Andreas – Sida 51

Batman-serie utan Batman

gordon

DC gör en Marvel. Igen. Igår hade Marvel’s Agent of S.H.I.E.L.D. premiär på ABC och redan nästa vecka får vi svenskar möjlighet att följa serien på Kanal 5. Nu är det dags för DC att haka på. ”Gotham” heter deras motsvarighet. Fox vann det stora budkriget om tv-serien som är klar för inspelning utan att en pilot ens har sett dagens ljus. Fullt förtroende för denna redan från början med andra ord.

Fokus kommer ligga på en ung James Gordon, känd från Batman-universumet. Serien ska utspela sig innan han blev kommissarie och fortfarande bekämpade brott på gatan som patrullerande polis. Även om det är sagt att Batman inte kommer synas i serien så kan vi åtminstone förvänta oss att en del superskurkar skymtar förbi. Tv-serien sägs vara inspirerad av serietidningen Gotham Central.

Jag är försiktigt förväntansfull. En hård polisserie i stil med The Shield som utspelar sig i ett mörkt och skitigt Gotham kan bli hur bra som helst. Med skurkar och karaktärer som vi känner igen som grädde på moset för oss Batman-nördar. Arrow var ett kliv framåt efter tramsiga Smallville, jag håller tummarna för att DC äntligen får en riktigt vass serie med Gotham. Inget snack om att potentialen finns där.

Säsongspremiär för Farfarsparadoxen!

fplogobanner

Säsongspremiären innebär också premiär för vårt nya upplägg. För det första kommer Farfarsparadoxen lanseras veckovis i fortsättningen med nytt avsnitt varje onsdag. För det andra introducerar vi från och med nu något vi kallar babbelavsnitt, det vill säga avsnitt där vi inte följer något tema och har helt fria tyglar att prata om vad som faller oss in. Varannan vecka kommer innebära nytt babbelavsnitt och varannan ett nytt ämnesspecifikt avsnitt.

I det första babbelavsnittet pratar vi om ”guilty pleasures” och tar upp tv-serier som Defiance, Reaper och The Avengers: Världens Mäktigaste Hjältar, i samma veva avslöjas dessutom mörka hemligheter om tonårens fascination för hårdrock vad beträffar en av poddpratarna. Det tipsas också om serietidningar som Saga, Locke & Key, We3 och Code Monkey Save World. Vi gråter en skvätt över att två av våra favoritserier Dexter och Breaking Bad snart är slut och frågar oss själva varför filmmakare skildrar hacking i film på ett så orealistiskt sätt, bland annat med anledning av hyggligt aktuella Elysium.

Lyssna och kommentera på hemsidan!

Cyborglika husdjur på rymmen

we3-03

Tänk dig en katt, en hund och en kanin. Tänk dig att djuren har utrustats med cybernetiska implantat och en stridsrustning som heter duga. Tänk dig att dessa mördarmaskiner rymmer ifrån den hemliga militäranläggning där de tränats upp och experimenterats på. Visst låter det lika töntigt som fantastiskt?

I We3, skriven av Grant Morrison och tecknad av Frank Quitley, är det precis det som händer. De robotlika husdjuren, beväpnade till tänderna, släpps ut i det fria och en intensiv jakt på försöksobjekten tar vid. En jakt som blir mer omfattande än vad man någonsin kunde tro.

Det är en berättelse som går snabbt att läsa igenom av förklarliga skäl. Dialogen är kraftigt begränsad på grund av att handlingen främst kretsar kring husdjuren och deras kamp för överlevnad. De har visserligen blivit utrustade med ett inopererat chip som gör att de kan tala, men trots förhöjd intelligens består mest samtalen av svammel där hunden och kattens konversationer är väldigt underhållande. Och oavsett mängden text så lyckas We3 gripa tag i mig då berättelsen är både spännande och sorglig. Frank Quitleys illustrationer gör dessutom ett fint jobb med att förmedla historien.

Själv kunde jag inte motstå deluxe-utgåvan som innehåller cirka 40 sidor extra med konceptskisser, manusutkast och annat bonus-grejs men serien finns också i en mindre exklusiv variant och allra billigast på Comixology om man kan tänka sig att inhandla den digitalt. För inhandla We3, det ska man!

