Guilty pleasure: The Avengers – Världens mäktigaste hjältar

http://www.youtube.com/watch?v=WtZ-cz-3zqo

A guilty pleasure is something one enjoys and considers pleasurable despite feeling guilt for enjoying it. The ”guilt” involved is sometimes simply fear of others discovering one’s lowbrow or otherwise embarrassing tastes, such as campy styles of entertainment. /Wikipedia

Jag är inte vansinnigt frälst i animerade superhjälte-serier (och det säger jag inte bara för att verka cool). Som liten parvel svalde jag givetvis allt med hull och hår vare sig det var Spindel-Mannen, X-Men eller Batman som visades på dumburken. På senare år har jag inte funnit någon njutning alls av att glo på tramsiga action-serier i tecknad stil. Men det var något med The Avengers som tilltalade mig.

Det hela började med att jag var tvungen att se på nåt mer barnvänligt när jag nattade barnen. The Avengers – Världens mäktigaste hjältar på Netflix passade bra in i den mallen. Det var lättsmält, lagom underhållande och om barnen råkade se en glimt behövde jag inte oroa mig för att de skulle få mardrömmar. Men när jag sedan kom på mig själv med att titta på serien även vid sidan av läggdags insåg jag att jag faktiskt gillade The Avengers på riktigt.

Jag fastnade helt enkelt, varför vet jag inte. Titta bara på seriens intro här ovan, ostigt till tusen! Samtidigt är det en ovanligt intrigtung tv-serie för att vara producerad med barn och ungdomar i åtanke. Det är möjligt att det är det som tilltalar mig. Ja, vi säger så. För inte kan det väl bara vara att jag helt enkelt gillar när Hulken mosar stridsmaskiner på löpande band eller när Iron Man levererar dräpande kommentarer till superskurkarna. Nä, det kan jag aldrig tänka mig…

Krokig väg för Justice League

justice-league

Vi vet alla hur det har gått för Marvel och deras ambitiösa långsiktiga mål. Planen med att introducera karaktärer i nya filmer för att slutligen låta alla samsas i den stora sammandrabbningen The Avengers blev en gigantiskt succé. Ett vanskligt projekt som i slutändan resulterade i nåt genialiskt. Åtminstone enligt fansen och Marvels numera (i ännu större grad) välfyllda plånbok. Utöver ett par mindre incidenter med Hulkens skådespelar-inflation har det hela gått relativt smärtfritt. Det är inte över än (är det någonsin det?) men den så kallade ”första fasen” har gått som på räls. Marvel kan lugnt fortsätta med sin plan för att introducera fler hjältar i nya filmer samt skapa uppföljare på redan existerande framgångsrika filmserier.

Det är inte en underdrift att påstå att det gått mer trögt för stora konkurrenten DC och deras mål med att låta Stålmannen, Batman med flera bilda superhjältekollektiv i form av Justice League. Det är uppenbart att DC inte riktigt haft samma framförhållning som Marvel och antagligen har idén om en crossover-film fötts långt senare (med kraftig inspiration från The Avengers såklart). Dessutom finns det flera problem med filmerna som skulle kunna bygga upp till en Justice League-rulle.

För det första har DC:s populäraste hjälte Batman bränt lite väl mycket krut i Nolans hyllade läderlapps-trilogi. Att inte få med sig Christian Bale till Justice League kräver att man nyetablerar Bruce Wayne och Batman i ny skepnad inför filmen. Något man försöker göra i uppföljaren till Man of Steel med en äldre Batman, där de båda ska göra upp. Rykten säger att det rör sig om en tolkning av The Dark Knight Returns av Frank Miller, eller åtminstone ska delar av den omtyckta berättelsen filmas. Nästa problem stavas Green Lantern. Filmen som floppade rejält och kallades en av det årets sämsta filmer. Personligen tycker jag kritiken var lite väl hård mot Ryan Reynolds tolkning av Gröna Lyktan. Töntig? Så in i helvete! Underhållande? Absolut! Jag hade en trevlig stund trots all tramsighet. Frågan är om Reynolds får en ny chans i en Justice League-film, mycket tveksamt. Att Reynolds själv verkar föga intresserad av att reprisera sin roll gör inte saken bättre.

Men jag tycker mig se en ny intressant infallsvinkel. Kan det vara så att DC tar tv-serie-formatet till hjälp för att bygga sin superhjälte-grupp? Arrow har fått ett hyggligt mottagande och nu snackas det om en spin-off-serie med Flash i huvudrollen. Jag tycker det låter rimligt att vi får se både Flash och Green Arrow i Justice League och i så fall finns det redan en stomme att stå på i och med etablerade tv-serier. Stephen Amell, som spelar Green Arrow är i vilket fall sugen. Frågan är om DC är sugna?

Vem blir Wonder Woman? Vilka hjältar plockar Zack Snyder in i sitt superhjälte-team? Kan DC lyckas lika bra som Marvel eller är projektet dömt att misslyckas? Frågorna är många men jag ser fram emot att följa allt som har med Justice League att göra, även i framtiden.