Bok – Sida 7

Sommarbestyr

Knights-of-Sidonia

På måndag går jag på semester och som många andra är jag varje år noga med att planera in min populärkulturkonsumtion in i minsta detalj. Så här ser min uppställning ut i år.

Läsning:
Efter stormen
Tre kortromaner i en samlingsvolym från Mix förlag om vad som händer när ett kärnkraftverk i Sverige skapar förödelse.
Broder själ, syster flamma
Två syskon kämpar mot misär och fattigdom i detta fantasy-verk.
Borde vara död
Skräckroman om hemlösa och underliga väsen.
Locke & Key Vol. 6
Sista delen i Joe Hills mästerliga serieroman om en mystisk herrgård och ett gäng magiska nycklar.

Spela:
Broken Age
Första akten av Double Fines Kickstarter-projekt i peka-och-klicka-stil.
The Wolf Among Us
Har spelat igenom första episoden av fem av denna deckargåta om sagoväsen. Resterande ska avverkas i sommar.

Titta:
Guardians of the Galaxy
Enda inplanerade biobesöket i sommar får bli en film om en skjutglad tvättbjörn, ett pratande träd (nåja) och minst två gröna utomjordingar, bland annat. Förväntar mig skön popcorn-underhållning.
Hemlock Grove (andra säsongen)
Gillade första säsongen trots ojämnheten, hoppas på en stabilare andra säsong.
Knights of Sidonia
Har tjuvkikat på de första avsnitten redan, lovar gott. Mecharobotar, tentakelmonster och rymdstationer.

Jag känner att jag, som varje år, förmodligen tagit mig vatten över huvudet och lär inte hinna avverka hälften, men vad gör väl det? Ambitioner måste man ändå få ha!

Rapport juni 2014

Octodad-Dadliest-Catch

Film:
Robocop (BR)
Enders Game (BR)
The Hunger Games: Catching Fire (Film2Home)
Skyfall (Netflix)

TV:
Silicon Valley Säsong 1 (HBO)
Orphan Black Säsong 1 (Netflix/HBO)
Derek Säsong 1 (Netflix)
Derek Säsong 2 (Netflix)
Game of Thrones Säsong 4 (HBO)
Fargo (HBO)
Bravest Warriors Säsong 1 och 2 (Youtube)
Penny Dreadful (HBO)

Kortfilm:
The Gate
Drakar och demoner: Tronländaren

Böcker:
Den plötsliga dörren – Sofia Albertsson
Nere på Flower och Dean Street – Jenny lundin
Hafgufa – CH Wahlund
Isolataopia – CH Wahlund

Noveller:
Den första kvinnan – Susanne Samuelsson
Att använda tiden väl – Lars Östling
Saltus – Finn Cederberg

Spel:
Mario Kart 8
Octodad: Dadliest Catch

Kommentar:
En månad där flera fantastiska tv-seriesäsonger avslutades. Game of Thrones (bästa säsongen hittills!), Fargo (sjukt tajt hela vägen!) och Penny Dreadful (en del avsnitt var mästerliga!). Faktum är att alla serier jag avslutade denna månaden höll hög klass, och det var en del minst sagt! Det blev också en produktiv bok- och novellläsarmånad, det märks att sommaren är här på lite olika sätt. Jag brukar alltid läsa mer på sommaren, samtidigt har ju inte vädret på riktigt lyft än, men det verkar uppenbarligen inte spela någon roll vad gäller min lästradition. Nytolkningen av Robocop var överraskande kompetent om än inte i originalets klass, Enders Game sög röv och Skyfall var sådär, men Catching Fire var snäppet bättre än första Hunger games-rullen och helt klart sevärd. Tipsar också gärna om Octodad: Dadliest Catch till PS4 – gulligt, finurligt och lagom långt.

