HBO Max släppt i Sverige

En nygammal streamingtjänst gör entré på den svenska marknaden. HBO Nordic har blivit HBO Max. Gränssnittet och användarupplevelsen har förbättrats och mycket av utbudet går äntligen att se i högre upplösning. Främst är det ett gäng nyare filmer som man kan notera. Mortal Kombat, Godzilla vs. Kong, The Suicide Squad, Malignant och Space Jam: A New Legacy är några exempel på nytt innehåll som tjänsten bjuder på. En rätt så tilltalande lineup för all del. Och med Dune som har premiär på tjänsten redan nästa vecka går det inte att klaga på nya filmer att streama. Jag har redan testkört tjänsten i form av Godzilla vs. Kong och The Suicide Squad och allt verkar fungera fint. Bättre bildkvalité än HBO Nordic men tveksam till att det rör sig om 4K som informationen påstår.

I övrigt vid en första anblick är det inte mycket som har hänt. Det mesta är sig likt från HBO Nordic. Det som gör mig en gnutta besviken är att DC-hubben verkligen ekar tom. Knappt några animerade filmer eller serier och den enda gamla DC-filmen är Superman III. Här finns det definitivt förbättringspotential. Jämför man med den amerikanska motsvarigheten som erbjuder cirka hundra filmer och serier är det en gigantisk skillnad. Detsamma gäller Warner Bros äldre klassiska filmbibliotek, här finns det massvis att fylla på med.

Potentialen finns där för HBO Max men i likhet med Disney Plus-lanseringen känns det lite fattigt på sina håll. Men Disney har verkligen har spottat upp sig under sitt första levnadsår, och på samma sätt tror jag HBO Max kommer bli en streamingplattform att räkna med i framtiden. Alla förutsättningar finns där med stora aktörer som HBO, Warner Bros och DC om de kontinuerligt fyller på med nytt material. Abonnemanget är riktigt prisvärt och dealen med 45 dagar från bio till streaming lockar såklart.

Tjänsten är bara i sin linda och det är svårt att bedöma hur väl den kommer stå sig mot de två stora, Netflix och Disney+. I nuläget finns det lite att jobba på men för 44,50 i månaden för nya abonnenter och 699 per år för gamla (borde det inte vara tvärtom?) är det trots en del hål innehållsmässigt en riktigt bra deal hur man än vänder och vrider på det.

Ett överflödigt inlägg om superhjälte-tv

shadowland

I samband med att tv-serien om Daredevil släpptes till Netflix började jag fantisera om vilka fler, inte fullt så välkända superhjältar, som borde få chansen i tv-rutan. Min bloggartikel finns fortfarande sparad som ett utkast med titeln, ”Efter Daredevil: Superhjältar som borde bli tv-serie”. Inlägget publicerades aldrig men innehåller en lista med ett gäng karaktärer som enligt eget tycke borde lämpa sig ypperligt för tv-formatet. Det lustiga är att listan och min önskan känns mer och mer överflödig.

Så här såg min opublicerade lista ut:
Punisher
Moon Knight
Cloak and Dagger
Ghost Rider
Spawn
Batgirl, Robin och Nightwing

Sedan jag sammanställde den har det gått rykten om att merparten av dessa ska bli tv-serie. Punisher är bekräftad för säsong två av Daredevil till att börja med, och vem vet, kanske får han en egen serie så småningom. Så sent som igår dök det upp ett rykte om att Moon Knight blir nästa gatuhjälte att få en egen tv-serie på Netflix, ett likadant rykte dök upp för Cloak and Dagger och Ghost Rider i somras. Vad gäller Spawn är en ny animerad tv-serie på gång så en live action-serie låter vänta på sig, och med TNT:s serie Teen Titans i åtanke kommer vi åtminstone få se Robin och Batgirl men säkerligen också Nightwing vad det lider. Och det kommer mycket, mycket mer än detta.

Att superhjältarna på allvar intar våra vardagsrum de kommande åren råder det inget tvivel om och nu när Daredevil visat var skåpet ska stå så välkomnar jag detta faktum med öppna armar. Vi lever sannerligen i en tid där allt är möjligt, där vår uppväxt med actionfigurer och serietidningar får nytt liv, och där nostalgin genomsyrar mycket av det vi nu ser på bio och tv. Kan det aldrig bli för mycket av det goda då? Såklart det kan, men mitt tips: njut av det som är bra och ignorera resten.

The Flash – säsongsfinalen

Flash-header

Det har hunnit gå en vecka sedan den rafflande säsongsfinalen och det är dags för en utvärdering. Jag har under upprepade gånger hävdat att The Flash varit en skön kontrast till Arrow, där sistnämnda försökt sig på en mörkare ton, medan The Flash lockat med en lättsammare känsla. Det är delvis sant men samtidigt har serien spätt på med mer mörka inslag allt eftersom säsongen pågått. Allt är inte bara feel good-underhållning, här finns en del djup också, med karaktärer som tvingas till svåra val som visar sig få omvälvande konsekvenser.

Nu följer ett gäng spoilers, läs vidare på egen risk.