Dubbelt upp i skräckantologier

ABCsofDeath_022513_1600

Det är inne med antologier just nu. Åtminstone i skräckgenren. Eftersom jag är lika svag för indierullar som för skräck så gillar jag trenden skarpt och jag har spanat in två av de mer omtalade under senare år, V/H/S och The ABCs of Death.

V/H/S
Överraskande bra. Jag gillar att det finns en kontext till varför filmen består av massa kortfilmer. Synd att själva handlingen i ”huvudfilmen” är sämre än kortfilmerna. Jag hade gärna sett att den hållit lika hög klass som resten. Den känns lite uddlös och förutsägbar. Jag är för övrigt en sucker för found footage, om det görs på rätt sätt. I V/H/S görs det oftast på rätt sätt. Med små medel och för det mesta med riktigt hyggligt skådespeleri känns det trovärdigt och stundtals riktigt obehagligt. Uppföljaren V/H/S/2 släpptes tidigare i år.

The ABCs of Death
26 stycken kortfilmer, alla baserade på en bokstav i alfabetet. Det är premissen för The ABCs of Death. Som väntat bjuds det på en salig blandning, och det är minst sagt ojämnt. Ibland känns det överdrivet amatörmässigt medan några av filmerna är riktigt bra. En del är bara tråkiga, vissa löjliga och ett gäng är helt urflippade. Avslutande ”Z is for Zetsumetsu” och ”F is for fart” är bra exempel på det sistnämnda. Helt sjuka. Allt som allt är det på tok för få berättelser som sticker ut, och gör The ABCs of Death visserligen sevärd, men inte mer än så. Uppföljare kommer 2014.

Vi avslutar det hela med ett heltäckande skräcktest – V/H/S vs The ABCs of Death!

Läskighetsgrad: Den kanske viktigaste beståndsdelen i en skräckis. V/H/S är i vilket fall den överlägset mest läskiga av de två. The ABCs of Death är mest tramsig.

Mängden blod och gore: Skräckfilmer MÅSTE innehålla blod. Vill man se blod i första hand är det ABCs of Death man ska vända sig till. Aningen orättvist kanske med tanke på att den består av så många filmer. Men hur som helst, här finns det blodskvätt och slafsighet så det räcker och blir över.

Upplägg: Även om The ABCs of Death har ett kul koncept så är V/H/S solkar vinnare även här. Allt hänger ihop på ett bättre sätt både handlingsmässigt och kontextmässigt.

Antalet tuttar, snippor och snoppar: The ABCs of Death tar hem förstapriset här. Om det nu är något man anser kan vara viktigt. V/H/S sparar visserligen inte heller på krutet när det gäller den biten. Om man förfäras över att se könsorgan på film bör man hålla sig borta ifrån båda två.

Kvalité: V/H/S känns mest genomtänkt och välgjord. Trots mockumentary-stilen, som kan uppfattas billig, är det ett gediget och fint hantverk rakt igenom. Inga av kortfilmerna är direkt dåliga, utan alla håller en bra nivå.

Slutställning:
1. V/H/S – 3
2. The ABCs of Death – 2

En knapp men i slutändan väldigt rättvis seger för V/H/S. Den bästa filmen av de båda innehåller också mest relevanta element för att utgöra en riktigt bra skräckfilm.

Sugen på lite antologiskräck? V/H/S och The ABCs of Death finns båda två på amerikanska Netflix!

När världen försvinner

innan-himlen-faller KG Johanssons novell ”Innan himlen faller” handlar om existens och om att inte glömma. Julia gör allt för att inte tappa bort sina minnen. Hon antecknar allt som händer i hennes liv. Hon är fortfarande hel men hennes syster försvinner allt mer. Likaså världen hon befinner sig i. Vad är det egentligen som händer och varför?

Det är tänkvärt och spännande. KG Johansson är duktig på att skapa en smått obehaglig stämning samtidigt som människor tappar bort sig själva i en värld som bit för bit försvinner. En annorlunda och intressant historia som jag verkligen rekommenderar alla sci-fi-fans med en lite filosofisk ådra att läsa.

Innan himlen faller utgör en novell i Mix förlags Dötid-app för sci-fi men också som fristående novell. Mitt tips är att köpa Dötid-appen, om du ändå har en IOS-pryl, då den kostar ynka sju kronor. Sjukt värt med tanke på att gäng andra riktigt bra berättelser medföljer.