Statistik 2014:
Film: 25
Kortfilm: 4
TV: 23
Böcker: 8
Noveller: 12
Serieromaner: 11
Spel: 7

Tidigare:
Rapport januari
Rapport februari
Rapport mars
Rapport april
Rapport maj

Den plötsliga dörren

Den-plötsliga-dörren Den plötsliga dörren från 2012 är en överraskande liten bok sett till formatet. Jag vet inte vad det har med nåt att göra men det får den åtminstone att sticka ut och kännas inbjudande. Boken innehåller nio stycken små berättelser som spretar hit och dit. Det bjuds på människolika ålar, en man som blir kär i en ost, en deppig huvudfoting i en tunnelbanevagn och andra helt oväntade historier. Det är surrealistiskt, komiskt men också stundtals obehagligt.

Albertsson kan konsten att lekfullt och fyndigt formulera sina meningar, lyssna bara här:

”Hela byn var nu samlad. En gubbe petade på dem med en pinne, en annan kastade en hård mussla på en av ”ålajävlarna”, en tredje spottade (i motvind, rakt in i sitt skägg) och svor högt att han skulle flå dem med bara händerna och guds hjälp. Det skulle han senare också göra, men gud hjälpte som vanligt inte till utan skickade en epidemi av envisa hemorrojder som sin ställföreträdare”.

Språket är minst sagt fantasifullt. Det bjuds på groteska, snuskiga och märkliga händelser, men likaväl sorgliga och vemodiga diton.

Jag har stött på Sofias noveller tidigare mellan Eskapix pärmar. Hon behärskar också den renodlade skräcken men jag gillar verkligen det potpurri och bredd som uppvisas i Den plötsliga dörren, här ges det fritt spelrum för minsta absurda tanke och det är svårt att inte älska det. Ja, jag måste erkänna att jag blev smått förälskad i denna skruvade, fascinerande samling berättelser.

Näst på tur för Albertsson står ännu en novellsamling som ges ut på Eskapix i sommar kallad – De överflödiga. Mina förväntningar efter detta är givetvis skyhöga.

Köp den Plötsliga dörren här.
Sofia bloggar här och här.

Köttmonstret i Celitz

kottmonstret Pohlavi Remesla är för mig, och förmodligen de flesta andra, en helt okänd författare. Enligt Google är han ett spöke och de enda träffar jag får rör Eskapix Press nyöversättning som gavs ut i februari 2014. Enligt förlaget själva var författaren en polsk läkare som endast publicerat några få noveller, samt denna roman, i den amerikanska tidskriften Miracle Science and Fantasy under 1930-talet, mer information än så finns inte. Det här är första gången boken ges ut sedan den dök upp som följetång i nyss nämnda ”pulpmagasin”.

Historien kretsar kring Jakub, en före detta fabriksarbetare som tillsammans med sin hustru Elsbeth sagt upp sig från jobbet när de insett att fabrikens giftutsläpp varit allt annat än hälsosamma. Men den vätecyanidproducerande fabriken har redan hunnit sätta sina spår i den lilla byn Celitz. Muterade paddor och underlig växtlighet hör nu för tiden till vanligheterna. Jakubs fru har förvandlats till en gravt överviktig, ständigt sängliggande varelse som numera knappt går att känna igen. Hennes yttre blir mer och mer groteskt för var dag som går och Jakubs liv handlar mer om att se efter sin hustru i takt med att hon blir mer krävande. När Elsbeth kommer med det ena mer mardrömslika måltidsönskemålet, efter det andra, börjar Jakub ana oråd…

Det som förvånar mig allra mest är hur i hela friden man kunde skriva nåt så här galet under 30-talet?! Det är vansinnigt perverst, makabert och slafsigt på sina håll och att inte Remesla brändes på bål för sina texter är för mig ett mysterium. Ja, jag kanske tar i lite när jag uttrycker det så, och jag kanske har helt felaktiga fördomar om litteraturen från förr men tro mig, Köttmonstret i Celitz är en minst sagt bizarr bok. Men om såna som jag tilltalas av det idag, så var folk förmodligen lika sjuka i huvudet då också. Jag är hur som helst tacksam för att historien hittar ut igen efter att ha legat bortglömd i nära 80 år.