Fortsätt läsa ”The Flash – säsongsfinalen”

Nördar, hör upp! Vår bästa tid är nu!

green-lantern-movie-photos-01

Som en reaktion på Jimmy Håkanssons (och andras) blogginlägg kände jag mig tvungen att skriva av mig om det rådande gnället över att vi översvämmas av superhjältar, både på vita duken och på tv. Så här skriver Nöjesguidens Håkansson bland annat; ”Att Marvel och DC Comics tsunami-dränker våra skärmar med allt superhjälterelaterat de har i sina dammiga arkiv är om något ett tecken på desperation. Tillsätt en ny Star Wars-trilogi och superhjälteföraktet är komplett. Marvel och DC Comics har gått från att vara nördkulturens frälsare till att bli dess ohälsosamma feeder. Vi nördar hann knappt ärva jorden förrän vi dog av kulturell kolesterolförgiftning.”

Han har en poäng i vad han skriver, jag inser det. Men själv är jag fortfarande i nördhimlen! Jag får helt enkelt inte nog av superhjältar. Ser vansinnigt mycket fram emot Netflix-satsningen Daredevil och diggar supertöntiga The Flash. Och på tv finns det fortfarande rum för superhjältar. Arrow, The Flash, Agent Carter och Agents of SHIELD är väldigt olika produktioner.

Filmerna kan jag däremot hålla med om, där råder det inflation, ingen tvekan. Jag ser det dock som kul underhållning och verkar kunna svälja hur mycket som helst av det. Ärligt talat, jag tyckte tramsiga Green Lantern trots allt var rätt underhållande och gillade bespottade Man of Steel mer än jag vågar erkänna. Det vimlar av dem, vissa är sämre än andra, men personligen älskar jag detta faktum. Att obskyra hjältar som Ant-Man och okända superhjältekollektiv som Guardians of the Galaxy får egna filmer hade jag inte ens vågat drömma om som finnig tonåring.

Men kan man inte applicera det på hipp relations-tv också för den delen? Girls, Togetherness, Looking och Transparent är alla bra men börjar inte det bli lika tröttsamt med så många snarlika serier i det facket också? Serier som inte handlar om något speciellt, som skildrar olika människors liv, oftast i någon typ av familj eller umgängeskrets. Eller är det mer okej när trikåer och superkrafter lyser med sin frånvaro?

Kan vi inte glädjas över att vi nördar äntligen får utlopp för allt det där som bara fanns i våra sönderbläddrade serietidningar när vi växte upp, och under en tid då, åtminstone mitt, pojkrum var fyllt med travar av Marvels Universum, Spindel-Mannen och Läderlappen? För egen del är inte överdosen ett faktum än i alla fall.

Krokig väg för Justice League

justice-league

Vi vet alla hur det har gått för Marvel och deras ambitiösa långsiktiga mål. Planen med att introducera karaktärer i nya filmer för att slutligen låta alla samsas i den stora sammandrabbningen The Avengers blev en gigantiskt succé. Ett vanskligt projekt som i slutändan resulterade i nåt genialiskt. Åtminstone enligt fansen och Marvels numera (i ännu större grad) välfyllda plånbok. Utöver ett par mindre incidenter med Hulkens skådespelar-inflation har det hela gått relativt smärtfritt. Det är inte över än (är det någonsin det?) men den så kallade ”första fasen” har gått som på räls. Marvel kan lugnt fortsätta med sin plan för att introducera fler hjältar i nya filmer samt skapa uppföljare på redan existerande framgångsrika filmserier.

Det är inte en underdrift att påstå att det gått mer trögt för stora konkurrenten DC och deras mål med att låta Stålmannen, Batman med flera bilda superhjältekollektiv i form av Justice League. Det är uppenbart att DC inte riktigt haft samma framförhållning som Marvel och antagligen har idén om en crossover-film fötts långt senare (med kraftig inspiration från The Avengers såklart). Dessutom finns det flera problem med filmerna som skulle kunna bygga upp till en Justice League-rulle.

För det första har DC:s populäraste hjälte Batman bränt lite väl mycket krut i Nolans hyllade läderlapps-trilogi. Att inte få med sig Christian Bale till Justice League kräver att man nyetablerar Bruce Wayne och Batman i ny skepnad inför filmen. Något man försöker göra i uppföljaren till Man of Steel med en äldre Batman, där de båda ska göra upp. Rykten säger att det rör sig om en tolkning av The Dark Knight Returns av Frank Miller, eller åtminstone ska delar av den omtyckta berättelsen filmas. Nästa problem stavas Green Lantern. Filmen som floppade rejält och kallades en av det årets sämsta filmer. Personligen tycker jag kritiken var lite väl hård mot Ryan Reynolds tolkning av Gröna Lyktan. Töntig? Så in i helvete! Underhållande? Absolut! Jag hade en trevlig stund trots all tramsighet. Frågan är om Reynolds får en ny chans i en Justice League-film, mycket tveksamt. Att Reynolds själv verkar föga intresserad av att reprisera sin roll gör inte saken bättre.

Men jag tycker mig se en ny intressant infallsvinkel. Kan det vara så att DC tar tv-serie-formatet till hjälp för att bygga sin superhjälte-grupp? Arrow har fått ett hyggligt mottagande och nu snackas det om en spin-off-serie med Flash i huvudrollen. Jag tycker det låter rimligt att vi får se både Flash och Green Arrow i Justice League och i så fall finns det redan en stomme att stå på i och med etablerade tv-serier. Stephen Amell, som spelar Green Arrow är i vilket fall sugen. Frågan är om DC är sugna?

Vem blir Wonder Woman? Vilka hjältar plockar Zack Snyder in i sitt superhjälte-team? Kan DC lyckas lika bra som Marvel eller är projektet dömt att misslyckas? Frågorna är många men jag ser fram emot att följa allt som har med Justice League att göra, även i framtiden.