Demonologi för nybörjare

demonologiCaroline L. Jensen har många järn i elden just nu. Alldeles nyss medverkade hon med kortromanen ”… och Kyria tystnade” i antologin Maskinblod 3, den 22 oktober släpper hon novellsamlingen ”Rovdjur” på Hoi förlag och samma datum ”Demonologi för nybörjare” som e-bok på Mix förlag, och i pappersversion på Kalla kulor förlag. Två böcker, tre förlag, allt på samma dag. Svettigt värre.

I ”Demonologi för nybörjare” träffar vi Isak. En vanlig kille som gillar att dricka folköl, röka på ibland, och som dessutom verkar gå hem hos tjejerna. Samtidigt tar han hand om sin lillasyster och de flesta av hemmets hushållssysslor. Allt på grund av en rätt trasig mamma. Men snart befinner sig Isak mitt i en långt mer djävulsk röra. Gud har gått in i väggen och i helvetet planerar Beelzebub att störta Satan och släppa lös underjordens avskräde på jorden. Isaks tillvaro som hemmets omhändertagande son förändras plötsligt när den talande råttan Beatrice dyker upp och berättar att Isak är den utvalde. Tillsammans med bästa kompisen Rufus och Beatrice beger sig Isak ner till helvetet för att förhindra apokalypsen och Satans onda planer.

Jag hade länge svårt att greppa vad det var jag egentligen läste under min tid med ”Demonologi för nybörjare”. Det är minst sagt en mustig blandning av olika genrer. Fantasy, skräck, komedi och en liten skvätt ungdomsbok. Inte mig emot ska tilläggas. Jag gillar den lite luddiga inriktningen och jag tror att den därför också kan uppskattas av många. Främst tycker jag mig ana influenser från litterära storheter inom fantastiken som Neil Gaiman, Terry Pratchett och Douglas Adams. Tonen är förhållandevis lättsam men här finns också rejält blodiga sekvenser och mörka ögonblick. Jag är dessutom imponerad av Carolines bredd som författare.

På vägen till sin senaste bok har hon skrivit en självbiografi, en komedi, en varulvsroman och ett gäng skräcknoveller. Nu har jag visserligen inte läst allt, men det mesta, och av det jag tagit del av behärskar hon rubbet. I sin senaste roman visar hon upp en ny sida för mig. Det är en omtumlande resa där jag som läsare pendlade mellan att ligga med en jobbig klump i magen till att komma på mig själv med att fnissa så högt att sambon väcktes ur sin sömn bredvid i sängen. Att det är en svår balansakt att kunna blanda komik med seriösa inslag på det här sättet är jag övertygad om, men Caroline lyckas.

Det är actionfyllt men likväl sorgligt och humoristiskt. En fantasifull åktur som blandar fullständigt galna övernaturligheter med alldagliga vardagshändelser på bästa sätt. Här vimlar det av minnesvärda ögonblick jag lär bära med mig länge och detta är utan tvekan ett verk som jag tror kommer tilltala många. ”Demonologi för nybörjare” är därför ett klockrent tillskott i en fantastikbokhylla av rang. Och alla andra bokhyllor också för den delen.

Boken finns tillgänglig som fysisk pappersvariant hos Kalla kulor förlag och som e-bok hos Mix förlag från och med den 22 oktober. Inhandlar gör du här eller här, till exempel.

Drömmarnas boning

drommarnasboning_omslag_storJag känner mig i ärlighetens namn splittrad efter att ha läst Claes-Magnus Bernsons ”Drömmarnas boning”. För det första. Det är ett behagligt format. Kortroman-formen är för mig väldigt uppskattad. Med sina 76 sidor är ”Drömmarnas boning” en snabbt avklarad läsupplevelse och det känns som en lagom ansträngande uppgift att ta sig an efter att ha läst en del fläskigare verk innan.

Så varför är jag splittrad? Ja, till att börja med så brukar jag vara positivt inställd till tolkningsbara berättelser och är för det mesta förtjust i att bilda min egen uppfattning om vad jag har läst. Det är kul att få fritt spelrum för spekulation och egna teorier om ett verk. Samtidigt tycker jag att ”Drömmarnas boning” är i det luddigaste laget. Jag förstår inte riktigt poängen med det som beskrivs och det ges inga riktiga ledtrådar till vad författaren vill att jag ska känna.