Köttmonstret i Celitz är en formidabel skräckroman med lika delar uppseendeväckande snusk som välskriven surrealism. Jag var helt uppslukad av berättelsen under de få intensiva läskvällar jag tillbringade med den. Eskapix Press har i mina ögon begått något av en kulturgärning som snokat reda på, och tillsammans med KG Johansson, översatt detta skräckverk. Och titeln sen! Köttmonstret i Celitz, smaka på den! Oslagbar.

Köp boken på Eskapix Press.

Galtmannen

Året är 2009, en alternativ verklighet som påminner om vår men som skiljer sig på vissa punkter. Wolfgang, en kraftigt överviktig sexrobotsreparatör, får en dag nog. Han förvandlas till ”Galtmannen” och ger sig iväg på en blodig mördarturné.

Love Kölles Galtmannen är inget för känsliga personer. Våldet i romanen är oerhört grafiskt beskrivet. Kvinnor våldtas, ansikten fräts sönder och hela familjer skjuts ihjäl. Det är en våldsam berättelse som inte tassar på tårna runt de brutala händelser som skildras. Jag gillar kompromisslösheten samtidigt som jag äcklas av vissa delar. Det är sällan jag räds obehagliga avrättningar och mordiska galningar men vissa scener i Galtmannen är riktigt motbjudande.

Samhällskritiken är ständigt närvarande i berättandet. Det är främst överklassen och de mer privilegierade som får sig en känga. Samtidigt är det människans avtrubbade syn på våld och orättvisor som kritiseras hårdast. Kölle är noggrann med att poängtera att han vill säga något med boken, kanske lite för noggrann. Jag hade gärna tolkat händelserna och berättelsen helt efter eget huvud.

Sci-fi-inslagen är allra mest närvarande till en början, när världen etableras, men allt kunde lika gärna utspela sig här och nu. Inslagen agerar därför främst extra krydda och det fungerar fint. Jag gillar flera av Kölles idéer. Att få betalt för att titta på reklam är en intressant tanke och att sexrobotarna verkar vara den främsta anledningen till att robottekniken tagit större steg framåt i den alternativa verkligheten känns lika patetiskt som realistiskt. Wolfgangs värld är en skitigare och mer hänsynslös version av vår egen. Jag hade gärna sett att den fått spela en ännu större roll då jag fann den väldigt fascinerande. På sätt och vis får jag det i det extramaterial som medföljer boken i form av tre stycken välskrivna noveller, väldigt uppskattat.

Med det sagt så gillade jag verkligen Galtmannen. Det är en orädd historia som fullkomligt skiter i att skräda orden, samhällssatiren är väl formulerad, även om den kunde vara mer subtil, och Love Kölle är en begåvad författare som uttrycker sig väldigt bra. Galtmannen är på alla sätt en riktigt stark debut och jag är enormt nyfiken på Kölles framtida projekt.

Köp Galtmannen här, här eller här.

Ankomst

ankomst Caroline L. Jensen har länge imponerat på mig. Hennes skräcknoveller håller alltid hög klass, det är modern men ändå klassisk skräck när den är som bäst. Ibland subtil men också avslöjande emellanåt. Trots det lyckas hon alltid ligga på rätt sida och det tenderar aldrig till att bli för mycket. Jag får ofta vibbar av den gamle King (det är en väldigt bra sak). Oavsett om det rör sig om ohyggliga tentakelmonster i ”Sju års olycka” eller äckliga ovanor i ”Plock plock” har jag uppskattat och omfamnat hennes verk.

I Ankomst möter vi Sissy Svensson. En antisocial bokhandlare som i den här berättelsen stöter på allt från en GPS som löper amok till en spökgestalt utan huvud. Jensen bygger skickligt upp en obehaglig stämning som eskalerar i takt med att det oundvikliga slutet närmar sig. På kort tid lyckas jag känna för Sissy, lika mycket för hennes skrämmande upplevelser som hennes osäkerhet. Utan att avslöja för mycket har begreppet ”ankomst” fått en helt ny innebörd för mig. Jag valde att införskaffa den som ljudnovell (finns som e-novell också) och uppskattade verkligen Camilla Jerns superba inläsning. Precis lagom inlevelsefull. Rekommenderas verkligen!