Guilty pleasure: The Avengers – Världens mäktigaste hjältar

http://www.youtube.com/watch?v=WtZ-cz-3zqo

A guilty pleasure is something one enjoys and considers pleasurable despite feeling guilt for enjoying it. The ”guilt” involved is sometimes simply fear of others discovering one’s lowbrow or otherwise embarrassing tastes, such as campy styles of entertainment. /Wikipedia

Jag är inte vansinnigt frälst i animerade superhjälte-serier (och det säger jag inte bara för att verka cool). Som liten parvel svalde jag givetvis allt med hull och hår vare sig det var Spindel-Mannen, X-Men eller Batman som visades på dumburken. På senare år har jag inte funnit någon njutning alls av att glo på tramsiga action-serier i tecknad stil. Men det var något med The Avengers som tilltalade mig.

Det hela började med att jag var tvungen att se på nåt mer barnvänligt när jag nattade barnen. The Avengers – Världens mäktigaste hjältar på Netflix passade bra in i den mallen. Det var lättsmält, lagom underhållande och om barnen råkade se en glimt behövde jag inte oroa mig för att de skulle få mardrömmar. Men när jag sedan kom på mig själv med att titta på serien även vid sidan av läggdags insåg jag att jag faktiskt gillade The Avengers på riktigt.

Jag fastnade helt enkelt, varför vet jag inte. Titta bara på seriens intro här ovan, ostigt till tusen! Samtidigt är det en ovanligt intrigtung tv-serie för att vara producerad med barn och ungdomar i åtanke. Det är möjligt att det är det som tilltalar mig. Ja, vi säger så. För inte kan det väl bara vara att jag helt enkelt gillar när Hulken mosar stridsmaskiner på löpande band eller när Iron Man levererar dräpande kommentarer till superskurkarna. Nä, det kan jag aldrig tänka mig…

Höstens tv-premiärer

Jag är själv inte överdrivet mån om att se ”det nya heta” när det kommer till tv-serier. Sedan streamingtjänster som HBO och Netflix helt tog över mitt tv-intag har jag främst plockat upp avslutade serier och även sådant som jag missat tidigare. Men samtidigt är det svårt att inte hoppa på hype-tåget och börja peppa inför den fullproppade tv-hösten. Åtminstone som den ser ut i USA. Här är mina personliga största serie-förhoppningar inför hösten/vintern.

http://www.youtube.com/watch?v=ykwxg534yAw
Almost Human (Premiär: 4 november, Fox)
Från Fringe-skaparna kommer denna framtidsserie med cyborgpoliser och coola prylar. Robocop någon? Jag hoppas givetvis på nytt tv-serie-knark i stil med Fringe. Lättsamt men med djup och älskvärda karaktärer. Ser lika delar potential som tramsighet. J.J. Abrams är givetvis med och petar på ett hörn.

Marvel’s Agent of S.H.I.E.L.D. (Premiär: 24 september, ABC)
Blir mer och mer skeptisk till denna efter varje videosnutt som visas. Det känns lite väl ostigt. Men vi har trots allt Joss Whedon bakom skaparna och även om han inte kommer att överösa oss med superhjältar i och med denna mer lågmälda produktion så är jag ohyggligt nyfiken på att följa detta Marvel-spektakel.

http://www.youtube.com/watch?v=Z1jVcmDH43Y
Dracula (Premiär: 25 oktober, NBC)
En NBC-serie om Dracula? Det låter inte så pjåkigt. NBC:s miniserier håller ofta hög kvalité och trailern skvallrar om just det. Sen doftar det mycket kostymdrama. Förmodligen på grund av att det är Downtown Abbey-producenterna som ligger bakom. Mer än bara blodtörstig vampyr-action att se fram emot med andra ord. Bra!

http://www.youtube.com/watch?v=i8i5CR4kDjM
True Detective (Premiär: januari 2014, HBO)
Stämningsfull trailer? Check! Bra skådisar? Woody Harrelson och Matthew McConaughey. Check! Bra förutsättningar? HBO. Check! Det ser lovande ut för True Detective på pappret. Vad den handlar om? Ingen aning. Egentligen ingen höstpremiär (januari 2014) men är lite crazy och slänger med ändå!

http://www.youtube.com/watch?v=1hFg9qS_u3w
Sleepy Hollow (Premiär: 16 september, Fox)
Once Upon a Time, Grimm, Supernatural med flera. De är några stycken nu. Serier som bygger på sagor och myter med övernaturliga inslag. Sleepy Hollow är näst på tur. Trailern lovar gott. Jag diggar berättelsen om den huvudlösa ryttaren och Ichabod Crane. Förhoppningsvis funkar tv-serien lika bra som Tim Burtons finfina filmatisering. Förväntar mig mycket dimma, springande i skogen och ohyggliga mord.