Å andra sidan rycktes jag med av den journal som utgör berättelsen. På något sätt kändes det intressant och stundtals fascinerande. Här finns dessutom rejäla vibbar av dystopi och övervakningssamhälle som jag allt som oftast är svag för. Tyvärr är de smått förvirrade dagboksanteckningarna inte speciellt omvälvande. Tanken med att journalen ska avslöja forskningsstationen som en orättvis och konspirerande plats är kittlande men jag får inte känslan av att det framkommer ordentligt i historien. Jag får heller ingen känsla för vad det är för forskning som bedrivs och det råder brist på förklaringar angående det mesta.

”Drömmarnas boning” är inte för alla men jag tycker ändå det finns en del intressanta infallsvinklar att ta del av och konceptet lockar. Själva berättelsen får mig dessvärre aldrig att känna mig så engagerad som jag skulle skulle ha önskat.

Mer om ”Drömmarnas boning” (som släpps på onsdag, 8/10) hittar du hos finfina sci-fi-förlaget Affront.

Rapport september 2014

edgeof

Film:
R.I.P.D.
X-Men: Days of Future Past
Godzilla
Edge of Tommorrow
After Earth
Superman: Unbound

TV:
Bojack Horseman

Kortfilm:
Spawn: The recall

Böcker:
Parasitus – Christian Johansson
Borde vara död – Pål Eggert
Rymdvoodoo vid Apachelavinen – Love Kölle
Vargsläkte: Lykanthropos 1 – Caroline L. Jensen

Serieromaner:
The Walking Dead Vol. 1-4
Simons 120 dagar
Locke & Key Vol. 5

Noveller:
Liten på jorden – Magnus Jahnsson
Hungrig skugga – Love Kölle

Speciella omständigheter – John Ajvide Lindqvist
Tassar barfota – Frida Andersson Johansson
Sockerkaka – Frida Andersson Johansson
Belätet – Elisabeth Östnäs
Sällskapet – Anna Hansson

Trollbindningen – Christina Nordlander
En del av dig – Anna Wahlgren
Min kropp, ditt tempel – Ida Tellestedt
Steve – Lars Östling

Kommentar:
Trots semestrandet på Kreta hann jag med en hel del i september. Eller kanske just därför. Det var faktiskt under Kreta-vistelsen som jag plöjde igenom de fyra första volymerna av The Walking Dead. Det tackar jag tidningsappen Ztory för. Oerhört beroendeframkallande serie det där, mer om den här på bloggen snart. Detsamma gäller den näst sista volymen av Locke & Key och Simons 120 dagar. Rubbet lästes framför poolen och på stranden under semestern. Locke & Key, fantastisk som vanligt, medan Simons 120 dagar kändes som en fattigare Rocky. Diggar både Specialisterna och Arkiv Samtal av Gärdenfors för övrigt. Det har annars varit en fantastisk bokmånad. Har läst tre jättebra romaner och en skruvad novellsamling, dessutom ett gäng riktigt starka e-noveller på det. Nöjd!

Statistik 2014:
Film: 39
Kortfilm: 7
TV: 28
Böcker: 20
Noveller: 33
Serieromaner: 18
Spel: 8

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj
Rapport juni
Rapport juli
Rapport augusti

Mörkerpepp: Demonologi för nybörjare

demonologi

Demonologi för nybörjare är en mörk, filosofisk fantasyberättelse: en ”Hitchhikers guide to Hell”, helt enkelt. Med humor, action och blodig lättsamhet låter Caroline L. Jensen oss följa med på en resa lik den Dante gjorde i Den gudomliga komedin. Fast värre.

Den där beskrivningen går inte av för hackor. Ruggigt taggad på denna och med tanke på att jag håller Caroline L. Jensen som en av Sveriges mest begåvade fantastikförfattare kan det det här fantastiskt lovande men knasiga konceptet dessutom gå vägen.

Boken släpps den 22 oktober som pappersvariant på Kalla kulor förlag och som e-bok på Mix förlag.
morkerpeppbloggserien

Min första blurb!

Det är skoj att bli omnämnd. Jag uppmärksammar andra och blir själv uppmärksammad. Det är lite paradoxalt men så är det. Just nu återfinns mina bloggcitat på förlagen Eskapix och Epoks förstasidor. En gång fick jag till och med vara rubriksättare för svt.se.