En stor eloge till Mix Förlag som fortsätter att främja digital litteratur. Konceptet med korta e-noveller för en billig peng är klockrent. Kul med ljudnoveller också. Mina två favoritgenrer skräck och science fiction gör sig oerhört bra i ett kortare format. Det har Bonnier och Mix Förlag fattat. Fantastiskt bra initiativ just därför. Jag hoppas fler förläggare följer efter.

Ankomst går att köpa på Adlibris, Bokus och Bokon med flera.

Halvårsrapport 2013

Ja, jag är näst intill manisk med mina listor. Jag antecknar all popkultur jag konsumerar, regelbundet. Första halvan (nåja, de första åtta månaderna) av 2013 har inneburit tv-serietittande, massa tv-serietittande. Jag har sett klart 20 säsonger och då har jag dessutom börjat titta på fler samt övergett några efter ett par avsnitt. Spelen har i princip lyst med sin frånvaro hela tiden tills alldeles nyligen (Brothers och Plants vs Zombies 2) med en liten peak tidigare i år i samband med att jag fick hem Kickstarter-konsolen Ouya. Jag har läst en del, kanske inte överdrivet mycket, men inte heller mindre än vanligt. Ett helt okej läsår hittills med några riktigt starka titlar. Gillar du listor? Bra, här kommer mycket av den varan.

Läst:
Eskapix – Belzebub be bop (antologi)
Eskapix – Vridna historier (antologi)
Eskapix – Häxrötter (antologi)
Eskapix – Brinn era djävlar, brinn! (antologi)
Fjärilen från Tibet (roman)
Han åt mitt hjärta (roman)
På stort alvar (novellsamling)
De odöda (novellsamling)
Vargsläkte (roman)
Den nya människan (roman)
Dötid skräck (e-novellsamling)
Dötid sci-fi (e-novellsamling)
Bländverk (e-novellsamling)
Vägen till stjärnorna (e-novell)
Twittering from the circus of the dead (e-novell)
Plock plock (e-novell)
Utopi #1 (serieantologi)
Locke & key #1-3 (serie)
SH3 #1 (serie)
Saga #1 (serie)

Kommentar: Gladast hittills i år är jag för att jag upptäckte Eskapix, detta störtsköna underground-förlag som ger ut obskyra antologiserier i inbundna pärmar. Allt innehåll håller inte högsta klass men det är skit samma. Eskapix ska läsas! Punkt! Fakta, essäer och noveller blandas till ett ihopkok som inte går att finna någon annanstans. Skräck, sci-fi och erotik huller om buller, och det mesta är skitbra. Införskaffa på stört! Bästa romanen jag läst, Fjärilen från Tibet. Slafsig och makaber till tusen. Största överraskningen, Den nya människan. Jag har träffat författaren Boel som är en väldigt trevlig och sympatisk prick. Kul att få läsa en romandebut av någon jag har en relation till och riktigt bra är den också. Annars tycker jag det är kul att mitt intresse för serier har vaknat till liv igen. Locke & Key var inkörsporten, Saga och SH3 fortsättningen, nu letar jag med stor spänning efter nya, bra serier. Det finns många av dem uppenbarligen.

Spelat:
Brothers: A Tale of Two Sons
Guacamelee
Year Walk
Plants vs Zombies 2
Badland
Towerfall
Ittle Dew
Hidden in Plain Sight

Kommentar: Jag har spelat oförskämt lite i år. Samtidigt har inte lusten varit speciellt stor. Men i princip allt av det jag faktiskt har spelat har varit bra skit. Year Walk och Brothers har lyst starkast som renodlade spelupplevelser samtidigt som jag också har haft skitkul med de båda Ouya-spelen Towerfall och Hidden in Plain Sight. Liten men naggande god lista av spel om jag får säga det själv. Rekommenderar rubbet!

