en svensk tv-serie senast. Kanske aldrig? Här introducerades ett nav av plots och sidospår att ständigt hålla reda på. En fantastiskt komplex berättelse med enormt diskussionsvärde. Det var skönt att det dessutom inte blev en ”Äkta människor” av det hela med en avslutande cliffhanger i det sista avsnittet. Jordskotts avslutning var en tillfredsställande avrundning men med några lösa trådar kvar för en potentiell fortsättning. Precis som jag ville ha det.
Om inte Jorskott får nytt förtroende och blir förnyad för en andra säsong begår SVT grovt tjänstefel.
Jag hade hört talas om ”Jordskott”. Vad jag inte hade hört talas om förrän några timmar innan den sändes var att den faktiskt inte ”bara” var en ny svensk deckarserie. ”Jordskott” verkade vara något mer än tvära poliser som letar efter en kallblodig mördare i en sömnig småstad.
Två av skådisarna medverkade nämligen i PP3 igår och när det började pratas om inslag av nordisk folktro och skräckelement byttes min nonchalanta inställning till serien ut. Det här lät vågat och spännande, och verkade inte vara den där hemtama svenska tv-produktionen vi är vana vid.
Nu har premiäravsnittet visats och jag är peppad på fortsättningen. ”Jordskott” överraskar verkligen positivt. Dialogen är inte alltid klockren men det ser jag som ett återkommande problem vad gäller svenska tv-produktioner. Det där brukar man vänja sig vid efter en stund och någonting som jag har överseende med. Skådespelarna står ändå för bra prestationer överlag.
Efter en intensiv inledning fortsätter första avsnittet i ett långsammare tempo och en ständigt närvarande, krypande, smått obehaglig stämning, gör sig påmind. Det finns också gott om mystik och spännande ledtrådar om en värld som vi inte sett röken av än. Snygg är den också, tjusigt kameraarbete och vackra miljöer. Mycket skog, sjö och dimma.
Men det som till en början ändå ter sig som en rätt så traditionell dramaserie byter helt skepnad under de sista minuterna i det första avsnittet. Jag vill inte avslöja för mycket om vad som faktiskt händer men jag kan säga att jag fick rysningar.
Det finns mycket att gilla med ”Jordskott” att döma av premiären. Jag är ett stort fan av den här typen av serier som utforskar en mytologi och skapar en egen värld att utforska. Serier med ett diskussionsvärde där man som tittare får lägga sitt eget pussel. Jag håller mina tummar för att det kryptiska och gåtfulla fortsätter att vara en stor del av serien. Missade du gårdagens premiäravsnitt, no worries, det ligger uppe på SVT Play i detta nu.