Men nu har mitt ego antagit enorma proportioner. Jag har nämligen levererat min första riktiga blurb! För uppmärksamma läsare delgav jag nyligen i en månadsrapport att jag läst ut Johannes Pinters kommande debutroman ”Vackra kyrkor jag besökt (och de fruktansvärda väsen jag där mött)”. I själva verket läste jag manuset med avsikt att blurba Johannes verk (om det faktiskt var bra och värd en blurb det vill säga).

Syftet var att marknadsföra den på bokmässan med en flyer proppad med manusintryck från olika tyckare. Att komma fram till vad mitt egna bidrag skulle bli var klurigare än väntat, men till slut kom jag fram till nåt jag ansåg var tillräckligt snärtigt och talande för vilken typ av bok det faktiskt rör sig om. Så här blev resultatet.

vackrakyrkorblurbarring

Och så här ser baksidan ut.

vackrakyrkor-flyer2

Ingen dålig samling personer som varit med och blurbat för övrigt. Känner mig lite utvald och hedrad. Johannes har bloggat om idén till marknadsföringsplanen inför boksläppet på Debutantbloggen. Intressant läsning! Exakt vad jag tycker om boken kommer jag att avslöja när boken faktiskt släpps.

Läget #2

outlander

Böcker
Just nu: Maskinblod 2 och 3
Sci-fi-antologier från Affront Förlag. Har påbörjat tvåan men är inte klar. När trean anlände kändes det som läge för ett litet Maskinblod-maraton.
Snart 1: Drömmarnas Boning – Claes-Magnus Bernson
Science fiction-roman om en forskningsstation i framtiden. Skriven i rapportform om vad som egentligen händer där. Låter intressant! Också från Affront Förlag.
Snart 2: Himmelstrand – John Ajvide Lindqvist
Denna åkte ner ett par snäpp på prioriteringslistan när det damp ner lite nya recensionsböcker. Men vi kör en repris: En av mina absoluta favoritförfattare är tillbaka med …eh… husvagnsskräck? Måste vara bra.

TV
Just nu 1: Hemlock Grove (säsong 2)
Denna underskattade lilla Netflix-serie. Den andra säsongen började starkt med två solida avsnitt. Det tredje avsnittet hade tyvärr mycket mer b-känsla över sig. Jag hoppas det rycker upp sig igen.
Just nu 2: Outlander
När Ronald D. Moore är inblandad i nåt nytt är jag alltid förväntansfull. Nu är förvisso inte Outlander ett nytt Battlestar Galactica men bra på helt andra premisser. Historisk kostymdrama om en sjuksköterska som slungas tillbaka till 17000-talets Skottland. Hade väntat mig mer inslag av sci-fi i denna men den är riktigt bra ändå. Många starka karaktärer och en välspelande Caitriona Balfe i huvudrollen. Jag gillar! De första avsnitten finns på Viaplay.

Spel
Just nu: Teslagrad
2D-plattformare med kluriga pussel och göttig stämning. Släpptes nyligen på Wii U men finns på PC också. En doldis fler borde upptäcka. Oväntat svårt men i vanlig ordning tillfredsställande när väl polletten trillar ner. Kostar 150 spänn på eShop. Spana in trailer nedan.

Vargsläkte

vargslc3a4kte-av-caroline-l-jensen-2011Jag börjar äntligen ta tag i min ständigt växande skämshög av böcker. Senast Borde vara död och nu Vargsläkte.

Caroline L. Jensen har för länge sen övertygat mig om att hon behärskar skräckformatet i novellform. Men hur står det till med skräckromanen? Jag påbörjade faktiskt Vargsläkte redan för två år sedan, glömde sedan kvar den ute i sommarstugan och där blev den liggandes. Detta trots att jag gillade inledningen. Nu är jag väldigt glad över att jag återupptäckte boken igen.

Vera återvänder till sin hemstad Jämnviken för att hjälpa sin mormor med att renovera upp det fallfärdiga strandhotellet som finns i familjens ägo. Men Vera blir snart varse om att huset ruvar på många hemligheter. Det är något konstigt med Veras mormor Ylva, likaså med hennes ständigt närvarande väninnor. Dessutom verkar det spöka i kåken…

Vargsläkte är i mitt tycke mycket mer en spänningsthriller med mysteriekänsla, och inte någon renodlad skräckroman. Den är aldrig speciellt läskig. Mig gör det inte ett smack, då den trots att den krypande skräcken uteblir, innehåller mycket annat göttigt. Jensen lyckas balansera blandningen av spöken, varulvar, helare och allt vad det är på ett fantastiskt vis. Småstadskänslan är hela tiden påtaglig och det sakta nystandet i vad som egentligen är i görningen är väl beskriven. Med det sagt dyker det ändå upp en del mustig splatterskräck mellan all mystik som livar upp. Jensen skriver dessutom väldigt intelligent och blandar gärna in humor i all misär. Papegojan Dolores med hennes ständiga ”Skit på dig!” är exempel på enkel men skön humor som dyker upp i helt rätt (men ändå fel) lägen.