Sett (film):
Code 46 (Netflix)
The Machinist (Netflix)
The Call of Chtulhu (Netflix)
Titan A.E. (Netflix)
Harry Potter och Dödsrelikerna Del 1 (Netflix)
TPB: AFK (SVT Play)
Hot Fuzz (Cmore)
Tron Legacy (Netflix)
Black Shadows (Netflix)
De Fem Legenderna (film2home)
Cabin in the Woods (Netflix US)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 (Netflix)
Ghost Rider: Spirit of Vengeance (BR)
The Break Up (SVT)
Röjar-Ralf (DVD)
Brick (DVD)
Man of Steel (Bio)
Pacific Rim (Bio)
Batman: Year One (Netflix)
The Town (Netflix)
Batman: The Dark Knight Returns – Part 2 (Netflix)
The Campaign (Netflix)
Iron Man 3 (Film2Home)

Sett (tv-serier):
Continuum Säsong 1 (HBO)
The Lost Room (Netflix)
Veep Säsong 1 (HBO)
Doctor Who Säsong 3 (Netflix)
Doctor Who Säsong 4 (Netflix)
Utopia Säsong 1 (Channel 4 Play)
Archer Säsong 2 (Netflix)
Doctor Who Säsong 5 (Netflix)
Kontoret (TV4)
Girls Säsong 2 (HBO)
Breaking Bad Säsong 3 (Netflix)
Black Mirror Säsong 2 (SVT Play)
Fringe Säsong 4 (DVD)
Falling Skies Säsong 1 (DVD/Netflix)
Hemlock Grove Säsong 1 (Netflix)
Fringe Säsong 5 (DVD)
Game of Thrones Säsong 3 (HBO)
Continuum Säsong 2 (Nåja, ett avsnitt kvar) (HBO)
Dollhouse Säsong 1 (Netflix)
Vikings Säsong 1 (HBO)
Veep Säsong 2 (HBO)

Kommentar: Mycket tv-serier som sagt, men en hel del film också. Bästa jag sett hittills i filmväg är Batman: The Dark Knight Returns – Part 1 och 2, The Machinist och Cabin in the Woods. Mest underhållande var Man of Steel på bio. Den var… galen. Minst sagt. Mycket fetare än Pacific Rim. Till höjdpunkterna av de tv-serier jag knarkade var upplösningen och slutet av Fringe. Jag älskade verkligen den serien. Den tredje säsongen av Game of Thrones. Satan vad snygg/episk/välspelad/välgjord den är. Och avslutningen? Jävlar i helvete. Bästa nya serien och största överraskningen för mig var Utopia. Härligt oförutsägbar och underlig om konspirationer och en mystisk grafisk novell. Ett måste om du inte sett. På andra plats bland överraskningarna, Hemlock Grove (trots ojämnheten) och Continuum. Båda riktigt bra på helt olika premisser.

Thats it! Vill du ha intryck av nåt? Säg till i kommentarerna.

Läskiga barn i läskig framtidsdystopi

Dennyamänniskan_wallpaper-1024x576

Allt som har med framtidsdystopier att göra blir per automatik bra. Det är med andra ord samma sak med jordnötssmör, tidsmaskiner och öl. På ett ungefär. Det innebär hur som helst att Boel Bermanns debutroman Den nya människan hade goda chanser att bli en lyckad bok redan i tema-stadiet, och vilket tema sen!

2014 händer nämligen det som inte får hända. Människan är plötsligt ett utdöende släkte. Mänskligheten har blivit steril och inga barn föds längre. Världen är i chocktillstånd. Men utan någon förklaring börjar barn återigen födas några år senare. Problemet är att de nya barnen är annorlunda, väldigt annorlunda. De är känslokalla, tysta och iakttagande. De leker inte och de visar inte empati. De är vår framtid men samtidigt kanske också vår undergång.

