Nörd – Sida 3

Var har alla rymdskepp tagit vägen?

battlestar-galactica-wallpaper-7

Tv-klimatet har förmodligen aldrig mått bättre. HBO fortsätter att leverera högkvalitativ tv-underhållning, Netflix har startat starkt med sitt egenproducerade material och flera av de amerikanska kabelkanalerna spottar ur sig riktigt starka tv-serier. Det vette fasen om det någonsin dykt upp så mycket fantasy och science fiction i tv-rutan som nu. Det är svårt att som tv-konsument idag sålla bland alla bra serier. Men trots det saknas det en maffig rymdopera. Varför?

Battlestar Galactica, som jag älskar den serien. Sedan den tog slut har det med ett par undantag varit klent med feta stjärnkryssare på dumburken. Och mig veterligen visas det ingenting idag som liknar serier som Babylon 5, Star Trek, Firefly eller nyss nämnda Battlestar Galactica. Serier som utspelar sig i rymden helt enkelt. Jag börjar känna mig svältfödd.

Jag nöjer mig snart med ett nytt Andromeda, eller till och med ett nytt Lexx går bra! Eller nä, nu ska vi inte överdriva. Men jag har snart tänkt att ta mig an Stargate Universe och Farscape, två serier som jag missat, för att stilla den värsta abstinensen.

Mitt hopp stod nyligen till Syfys nya serie Defiance. Dessvärre visade det sig att rymdskeppen och rymden knappast var det som lyftes fram i det fallet. Men vändningen för rymdoperan kanske kommer.

Syfy har grejer på gång i genren verkar det som. Orion och Infinity låter lovande på pappret men det återstår att se om de blir av. Starz producerar något de kallar Incursion och självaste HBO pillar med en science fiction-serie just nu kallad The Spark. Den senare kanske inte blir så ”rymdoperig” men texter om serien som det här lovar ändå gott; ”The series will also explore what Gajdusek refers to as the ’five pillars’ of science fiction: alien contact, artificial intelligence, technological breakthroughs, space exploration and adventure, and origin stories.” Det låter smaskigt, eller hur?

Hoppet kanske inte är helt ute för fler rymdskepp på tv trots allt.

Batman-serie utan Batman

gordon

DC gör en Marvel. Igen. Igår hade Marvel’s Agent of S.H.I.E.L.D. premiär på ABC och redan nästa vecka får vi svenskar möjlighet att följa serien på Kanal 5. Nu är det dags för DC att haka på. ”Gotham” heter deras motsvarighet. Fox vann det stora budkriget om tv-serien som är klar för inspelning utan att en pilot ens har sett dagens ljus. Fullt förtroende för denna redan från början med andra ord.

Fokus kommer ligga på en ung James Gordon, känd från Batman-universumet. Serien ska utspela sig innan han blev kommissarie och fortfarande bekämpade brott på gatan som patrullerande polis. Även om det är sagt att Batman inte kommer synas i serien så kan vi åtminstone förvänta oss att en del superskurkar skymtar förbi. Tv-serien sägs vara inspirerad av serietidningen Gotham Central.

Jag är försiktigt förväntansfull. En hård polisserie i stil med The Shield som utspelar sig i ett mörkt och skitigt Gotham kan bli hur bra som helst. Med skurkar och karaktärer som vi känner igen som grädde på moset för oss Batman-nördar. Arrow var ett kliv framåt efter tramsiga Smallville, jag håller tummarna för att DC äntligen får en riktigt vass serie med Gotham. Inget snack om att potentialen finns där.

Cyborglika husdjur på rymmen

we3-03

Tänk dig en katt, en hund och en kanin. Tänk dig att djuren har utrustats med cybernetiska implantat och en stridsrustning som heter duga. Tänk dig att dessa mördarmaskiner rymmer ifrån den hemliga militäranläggning där de tränats upp och experimenterats på. Visst låter det lika töntigt som fantastiskt?

I We3, skriven av Grant Morrison och tecknad av Frank Quitley, är det precis det som händer. De robotlika husdjuren, beväpnade till tänderna, släpps ut i det fria och en intensiv jakt på försöksobjekten tar vid. En jakt som blir mer omfattande än vad man någonsin kunde tro.