En portabel men stationär konsol

http://www.youtube.com/watch?v=rG5l78gbvpU

Playstation Vita TV är alltså Sonys nya superbilliga minikonsol som kan spela Vita, PSP och PS1-spel på din TV. Den kommer också vid ett senare skede kunna strömma PS4-innehåll till ytterligare en TV i hemmet. Spelkonsolen kommer kosta 10000 yen, vilket motsvarar ungefär 680 kronor, och lanseras i Japan 14 november i år.

Jag kommer med all sannolikhet lägga vantarna på denna mackapär men jag har fyra relevanta frågeställningar kring den kommande maskinen.

1. Varför inte förse kommande Playstation 4 med den här hårdvaran och samma funktioner istället?
2. Vilka indieutvecklare kommer att utveckla spel med touch-funktioner till Vita och missa kompabiliteten med PS Vita TV hädanefter?
3. Är alla billiga Android-konsoler (hej Ouya och Gamestick med flera) teh doomed nu?
4. Kommer den ens hit?

Robotpolisen rider igen

Trailern för 2014 års Robocop-reboot är här. Det dryga två minuter långa videoklippet har mottagits med ris och ros. Reaktionerna på Twitter, Facebook och allehanda sociala medier är minst sagt blandade. Vissa hyllar medan andra sågar. Jag är försiktigt entusiastisk. Visst bjuds det på en överdrivet skjutglad actionfest i det korta klippet, men jag anar små intressanta bitar där konflikten, ”mannen i maskinen” bubblar upp till ytan. Och med skådisar som Gary Oldman, Michael Keaton och Samuel L. Jackson, utöver vår svenska stjärna, Joel Kinnaman i huvudrollen blir jag än mer förväntansfull. Det finns tendens till kvalitativa inslag bakom allt pang pang. Och seriöst, när ville en trailer för en blockbuster-actionfilm någonsin förmedla något annat senast?

Andra saker som är positivt med remaken. Den kan ge upphov till bra uppföljare om ettan levererar den här vändan. Senast det begav sig var tvåan skaplig medan trean var en stinkande bajskorv. Den efterföljande tv-serien ska vi inte ens gå in på. Eller jo, det ska vi. Tv-serien är så pinsamt dålig att jag håller för öronen och skriker rakt ut så fort den nämns. Den är ett hån mot Veerhovens fantastiska originalfilm. Med sin satir, kompromisslösa våldsamheter och originalitet håller jag den som en av de bästa actionfilmerna från åttiotalet. Jag håller tummarna för att José Padilha gör filmen rättvisa. Det är den gamla cyborgsnuten värd.

Lovande eller inte, bedöm själv.

Fem metroidvanias att se fram emot

I ärlighetens namn börjar jag bli frustrerad över Nintendos sätt att ignorera sin (möjligen tillsammans med Zelda) bästa spelserie, Metroid. Visst, Other M är inte så uselt som många vill få det till, jag tyckte det var vansinnigt underhållande, men med Metroid-mått mätt var det bara godkänt och en av de svagare delarna i serien. Jag vill tillbaka till den tid då 2D-spelen samexisterade med 3D-versionerna. Under några otroliga år fick vi Prime-trilogin men också Metroid Fusion och Metroid Zero Mission. Jag vill tillbaka till den tid då Retro Studios och Intelligent Systems spottade ur sig fantastiska spel i serien. En tid då vi visste att varje spel i serien, trots sin förutsägbarhet, alltid var mästerligt. I 2D som 3D.

Som tur är håller indieutvecklarna med. De saknar Metroid, främst i sin 2D-skrud, och visar det genom att snickra ihop egna, ambitiösa spel i subgenren. Några är väldigt mycket ”Metroid” medan andra utforskar andra stilar och har egna idéer. Alla har de gemensamt att de är action-plattformsspel i en öppen värld där man uppgraderar vapen, likaså utrustning och samlar föremål för att avancera i spelet. Och just nu poppar de upp som svampar på Zebes. Här är fem lovande spel alla borde se fram emot om man som jag är en fan av metroidvania-genren.

A.N.N.E. – Hemsida – Kickstarter