Vargsläkte: Lykanthropos I skulle bli den första delen i en planerad trilogi, nu blir det inte så då förlaget gick i konkurs strax efter att boken släpptes. Det är väldigt synd. Den sista halvan av boken är väldigt spännande och händelserik. Det fanns mycket att bygga vidare på här. Jag tycker ändå att den första delen fungerar bra som en fristående bok. Den slutar på ett hyggligt tillfredsställande sätt även om den också öppnar upp för en fortsättning.

Om Jensen övertygat mig om att hon kan skriva lika bra längre berättelser? Med råge!

Boken finns att köpa lite här och där. Verkar dock bara finnas som e-bok numera.

Borde vara död

borde_vara_dod_LUDet var Eskapix-novellen Brinnande betong som introducerade mig för Pål Eggert. En spännande och välskriven liten sak jag uppskattade mycket. Min andra kontakt med Pål skedde över Facebook. Jag hade fått upp ögonen för författarens andra roman, De döda fruktar födelsen, det lät verkligen som en bok i min smak. Dessvärre verkade den helt omöjlig att få tag på. Men efter att ha kontaktat Pål himself via Facebooks chatfunktion så landade det ett exemplar i brevlådan några dagar senare. Hygglig kille, och trevlig dessutom. I samband med att jag läste antologin Mörkerseende, där Påls finfina novell Gå till döden som till en älskare ingår, blev jag återigen uppmärksammad på hur talangfull och skicklig denne författare är. I samma veva insåg jag att hans tredje roman, Borde vara död, redan stod i min bokhylla. Varför jag inte tagit mig an den tidigare är och förblir ett mysterium. Hur som helst, nu är den utläst och ja, det här är som förväntat en riktig fullträff.

I Borde vara död har Göteborg förvandlats till en ovanligt smutsig men också magisk plats. Vi får följa samhällets absoluta bottenskick på intimaste vis. Jag har skrivet om den makabra bajssekvensen tidigare men här finns också många osedvanligt råa och äckliga händelser gestaltade. Berättelsen kretsar kring Isa och Sebastian. Två mystiska personligheter. Sebastian jobbar på det hem där boken utspelar sig till störst del. Ett hem för missbrukare, hemlösa och människor som inte platsar i det vanliga samhället. Men dagen då den svansförsedda (en kroppsmodifikation sägs det) Isa flyttar in börjar oförklarliga dödsfall avlösa varann. Sebastian bestämmer sig för att ta reda på vad det är som håller på att hända med hans arbetsplats. Är Isa egentligen den person hon utger sig för att vara? Är ens Sebastian den person han utgör sig för att vara?

Jag går verkligen igång på den här typen av skräck. Det är förvisso inte en renodlad skräckis, utan här samsas inslag av fantasy, äventyrlig action och socialrealism (som det så fint uttryckt står på omslagets baksida), men det är språket som verkligen tilltalar mig. Det väjer inte undan eller skäms för sig. Här får vi det hemska upptryckt i ansiktet. Det är brutalt, närgånget och skitigt. Här finns inga hjältar i ordets rätta bemärkelse eller tillrättalagt dravel, bara kall hård verklighet. Likaså fantasifull overklighet. Jag tycker det finns något unikt över hur Eggert skriver. Boken säger något om det samhälle vi lever i samtidigt som han på ett överraskande övertygande sätt implementerar fantastiska skeenden. Pål Eggert är utan tvekan en fantastikförfattare av rang och jag ser fram emot att få läsa mer av honom i framtiden.

Borde vara död kan du köpa lite varstans och gavs ut av Styxx Fantasy 2013. Påls blogg hittar du här.