Det är en berättelse som går snabbt att läsa igenom av förklarliga skäl. Dialogen är kraftigt begränsad på grund av att handlingen främst kretsar kring husdjuren och deras kamp för överlevnad. De har visserligen blivit utrustade med ett inopererat chip som gör att de kan tala, men trots förhöjd intelligens består mest samtalen av svammel där hunden och kattens konversationer är väldigt underhållande. Och oavsett mängden text så lyckas We3 gripa tag i mig då berättelsen är både spännande och sorglig. Frank Quitleys illustrationer gör dessutom ett fint jobb med att förmedla historien.

Själv kunde jag inte motstå deluxe-utgåvan som innehåller cirka 40 sidor extra med konceptskisser, manusutkast och annat bonus-grejs men serien finns också i en mindre exklusiv variant och allra billigast på Comixology om man kan tänka sig att inhandla den digitalt. För inhandla We3, det ska man!

Guilty pleasure: The Avengers – Världens mäktigaste hjältar

http://www.youtube.com/watch?v=WtZ-cz-3zqo

A guilty pleasure is something one enjoys and considers pleasurable despite feeling guilt for enjoying it. The ”guilt” involved is sometimes simply fear of others discovering one’s lowbrow or otherwise embarrassing tastes, such as campy styles of entertainment. /Wikipedia

Jag är inte vansinnigt frälst i animerade superhjälte-serier (och det säger jag inte bara för att verka cool). Som liten parvel svalde jag givetvis allt med hull och hår vare sig det var Spindel-Mannen, X-Men eller Batman som visades på dumburken. På senare år har jag inte funnit någon njutning alls av att glo på tramsiga action-serier i tecknad stil. Men det var något med The Avengers som tilltalade mig.

Det hela började med att jag var tvungen att se på nåt mer barnvänligt när jag nattade barnen. The Avengers – Världens mäktigaste hjältar på Netflix passade bra in i den mallen. Det var lättsmält, lagom underhållande och om barnen råkade se en glimt behövde jag inte oroa mig för att de skulle få mardrömmar. Men när jag sedan kom på mig själv med att titta på serien även vid sidan av läggdags insåg jag att jag faktiskt gillade The Avengers på riktigt.

Jag fastnade helt enkelt, varför vet jag inte. Titta bara på seriens intro här ovan, ostigt till tusen! Samtidigt är det en ovanligt intrigtung tv-serie för att vara producerad med barn och ungdomar i åtanke. Det är möjligt att det är det som tilltalar mig. Ja, vi säger så. För inte kan det väl bara vara att jag helt enkelt gillar när Hulken mosar stridsmaskiner på löpande band eller när Iron Man levererar dräpande kommentarer till superskurkarna. Nä, det kan jag aldrig tänka mig…

Höstens tv-premiärer

Jag är själv inte överdrivet mån om att se ”det nya heta” när det kommer till tv-serier. Sedan streamingtjänster som HBO och Netflix helt tog över mitt tv-intag har jag främst plockat upp avslutade serier och även sådant som jag missat tidigare. Men samtidigt är det svårt att inte hoppa på hype-tåget och börja peppa inför den fullproppade tv-hösten. Åtminstone som den ser ut i USA. Här är mina personliga största serie-förhoppningar inför hösten/vintern.

http://www.youtube.com/watch?v=ykwxg534yAw
Almost Human (Premiär: 4 november, Fox)
Från Fringe-skaparna kommer denna framtidsserie med cyborgpoliser och coola prylar. Robocop någon? Jag hoppas givetvis på nytt tv-serie-knark i stil med Fringe. Lättsamt men med djup och älskvärda karaktärer. Ser lika delar potential som tramsighet. J.J. Abrams är givetvis med och petar på ett hörn.

Marvel’s Agent of S.H.I.E.L.D. (Premiär: 24 september, ABC)
Blir mer och mer skeptisk till denna efter varje videosnutt som visas. Det känns lite väl ostigt. Men vi har trots allt Joss Whedon bakom skaparna och även om han inte kommer att överösa oss med superhjältar i och med denna mer lågmälda produktion så är jag ohyggligt nyfiken på att följa detta Marvel-spektakel.

http://www.youtube.com/watch?v=Z1jVcmDH43Y
Dracula (Premiär: 25 oktober, NBC)
En NBC-serie om Dracula? Det låter inte så pjåkigt. NBC:s miniserier håller ofta hög kvalité och trailern skvallrar om just det. Sen doftar det mycket kostymdrama. Förmodligen på grund av att det är Downtown Abbey-producenterna som ligger bakom. Mer än bara blodtörstig vampyr-action att se fram emot med andra ord. Bra!