Bermann levererar en intressant och obehaglig dystopi i sin första bok. Nyhetsnotiser, doktorsavhandlingar och febriga texter som nästan påminner om dagboksanteckningar utgör bokens innehåll. Det är en spännande mix som på ett smart sätt gör hela situationen med barnen och den nya världen mer visuell för mig som läsare. De frågeställningar som görs i boken om en värld utan ”mänskliga” människor är lika skrämmande som tänkvärda. Historien om huvudpersonen Rakel och hennes, på många sätt, tragiska resa är också välkomponerad och engagerande. Allt är inte svart eller vitt, och det gillar jag verkligen med boken. För fans av dystopier och ödesmättad science fiction är Den nya människan därför given läsning.

Den nya människan släpps på Kalla Kulor Förlag idag.

Hemsida: www.boelbermann.se
Twitter: http://twitter.com/boelbermann
Facebook: www.facebook.com/boelbermannauthor

Mer splatterskräck till folket

fjarilen-fran-tibet För några veckor sedan spelade jag och Andreas Berg (@ettglasjuice) in ett avsnitt av vår podcast Farfarsparadoxen om svensk skräcklitteratur. I samband med inspelningen läste jag CJ Håkanssons skräckroman Fjärilen från Tibet, Eftersom jag inte var färdig med boken vid inspelningstillfället struntade jag i att nämna den eftersom helhetsbilden fortfarande var aningen luddig. Men så här i efterhand borde jag hyllat verket högljutt i podden. Snacka om slafsig splatterskräck när den är som bäst.

I CJ Håkanssons debutroman från 2007 går ingen säker. Lemmar flyger, huvuden exploderar och kroppar slits i stycken på de mest fantasifulla sätt. Det är så överdrivet makabert att jag, som gammal härdad splatterfantast, till och med ryggade tillbaka av allt äckel som beskrevs i boken. Jag är verkligen svag för den här typen av ultravåld och även om det går lite väl långt emellanåt så är det uppfriskande att läsa någonting som vågar ta ut svängarna rejält.

I vilket fall är just den här typen av böcker ovanliga. Böcker som äcklar, upprör och berör. Det finns alldeles för få av dem. Men Fjärilen av Tibet är inte bara hjärnsubstans, hinkvis med blod och ringlande tarmar. Karaktärsporträtteringen är både intressant och medryckande. Jag lider med varenda en av bokens huvudpersoner och får en klump i magen när de går sitt öde till mötes, en efter en. Håkanssons roman är inte bara splatterunderhållning, den är dessutom välskriven och engagerande. Det håller inte riktigt hela vägen till slutet och ett par av sidospåren känns aningen spretiga, men jag uppskattade den för sin orädda kompromisslöshet. Den är verkligen fräsch och oförutsägbar.

När jag lade ifrån mig boken ville jag bara ha mer. Har verkligen inte denne författare inte gett ut fler romaner sedan 2007? Jag har visserligen läst ett gäng noveller av Håkansson som återfinns i finfina antologi-serien från Eskapix (de har för övrigt rea på sina böcker nu så om du inte köpt tidigare, gör det!) men jag törstade efter mer av samma, längre och blodigare, romaner i Fjärilens stil helt enkelt.

Efter en kvälls googlande upptäckte jag att Håkansson för en tid sedan letade en förläggare för någonting han kallade ”Köttets undergång” (bara titeln vittnar om stordåd), men tyvärr ser verket numera ut att sväva i limbo. Förlaget Vertigo, som tidigare gett ut Fjärilen från Tibet, var inte intresserade av okänd anledning. Duktiga författaren Stewe Sundin har skrivit lite om utkastet till boken i ett blogginlägg från 2011. Så här skriver han; ”Boken kommer revolutionera svensk skräcklitteratur, om den bara släpps lös någon gång”. Visst blir man sugen?

Förhoppningsvis gör CJ comeback som romanförfattare någon gång i framtiden. Jag håller tummarna. Tills dess får jag och vi andra som älskar makabert lemlästande vända oss till Eskapix och denne författares korta noveller istället. Där får han dessutom fint sällskap av andra författartalanger med samma fascination för det blodiga och mörka. I romanform tänker jag fortsätta att leta substitut ett tag till.