Liten på jorden, Hungrig skugga och bajs

Det finns många saker som passar bra tillsammans. Men finns det något bättre än en novellfullsmockad surfplatta på muggen när det ska bajsas? Troligen. Hur som helst. Jag har slagit två flugor i en smäll under de senaste toabesöken. Så här lyder domen (och ja, själva bajsandet gick bra).

LPJn_omslag1-150x200I ”Liten på jorden” av Magnus Jahnsson har docent Ka gjort en fantastisk upptäckt och ska till att hålla ett föredrag för professor Lam. Professorn som Ka med många andra ser upp till. Ska docenten lyckas imponera eller inte?

Det märks att Jahnsson verkar i en liknande bransch (han jobbar med och föreläser om läkemedel). Jag finner inte samma fascination för berättelsen som, vad jag förmodar, författaren själv gör. Men den är ändå välskriven och intelligent. Lite trist bara.

Mer om novellen och Magnus Jahnsson hos Hoi Förlag.

Hungrig-Skugga-600Love Kölle har jag både intervjuat och bloggat om tidigare med anledning av hans debutroman – ”Galtmannen”. I ”Hungrig skugga” träffar vi den trasiga Frank fylld med sorg och en underlig psykolog med ett udda begär.

Det är en ondskefull liten berättelse. Mer sadistisk än den är läskig. Kölle fortsätter på Galtmannen-vis att plåga och misshandla sina karaktärer. Både psykiskt och fysiskt. Jag gillar varelsen som introduceras i berättelsen. Bra och snyggt skrivet är det också.

Mer om novellen och Love Kölle hos Epok Förlag.

På tal om bajs. Läser just nu ”Borde vara död” av Pål Eggert och spana in det här:

bajstext

Maken till detaljerad bajssekvens i en bok har jag mig veterligen aldrig stött på tidigare. Den är dessutom inte slut där. Återkommer till denna inom en snar framtid i ett fullfjädrat blogginlägg.

Nä, nu trycker det på lite grann tror jag minsann. Dags att fatta surfplattan och besöka dasset. Tjingeling!

Parasitus

parasitusomslagFamiljen Billgren har fått nog av storstaden. Inte ska deras två barn växa upp i denna betongdjungel? De bosätter sig istället på den norrländska glesbygden i Norrbotten. En stor omställning för pappan Jack och desto mindre för hustrun Sarah som växt upp i området. På en bilfärd hem plockar de upp en gammal rullstolsbunden man. Han är svårt skadad och de tar därför med sig mannen till familjens nya hem för att plåstra om honom. Lämpligt nog är Sarah sjuksköterska. Men snart börjar det hända mystiska saker. Oförklarliga saker. Saker som kommer få stora konsekvenser.

Jag är vansinnigt förtjust i detta. Inte bara för att berättelsen i sig är skickligt uppbyggd utan för att konceptet med farliga väsen på en utsatt plats är bland det mest spännande jag vet. Alien, Rovdjuret och The Thing. Människor som slåss mot det okända. En varelse de inte förstår sig på. Panik. Rädsla. Utsatthet. Det är något som verkligen får mig att gå igång på det här.

Parasitus hamnar definitivt i det här facket och Johansson är oerhört duktig på att bygga upp den stämning som krävs för att låta historien lyfta. Långsamt och metodiskt jobbar Johansson upp en obehagskänsla som blir mer påtaglig ju längre in i berättelsen jag kommer. Han har dessutom låtit det utspela sig på en plats där karaktärerna får kämpa och slita oavsett om de blir angripna av främmande varelser eller inte. Snön piskar, mobilerna saknar täckning och kylan gör sig ständigt påmind. Johansson har skapat de bästa förhållandena för en skräckroman.

Det här är bra, väldigt bra till och med. Christian Johansson är riktigt vass på att ta fram älskvärda karaktärer och få mig att känna för dem alla. Men han är lika bra på att skriva läskig skräck. Det mörker som omger de sista sidorna i boken är omvälvande läsning. Skrämmande och gripande. Men det övernaturliga tar aldrig överhanden. Det blir aldrig för mycket eller för plojigt. Länge spekulerade jag i om det överhuvudtaget fanns med några övernaturliga inslag. Det känns till en början mer som en spänningsroman utan direkta kopplingar till den typen av skrämsellitteratur. Men den finns där. Och den är naggande god. Parasitus är ett absolut måste för alla som gillar bra skräck.

Parasitus är skriven av Christian Johansson och utgiven av Epok Förlag. Jag har förhandsläst boken som släpps den 8 september.