http://www.youtube.com/watch?v=i8i5CR4kDjM
True Detective (Premiär: januari 2014, HBO)
Stämningsfull trailer? Check! Bra skådisar? Woody Harrelson och Matthew McConaughey. Check! Bra förutsättningar? HBO. Check! Det ser lovande ut för True Detective på pappret. Vad den handlar om? Ingen aning. Egentligen ingen höstpremiär (januari 2014) men är lite crazy och slänger med ändå!

http://www.youtube.com/watch?v=1hFg9qS_u3w
Sleepy Hollow (Premiär: 16 september, Fox)
Once Upon a Time, Grimm, Supernatural med flera. De är några stycken nu. Serier som bygger på sagor och myter med övernaturliga inslag. Sleepy Hollow är näst på tur. Trailern lovar gott. Jag diggar berättelsen om den huvudlösa ryttaren och Ichabod Crane. Förhoppningsvis funkar tv-serien lika bra som Tim Burtons finfina filmatisering. Förväntar mig mycket dimma, springande i skogen och ohyggliga mord.

En portabel men stationär konsol

http://www.youtube.com/watch?v=rG5l78gbvpU

Playstation Vita TV är alltså Sonys nya superbilliga minikonsol som kan spela Vita, PSP och PS1-spel på din TV. Den kommer också vid ett senare skede kunna strömma PS4-innehåll till ytterligare en TV i hemmet. Spelkonsolen kommer kosta 10000 yen, vilket motsvarar ungefär 680 kronor, och lanseras i Japan 14 november i år.

Jag kommer med all sannolikhet lägga vantarna på denna mackapär men jag har fyra relevanta frågeställningar kring den kommande maskinen.

1. Varför inte förse kommande Playstation 4 med den här hårdvaran och samma funktioner istället?
2. Vilka indieutvecklare kommer att utveckla spel med touch-funktioner till Vita och missa kompabiliteten med PS Vita TV hädanefter?
3. Är alla billiga Android-konsoler (hej Ouya och Gamestick med flera) teh doomed nu?
4. Kommer den ens hit?

Robotpolisen rider igen

Trailern för 2014 års Robocop-reboot är här. Det dryga två minuter långa videoklippet har mottagits med ris och ros. Reaktionerna på Twitter, Facebook och allehanda sociala medier är minst sagt blandade. Vissa hyllar medan andra sågar. Jag är försiktigt entusiastisk. Visst bjuds det på en överdrivet skjutglad actionfest i det korta klippet, men jag anar små intressanta bitar där konflikten, ”mannen i maskinen” bubblar upp till ytan. Och med skådisar som Gary Oldman, Michael Keaton och Samuel L. Jackson, utöver vår svenska stjärna, Joel Kinnaman i huvudrollen blir jag än mer förväntansfull. Det finns tendens till kvalitativa inslag bakom allt pang pang. Och seriöst, när ville en trailer för en blockbuster-actionfilm någonsin förmedla något annat senast?

Andra saker som är positivt med remaken. Den kan ge upphov till bra uppföljare om ettan levererar den här vändan. Senast det begav sig var tvåan skaplig medan trean var en stinkande bajskorv. Den efterföljande tv-serien ska vi inte ens gå in på. Eller jo, det ska vi. Tv-serien är så pinsamt dålig att jag håller för öronen och skriker rakt ut så fort den nämns. Den är ett hån mot Veerhovens fantastiska originalfilm. Med sin satir, kompromisslösa våldsamheter och originalitet håller jag den som en av de bästa actionfilmerna från åttiotalet. Jag håller tummarna för att José Padilha gör filmen rättvisa. Det är den gamla cyborgsnuten värd.

Lovande eller inte, bedöm själv.

Fem metroidvanias att se fram emot

I ärlighetens namn börjar jag bli frustrerad över Nintendos sätt att ignorera sin (möjligen tillsammans med Zelda) bästa spelserie, Metroid. Visst, Other M är inte så uselt som många vill få det till, jag tyckte det var vansinnigt underhållande, men med Metroid-mått mätt var det bara godkänt och en av de svagare delarna i serien. Jag vill tillbaka till den tid då 2D-spelen samexisterade med 3D-versionerna. Under några otroliga år fick vi Prime-trilogin men också Metroid Fusion och Metroid Zero Mission. Jag vill tillbaka till den tid då Retro Studios och Intelligent Systems spottade ur sig fantastiska spel i serien. En tid då vi visste att varje spel i serien, trots sin förutsägbarhet, alltid var mästerligt. I 2D som 3D.

Som tur är håller indieutvecklarna med. De saknar Metroid, främst i sin 2D-skrud, och visar det genom att snickra ihop egna, ambitiösa spel i subgenren. Några är väldigt mycket ”Metroid” medan andra utforskar andra stilar och har egna idéer. Alla har de gemensamt att de är action-plattformsspel i en öppen värld där man uppgraderar vapen, likaså utrustning och samlar föremål för att avancera i spelet. Och just nu poppar de upp som svampar på Zebes. Här är fem lovande spel alla borde se fram emot om man som jag är en fan av metroidvania-genren.

A.N.N.E. – Hemsida – Kickstarter

http://www.youtube.com/watch?v=_1UsLz6cB-s
Ghost Song: A Jorney of Hope – Hemsida – Kickstarter

Shantae: Half-Genie Hero – Kickstarter – Wayforward

Chasm – Hemsida – Kickstarter

Axiom Verge – Hemsida – Facebook

Halvårsrapport 2013

Ja, jag är näst intill manisk med mina listor. Jag antecknar all popkultur jag konsumerar, regelbundet. Första halvan (nåja, de första åtta månaderna) av 2013 har inneburit tv-serietittande, massa tv-serietittande. Jag har sett klart 20 säsonger och då har jag dessutom börjat titta på fler samt övergett några efter ett par avsnitt. Spelen har i princip lyst med sin frånvaro hela tiden tills alldeles nyligen (Brothers och Plants vs Zombies 2) med en liten peak tidigare i år i samband med att jag fick hem Kickstarter-konsolen Ouya. Jag har läst en del, kanske inte överdrivet mycket, men inte heller mindre än vanligt. Ett helt okej läsår hittills med några riktigt starka titlar. Gillar du listor? Bra, här kommer mycket av den varan.

Läst:
Eskapix – Belzebub be bop (antologi)
Eskapix – Vridna historier (antologi)
Eskapix – Häxrötter (antologi)
Eskapix – Brinn era djävlar, brinn! (antologi)
Fjärilen från Tibet (roman)
Han åt mitt hjärta (roman)
På stort alvar (novellsamling)
De odöda (novellsamling)
Vargsläkte (roman)
Den nya människan (roman)
Dötid skräck (e-novellsamling)
Dötid sci-fi (e-novellsamling)
Bländverk (e-novellsamling)
Vägen till stjärnorna (e-novell)
Twittering from the circus of the dead (e-novell)
Plock plock (e-novell)
Utopi #1 (serieantologi)
Locke & key #1-3 (serie)
SH3 #1 (serie)
Saga #1 (serie)

Kommentar: Gladast hittills i år är jag för att jag upptäckte Eskapix, detta störtsköna underground-förlag som ger ut obskyra antologiserier i inbundna pärmar. Allt innehåll håller inte högsta klass men det är skit samma. Eskapix ska läsas! Punkt! Fakta, essäer och noveller blandas till ett ihopkok som inte går att finna någon annanstans. Skräck, sci-fi och erotik huller om buller, och det mesta är skitbra. Införskaffa på stört! Bästa romanen jag läst, Fjärilen från Tibet. Slafsig och makaber till tusen. Största överraskningen, Den nya människan. Jag har träffat författaren Boel som är en väldigt trevlig och sympatisk prick. Kul att få läsa en romandebut av någon jag har en relation till och riktigt bra är den också. Annars tycker jag det är kul att mitt intresse för serier har vaknat till liv igen. Locke & Key var inkörsporten, Saga och SH3 fortsättningen, nu letar jag med stor spänning efter nya, bra serier. Det finns många av dem uppenbarligen.

Spelat:
Brothers: A Tale of Two Sons
Guacamelee
Year Walk
Plants vs Zombies 2
Badland
Towerfall
Ittle Dew
Hidden in Plain Sight

Kommentar: Jag har spelat oförskämt lite i år. Samtidigt har inte lusten varit speciellt stor. Men i princip allt av det jag faktiskt har spelat har varit bra skit. Year Walk och Brothers har lyst starkast som renodlade spelupplevelser samtidigt som jag också har haft skitkul med de båda Ouya-spelen Towerfall och Hidden in Plain Sight. Liten men naggande god lista av spel om jag får säga det själv. Rekommenderar rubbet!

Sett (film):
Code 46 (Netflix)
The Machinist (Netflix)
The Call of Chtulhu (Netflix)
Titan A.E. (Netflix)
Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1 (Netflix)
TPB: AFK (SVT Play)
Hot Fuzz (Cmore)
Tron Legacy (Netflix)
Black Shadows (Netflix)
De Fem Legenderna (film2home)
Cabin in the Woods (Netflix US)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 (Netflix)
Ghost Rider: Spirit of Vengeance (BR)
The Break Up (SVT)
Röjar-Ralf (DVD)
Brick (DVD)
Man of Steel (Bio)
Pacific Rim (Bio)
Batman: Year One (Netflix)
The Town (Netflix)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 2 (Netflix)
The Campaign (Netflix)
Iron Man 3 (Film2Home)

Sett (tv-serier):
Continuum Säsong 1 (HBO)
The Lost Room (Netflix)
Veep Säsong 1 (HBO)
Doctor Who Säsong 3 (Netflix)
Doctor Who Säsong 4 (Netflix)
Utopia Säsong 1 (Channel 4 Play)
Archer Säsong 2 (Netflix)
Doctor Who Säsong 5 (Netflix)
Kontoret (TV4)
Girls Säsong 2 (HBO)
Breaking Bad Säsong 3 (Netflix)
Black Mirror Säsong 2 (SVT Play)
Fringe Säsong 4 (DVD)
Falling Skies Säsong 1 (DVD/Netflix)
Hemlock Grove Säsong 1 (Netflix)
Fringe Säsong 5 (DVD)
Game of Thrones Säsong 3 (HBO)
Continuum Säsong 2 (Nåja, ett avsnitt kvar) (HBO)
Dollhouse Säsong 1 (Netflix)
Vikings Säsong 1 (HBO)
Veep Säsong 2 (HBO)

Kommentar: Mycket tv-serier som sagt, men en hel del film också. Bästa jag sett hittills i filmväg är Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 och 2, The Machinist och Cabin in the Woods. Mest underhållande var Man of Steel på bio. Den var… galen. Minst sagt. Mycket fetare än Pacific Rim. Till höjdpunkterna av de tv-serier jag knarkade var upplösningen och slutet av Fringe. Jag älskade verkligen den serien. Den tredje säsongen av Game of Thrones. Satan vad snygg/episk/välspelad/välgjord den är. Och avslutningen? Jävlar i helvete. Bästa nya serien och största överraskningen för mig var Utopia. Härligt oförutsägbar och underlig om konspirationer och en mystisk grafisk novell. Ett måste om du inte sett. På andra plats bland överraskningarna, Hemlock Grove (trots ojämnheten) och Continuum. Båda riktigt bra på helt olika premisser.

Thats it! Vill du ha intryck av nåt? Säg till i kommentarerna.

Ett svenskt superhjältegymnasium

Min seriehysteri fortsätter! Under luppen denna gång har vi Daniel Ahlgrens SH3, något så spännande som en serie om en superhjälteskola i Sverige. SH3 är än så länge utgiven i tre volymer varav jag har läst den första – ”Ett liv utan superkrafter är inte värt att leva”, från 2007.

Det som slår mig först är Ahlgrens spretiga tecknarstil. Det är liksom… rörigt. Fullt med detaljer överallt. Men jag tror också det beror på att albumet är svartvitt. Det blir per automatik svårare att urskilja alla små insprängda bläckstreck. Men jag vänjer mig efter ett par sidor. Efter ytterligare några sidor gillar jag till och med den grova, skitiga stilen. Människorna och hjältarna är alla rätt så fula. Det rör sig knappast om något X-Men eller Justice League. Inga bildsköna superhjältar med bländande leenden och välkammade frisyrer här inte. SH3 skildrar istället en grupp hjältar, eller snarare ungdomar med superkrafter, som tampas med vardagligheter som ångest, kärleksproblem och alla sedvanliga bekymmer skolan innebär.

Jag förväntade mig mycket mer av en parodi faktiskt, men SH3 ligger snarare närmare diskbänksrealism och längre ifrån det där otroliga vi är vana vid i superhjältesammanhang. Vi får visserligen en släng av parallella världar och andra mer spektakulära skeenden men det handlar i första hand om de unga superhjältarnas problem. Ahlgen är dessutom väldigt duktig på att berätta en spännande historia. Även om det dyker upp lite sidospår då och då så knyts allt ihop på ett snyggt sätt. Man får också ta del av ett par smarta ”aha-moment” i berättelsen som gjorde mig riktigt imponerad över Ahlgrens förmåga att skruva till saker och ting. Skickligt!

Kapten Stofil i all ära men jag är numera beredd att utnämna SH3 till Sveriges bästa superhjälteserie. Med andra ord, läs ögonaböj!